Ignorera samvetet?

Jag tycker överlag att det har varit en nedlåtande och förminskande ton i tråden, framför allt mot folk med monogama förhållanden, men det här slog väl rekordet.

:confused: @bumpo s inlägg handlade ju knappast om någon kritik överhuvudtaget gentemot några förhållanden alls; den pekade ut den absurda diskussion som tråden har mynnat ut i och inget annat. Varav jag alltså håller med.

Sen kan jag väl tycka att kritiken definitivt gått båda vägar, där vi som diskuterat från "inte helt säker"-hållet fått våra personligheter och förhållanden fullkomligt utdömda av en del användare. Menmen. Det har inte med inläggen som du citerade att göra.
 
Jag tycker överlag att det har varit en nedlåtande och förminskande ton i tråden, framför allt mot folk med monogama förhållanden, men det här slog väl rekordet.
Jag förstår att ickemonogama relationer inte är för alla och det är helt okej, såklart. Men de senaste sidornas diskussion om KRAV är hörnstenen i alla förhållanden är WÄÄÄ. Otrohetsdiskussionen var intressant.
 
:confused: @bumpo s inlägg handlade ju knappast om någon kritik överhuvudtaget gentemot några förhållanden alls; den pekade ut den absurda diskussion som tråden har mynnat ut i och inget annat. Varav jag alltså håller med.

Sen kan jag väl tycka att kritiken definitivt gått båda vägar, där vi som diskuterat från "inte helt säker"-hållet fått våra personligheter och förhållanden fullkomligt utdömda av en del användare. Menmen. Det har inte med inläggen som du citerade att göra.
Jag har fått mitt förhållande dödsdömt, mitt oerhört kärleksfulla, upplyftande och stärkande förhållande.

Som du sa: jag värderade inte monogami vs andra former av relationer överhuvudtaget. Men tråden har spårat ur fullständigt. Jag tycker synd om ts.
 
:confused: @bumpo s inlägg handlade ju knappast om någon kritik överhuvudtaget gentemot några förhållanden alls; den pekade ut den absurda diskussion som tråden har mynnat ut i och inget annat. Varav jag alltså håller med.

Sen kan jag väl tycka att kritiken definitivt gått båda vägar, där vi som diskuterat från "inte helt säker"-hållet fått våra personligheter och förhållanden fullkomligt utdömda av en del användare. Menmen. Det har inte med inläggen som du citerade att göra.

Nej, jag kommenterade ett nedlåtande språk. Att jag upplever att det varit så gentemot en viss typ av förhållanden i tråden hade ingenting med @bumpo inlägg att göra, det kanske var otydligt. Det går att påpeka att tråden tagit en absurd vändning utan att använda sig av versaler och WÄÄÄ. Vad ska det antyda, att de som diskuterat är skrikiga bebisar?
 
Jag har fått mitt förhållande dödsdömt, mitt oerhört kärleksfulla, upplyftande och stärkande förhållande.

Som du sa: jag värderade inte monogami vs andra former av relationer överhuvudtaget. Men tråden har spårat ur fullständigt. Jag tycker synd om ts.

Jag också, och vidhåller att tråden blivit helt absurd.
 
Nej, jag kommenterade ett nedlåtande språk. Att jag upplever att det varit så gentemot en viss typ av förhållanden i tråden hade ingenting med @bumpo inlägg att göra, det kanske var otydligt. Det går att påpeka att tråden tagit en absurd vändning utan att använda sig av versaler och WÄÄÄ. Vad ska det antyda, att de som diskuterat är skrikiga bebisar?

Det behöver väl inte antyda något annat än en frustration över trådens vändning? Det var iaf så som jag tolkade det, och så som jag också uttryckte det. Inget annat.

Ja, det var ju skapligt otydligt, eftersom du skrev om det och samtidigt citerade våra inlägg. Men okej.
 
Det behöver väl inte antyda något annat än en frustration över trådens vändning? Det var iaf så som jag tolkade det, och så som jag också uttryckte det. Inget annat.

Ja, det var ju skapligt otydligt, eftersom du skrev om det och samtidigt citerade våra inlägg. Men okej.

Det var det nedlåtande språket jag kommenterade och ja, jag anser att "ALLA HAR KRAV WÄÄÄ" är nedlåtande mot ja, framför allt den användare som drivit det spåret i diskussionen. Jag citerade era inlägg på grund av just den meningen. Så ja, nu är det tydligt i alla fall. Att jag uppfattat en viss ton mot monogama i tråden är någon jag bara lagt märke till när jag läst den och hade inget med era inlägg att göra.
 
Det var det nedlåtande språket jag kommenterade och ja, jag anser att "ALLA HAR KRAV WÄÄÄ" är nedlåtande mot ja, framför allt den användare som drivit det spåret i diskussionen. Jag citerade era inlägg på grund av just den meningen. Så ja, nu är det tydligt i alla fall. Att jag uppfattat en viss ton mot monogama i tråden är någon jag bara lagt märke till när jag läst den och hade inget med era inlägg att göra.

Men då blir det ju ganska tokigt att citera våra inlägg och samtidigt skriva om tonen mot monogama förhållanden. Men whatever, du menade det tydligen inte så.

Jag vidhåller att jag använde det såsom jag själv tolkade @bumpo , ett uttryck för frustration över trådens vändning, inte mot någon användare alls. Nu tolkade ju du det så, men jag har redan förklarat innebörden av inlägget och tänker inte förklara min intention ytterligare.
 
Jag gör ett (möjligen fruktlös) försök att återföra tråden till otrohetspåret, där den började.

Ponera följande. Mitt i livet (säg 35 års-åldern) råkar en av parterna ut för en bilolycka. Hon blir helt förlamad och livet ställs på ända. Parterna väljer att stanna i relationen, men av både fysiska och mentala skäl är hon inte längre på spåret för ett sexliv ö h t.

Han väljer då att skaffa en relation vid sidan av förhållandet hemma. Hon är svårt påfrestad av alla andra förändringar i livet - är det då rimligt att han faktiskt är otrogen och inte säger något, av hänsyn och respekt för hennes situation? Jag kan själv tänka mig att jag inte hade velat ta ställning eller ens veta i hennes situation. Så länge jag får behålla min trygga relation är jag beredd att i det tysta göra avkall på vissa områden.
 
Men då blir det ju ganska tokigt att citera våra inlägg och samtidigt skriva om tonen mot monogama förhållanden. Men whatever, du menade det tydligen inte så.

Jag vidhåller att jag använde det såsom jag själv tolkade @bumpo , ett uttryck för frustration över trådens vändning, inte mot någon användare alls. Nu tolkade ju du det så, men jag har redan förklarat innebörden av inlägget och tänker inte förklara min intention ytterligare.

Ja, jag fattade det. Vilket jag också skrev för några inlägg sedan och sa att det visst blev otydligt och förklarade vad jag menade. Varpå du svarade "Ja, det var ju skapligt otydligt" så jag förklarade ytterligare en gång vad jag menade. Nu svarar du "Men det blir ju tokigt då, men whatever.." :confused: Ja, jag har ju i två inlägg nu sagt att det blev otydligt och förklarade vad jag egentligen menade. Behöver du verkligen slänga dig med "whatever" då?

Ja och jag fattar att du tolkade det så, det sa du. Jag tolkade det annorlunda.
 
Senast ändrad:
Ja, jag fattade det. Vilket jag också skrev för några inlägg sedan och sa att det visst blev otydligt och förklarade vad jag menade. Varpå du svarade "Ja, det var ju skapligt otydligt" så jag förklarade en ytterligare en gång vad jag menade. Nu svarar du "Men det blir ju tokigt då, men whatever.." :confused: Ja, jag har ju i två inlägg du sagt att det blev otydligt och förklarade vad jag egentligen menade. Behöver du verkligen slänga dig med "whatever" då?

Ja och jag fattar att du tolkade det så, det sa du. Jag tolkade det annorlunda.

"Slänga dig"? Alltså det var som ett ryck på axlarna, varken mer eller mindre.
Ja, jag förstod att du tolkade det annorlunda, jag förstår bara inte vad du inte godtar i min förklaring av inlägget. Att du påpekar din tolkning om och om igen istället för att nöja dig med min förklaring gör att det känns som att du tycker att jag ljuger. Jag vet nog bäst om vad jag faktiskt menade, jag behöver liksom inte få mitt eget inlägg tolkat åt mig av någon annan. Jag nöjer mig nu, jag har ingen anledning till att diskutera det vidare.
 
Jag gör ett (möjligen fruktlös) försök att återföra tråden till otrohetspåret, där den började.

Ponera följande. Mitt i livet (säg 35 års-åldern) råkar en av parterna ut för en bilolycka. Hon blir helt förlamad och livet ställs på ända. Parterna väljer att stanna i relationen, men av både fysiska och mentala skäl är hon inte längre på spåret för ett sexliv ö h t.

Han väljer då att skaffa en relation vid sidan av förhållandet hemma. Hon är svårt påfrestad av alla andra förändringar i livet - är det då rimligt att han faktiskt är otrogen och inte säger något, av hänsyn och respekt för hennes situation? Jag kan själv tänka mig att jag inte hade velat ta ställning eller ens veta i hennes situation. Så länge jag får behålla min trygga relation är jag beredd att i det tysta göra avkall på vissa områden.
Ungefär det scenariot kom upp i en diskussionsövning på en fortbildning som jag gick för decennier sedan. Förutsatt att båda trivs i relationen i övrigt och under förutsättningarna, tycker jag att det låter som en vettig lösning.

Om jag hade varit den friska parten hade jag dock hellre velat kunna prata öppet om det med partnern.
 
Jag gör ett (möjligen fruktlös) försök att återföra tråden till otrohetspåret, där den började.

Ponera följande. Mitt i livet (säg 35 års-åldern) råkar en av parterna ut för en bilolycka. Hon blir helt förlamad och livet ställs på ända. Parterna väljer att stanna i relationen, men av både fysiska och mentala skäl är hon inte längre på spåret för ett sexliv ö h t.

Han väljer då att skaffa en relation vid sidan av förhållandet hemma. Hon är svårt påfrestad av alla andra förändringar i livet - är det då rimligt att han faktiskt är otrogen och inte säger något, av hänsyn och respekt för hennes situation? Jag kan själv tänka mig att jag inte hade velat ta ställning eller ens veta i hennes situation. Så länge jag får behålla min trygga relation är jag beredd att i det tysta göra avkall på vissa områden.

eller så framstår sveket som så mycket större om man ser det som en krisreaktion.
Om hon skulle få reda på det...
 
"Slänga dig"? Alltså det var som ett ryck på axlarna, varken mer eller mindre.
Ja, jag förstod att du tolkade det annorlunda, jag förstår bara inte vad du inte godtar i min förklaring av inlägget. Att du påpekar din tolkning om och om igen istället för att nöja dig med min förklaring gör att det känns som att du tycker att jag ljuger. Jag vet nog bäst om vad jag faktiskt menade, jag behöver liksom inte få mitt eget inlägg tolkat åt mig av någon annan. Jag nöjer mig nu, jag har ingen anledning till att diskutera det vidare.

Du missförstår mig. Jag pratar om @bumpo inlägg. Du gjorde din tolkning av det och spann vidare på det, jag gjorde min tolkning som såg annorlunda ut. Du har förklarat vad du menade och jag motsäger mig inte det på något vis alls, jag får väl bara tacka för att du tog dig tid att förklara. @bumpo första inlägg kvarstår dock och jag gjorde en annan tolkning av det inlägget, är vad jag menar. Där har det inte tillkommit någon förklaring förutom ytterligare ett inlägg där det står att diskussionen om krav är WÄÄÄ. Vad det nu innebär. Jag gjorde min tolkning, som jag tyckte var nedlåtande, och är den felaktig får väl @bumpo hojta till. Eller inte, om hen inte anser värt att diskutera.
 

Liknande trådar

Relationer Just nu är jag bara ledsen över situationen som uppstått. Jag har jobbat på samma jobb i några år och trivs jättebra, främst då jag...
5 6 7
Svar
121
· Visningar
17 170
Senast: QueenLilith
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 833
Senast: Imna
·
Skola & Jobb Jag har ett dilemma på jobbet som börjar bli väldigt påfrestande för mitt mående. Har två kollegor som jag inte kommer överens med, vi...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 612
Senast: Keb71
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp