Ignorera samvetet?

[monster1]

Du kan alltså inte prata med din partner?

Inte när hen är inne i ett skov nej, då är det ytterst olämpligt att diskutera saker som kan förvärra läget. Nu har skoven hunnit lätta ofta innan jag helt enkelt gett upp om hela relationen, men innan vi träffades har hen haft års långa skov eller längre och det är inget som säger att det inte kan komma tillbaka. Att lämna mitt under ett skov är ju även det ytterst knepigt men kanske är det enda alternativet vad vet jag då får man väll leva med utgången på det sen då antar jag.

 

[Singoalla]

Jag lever ju med generaliserad ångest och får därför jobba mycket med att ta bort mina kryckor/snuttefiltar eftersom jag fått lära mig av terapeuterna att det bara förvärrar oron och ångesten. Jag tänker att det är lite samma med ramarna.

Jo visst det förstår jag, men jag tänker till vilken grad? Lever man med ångest, eller är en osäker/ängslig/otrygg person utöver normal förmåga (vad tusan det nu skulle vara, men snittet?) så förstår jag att det är rimligt att jobba bort sina snuttefiltar för att uppnå någon form av rimlig förmåga att känna trygghet. Men även utan ångestproblematik så har ju människor begränsad hjärnkapacitet. Till någon grad kanske det är det rimligt att vi har falska illusioner av trygghet. Jag vet inte.

Sedan är ju frågan också hur falsk uppfattningen av trygghet är. Personligen, och då menar jag verkligen högst personligt, så ä sannolikheten större att det skulle skapa en klyfta mellan mig och min partner om jag lyssnade med BDSM utanför förhållandet. I realiteten alltså. Än om vi hade en monogam relation och jag vattnade på min egen tomtplätt. Förutsatt att vi hade ett bra sexliv då. Må min hjärna vara så begränsad, men jag är inte heller rädd för att påstå att det är vad jag förmår. I all min mänsklighet.

 

[Lovisaleonora]

I en akut krissituation kan man prioritera annat än sex...... du måste inte springa iväg för ett ligg när partnern ligger på sjukhus. Sen när värsta krisen är förbi kan man ha en öppen diskussion.. Jag slår vad om att partnern i den situationen själv undrar över hur sexlivet ska lösas och om den kommer räcka till ---> varför måste det vara så himla tabu att prata sex och normbrytande grejer i relationen? Och om relationen tar slut kommer någon verkligen att krossas?? Kommer den att dö? Ska man vara i en relation för att partnern kan dö om man lämnar? Hela grejen är liksom så ohälsosam

Men om partnern inte vill diskutera detta? Du har varit där, och därför slår du vad om hur andra fungerar. OK.

Det kanske inte är så himla tilltalande att få sin tillvaro krossad, tryggheten i att någon håller vardagen fungerande, man har ett hem att bo i (slipper institution), en ekonomi som pallar att man väljer vilken sondmat man vill ha. Den tvålen som fungerar med huden och inte den billiga som ger utslag.

Ja, lite så tänker jag.

 

[Lovisaleonora]

Jag blir lika tjatig som du, nu.

Du och jag behöver inte tycka lika.
Du behöver inte "tvinga" mig att tycka att otrohet är OK.
Du kommer heller inte att lyckas "tvinga" mig att tycka att otrohet är OK.

Vi tycker olika.
Det är tillåtet.

Jag försöker inte ens tvinga dig att tycka otrohet är OK. Jag försöker få dig att se olika situationer. Du vägrar.

 

[Alexis]

Nej men det kanske blir det som tippar partnern över kanten?

Ja men så kan det bli i alla relationer?? Jag har haft ett ex som hotade med självmord och jag tycker ändå inte att "min partner kanske dör om jag lämnar" är en bra anledning att stanna i en relation..... det är inte hälsosamt

 

[Lovisaleonora]

Men att man påverkas svårt betyder inte att man inte kan ha ett samtal med sin partner?? Eller ligger partnern i koma eller annat som gör det omöjligt? Ja om partnern inte KAN kommunicera kan man ju inte ha ett öppet samtal men nu trodde jag vi pratade om partners som man kan kommunicera med

Jag vill se den som går upp på NIVA och förklarar för sin partner att man vill ha en diskussion om otrohet och sex, medan respiratorn pyser vid sidan av. Och jag vill se den person som stegar in i det ärendet och INTE känner sig och i omgivningens ögon ser ut som en fullständig fullblodsegoist.

 

[Lovisaleonora]

Ja men så kan det bli i alla relationer?? Jag har haft ett ex som hotade med självmord och jag tycker ändå inte att "min partner kanske dör om jag lämnar" är en bra anledning att stanna i en relation..... det är inte hälsosamt

Fast är väl ändå inte samma situation som att någon faktiskt är i ett väldigt utsatt läge? Där den starka parten inte ens vill avsluta relationen-

 

[monster1]

Fast är väl ändå inte samma situation som att någon faktiskt är i ett väldigt utsatt läge? Där den starka parten inte ens vill avsluta relationen-

Precis, relationen är mer än sex , faktiskt är sex en väldigt liten del av det hela i den relationen.

 

[monster1]

Jo visst det förstår jag, men jag tänker till vilken grad? Lever man med ångest, eller är en osäker/ängslig/otrygg person utöver normal förmåga (vad tusan det nu skulle vara, men snittet?) så förstår jag att det är rimligt att jobba bort sina snuttefiltar för att uppnå någon form av rimlig förmåga att känna trygghet. Men även utan ångestproblematik så har ju människor begränsad hjärnkapacitet. Till någon grad kanske det är det rimligt att vi har falska illusioner av trygghet. Jag vet inte.

Sedan är ju frågan också hur falsk uppfattningen av trygghet är. Personligen, och då menar jag verkligen högst personligt, så ä sannolikheten större att det skulle skapa en klyfta mellan mig och min partner om jag lyssnade med BDSM utanför förhållandet. I realiteten alltså. Än om vi hade en monogam relation och jag vattnade på min egen tomtplätt. Förutsatt att vi hade ett bra sexliv då. Må min hjärna vara så begränsad, men jag är inte heller rädd för att påstå att det är vad jag förmår. I all min mänsklighet.

Enligt terapeuterna (och det fungerar så för mig med) så handlar det om att man ska klara av att möta oron och det oförutsägbara (otrygga). Man blir istället trygg med sin egen styrka och förmåga att hantera det som kommer oavsett vad det är. Det betyder att även om din partner skulle vara otrogen så går du inte under, du klarar det.

 

[Alexis]

Men om partnern inte vill diskutera detta? Du har varit där, och därför slår du vad om hur andra fungerar. OK.

Det kanske inte är så himla tilltalande att få sin tillvaro krossad, tryggheten i att någon håller vardagen fungerande, man har ett hem att bo i (slipper institution), en ekonomi som pallar att man väljer vilken sondmat man vill ha. Den tvålen som fungerar med huden och inte den billiga som ger utslag.

Ja, lite så tänker jag.

Okej slå vad var starkt uttryckt men sannolikheten är HÖG att partnern själv undrar över sexlivet och om den kommer räcka till

Ja och om man kommer fram till att man hellre fortsätter så än har en monogam relation så är det ju inga problem?? Vill partnern inte diskutera monogami eller öppen relation tar jag det som att partnern inte bryr sig om frågan och då är saken biff ---> ha sex med andra och prata inte med partnern om det för partnern har redan sagt att den inte vill diskutera sexlivet och inte är intresserad av ditt sexliv..... och det kan man ju fatta om partnern har fullt med egna problem.. Om du har försökt ha en diskussion och partnern inte vill diskutera sexlivet så är det också ett svar --> partnern bryr sig inte vad du gör med ditt sexliv så länge du inte berättar

 

[monster1]

Jag var tvungen att fråga min partner om de olika scenarierna och hen svarade att hen skulle bli mest ledsen över att bli lämnad. Så jag antar att det är ett svar på frågan (men knappast ett fripass ).

 

[Singoalla]

Enligt terapeuterna (och det fungerar så för mig med) så handlar det om att man ska klara av att möta oron och det oförutsägbara (otrygga). Man blir istället trygg med sin egen styrka och förmåga att hantera det som kommer oavsett vad det är. Det betyder att även om din partner skulle vara otrogen så går du inte under, du klarar det.

Det förstår jag fullt ut, men jag tror ändå att oro är mänskligt. Blir min partner kär i någon annan och lämnar mig så kommer jag att bli ledsen. Hur många verktyg jag än har i verktygslådan att hantera sorg. Sen såklart är det inte sunt att gå runt att vara orolig för att bli lämnad för det. Men jag tror att det är mänskligt om det skulle hända vid något tillfälle. Exempelvis om jag sysslar med BDSM utanför förhållandet.

 

[Alexis]

Jag vill se den som går upp på NIVA och förklarar för sin partner att man vill ha en diskussion om otrohet och sex, medan respiratorn pyser vid sidan av. Och jag vill se den person som stegar in i det ärendet och INTE känner sig och i omgivningens ögon ser ut som en fullständig fullblodsegoist.

Om partnern är döende är det onödigt att ha diskussionen och onödigt att vara otrogen men om det där är "normaltillståndet" och har varit det normala i ett eller två år + så varför är det så tabu att prata om sex med sin partner?? Ska man ALDRIG prata sex mer i förhållandet nånsin och tror du inte det finns en risk att partnern också har undrat över hur det ska lösas?

 

[Alexis]

Fast är väl ändå inte samma situation som att någon faktiskt är i ett väldigt utsatt läge? Där den starka parten inte ens vill avsluta relationen-

Är man inte i ett utsatt läge om man funderar på självmord??

 

[Lovisaleonora]

Okej slå vad var starkt uttryckt men sannolikheten är HÖG att partnern själv undrar över sexlivet och om den kommer räcka till

Precis, och den svaga part som inte tar upp ämnet ser jag faktiskt som den som inte vill prata om det, utan hellre lever i relationen på ett organiserat sätt - utan att veta.

 

[mandalaki]

Jag vill se den som går upp på NIVA och förklarar för sin partner att man vill ha en diskussion om otrohet och sex, medan respiratorn pyser vid sidan av. Och jag vill se den person som stegar in i det ärendet och INTE känner sig och i omgivningens ögon ser ut som en fullständig fullblodsegoist.

För mig är det obegripligt att detta går att tjafsa emot.

Tänkte bara säga det.

 

[Lovisaleonora]

Om partnern är döende är det onödigt att ha diskussionen och onödigt att vara otrogen men om det där är "normaltillståndet" och har varit det normala i ett eller två år + så varför är det så tabu att prata om sex med sin partner?? Ska man ALDRIG prata sex mer i förhållandet nånsin och tror du inte det finns en risk att partnern också har undrat över hur det ska lösas?

Varför skulle partnern vara döende? Varför drar du dithän? Funkar bättre för din argumentation?

Därför att partnern är SJUK, fungerar inte som människa och är otroligt utsatt. DÄRFÖR är det kanske lite känsligt (om än inte tabu men rövhattigt) att börja prata om sina egna behov i en sådan situation. Är det så fullständigt omöjligt att inse? Och JO, för många, många, många kvarstår det vaccumet även efter "2+ år" som du beskriver det.

 

[Alexis]

Precis, och den svaga part som inte tar upp ämnet ser jag faktiskt som den som inte vill prata om det, utan hellre lever i relationen på ett organiserat sätt - utan att veta.

Jag hade frågat om personen undrade nåt om sexlivet och om den ville prata om det och om svaret var nej på det hade jag jag tagit det som ett "gör vad du vill bara du inte berättar"

 

[monster1]

Det förstår jag fullt ut, men jag tror ändå att oro är mänskligt. Blir min partner kär i någon annan och lämnar mig så kommer jag att bli ledsen. Hur många verktyg jag än har i verktygslådan att hantera sorg. Sen såklart är det inte sunt att gå runt att vara orolig för att bli lämnad för det. Men jag tror att det är mänskligt om det skulle hända vid något tillfälle. Exempelvis om jag sysslar med BDSM utanför förhållandet.

Jag tänker att risken är lika stor om du har ett behov av bdsm som inte blir tillfredställt. Risken uppstår väll vid uppkomsten av behovet vilket man inte styr över. Det är där man får göra bedömningen om man vill leva med risken att relationen tar slut eller om man helt enkelt vill förekomma den och avsluta relationen innan en eventuell situation uppstår. Men vad gör ondast?

 

[Lovisaleonora]

Jag hade frågat om personen undrade nåt om sexlivet och om den ville prata om det och om svaret var nej på det hade jag jag tagit det som ett "gör vad du vill bara du inte berättar"

.. och om man känner varandra så väl i en relation (som vissa här anser att man gör) och därmed vet om att den diskussionen redan försiggått i den tystnad som uttalat allt utan ett ord - då är man fortfarande ett fall för tjära, fjädrar och gatlopp för att man väljer en relation vid sidan av?