Ignorera samvetet?

[Sleepy]

Så om man vet att man är en sådan "som knappt tänker på" så finns ju massor av fantastiska lösningar nuförtiden. Man är ju inte bortgift, man får skilja sig, det är ok att bo med två kvinnor/män/annat om de vill och man kan ha öppet förhållande eller vara swinger, möjligheterna är stora. Haken är ju att man tydligen vill låtsas vara monogam just inför partnern (kanske inte inför vännerna då om "alla" vet), det går ju säkert att avtala också att -du ska vara min söta fru och jag ska vara otrogen och smussla? Deal?

Men eller hur?

 

[Petruska]

Samtidigt måste man ju veta, rent intellektuellt att det skulle kunna vara en grej för partnern att bli upprörd över. Ofta har man ju som människa ibland sett en film eller läst en bok eller hört skvaller och på det viset fått reda på att många inte tycker om otrohet. Om inte annat kanske man lyssnade under vigseln om det var i kyrkan.

Någonstans måste det ju finnas en vag känsla av att det nog är så att många med -är vi ihop nu? frågan, eller i samband med att man flyttar ihop eller gifter sig implicit eller ibland explicit också förväntas vara med just den personen hädanefter. Om man är under 45 eller så kan man ju också ha hört att man kan avtala om öppet förhållande.

Så man måste nog vara ganska ordentligt clueless för att känna sig helt ovetande och förvirrad när partnern "rasar" om det där konstiga man inte förstår var fel, men ändå lät bli att berätta och smusslade om.

Så om man vet att man är en sådan "som knappt tänker på" så finns ju massor av fantastiska lösningar nuförtiden. Man är ju inte bortgift, man får skilja sig, det är ok att bo med två kvinnor/män/annat om de vill och man kan ha öppet förhållande eller vara swinger, möjligheterna är stora. Haken är ju att man tydligen vill låtsas vara monogam just inför partnern (kanske inte inför vännerna då om "alla" vet), det går ju säkert att avtala också att -du ska vara min söta fru och jag ska vara otrogen och smussla? Deal?

Nej, alltså, jag säger nog varken det ena eller det andra här. Tror jag.

Det finns ju också någon liten nyansskillnad mellan att vara informerad om att många tycker att otrohet är en stor grej, och att "göra rätt" i relation till en partner som rasar om något som en själv inte tycker är en stor grej.

Det fel en gör, behöver ju inte vara att inte vara informerad om den vikt många lägger vid trohet. Tvärtom, antalet möjliga felaktiga sätt att handla på i en sådan situation, torde vara nästintill oräkneligt många.

Sen är det , i alla fall för mig, inte så relevant vad "folk i allmänhet" brukar tycka när det kommer till mig och min partner. Jag tänker inte på en min partner som en person som tänker som "folk i allmänhet". Jag tänker mer: här är du och jag, hur gör vi? (Vilket iofs inte alls behöver betyda att vi sedan inte är trogna. Men då handlar det om oss, inte om "i allmänhet".)

 

[Badger]

Nej, alltså, jag säger nog varken det ena eller det andra här. Tror jag.

Det finns ju också någon liten nyansskillnad mellan att vara informerad om att många tycker att otrohet är en stor grej, och att "göra rätt" i relation till en partner som rasar om något som en själv inte tycker är en stor grej.

Det fel en gör, behöver ju inte vara att inte vara informerad om den vikt många lägger vid trohet. Tvärtom, antalet möjliga felaktiga sätt att handla på i en sådan situation, torde vara nästintill oräkneligt många.

Sen är det , i alla fall för mig, inte så relevant vad "folk i allmänhet" brukar tycka när det kommer till mig och min partner. Jag tänker inte på en min partner som en person som tänker som "folk i allmänhet". Jag tänker mer: här är du och jag, hur gör vi? (Vilket iofs inte alls behöver betyda att vi sedan inte är trogna. Men då handlar det om oss, inte om "i allmänhet".)

Men då gissar jag att du vet ungefär vad din partner skulle tycka om otrohet? Så du skulle inte bli jätteförvirrad och förvånad över hens åsikter? Om inte hen själv såklart skulle känna sig förvirrad och förvånad dvs partnern trodde att hen tyckte en sak men när det kom till kritan var det inte så.

Misstag kan väl vem som helst göra och när förhållanden nästan är slut så kanske otrohet avgör saken osv. Så vi kanske talar om helt olika saker, du om små tillfälliga snedsteg eller det gamla hederliga att glida över från en partner till en annan genom att dubbeldejta tills man vet att det känns tryggt med den nye och man kan gå över i ett nytt förhållande utan att ha ett obekvämt glapp och bli förvirrad över att Xet blev sur (alltså jag vet ju att jag skulle bli sur och vet att mitt förhållande inte tillåter det men det kan ju vara olika såklart.). Medan jag pratar om den där serieotroheten som har en vid sidan av och ett bekvämt förhållande och trivs jättebra så men är fullt medveten om att den andra partnern skulle hata det (och kanske kör dubbellögn enligt den gamla filmklassikern (kanske en trope som inte finns i verkligheten) att hen ljuger för älskaren också och säger att hen -snart ska lämna X, jag lovar).

Det är ju självklart säkert bekvämt, mysigt, spännande osv att ha det så. Men jag tycker det är svårt att kalla det schyst och respektfullt gentemot någon man rent hypotetiskt sett älskar, eller i alla fall ljuger inför och säger att man älskar.

Jag känner ju en del som istället arrangerat sina förhållanden på ett sätt som passar dem bra och där de kan vara ärliga och det verkar ju mycket mer uhm-ärligt på något sätt.

Sedan vad som råkar hända råkar väl hända men folk förtjänar väl bara det usla samvete de får och det brukar inte i allmänhet räknas som trevligt och rättframt beteende eller berömvärt.

 

[Alexis]

Så tänker jag också. Väldigt ofta när vi hör berättelser om otrohet, så hävdar den otrogna parten att det bara var en grej, inte viktigt, inte stort, inte laddat. Medan den bedragna parten absolut inte ser det så.

Jag har funderat på varför det liksom är så självklart att det är den bedragna som "har rätt". Den bedragnas version om Det Stora Sveket, om Katastrofen, är på något vis alltid korrekta eller sanna, eller hur jag ska säga. Medan den otrogna partens ord inte är vatten värda.

Just det, att den otrogna parten ofta verkar se det som en liten grej, är en av de saker som gör att jag tycker att det hela borde gå att hantera. Vi gör ju ändå alla dumma små grejer ibland. Vi blir lite för fulla, vi kanske kör mot rött ljus, vi beter oss nonchalant mot andra för att vi är trötta, eller vad som helst.

Ja, jag spånar.

Ja men om det är en stor grej eller inte kan ju den otrogne inte bestämma ÅT någon annan??

Det kanske är viktigt för den bedragna att leva i en monogam relation för många är det liksom ett livsstilsbeslut och det behöver inte vara så viktigt för den som bedrar men det ändrar inte hur den bedragna parten känner!

Om jag smyger in person 3 i en monogam relation är det lite som att smyga in kött i en vegans mat.... jag kan säga "men JAG tycker inte det är en stor grej att ha sex med andra/ äta kött så varför bryr du dig????" men jag har liksom visat att jag inte är så himla noga med att respektera partnerns livsstilsval och introducerat nåt som människan INTE VILL HA i sin monogama relation eller veganska mat eller whatever

Och ja för många är det skillnad om det var en engångsgrej och "misstag" eller om man systematiskt är otrogen eller systematiskt serverar animaliska produkter till sin veganska partner men oavsett kan man liksom inte säga att partnern måste rycka på axlarna åt det för att man själv inte tycker det är en stor grej

 

[vallhund]

Ja men om det är en stor grej eller inte kan ju den otrogne inte bestämma ÅT någon annan??

Det kanske är viktigt för den bedragna att leva i en monogam relation för många är det liksom ett livsstilsbeslut och det behöver inte vara så viktigt för den som bedrar men det ändrar inte hur den bedragna parten känner!

Om jag smyger in person 3 i en monogam relation är det lite som att smyga in kött i en vegans mat.... jag kan säga "men JAG tycker inte det är en stor grej att ha sex med andra/ äta kött så varför bryr du dig????" men jag har liksom visat att jag inte är så himla noga med att respektera partnerns livsstilsval och introducerat nåt som människan INTE VILL HA i sin monogama relation eller veganska mat eller whatever

Och ja för många är det skillnad om det var en engångsgrej och "misstag" eller om man systematiskt är otrogen eller systematiskt serverar animaliska produkter till sin veganska partner men oavsett kan man liksom inte säga att partnern måste rycka på axlarna åt det för att man själv inte tycker det är en stor grej

Sämsta liknelsen hitills.

 

[Petruska]

Men då gissar jag att du vet ungefär vad din partner skulle tycka om otrohet? Så du skulle inte bli jätteförvirrad och förvånad över hens åsikter? Om inte hen själv såklart skulle känna sig förvirrad och förvånad dvs partnern trodde att hen tyckte en sak men när det kom till kritan var det inte så.

Misstag kan väl vem som helst göra och när förhållanden nästan är slut så kanske otrohet avgör saken osv. Så vi kanske talar om helt olika saker, du om små tillfälliga snedsteg eller det gamla hederliga att glida över från en partner till en annan genom att dubbeldejta tills man vet att det känns tryggt med den nye och man kan gå över i ett nytt förhållande utan att ha ett obekvämt glapp och bli förvirrad över att Xet blev sur (alltså jag vet ju att jag skulle bli sur och vet att mitt förhållande inte tillåter det men det kan ju vara olika såklart.). Medan jag pratar om den där serieotroheten som har en vid sidan av och ett bekvämt förhållande och trivs jättebra så men är fullt medveten om att den andra partnern skulle hata det (och kanske kör dubbellögn enligt den gamla filmklassikern (kanske en trope som inte finns i verkligheten) att hen ljuger för älskaren också och säger att hen -snart ska lämna X, jag lovar).

Det är ju självklart säkert bekvämt, mysigt, spännande osv att ha det så. Men jag tycker det är svårt att kalla det schyst och respektfullt gentemot någon man rent hypotetiskt sett älskar, eller i alla fall ljuger inför och säger att man älskar.

Jag känner ju en del som istället arrangerat sina förhållanden på ett sätt som passar dem bra och där de kan vara ärliga och det verkar ju mycket mer uhm-ärligt på något sätt.

Sedan vad som råkar hända råkar väl hända men folk förtjänar väl bara det usla samvete de får och det brukar inte i allmänhet räknas som trevligt och rättframt beteende eller berömvärt.

Fast det är alltså inte alls så jag tänker. Jag tänker just på det fall då den ena parten gör något som den inte tycker är så stor grej, och den andra tycker det och rasar över det hela.

Det här spåret började med en kommentar om att få rasa. Och jag tycker: självklart får man det. Rasar man brukar man ju inte heller stå att hejda.

Och jag tänker: om ens partner rasar över något som man själv inte lägger så stor vikt vid, så är det inte lätt att veta vad man ska göra.

Sen finns det säkert tusen möjliga om och men som man kan fylla ut exemplet med, men det jag tänkte på var just den där sortens kriser som oundvikligen blir relationskriser, men där det mest är en som går på och en som känner sig rätt tafatt.

Jag ser inte att informationen om att många ogillar otrohet, skulle hjälpa den tafatte i situationen. Plus att jag har svårt att se någon alls som har missat den informationen. Det är inte vad jag funderar på.

Jag funderar på parters väldigt olika bedömning av sådana här händelser. Det verkar inte helt ovanligt, och det verkar inte helt ovanligt att det blir så även inom ett avtalat monogamt förhållande, där den ena varit otrogen trots avtalet. Liksom, när hen var otrogen visade det sig att det var en mindre grej än hen tänkte sig när avtalet ingicks.

 

[Petruska]

Ja men om det är en stor grej eller inte kan ju den otrogne inte bestämma ÅT någon annan??

Det kanske är viktigt för den bedragna att leva i en monogam relation för många är det liksom ett livsstilsbeslut och det behöver inte vara så viktigt för den som bedrar men det ändrar inte hur den bedragna parten känner!

Om jag smyger in person 3 i en monogam relation är det lite som att smyga in kött i en vegans mat.... jag kan säga "men JAG tycker inte det är en stor grej att ha sex med andra/ äta kött så varför bryr du dig????" men jag har liksom visat att jag inte är så himla noga med att respektera partnerns livsstilsval och introducerat nåt som människan INTE VILL HA i sin monogama relation eller veganska mat eller whatever

Och ja för många är det skillnad om det var en engångsgrej och "misstag" eller om man systematiskt är otrogen eller systematiskt serverar animaliska produkter till sin veganska partner men oavsett kan man liksom inte säga att partnern måste rycka på axlarna åt det för att man själv inte tycker det är en stor grej

Det handlar ju inte heller om att bestämma åt någon. Båda tänker olika. Ingen bestämmer åt någon annan.

 

[Alexis]

Sämsta liknelsen hitills.

Sämsta "konstruktiva" kritiken hittills

 

[Hedinn]

Ja men om det är en stor grej eller inte kan ju den otrogne inte bestämma ÅT någon annan??

Det kanske är viktigt för den bedragna att leva i en monogam relation för många är det liksom ett livsstilsbeslut och det behöver inte vara så viktigt för den som bedrar men det ändrar inte hur den bedragna parten känner!

Om jag smyger in person 3 i en monogam relation är det lite som att smyga in kött i en vegans mat.... jag kan säga "men JAG tycker inte det är en stor grej att ha sex med andra/ äta kött så varför bryr du dig????" men jag har liksom visat att jag inte är så himla noga med att respektera partnerns livsstilsval och introducerat nåt som människan INTE VILL HA i sin monogama relation eller veganska mat eller whatever

Och ja för många är det skillnad om det var en engångsgrej och "misstag" eller om man systematiskt är otrogen eller systematiskt serverar animaliska produkter till sin veganska partner men oavsett kan man liksom inte säga att partnern måste rycka på axlarna åt det för att man själv inte tycker det är en stor grej

Fast Petruska skrev väl aldrig att partnern måste se det på samma sätt? Jag uppfattade det i alla fall som reflekterande kring att man i regel ser det totalt oacceptabla som den korrekta synen, men att folk ser det olika och att det snarare kanske inte finns något allmänt rätt eller fel utan det är personligt och, kanske framför allt, olika i olika förhållanden och situationer.

 

[Alexis]

Det handlar ju inte heller om att bestämma åt någon. Båda tänker olika. Ingen bestämmer åt någon annan.

Fast Petruska skrev väl aldrig att partnern måste se det på samma sätt? Jag uppfattade det i alla fall som reflekterande kring att man i regel ser det totalt oacceptabla som den korrekta synen, men att folk ser det olika och att det snarare kanske inte finns något allmänt rätt eller fel utan det är personligt och, kanske framför allt, olika i olika förhållanden och situationer.

Okej då missförstod jag!!! Ja man får tycka vad man vill så länge man inte tvingar på sin syn på nån annan

 

[Gnist]

Det kanske är viktigt för den bedragna att leva i en monogam relation

Jag har inga problem med att "dela med mig", men inte om det görs på så vis att den jag är med smyger med det, ljuger om det, sviker min tillit och respektlöst går bakom min rygg. Så det handlar i mitt fall jäkligt mycket mer om tillit, ärlighet, respekt och kommunikation än vad det gör om själva sexet.

 

[Petruska]

Okej då missförstod jag!!! Ja man får tycka vad man vill så länge man inte tvingar på sin syn på nån annan

Jag fattar inte ens vad det skulle vara att tvinga sin syn på någon annan.

Men nog har jag varit i situationer där någon annan tyckt att något är en stor katastrof, och jag har känt mig ganska distanserad och avvaktande. Ta bara som exempel alla de gånger ett barn tappar en glass på marken.

(Jag hade blivit orolig över mig själv och hur jag mår egentligen, om jag tolkat en - i det här fallet dessutom en hypotetisk, tänkt - oenighet som att någon tvingar på någon annan sin åsikt. Jag hade tolkat det som att mina gränser var i kris, tror jag.)

 

[Badger]

Fast det är alltså inte alls så jag tänker. Jag tänker just på det fall då den ena parten gör något som den inte tycker är så stor grej, och den andra tycker det och rasar över det hela.

Det här spåret började med en kommentar om att få rasa. Och jag tycker: självklart får man det. Rasar man brukar man ju inte heller stå att hejda.

Och jag tänker: om ens partner rasar över något som man själv inte lägger så stor vikt vid, så är det inte lätt att veta vad man ska göra.

Sen finns det säkert tusen möjliga om och men som man kan fylla ut exemplet med, men det jag tänkte på var just den där sortens kriser som oundvikligen blir relationskriser, men där det mest är en som går på och en som känner sig rätt tafatt.

Jag ser inte att informationen om att många ogillar otrohet, skulle hjälpa den tafatte i situationen. Plus att jag har svårt att se någon alls som har missat den informationen. Det är inte vad jag funderar på.

Jag funderar på parters väldigt olika bedömning av sådana här händelser. Det verkar inte helt ovanligt, och det verkar inte helt ovanligt att det blir så även inom ett avtalat monogamt förhållande, där den ena varit otrogen trots avtalet. Liksom, när hen var otrogen visade det sig att det var en mindre grej än hen tänkte sig när avtalet ingicks.

Jag tror inte riktigt jag förstår hur du menar. Den tafatte får väl stå och vara tafatt då? Vad annat kan hen göra? Sedan får man väl anpassa sitt beteende eller gräla över saken som en normal person? Antingen fattar man att det tydligen var jätteviktigt för partnern att "rena blöta tvätten inte hamnade på badrumsgolvet" och slutar lägga den där eller så tar man fighten om sin rätt att hälla tvätten på badrumsgolvet, det beror väl på hur big deal det är för en? Eller så får man väl skiljas över tvättfrågan även om man inte kan förstå varför det var viktigt. (och om man nu inte förstod att det var viktigt varför plockade man upp den som en blixt när man hörde partnerns steg istället för att bara ställa sig på lakanen och le brett?)

Hur tänker du att man ska göra med en tafatt partner som inte är så empatiskt begåvad? och gärna vill ligga lite med grannen och kollegan fast ha ett monogamt förhållande.

Menar du bara att det är synd om hen eller är det ngt annat?

 

[Petruska]

Jag tror inte riktigt jag förstår hur du menar. Den tafatte får väl stå och vara tafatt då? Vad annat kan hen göra? Sedan får man väl anpassa sitt beteende eller gräla över saken som en normal person? Antingen fattar man att det tydligen var jätteviktigt för partnern att "rena blöta tvätten inte hamnade på badrumsgolvet" och slutar lägga den där eller så tar man fighten om sin rätt att hälla tvätten på badrumsgolvet, det beror väl på hur big deal det är för en? Eller så får man väl skiljas över tvättfrågan även om man inte kan förstå varför det var viktigt. (och om man nu inte förstod att det var viktigt varför plockade man upp den som en blixt när man hörde partnerns steg istället för att bara ställa sig på lakanen och le brett?)

Hur tänker du att man ska göra med en tafatt partner som inte är så empatiskt begåvad? och gärna vill ligga lite med grannen och kollegan fast ha ett monogamt förhållande.

Menar du bara att det är synd om hen eller är det ngt annat?

Alltså, det här för min del minimala stickspåret har dragit åt ett håll som jag inte hade gissat, och jag hade undvikit spåret helt om jag insett hur mycket underligt jag måste svara på.

Jag menar just att inget säger att raseriet är mer på sin plats än att tona ner vikten av var tvätten hamnar.

Och jag vet inte varför du tar för givet att den tafatte är den emotionellt obegåvade. Där kanske det finns ett spår av det jag tänkte på från början, ändå.

 

[Badger]

Jag fattar inte ens vad det skulle vara att tvinga sin syn på någon annan.

Men nog har jag varit i situationer där någon annan tyckt att något är en stor katastrof, och jag har känt mig ganska distanserad och avvaktande. Ta bara som exempel alla de gånger ett barn tappar en glass på marken.

(Jag hade blivit orolig över mig själv och hur jag mår egentligen, om jag tolkat en - i det här fallet dessutom en hypotetisk, tänkt - oenighet som att någon tvingar på någon annan sin åsikt. Jag hade tolkat det som att mina gränser var i kris, tror jag.)

Ja det händer mig ofta, jag tar mycket mer med en klackspark än många andra och försöker anpassa mig så att tex min man inte blir sur. Men jag tror att jag skulle komma ihåg en mer komplicerad sak som otrohet även om jag kan glömma tex tesilar på soffbordet. Det kräver mer handlingsenergi hos mig att gå in till grannen och sätta på honom än det tar mig att råka glömma tesilen på väg mot köket.

Och om jag tex rider någons häst så försöker jag verkligen komma ihåg om de bryr sig att schabraken ska ligga i färgordning på hyllan även om jag inte begriper vitsen (eller varför de har fler olika färger).

Och barn och glass, där försöker jag gå tillbaka till mina minnen från barndomen och trösta.

 

[Kattennizze]

För att jag förtjänar bättre än en fegskit som så respektlöst smyger omkring bakom min rygg såklart. Tillit är en bräcklig tingest i min värld och utan tillit ser jag ingen poäng med att vara kvar med någon, helt oavsett.

Jag blir alltid över de som stannar hos en otrogen partner, för alla jag känner till som är/har varit otrogna så är det upprepade gånger, i vissa fall flera år av dubbelförhållanden där primärpartnern som den otrogne oftast inte älskar längre, inte vet något och när det kommer fram (för det gör det nästan alltid, förr eller senare) ändå stannar. Det är för mig en gåta att de inte anser sig förtjäna bättre än att stanna hos någon som inte älskar dem och som har andra förhållanden samtidigt.

För den otrogne är det mest bekvämlighet och praktiska saker (hus, barn osv) som gör att de inte dumpar om de inte "måste", dvs när primärpartnern uppdagar dubbellivet och förhållandet havererar.

Jag skulle kunna stanna hos en otrogen partner eftersom det inte bekommer mig såpass mycket att jag skulle lämna. Det här helt enkelt inte en lika stor vattendelare för mig som för dig uppenbarligen. Intressant faktiskt.

 

[Badger]

Alltså, det här för min del minimala stickspåret har dragit åt ett håll som jag inte hade gissat, och jag hade undvikit spåret helt om jag insett hur mycket underligt jag måste svara på.

Jag menar just att inget säger att raseriet är mer på sin plats än att tona ner vikten av var tvätten hamnar.

Och jag vet inte varför du tar för givet att den tafatte är den emotionellt obegåvade. Där kanske det finns ett spår av det jag tänkte på från början, ändå.

Ah det är för att hen inte kan förstå (rationellt mentalt) att barnet som tappade glassen har förlorat hela världen trots att det inte skulle spelat någon roll för henom.

Men när det gäller raseri kontra tona ned så är ju tona ned en förolämpning och ett underkännande av raseriet. Dvs om ett företag har ett avtal med ett annat bolag och det bryter mot avtalet så har ju företaget lite rätten till ilskan (och advokaterna och domstolen) och just tona ned får man nog bekräfta felet man gjorde först och lova att inte göra om, eller omförhandla avtalet.

 

[Gnist]

Jag skulle kunna stanna hos en otrogen partner eftersom det inte bekommer mig såpass mycket att jag skulle lämna. Det här helt enkelt inte en lika stor vattendelare för mig som för dig uppenbarligen. Intressant faktiskt.

Mm, det är verkligen intressant med folk som är helt ok med att partnern är såpass respektlös.. Om du läser mitt senare svar, så ser du att det inte handlar om sexet för min del.

 

[Lovisaleonora]

Mm, det är verkligen intressant med folk som är helt ok med att partnern är såpass respektlös.. Om du läser mitt senare svar, så ser du att det inte handlar om sexet för min del.

Men om JAG inte anser att det är respektlöst mot mig, då är det ju inget att ta illa upp över p g a respektlöshet?

 

[sjoberga]

Jag har varken lust eller tid att diskutera med dig att du har problem att forsta vad jag menar ar inget jag kanner ar nodvandigt att klargora.
Laste du mitt inlagg sa behovdes ingen "konsneutralitet", jag skriver klart och tydligt "han".

Diskussionen är tämligen allmän och på ett forum, där både skribenter och deras partners är av en massa olika kön. Men OK, är du ointresserad av att förklara vad du avser med otydliga poster så är det upp till dig. Det är bara högst oklart om det är otroheten eller lögnen som är den egentliga anledningen att ringa skilsmässoadvokaten, vilket var det jag var intresserad av att få en förklaring om.