Vad är din poäng?
Alla har krav på sina partners i relationer. Detta är helt okej, naturligt, inga problem whatsoever. Det som skiljer sig är huruvida kraven uttrycks, vilka krav det är, och vilka konsekvenser kraven får/har.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad är din poäng?
Det är sant när det gäller missbruk så kan jag se en poäng med kravställande samma sak med andra typer av destruktiva beteenden. Jag har faktiskt ställt krav på min partner och det var vid ett tillfälle då han inte tog hand om sig, då sa jag att relationen inte kunde fortsätta om han inte började sköta sin hälsa.
Nej, jag säger inte emot mig själv. Jag kan förstå saker även om jag ogillar dem. Vad du menar med sista citerade meningen förstår jag inte?Återigen, du tänker på tvång alltför ofta när du pratar om krav. Det är mer än okej att ställa krav på andra människor - men det är inte okej att tvinga dem att uppfylla dina krav.
Det är ingen skillnad där du påpekar den. Kraven på förhållandet är kopplat till personernas handlingar och ställer därmed följdkrav på deras agerande.
Ser du inte motsägelsen i ditt inlägg när du börjar med att säga att du ogillar inställningen att det skulle vara okej att ställa krav på sin partner.
Men sen säger att du absolut förstår att man ställer krav (och ett ultimatum är förstås även ett krav).
Sen säger du att vi behöver inte ha krav på varandra!
Är det vad du fick ut av den här diskussionen, du ville enbart ha en bekräftelse på att ditt sätt att se saker är det rätta? Men ja vid destruktiva beteenden tycker jag att det kan vara bra att kunna ställa krav när någon närstående är i farozonen. Jag tyckte att hens hälsa trumfade ens självbestämmande, men risken i en sådan situation att man går från kärlekspartner till vårdare.Tack, nu har du äntligen bekräftat att även du ställer krav på din partner. Till skillnad från det du skrev som satte igång hela denna diskussion:
Du:Jag tycker inte krav har något att göra i en relation.
Jag: Inte något krav alls? Är du helt säker på det?
Du: Ja jag är säker.
Nej, jag säger inte emot mig själv. Jag kan förstå saker även om jag ogillar dem. Vad du menar med sista citerade meningen förstår jag inte?
Du missade att det var i olika stycken och inte i en mening? Jag tror att du missade hela poängen med inlägget om du ser de bitarna som motsägelser.Så du ser inga som helst konstigheter eller motsägelser med följande mening?
"Alltså, jag ogillar inställningen att det skulle vara okej att ställa krav på sin partner, men jag förstår absolut att man ställer krav på sin partner, men vi behöver inte ställa krav på varandra".
Men visst, om hela din poäng är att du verkligen ogillar att partners ställer krav på varandra men du förstår verkligen att de gör det, men de behöver inte göra det. Tja, då kan vi väl lämna det där. Jag har ingen åsikt stark nog att jag vill diskutera något om den poängen.
Jag tycket det är problem, naturligt!?! och massor av problem uppstår vid kravställande. Men en persons behov kan trumfa det. Om hen inte lever har vi ju ingen relation iallafall. Men nej det är inte alls oproblematiskt.Alla har krav på sina partners i relationer. Detta är helt okej, naturligt, inga problem whatsoever. Det som skiljer sig är huruvida kraven uttrycks, vilka krav det är, och vilka konsekvenser kraven får/har.
Är det vad du fick ut av den här diskussionen, du ville enbart ha en bekräftelse på att ditt sätt att se saker är det rätta? Men ja vid destruktiva beteenden tycker jag att det kan vara bra att kunna ställa krav när någon närstående är i farozonen. Jag tyckte att hens hälsa trumfade ens självbestämmande, men risken i en sådan situation att man går från kärlekspartner till vårdare.
Du missade att det var i olika stycken och inte i en mening? Jag tror att du missade hela poängen med inlägget om du ser de bitarna som motsägelser.
Jag tycket det är problem, naturligt!?! och massor av problem uppstår vid kravställande. Men en persons behov kan trumfa det. Om hen inte lever har vi ju ingen relation iallafall. Men nej det är inte alls oproblematiskt.
Då hade vi tydligen två helt olika diskussioner.Jag bryr mig faktiskt inte mycket om att nån kan tycka att det är problem med kravställningar på partners, eller att det kan leda till följdproblem, vad som kan trumfa det, osv. Min poäng var att alla ställer krav - thats it. Du sa motsatsen, därför diskuterade vi. Jag är inte intresserad av att fortsätta nu med en ny debatt om vilka krav som är bra eller dåliga, eller vad som trumfar de negativa effekterna av ett krav, osv osv. Inget fel på den frågeställningen, men den intresserar inte mig, och jag har inte tid.
Jag citerade inte dig i inlägget, det var allmänna tankar hur jag ser på saken. Om du inte är motsatt till det förstår jag inte varför du svarade på det sätt du gjordeNejdå, jag fattar hela poängen, och motsägelser måste inte efterfölja varandra direkt i en mening för att vara motsägelser. Men ärligt talat så är det du argumenterar för här ingenting som jag är motsatt till. Så jag vet inte om det är nått du försöker övertala mig om, eller nån fråga du har till mig, eller vad? Jag har inget emot att prata med dig, men jag förstår inte vad du vill prata om.
Alla har krav på sina partners i relationer. Detta är helt okej, naturligt, inga problem whatsoever. Det som skiljer sig är huruvida kraven uttrycks, vilka krav det är, och vilka konsekvenser kraven får/har.
HAHAHA. Jag väntade mig ett av några alternativ här nu, men du lyckades faktiskt överraska även mig! PROPS!Då hade vi tydligen två helt olika diskussioner.
Tack för att du sammanfattar åt lilla mig ty jag förstår inte vad jag själv menar.HAHAHA. Jag väntade mig ett av några alternativ här nu, men du lyckades faktiskt överraska även mig! PROPS!
Jag sammanfattar igen då:
Du:Jag tycker inte krav har något att göra i en relation.
Jag: Inte något krav alls? Är du helt säker på det?
Du: Ja jag är säker.
några sidor senare..
Du: Även jag ställer vissa krav på min partner
några inlägg senare:.
Du: Men vi pratade ju om helt olika saker.
Jag citerade inte dig i inlägget, det var allmänna tankar hur jag ser på saken. Om du inte är motsatt till det förstår jag inte varför du svarade på det sätt du gjorde
Allt jag skriver är inte menat som motsats till vad någon annan skriver, ens vid citering.
Tack för att du sammanfattar åt lilla mig ty jag förstår inte vad jag själv menar.
Okej, varför sammanfattar du åt mig, tror du att jag har dåligt minne eller låg intelligens, svårt att förstå vad jag själv menar?Där kom den!
Men du gjorde ju klart att du för en viss diskussion, som går ut på att du ska övertyga alla om att de har krav, för enligt dig kan man inte ha ett förhållande utan krav. Något annat är du inte intresserad av att diskutera.HAHAHA. Jag väntade mig ett av några alternativ här nu, men du lyckades faktiskt överraska även mig! PROPS!
Jag sammanfattar igen då:
Du:Jag tycker inte krav har något att göra i en relation.
Jag: Inte något krav alls? Är du helt säker på det?
Du: Ja jag är säker.
några sidor senare..
Jag: Ställer du inga krav alls? Inte ens som i dessa extremfall?
Du: Nej, jag vet inte vad jag skulle göra där, jag skulle bedöma det i stunden.
sen..
Du: Även jag ställer vissa krav på min partner
några inlägg senare:.
Du: Men vi pratade ju om helt olika saker.
Okej, varför sammanfattar du åt mig, tror du att jag har dåligt minne eller låg intelligens, svårt att förstå vad jag själv menar?
Om du inte menar att förringa mig vad är poängen?