Ignorera samvetet?

[Mabuse]

...självklart finns allas våra krav i våra hjärnor. Det gäller liksom precis alltid, oavsett hur mycket man skriver ner dem eller ej.

B) är inte ett utryck för ett verkligt behov utan en omskrivning av a).
Jag kan ta ett exempel Krav= du måste hjälpa till med städningen annars lämnar jag dig. Behov/Önskemål=Jag orkar inte ta hand om all städning själv, vad ska vi göra?

Det är väl fortfarande samma sak? Man är ju knappast helt öppen i ditt behov/önskemål heller. ”Jag tar hela städningen” har man ju redan strukit som alternativ, vilka alternativ finns annat än att någon annan (partner, troligen) hjälper till? I praktiken torde ju inte ”ingen städar” eller ”jag fortsätter ta hela städningen själv” vara alternativ partner kan välja i det läget.

Och ”annars går jag” och ”annars tar jag ansvar för mig själv och går” är ju också samma sak.

 

[Sezziyanen]

Framförallt kan jag säga att den dagen någon KRÄVER att jag ska städa/diska/massera fötter whatever är den dagen relationen dör. Om någon ber mig alt. berättar om sina bakomliggande behov av städ/disk/fotmassage kan jag mycket väl tänka mig att det blir städ/disk/fotmassage.

Därför att jag tycker krav rimmar illa med frivilliga åtaganden såsom förhållanden.

Ja, pratar man om fotmassage så är det förstås helt rätt sätt att tänka. Exemplena vi pratar om här är dock tex otrohet, eller värre saker.

 

[Hedinn]

Både a och b ställer krav på partnern att utföra/inte utföra en viss handling, med en bestämd konsekvens om han gör/inte uppfyller villkoret.

Ja, jag skrev ju att det var detsamma, jag förklarade hur jag ser på krav. Exempel b är ju också ett krav, bara ett omskrivet sådant.

 

[Mabuse]

Framförallt kan jag säga att den dagen någon KRÄVER att jag ska städa/diska/massera fötter whatever är den dagen relationen dör. Om någon ber mig alt. berättar om sina bakomliggande behov av städ/disk/fotmassage kan jag mycket väl tänka mig att det blir städ/disk/fotmassage.

Därför att jag tycker krav rimmar illa med frivilliga åtaganden såsom förhållanden.

Då är det ordet ”krav” som är huvudproblemet?

 

[Hedinn]

Ja, pratar man om fotmassage så är det förstås helt rätt sätt att tänka. Exemplena vi pratar om här är dock tex otrohet, eller värre saker.

Nja, jag diskuterar krav i allmänhet.

 

[Lovisaleonora]

Ja, pratar man om fotmassage så är det förstås helt rätt sätt att tänka. Exemplena vi pratar om här är dock tex otrohet, eller värre saker.

Så var vi tillbaka på frågan varför sex har en sådan särställning som dealbreaker. För mig är det rätt obehagligt att någon i en relation KRÄVER saker av mig. Det hade absolut kunnat göra att jag avslutade en längre relation. Förhållandeklimatet förändras.

Jag kräver inte att min partner låter bli att mörda småbarn. Däremot lämnar jag direkt om det hade hänt.

 

[Lovisaleonora]

Då är det ordet ”krav” som är huvudproblemet?

Nej, för mig handlar det om inställning till förhållande och människor.

 

[Sezziyanen]

Ja, jag skrev ju att det var detsamma, jag förklarade hur jag ser på krav. Exempel b är ju också ett krav, bara ett omskrivet sådant.

När du sa:

"Som jag ser det så lägger man i exempel a över ansvaret på partnern"
Så tolkade jag att du inte såg att b) gjorde detta på samma sätt (varför annars nämna det så?)

Samt:
"lämnar inte diskussions-/kompromissutrymme och antyder att det är partnerns beteende som är fel (exempel b är i princip detsamma dock)."

B lämnar inte heller diskussionsutrymme, och både a och b ställer villkoret på partnern (eller lägger över ansvaret om du vill uttrycka det så).

Men en icke-fråga om vi håller med varann.

 

[Sezziyanen]

Så var vi tillbaka på frågan varför sex har en sådan särställning som dealbreaker. För mig är det rätt obehagligt att någon i en relation KRÄVER saker av mig. Det hade absolut kunnat göra att jag avslutade en längre relation. Förhållandeklimatet förändras.

Men om du tänker efter lite så har inte sex en särställning. Vi pratar inte om sex, vi pratar om lojalitet och ärlighet. Sexet är ett uttryck för detta, men det kunde även vara andra saker som vore uttryck för detta. Otrohet är dock ett bra exempel eftersom det är relativt vanligt (samt vad den här tråden handlade om från början)

Jag kräver inte att min partner låter bli att mörda småbarn. Däremot lämnar jag direkt om det hade hänt.

Då kräver du det. Det är ett krav (förstås ett vettigt sådant), med ett villkor som kan uppfyllas, eller ej, samt en bestämd konsekvens. Det råkar helt enkelt vara så att du inte har skrivit ner eller talat om kravet för din partner.

 

[monster1]

Betyder det att du ser på alla behov som krav? För mig är det stor skillnad om någon ber mig eller om den kräver av mig. Skillnaden ligger i att få en order eller att få en fråga. Ett behov som framförs är ju på ett sätt en outtalad fråga men jag antar att det kan uppfattas som ett krav beroende på hur relationen ser ut. Uttalandet jag är törstig kan ju uppfattas som ett allmänt konstaterande eller som ett önskemål om att den andra parten ska hämta något åt en att dricka likväl som något annat om relationen är dålig uppfattas det antagligen som ett krav på att serveras något att dricka.

 

[rutans]

B) är inte ett utryck för ett verkligt behov utan en omskrivning av a).
Jag kan ta ett exempel Krav= du måste hjälpa till med städningen annars lämnar jag dig. Behov/Önskemål=Jag orkar inte ta hand om all städning själv, vad ska vi göra?

Det är exakt samma sak. SkillSkill är bara hur du uttuttryc dig.

 

[sjoberga]

Det är exakt samma sak. SkillSkill är bara hur du uttuttryc dig.

Nej inte alls. Krav är ultimativa och behov är något man diskuterar lösningar på.

 

[Sezziyanen]

Betyder det att du ser på alla behov som krav? För mig är det stor skillnad om någon ber mig eller om den kräver av mig. Skillnaden ligger i att få en order eller att få en fråga. Ett behov som framförs är ju på ett sätt en outtalad fråga men jag antar att det kan uppfattas som ett krav beroende på hur relationen ser ut. Uttalandet jag är törstig kan ju uppfattas som ett allmänt konstaterande eller som ett önskemål om att den andra parten ska hämta något åt en att dricka likväl som något annat om relationen är dålig uppfattas det antagligen som ett krav på att serveras något att dricka.

Verkligen inte. Ett behov är inte ett krav - även om du förstås kan välja att ställa krav för att få dina behov uppfyllda.

Det är en stor skillnad på att be någon om något, och att kräva det av dem. Återigen, det är skillnaden mellan ett önskemål och ett krav.

Det du inte kan göra är att säga att du har ett "önskemål" med en bestämd konsekvens som kommer följa om "önskemålet" inte uppfylls. Då har du ställt ett krav.

"Jag är törstig" är ett konstaterande av att jag är törstig, det betyder i sig inget mer än så. Absolut kan den andra parten tolka det som ett önskemål om att få nått att dricka, men om det tolkas som (eller vore ett) krav så är det hela väldigt snett

Bara för att något uppfattas som ett krav, så är det inte ett krav.

 

[sjoberga]

Om två människor vill leva på helt olika sätt och de inte kan hitta en kompromiss är det väl inte konstigt om de känner att de hamnar där?
Hur kan det vara svart-vitt att vilja att båda ska vara lyckliga och glada? Sen är det väl ingen som sagt att alla måste bryta? Men om man vill det ser jag inget fel

Inte jag heller. Men något märkligt att bestämma det på förhand och sedan inte ens vilja prata om det.

 

[Sezziyanen]

Inte jag heller. Men något märkligt att bestämma det på förhand och sedan inte ens vilja prata om det.

Inte särskilt märkligt alls. Om något så är det väldigt bra att uttrycka sina behov, önskemål och krav (inom rimliga gränser och på ett naturligt och schysst sätt förstås). Inget av detta säger heller att man inte kan välja att diskutera saken om nått väl inträffat, om man nu vill det i den stunden.

Snarare så är det väl så att det kan vara ett rent helvete att vara i en relation med någon som (som alla andra) har outtalade krav, önskemål pga sina värderingar och tankar - men inte uttalar dem. Man hamnar då konstant i gissningslekar om vad f*n man har gjort fel nu då.

 

[monster1]

Verkligen inte. Ett behov är inte ett krav - även om du förstås kan välja att ställa krav för att få dina behov uppfyllda.

Det är en stor skillnad på att be någon om något, och att kräva det av dem. Återigen, det är skillnaden mellan ett önskemål och ett krav.

Det du inte kan göra är att säga att du har ett "önskemål" med en bestämd konsekvens som kommer följa om "önskemålet" inte uppfylls. Då har du ställt ett krav.

"Jag är törstig" är ett konstaterande av att jag är törstig, det betyder i sig inget mer än så. Absolut kan den andra parten tolka det som ett önskemål om att få nått att dricka, men om det tolkas som (eller vore ett) krav så är det hela väldigt snett

Bara för att något uppfattas som ett krav, så är det inte ett krav.

Det är inte en bestämd konsekvens det är en sannolik konsekvens eftersom jag vet att jag inte pallar med att sköta ett helt hushåll för flera personer helt själv. Det är helt enkelt en risk som är sannolik om förändring inte sker. Det finns såklart flera sannolika scenarior på att ingen förändring sker och behovet av hjälp inte uppfylls, a) jag mår så dåligt att relationen avslutas för att jag själv inte ska gå under, b) relationen fortsätter jag mår dåligt till min eller partnerns död c) mitt behov av hjälp försvinner.

 

[sjoberga]

Det är inte en bestämd konsekvens det är en sannolik konsekvens eftersom jag vet att jag inte pallar med att sköta ett helt hushåll för flera personer helt själv. Det är helt enkelt en risk som är sannolik om förändring inte sker. Det finns såklart flera sannolika scenarior på att ingen förändring sker och behovet av hjälp inte uppfylls, a) jag mår så dåligt att relationen avslutas för att jag själv inte ska gå under, b) relationen fortsätter jag mår dåligt till min eller partnerns död c) mitt behov av hjälp försvinner.

Och det kan finnas många lösningar man tidigare inte tänkt alls på när man väl diskuterar det öppet.

 

[monster1]

Och det kan finnas många lösningar man tidigare inte tänkt alls på när man väl diskuterar det öppet.

Japp.

 

[Hedinn]

När du sa:

"Som jag ser det så lägger man i exempel a över ansvaret på partnern"
Så tolkade jag att du inte såg att b) gjorde detta på samma sätt (varför annars nämna det så?)

Samt:
"lämnar inte diskussions-/kompromissutrymme och antyder att det är partnerns beteende som är fel (exempel b är i princip detsamma dock)."

B lämnar inte heller diskussionsutrymme, och både a och b ställer villkoret på partnern (eller lägger över ansvaret om du vill uttrycka det så).

Men en icke-fråga om vi håller med varann.

Därav innehållet i parentesen.

 

[Sezziyanen]

Det är inte en bestämd konsekvens det är en sannolik konsekvens eftersom jag vet att jag inte pallar med att sköta ett helt hushåll för flera personer helt själv. Det är helt enkelt en risk som är sannolik om förändring inte sker. Det finns såklart flera sannolika scenarior på att ingen förändring sker och behovet av hjälp inte uppfylls, a) jag mår så dåligt att relationen avslutas för att jag själv inte ska gå under, b) relationen fortsätter jag mår dåligt till min eller partnerns död c) mitt behov av hjälp försvinner.

Detta är alldeles för krånglande helt i onödan. För att komma nån vart drar vi till med lite mer extremer (för att illustrera min poäng):

Du sa att du inte har några som helst krav på din partner i en relation (med konsekvensen att du avslutar relationen om villkoret uppfylls).

Har du inte kraven på din partner att:

Denne inte skall mörda barn för att leva ut sina makabra fantasier?

Denne inte skall driva en barnporrs-server?

Denne inte skall sälja alla sina, och dina tillhörigheter och spela bort pengarna på onlinepoker?


Om något av ovanstående uppfylls (eller dylika exempel, du fattar säkert), har det inte konsekvensen att du avslutar relationen. Eller diskuterar du det hela då med de möjliga utgångarna att du förlåter personen och fortsätter relationen, eller avslutar den?

Om ovanstående krav (eller liknande) gäller för dig, så kan vi fastslå att även du har krav på din partner i dina relationer. Då handlar debatten (som jag sagt från början) snarare om vilka krav jag, du, andra väljer att ställa i sina relationer. Eftersom vi (ganska uppenbarligen tycker jag) alla gör det. Oavsett om vi uttalar dem eller ej.

Och det kan finnas många lösningar man tidigare inte tänkt alls på när man väl diskuterar det öppet.

Självklart, men det kan också finnas krav du ställer där det inte handlar om lösningar på problem om villkoret i kravet uppfylls eller bryts.