Ignorera samvetet?

[mandalaki]

medan mina handlar om hur vår kultur förstår relationer mellan människor.

Åh. Jag tänker mig att jag rasade som jag tidigare pratat om i tråden ungefär så här:

"Hur i hela glödheta helvetet kunde du vara så bottenlöst korkad att du knullade med Berit på toaletten på firmafesten?"

Och fick svaret:

"Jag vill gärna prata om hur vår kultur förstår relationer mellan människor."

 

[Petruska]

Åh. Jag tänker mig att jag rasade som jag tidigare pratat om i tråden ungefär så här:

"Hur i hela glödheta helvetet kunde du vara så bottenlöst korkad att du knullade med Berit på toaletten på firmafesten?"

Och fick svaret:

"Jag vill gärna prata om hur vår kultur förstår relationer mellan människor."

Typ så behandlar vi varandra ibland.

Men sannolikheten är stor för att partner i hens/vårt fall snarare skulle säga "Jag märker att det stör mig som fan att du hade sex med Berit och jag känner mig inte helt trygg nära dig just nu. Varför känner jag så? Har jag anledning till det?" Typ.

 

[mandalaki]

Typ så behandlar vi varandra ibland.

Men sannolikheten är stor för att partner i hens/vårt fall snarare skulle säga "Jag märker att det stör mig som fan att du hade sex med Berit och jag känner mig inte helt trygg nära dig just nu. Varför känner jag så? Har jag anledning till det?" Typ.

Ok ... Men trygghet, hur kommer det in? Själv skulle jag bara känna mig förbannad. Även om jag är helt med på dina tidigare resonemang om vad man "får" i ett förhållande. "Du får inte ligga med nån annan" känns ganska främmande.

 

[Singoalla]

Men sannolikheten är stor för att partner i hens/vårt fall snarare skulle säga "Jag märker att det stör mig som fan att du hade sex med Berit och jag känner mig inte helt trygg nära dig just nu. Varför känner jag så? Har jag anledning till det?"

Åh, låter precis som diskussionerna i min polyrelation.

 

[Lovisaleonora]

Det är sant att det kan vara din vardag.
Men det betyder inte att det är den gängse situationen.
Utan draget till sin extrem på så sätt att du menar att alternativet till att ha sex vid sidan av, är livslångt celibat.

Vad menar du att alternativet är? Krossa sin partner totalt för sitt eget (egoistiska) behov av att det är viktigt att berätta - oavsett situation?

OM vi nu låtsas, för diskussionens skull, att det är dessa två att välja mellan. Är det rimligt att fatta beslutet att ha en snygg affär, behålla en relation om i övrigt fungerar och ger en svag part trygghet och en starkare part önskad relation eller är det så kissnödigt PK att verkligen spotta ur sig Den Absoluta Sanningen om sex vid sidan av som ett ensidigt beslut?

 

[kryddelydd]

Vad menar du att alternativet är? Krossa sin partner totalt för sitt eget (egoistiska) behov av att det är viktigt att berätta - oavsett situation?

OM vi nu låtsas, för diskussionens skull, att det är dessa två att välja mellan. Är det rimligt att fatta beslutet att ha en snygg affär, behålla en relation om i övrigt fungerar och ger en svag part trygghet och en starkare part önskad relation eller är det så kissnödigt PK att verkligen spotta ur sig Den Absoluta Sanningen om sex vid sidan av som ett ensidigt beslut?

Det var ju just det...
OM vi låtsas att det stod mellan de två valen.

I verkligheten gör det ju sällan det, så tillspetsat.
Det är ju därför jag reflekterade över att det dras till sin extrema spets för att få ett godkännande av att det kan vara rätt att välja sex vid sidan av.

Nej, jag menar att bästa alternativet är att prata om det.
I ditt fiktiva exempel, handlar det om en individ som vill ha sex och en som inte vill ha det.
Men i övrigt ett perfekt förhållande.
Då utgår jag från att parterna i det perfekta förhållandet har god förmåga till kommunikation, och man kan då lyfta frågeställningen INNAN den sexönskande parten skuttar iväg.

 

[athena_arabians]

Återkommer till ett gammalt inlägg av den enkla anledningen att jag nyss uppbragt utbrast "diskussioner om otrohet på internet är helt galna!".
Min man sa något om att de "tenderar till att bli rätt polariserade, ja" och jag förklarade lite snabbt att de som inte tyckte att absoluta krav var en bra grund för ett förhållande och inte per automatik skulle göra slut om partnern varit otrogen fått frågan om hur de skulle gjort om partnern i stället visat sig vara barnamördare. Hans kommentar blev "är det en diskussion på Familjeliv, eller?".

Det ledde till ett snack om hur ingen av oss skulle tycka att otrohet skulle vara det värsta som kunde hända vårt förhållande(som alltså inte är öppet). Om någon av oss var otrogen skulle det snarast bli en diskussion om huruvida det var något som saknades i förhållandet och hur vi i så fall kunde lösa det.
Det ledde vidare till saker som vi skulle tycka vara värre än otrohet och exemplet om hur någon av oss snackade skit om den andra med kompisar/kollegor gav honom nästan tårar i ögonen. När jag tog upp att jag skulle tycka att det vore ett hemskt svek om han betedde sig som en misogyn mansgris på jobbet garvade vi mest.
Vi diskuterade även scenariot att han hade ett spelmissbruk som lett till stora skulder vilket också skulle påverka min situation ordentligt. Det skulle, utöver förstås många, långa och svåra diskussioner, leda till att jag skulle vilja ha en mycket större kontroll över vad han gör än om han varit otrogen.

Han hävdar dock att han brukar och inte missbrukar böcker och inte har gått så långt att han sniffar bokstäver. När jag generöst erbjöd honom att ha Thomas Pynchon som frikort var han skeptisk. När jag la till George R. R. Martin fick han ont i huvudet, så där avslutade vi diskussionen.

Neil Gaiman då?

 

[Hyacinth]

Du har t-shirten så jag fattar att du kan vara säker. Du har försökt den andra vägen och just det du beskriver om att bli någon man inte vill vara är gräsligt

Kan det inte handla om just vem man har en relation med också? Att man har olika synsätt beroende på partner. Man har mer eller mindre förståelse eller intresse av att veta.
Jag är rätt övertygad om att mitt ex hade grejer vid sidan av typ hela tiden. Men det gjorde mig inte så mycket. Å andra sidan var det jag som glatt avslutade relationen utan ånger.

 

[Lovisaleonora]

Det var ju just det...
OM vi låtsas att det stod mellan de två valen.

I verkligheten gör det ju sällan det, så tillspetsat.
Det är ju därför jag reflekterade över att det dras till sin extrema spets för att få ett godkännande av att det kan vara rätt att välja sex vid sidan av.

Nej, jag menar att bästa alternativet är att prata om det.
I ditt fiktiva exempel, handlar det om en individ som vill ha sex och en som inte vill ha det.
Men i övrigt ett perfekt förhållande.
Då utgår jag från att parterna i det perfekta förhållandet har god förmåga till kommunikation, och man kan då lyfta frågeställningen INNAN den sexönskande parten skuttar iväg.

I mitt (inte fiktiva) exempel handlar det om en part som kan och vill ha sex, och en som inte KAN ha det.

 

[kryddelydd]

I mitt (inte fiktiva) exempel handlar det om en part som kan och vill ha sex, och en som inte KAN ha det.

OK.
Fortfarande fiktivt och extremt tillspetsat exempel.
Och mitt svar är fortfarande giltigt.
Om man i övrigt har ett perfekt förhållande, kan man diskutera problemet.
Och komma fram till en lösning (där sex vid sidan av kan vara ett alternativ men då handlar det ju inte om otrohet; då är ju båda parter överens).

 

[Lovisaleonora]

OK.
Fortfarande fiktivt och extremt tillspetsat exempel.
Och mitt svar är fortfarande giltigt.
Om man i övrigt har ett perfekt förhållande, kan man diskutera problemet.
Och komma fram till en lösning (där sex vid sidan av kan vara ett alternativ men då handlar det ju inte om otrohet; då är ju båda parter överens).

Men jag säger till dig att det inte är fiktivt, men OK, känns det bättre för dig så kör vi så.

Det är knappast ett perfekt förhållande (det finns inte perfekta relationer mellan icke-perfekta människor är min övertygelse). Det är ett förhållande som beskrivs.

Varför krossa en svag part för sitt eget samvete - om man nu plågas av det? Räcker det inte att förlora hela sin tillvaro och sitt liv?

 

[kryddelydd]

Men jag säger till dig att det inte är fiktivt, men OK, känns det bättre för dig så kör vi så.

Det är knappast ett perfekt förhållande (det finns inte perfekta relationer mellan icke-perfekta människor är min övertygelse). Det är ett förhållande som beskrivs.

Varför krossa en svag part för sitt eget samvete - om man nu plågas av det? Räcker det inte att förlora hela sin tillvaro och sitt liv?

Nej, jag tycker fortfarande inte att det är OK att "vänstra" i ett monogamt förhållande.
Varför skulle det krossa "en svag part" att diskutera ett gemensamt (?) problem?

Eller är det så att den "starke" parten stannar hos den "svage" av snällhet?

edit: men jag är en av dem där sex hänger starkt ihop med kärlek/förälskelse/känslor.
Så jag har svårt att se charmen med sex utan sådana vidhängande känslor.

 

[Lovisaleonora]

Nej, jag tycker fortfarande inte att det är OK att "vänstra" i ett monogamt förhållande.
Varför skulle det krossa "en svag part" att diskutera ett gemensamt (?) problem?

Eller är det så att den "starke" parten stannar hos den "svage" av snällhet?

Det handlar om att en svag part inte orkar ta ställning i den frågan, utan istället mår dåligt över att veta att denna inte räcker till för sin älskade partner. Är det då någonstans försvarbart att lägga över den bördan på en redan tyngd person? Säg efter 10 år?

 

[kryddelydd]

Det handlar om att en svag part inte orkar ta ställning i den frågan, utan istället mår dåligt över att veta att denna inte räcker till för sin älskade partner. Är det då någonstans försvarbart att lägga över den bördan på en redan tyngd person? Säg efter 10 år?

Är det inte tillåtet att tycka att det är snyggare att faktiskt diskutera gemensamma problem än att lösa dem ensidigt på ett sätt som troligen skulle såra motparten väldigt mycket om/när denne får reda på det.
Eller om den "svage" parten bara misstänker något.

 

[Lovisaleonora]

Är det inte tillåtet att tycka att det är snyggare att faktiskt diskutera gemensamma problem än att lösa dem ensidigt på ett sätt som troligen skulle såra motparten väldigt mycket om/när denne får reda på det.
Eller om den "svage" parten bara misstänker något.

Visst kan man tycka det, men är det försvarbart att krossa någon annan för sitt eget syfte?

 

[monster1]

Är det inte tillåtet att tycka att det är snyggare att faktiskt diskutera gemensamma problem än att lösa dem ensidigt på ett sätt som troligen skulle såra motparten väldigt mycket om/när denne får reda på det.
Eller om den "svage" parten bara misstänker något.

I den bästa av världar kanske, men det är ju just i en krissituation som man behöver som mest närhet och om partnern inte kan bidra med det eftersom den är i mitten av krissituationen så har jag full förståelse för att man vänder sig någon annanstans. Vad är schystast i den situationen, avsluta relationen när partnen är i absolut kris, ta upp samtalet (ledsen för din förlamning, depression, annan sjukdom, men min sorg över detta gör att jag måste söka närhet på annat håll nu när du inte kan ställa upp) eller att helt enkelt söka stöd och närhet hos någon annan så man i sin tur kan stötta partnern dvs otrohet?

 

[Badger]

Va? Nu förstår jag inte alls vad du pratar om. Vilken präst?

Jag förstår inte längre vad du vill att jag ska svara Det känns som att du på något vis vill att jag ska tycka att personen som är otrogen i ditt scenario gör en bra sak och gör rätt. Men jag tycker bara inte det. Men eftersom jag inte är präst som kan ge förlåtelse så spelar det väl ingen roll för honom eller henne vad jag tycker?

 

[bumpo]

VA?! Har du ett liv utanför Buke?!

Här hittade jag några @bumpo Det första inlägget var ett svar på varför en del anser sig ha rätt att begränsa sin partner till att ha sex med bara mig. Så jag ställde mig frågan kring begränsningar i förhållanden överlag, är det okej att vara kär i någon annan? Ha ett förhållande med någon annan? Om inte, varför är denna begränsning annorlunda?

Sedan lite funderingar om relationsstärkande aktiviteter som därmed kan skapa känslor för en person. BDSM är exempelvis väldigt känslosamt för mig osv osv. Samt ett tillägg om att även min polygama relation som jag har haft hade "regler", eller rättare sagt överenskommelser om ramarna för vår relation. För att vi skulle må bra i relationen. Är dessa ramar annorlunda mot monogami?

Ja, lite sånt funderade jag på.

Ja!? Vad hände där? Det var inte något jag planerade. Jädra partner att komma oxh då mig på fall sådär.

Spännande tankar. Jag tror att tvåsamheten på gott och ont har fått den unika särställning den har i och med tryggande av släktens fortlevnad och välstånd. Själv ser jag det nog inte lika fast och unikt som många andra. Några av de mest intima och nära relationer jag har haft har varit renodlade vänskapsrelationer. Plus att jag har oerhört svårt att tro att en person kan uppfylla en annans människas alla behov och önskningar, att det faktiskt 'behövs' nära, intima innerliga relationer med fler än en person för att människor ska må bra. Oavsett om det är polyamorösa, monogama, platoniska eller enbart sexuella relationer det handlar om.

 

[kryddelydd]

I den bästa av världar kanske, men det är ju just i en krissituation som man behöver som mest närhet och om partnern inte kan bidra med det eftersom den är i mitten av krissituationen så har jag full förståelse för att man vänder sig någon annanstans. Vad är schystast i den situationen, avsluta relationen när partnen är i absolut kris, ta upp samtalet (ledsen för din förlamning, depression, annan sjukdom, men min sorg över detta gör att jag måste söka närhet på annat håll nu när du inte kan ställa upp) eller att helt enkelt söka stöd och närhet hos någon annan så man i sin tur kan stötta partnern dvs otrohet?

Ja.
Det är i en krissituation många har störst behov av närhet.
Men behöver "närhet" betyda sex?
Eller menar du att det är i en krissituation som det är vanligt att ha störst behov av sex?

Om partnern är i absolut kris, kanske man kan vänta med sina sexuella önskemål tills partnern inte är i kris längre? För om man verkligen bryr sig om sin partner, kanske sex inte sitter högst upp på prio-listan just i krissituationen?

Tycker då att exemplet med tio år senare är rimligare, men då bör man ju kunna lyfta ämnet för diskussion, faktiskt.

Du får tycka att det är OK att vänstra.
Jag önskar att du tillåter mig att inte tycka det. Utan att försöka övertala mig till något annat.

 

[kryddelydd]

Visst kan man tycka det, men är det försvarbart att krossa någon annan för sitt eget syfte?

Den frågan går ju att ställa till dig också.
Utifrån samma premisser.
Och det blir ju samma individ som krossas...

Utifrån tanken, förstås, att syftet med att lyfta ett problem för diskussion faktiskt är att försöka lösa ett gemensamt problem och inte att gotta sig i det.

Du får tycka att det är OK att vänstra under vissa premisser.
Jag tycker inte det.