Ignorera samvetet?

[Alexis]

Varför skulle partnern vara döende? Varför drar du dithän? Funkar bättre för din argumentation?

Därför att partnern är SJUK, fungerar inte som människa och är otroligt utsatt. DÄRFÖR är det kanske lite känsligt (om än inte tabu men rövhattigt) att börja prata om sina egna behov i en sådan situation. Är det så fullständigt omöjligt att inse?

Men är det på riktigt rövhattigt att prata om sex med sin egen partner efter några år av celibat och om man tidigare haft ett aktivt sexliv?? Jag tycker inte det..... Vilken relation har man om man aldrig nånsin kan prata om sina egna behov och allt ALLTID handlar om partnern? Det är inte hälsosamt och det tror jag att partnern också vet även om den har problem som får ditt sexproblem att framstå som "vilka frukostflingor tycker du jag ska köpa i veckan?"

 

[monster1]

Är man inte i ett utsatt läge om man funderar på självmord??

Det är svårt att veta, nästan alla har någon gång funderat på självmord så det är ju upp till varje fall att bedöma hur troligt det är att personen tar självmord eller om det mera är ett hot för att kontrollera partnern. Men förhoppningsvis känner man personen och kan bedöma tillståndet. Har även jag haft den trista förmånen att försöka avsluta en relation med en person som hamnade i kris, men den krisen var ju tillfällig inte kronisk.

 

[Alexis]

.. och om man känner varandra så väl i en relation (som vissa här anser att man gör) och därmed vet om att den diskussionen redan försiggått i den tystnad som uttalat allt utan ett ord - då är man fortfarande ett fall för tjära, fjädrar och gatlopp för att man väljer en relation vid sidan av?

Om man känner sin partner så väl att man har en ordlös kommunikation där man redan fått partnerns godkännande att ha en relation vid sidan av så fattar jag inte vad problemet är och varför du ens kallar det otrohet.... och jag menar det fullt allvar

 

[Singoalla]

Jag tänker att risken är lika stor om du har ett behov av bdsm som inte blir tillfredställt. Risken uppstår väll vid uppkomsten av behovet vilket man inte styr över. Det är där man får göra bedömningen om man vill leva med risken att relationen tar slut eller om man helt enkelt vill förekomma den och avsluta relationen innan en eventuell situation uppstår. Men vad gör ondast?

I det här fallet har jag ju inget behov av BDSM. Skulle en ha det som partnern inte kan tillfredsställa så är det en annan sak, nu tog jag ju bara mig själv som exempel. I mitt fall är jag alltså fullt tillfredsställd av ett bra sexliv med samma människa. Men eftersom känslor för mig lätt kan uppstå vid sex, och framför allt BDSM, så är sannolikheten högre att jag odlar känslor utanför förhållandet om jag ligger med andra. Samtidigt som jag hade varit tillfredsställd med enbart en person.

Nu ska jag på discofredag på gymmet

 

[Lovisaleonora]

Men är det på riktigt rövhattigt att prata om sex med sin egen partner efter några år av celibat och om man tidigare haft ett aktivt sexliv?? Jag tycker inte det..... Vilken relation har man om man aldrig nånsin kan prata om sina egna behov och allt ALLTID handlar om partnern? Det är inte hälsosamt och det tror jag att partnern också vet även om den har problem som får ditt sexproblem att framstå som "vilka frukostflingor tycker du jag ska köpa i veckan?"

När jag ligger och har panikångest över att jag fortfarande inte kan andas själv, att hela mitt liv är i spillror (ja, även om du tycker det är väl mycket efter 2+ år) så tycker jag faktiskt att det är övermaga rövhattigt att börja prata om sina sexbehov.

ÄVEN med sin partner.

 

[Lovisaleonora]

Om man känner sin partner så väl att man har en ordlös kommunikation där man redan fått partnerns godkännande att ha en relation vid sidan av så fattar jag inte vad problemet är och varför du ens kallar det otrohet.... och jag menar det fullt allvar

Därför att det ÄR otrohet och därför att det ÄR INTE uttalat och det HAR INTE försiggått någon överenskommelse varken muntlig, skriftligt eller via brevget.

 

[stjarnhimmel]

När jag ligger och har panikångest över att jag fortfarande inte kan andas själv, att hela mitt liv är i spillror (ja, även om du tycker det är väl mycket efter 2+ år) så tycker jag faktiskt att det är övermaga rövhattigt att börja prata om sina sexbehov.

ÄVEN med sin partner.

Och om otroheten kommer fram? Då blir den ju också krossad?

 

[Dentaku]

Neil Gaiman då?

Han valde som sagt att skylla på huvudvärk för att slippa vidare konversation. Har vi problem med kommunikationen, tror du?

 

[monster1]

Och om otroheten kommer fram? Då blir den ju också krossad?

Men ett om kanske är bättre än något definitivt?

 

[mandalaki]

Och om otroheten kommer fram? Då blir den ju också krossad?

I scenariot @Lovisaleonora beskriver verkar det vara minst sagt minimal risk att den skulle komma fram. Om någon skvallrade skulle den personen ha ett hål i huvudet av en fotbolls storlek.

 

[stjarnhimmel]

Men ett om kanske är bättre än något definitivt?

Kanske det.
Jag tycker bara inte man kan säga att det är schysstare att vara otrogen än att ta samtalet. Båda känns som jobbiga saker.

 

[cirkus]

Kan det inte handla om just vem man har en relation med också? Att man har olika synsätt beroende på partner. Man har mer eller mindre förståelse eller intresse av att veta.
Jag är rätt övertygad om att mitt ex hade grejer vid sidan av typ hela tiden. Men det gjorde mig inte så mycket. Å andra sidan var det jag som glatt avslutade relationen utan ånger.

Jo det tror jag absolut. Det är därför jag inte tror på ett svartvitt förhållningssätt till otrohet. Utan att det just beror på en jäkla massa omständigheter varav partner är en, erfarenheter är en annan.

 

[Lovisaleonora]

Kanske det.
Jag tycker bara inte man kan säga att det är schysstare att vara otrogen än att ta samtalet. Båda känns som jobbiga saker.

Jag tycker absolut det är schysstare att försöka skona sin partner i en svår situation, än att ta ett samtal som friar MIG från ev. samvete (och lägger beslutet på en svag part att hantera).

 

[mandalaki]

Jag tycker absolut det är schysstare att försöka skona sin partner i en svår situation, än att ta ett samtal som friar MIG från ev. samvete (och lägger beslutet på en svag part att hantera).

Så tycker jag även om det inte gäller en så svår situation som den du beskriver ...

 

[monster1]

Kanske det.
Jag tycker bara inte man kan säga att det är schysstare att vara otrogen än att ta samtalet. Båda känns som jobbiga saker.

Ja alltså att ha sex med någon är väll ingen altruistisk handling direkt. Det är ju sitt eget behov man tillfredsställer men att leva sitt liv för andras skulle är ju inte heller vettigt.

 

[Alexis]

När jag ligger och har panikångest över att jag fortfarande inte kan andas själv, att hela mitt liv är i spillror (ja, även om du tycker det är väl mycket efter 2+ år) så tycker jag faktiskt att det är övermaga rövhattigt att börja prata om sina sexbehov.

ÄVEN med sin partner.

Okej..... så när ska din partner få börja existera i er relation igen... 10 år senare?? Alltså jag fattar att sex är ett tabu ämne och särskilt om man påverkats svårt av kriser men förr eller senare måste man inse att man fortfarande är 2 i relationen....

Att någon har panikångest betyder inte att den andras problem inte ska få ta plats ALLS..... kan man efter några år inte ge sin partner så lite som tre sekunders diskussion med "Vill du prata om sex?" och svaret "Nej" har man ens en relation??

Och om man redan haft den där ordlösa kommunikationen att man vet att partnern INTE VILL prata om sexlivet och alltså INTE BRYR SIG om ens sexliv bara man inte berättar...... då ser jag det inte som otrohet. Har man försökt öppna för diskussion och partnern säger med ord eller kroppsspråk eller vad man nu kommunicerar med att "nej jag vill inte diskutera monogami eller öppet förhållande eller nåt som har med ditt eller vårt sexliv att göra" ---> då har man fått grönt ljus för att hålla sitt sexliv för sig själv

 

[Lovisaleonora]

Okej..... så när ska din partner få börja existera i er relation igen... 10 år senare?? Alltså jag fattar att sex är ett tabu ämne och särskilt om man påverkats svårt av kriser men förr eller senare måste man inse att man fortfarande är 2 i relationen....

Att någon har panikångest betyder inte att den andras problem inte ska få ta plats ALLS..... kan man efter några år inte ge sin partner så lite som tre sekunders diskussion med "Vill du prata om sex?" och svaret "Nej" har man ens en relation??

Och om man redan haft den där ordlösa kommunikationen att man vet att partnern INTE VILL prata om sexlivet och alltså INTE BRYR SIG om ens sexliv bara man inte berättar...... då ser jag det inte som otrohet. Har man försökt öppna för diskussion och partnern säger med ord eller kroppsspråk eller vad man nu kommunicerar med att "nej jag vill inte diskutera monogami eller öppet förhållande eller nåt som har med ditt eller vårt sexliv att göra" ---> då har man fått grönt ljus för att hålla sitt sexliv för sig själv

Se där. En grå nyans i en svartvit diskussion.

 

[monster1]

Okej..... så när ska din partner få börja existera i er relation igen... 10 år senare?? Alltså jag fattar att sex är ett tabu ämne och särskilt om man påverkats svårt av kriser men förr eller senare måste man inse att man fortfarande är 2 i relationen....

Att någon har panikångest betyder inte att den andras problem inte ska få ta plats ALLS..... kan man efter några år inte ge sin partner så lite som tre sekunders diskussion med "Vill du prata om sex?" och svaret "Nej" har man ens en relation??

Och om man redan haft den där ordlösa kommunikationen att man vet att partnern INTE VILL prata om sexlivet och alltså INTE BRYR SIG om ens sexliv bara man inte berättar...... då ser jag det inte som otrohet. Har man försökt öppna för diskussion och partnern säger med ord eller kroppsspråk eller vad man nu kommunicerar med att "nej jag vill inte diskutera monogami eller öppet förhållande eller nåt som har med ditt sexliv att göra" ---> då har man fått grönt ljus för att hålla sitt sexliv för sig själv

Fast alla relationer kanske inte ser ut så, är partnern tillräckligt svårt sjuk blir man mer vårdare än passionerad kärlekspartner och det kanske får vara ok i den situationen.

 

[kryddelydd]

Jag försöker inte ens tvinga dig att tycka otrohet är OK. Jag försöker få dig att se olika situationer. Du vägrar.

Nej.
Jag vägrar inte se att det finns olika situationer.
Jag förstår att det finns olika situationer.
Men jag har fortfarande åsikten att man bör kunna diskutera gemensamma problem.

 

[Alexis]

Fast alla relationer kanske inte ser ut så, är partnern tillräckligt svårt sjuk blir man mer vårdare än passionerad kärlekspartner och det kanske får vara ok i den situationen.

Ja och jag säger inte att det är fel att ha det så utan bara att om man inte ens kan ta upp sina egna problem nånsin är det inte en hälsosam relation.... tar man upp sina problem med sexlivet ordlöst eller med ord och partnern säger att jag orkar inte ta det här eller jag vill inte diskutera det så fine!! ---> saken är biff och du gör vad du vill på annat håll för partnern är inte intresserad av att diskutera det med dig och partnern vill ju inte höra eller veta