Ignorera samvetet?

[Lovisaleonora]

Nåja de kommer få tjafsa och stå utmed varandra i minst 18 år...

En lämplig hämnd?

 

[Roheryn]

Jag tror du missat att läsa några inlägg jag skrivit som rätt tydligt förklarar det här. Men jag drar det igen.

1. Blir ihop med kille. Tycker att han är toppen.
2 a. Kille är otrogen typ hela tiden. Jag vet inget, tycker kille är helt toppen och är lycklig.
2 b. Människor vi umgås med vet om otroheten och omfattningen. Ingen säger något.
3. Långsamt långsamt långsamt kommer dåliga sidor fram och jag normaliseras.
4. Jag lever i år med psykisk misshandel.
5. Jag börjar inleda separation med stöd av psykolog.
6. Under denna separation sker det sexuella utnyttjandet.

Om jag under typ steg 2 fått veta något hade jag lämnat då. Eftersom jag trodde att jag var ihop med en schysst ärlig kille.

Att jag sen stannade under de förhållanden som blev kan du ju döma mig för hur mycket du vill, jag vet att det inte var mitt fel.

Jag dömer inte. Bara ifrågasätter och förundras - det är inte riktigt samma sak. Jag förstod ditt/dina inlägg som att du närsomhelst under stegen 1-6 hade lämnat ögonaböj om du fått veta att din partner var otrogen. Och jag tänker mig att det inte är så lätt, därav ifrågasättandet. Men då missförstod jag dig - my bad!

(Jag tänker mig nämligen att när man väl börjat dras in i psykisk misshandel och normalisering av det, så är det inte så lätt att lämna alls, och då spelar det ingen roll om partnern är otrogen eller ej, man förmår liksom inte lämna ändå...)

 

[Diabetikern]

Ångrade mitt inlägg. Tillförde absolut ingenting

 

[micaelathegreat]

Jag dömer inte. Bara ifrågasätter och förundras - det är inte riktigt samma sak. Jag förstod ditt/dina inlägg som att du närsomhelst under stegen 1-6 hade lämnat ögonaböj om du fått veta att din partner var otrogen. Och jag tänker mig att det inte är så lätt, därav ifrågasättandet. Men då missförstod jag dig - my bad!

(Jag tänker mig nämligen att när man väl börjat dras in i psykisk misshandel och normalisering av det, så är det inte så lätt att lämna alls, och då spelar det ingen roll om partnern är otrogen eller ej, man förmår liksom inte lämna ändå...)

Jag tror att det är så (för mig) att hur han behandlade mig var liksom en produkt av att jag inte skötte mig/gjorde fel/irriterade honom/"look what you made me do!" och det var alltid mitt fel. Men hade jag fått veta att han låg runt så hade det varit något som jag inte orsakade, som jag inte förtjänade. Bubblan hade liksom spruckit på riktigt om jag hade fått veta.

Det ÄR jättesvårt att förklara och jag förstår att det kan vara svårt att förstå. Det tycker jag också såhär i efterhand. Jag ville bara visa min sida av att "inte lägga sig i" eller "skvallra". Och sen, hade det rört sig om en engångsföreteelse hade jag förstått att man inte berättar, men att veta att någon är otrogen med olika personer typ varje helg och inte säga nåt till partnern tycker jag är svårt. Det är ju liksom riktigt svinigt beteende.

 

[tanten]

Uppenbarligen tyckte ju han att hon var/är bättre än dig och inte någon "luffig fjant" som du uttrycker det.

Jag tror inte det handlar om att ersätta hela "paketet"?
Att den de är otrogna med ersätter partnern på alla områden. Det behöver inte vara så stort.
En nära vän som är notoriskt otrogen mot hustrun sa en gång att hans sidosteppande bara gör att han älskar hustrun ännu mer.
Han får sitt spännande sex, och sitt äventyrsbehov tillfredsställt och kan leva sitt lyckliga stabila liv med hustrun. Den har hängt ihop i närmare 40 år och han har nog aldrig varit helt trogen.

Tillfälligt sex händer för att det händer, liksom. Jag tror att många helt enkelt bara faller för en frestelse. UIngefär som att köpa den där lockande bakelsen fastän man boirde tagit en macka. Inget stort och omvälvande. Det bara händer.

Om då följden är att ens liv kraschar så blir det stort, det som inte var så stort från början.
Den man var otrogen med är sällan speciellt betydelsefull. Den bara fanns där.

Tror jag.

 

[parfymflaska]

Uppenbarligen tyckte ju han att hon var/är bättre än dig och inte någon "luffig fjant" som du uttrycker det.

Det var ju dock hans egna ord att det var ett nedköp och hans livs största misstag, eftersom hon inte var någonting jämfört med mig. (Vilket såklart kan vara en efterhandskonstruktion, spelar egentligen ingen roll för jag tyckte oavsett att det var provocerande.) Sen förstår jag inte varför du och @mandalaki tror att ni vet något om hur det var? Ni vet ju inget om någon av oss.

 

[Petruska]

J
Tillfälligt sex händer för att det händer, liksom. Jag tror att många helt enkelt bara faller för en frestelse. UIngefär som att köpa den där lockande bakelsen fastän man boirde tagit en macka. Inget stort och omvälvande. Det bara händer.

Om då följden är att ens liv kraschar så blir det stort, det som inte var så stort från början.
Den man var otrogen med är sällan speciellt betydelsefull. Den bara fanns där.

Tror jag.

Så tänker jag också. Väldigt ofta när vi hör berättelser om otrohet, så hävdar den otrogna parten att det bara var en grej, inte viktigt, inte stort, inte laddat. Medan den bedragna parten absolut inte ser det så.

Jag har funderat på varför det liksom är så självklart att det är den bedragna som "har rätt". Den bedragnas version om Det Stora Sveket, om Katastrofen, är på något vis alltid korrekta eller sanna, eller hur jag ska säga. Medan den otrogna partens ord inte är vatten värda.

Just det, att den otrogna parten ofta verkar se det som en liten grej, är en av de saker som gör att jag tycker att det hela borde gå att hantera. Vi gör ju ändå alla dumma små grejer ibland. Vi blir lite för fulla, vi kanske kör mot rött ljus, vi beter oss nonchalant mot andra för att vi är trötta, eller vad som helst.

Ja, jag spånar.

 

[micaelathegreat]

Så tänker jag också. Väldigt ofta när vi hör berättelser om otrohet, så hävdar den otrogna parten att det bara var en grej, inte viktigt, inte stort, inte laddat. Medan den bedragna parten absolut inte ser det så.

Jag har funderat på varför det liksom är så självklart att det är den bedragna som "har rätt". Den bedragnas version om Det Stora Sveket, om Katastrofen, är på något vis alltid korrekta eller sanna, eller hur jag ska säga. Medan den otrogna partens ord inte är vatten värda.

Just det, att den otrogna parten ofta verkar se det som en liten grej, är en av de saker som gör att jag tycker att det hela borde gå att hantera. Vi gör ju ändå alla dumma små grejer ibland. Vi blir lite för fulla, vi kanske kör mot rött ljus, vi beter oss nonchalant mot andra för att vi är trötta, eller vad som helst.

Ja, jag spånar.

För mig är det lögnerna som gör det. Och den fantastiska dubbelmoralen i att själv vilja ha en trogen partner men sen gå bakom ryggen för att kunna ligga med andra. Jag är monogam helt enkelt, ser inget fel i att ha det på annat sätt men om jag har deal med en partner så förväntar jag ju mig att det hålls. Och att man är ärlig. Vilket såklart gäller allt, inte bara var man stoppar snoppen.

 

[hastflicka]

För mig är det lögnerna som gör det. Och den fantastiska dubbelmoralen i att själv vilja ha en trogen partner men sen gå bakom ryggen för att kunna ligga med andra. Jag är monogam helt enkelt, ser inget fel i att ha det på annat sätt men om jag har deal med en partner så förväntar jag ju mig att det hålls. Och att man är ärlig. Vilket såklart gäller allt, inte bara var man stoppar snoppen.

Precis. For mig ar det arligheten ... Har man en overenskommelse sa har man och om ens partner bryter den i fraga om att vara trogen skulle jag inte lita pa nagot han sager.

 

[Kattennizze]

Samma här. Fick bekräftat på kvällen att han varit otrogen och dagen efter skickade jag efter personbevis till ansökan om skilsmässa, flyttade så fort jag hade fått tag på ett boende.

23 år tillsammans, ett fullspäckat liv, 3 barn, en jävla massa hundar och andra djur, ett företag jag fick lägga ner då det var för knutet till gården och inte gick att ta med och inte ens under en nanosekund har jag ångrat att jag gick.

Tillägg; vet om en hel del andra förhållanden som också totalt havererat och slutat i skilsmässa pga otrohet, så det är inte ovanligt alls.

Hur kommer det sig att du kände så starkt att du ville gå? Ingen kritik givetvis det är ditt liv såklart, är bara så nyfiken på hur man känne i sådana här situationer. Om du vill berätta.

 

[sjoberga]

Precis. For mig ar det arligheten ... Har man en overenskommelse sa har man och om ens partner bryter den i fraga om att vara trogen skulle jag inte lita pa nagot han sager.

Fast det är ganska få som skickar in skilsmässoansökan för att partnern skulle visas ljuga om att hen åt lunch ute med en kompis, istället för att äta upp den medhavda matlådan. Eller att man tagit in tvätten fast man i verkligheten inte gjort det utan efter telefonsamtalet rusar ut för att fixa det ASAP. Varför man skulle ljuga om det, vet jag inte, men jag anar att det hos många inte triggar samma upprymda känsla att vilja ringa en advokat som håller på med bodelning.

Sedan när jag läser ditt inlägg igen så förstår jag ännu mindre. Din partner är otrogen och därför kan du inte lita på nåt hen säger. Hen får inte ens chansen att berätta först? Är det då verkligen lögnen som är problemet? Det pekar mer på att du dissar förmågan att hålla överenskommelser i vått och torrt?

Det går ju att vara otrogen ganska länge utan att berätta ett dyft, men inte heller ljuga ett dyft. Om man inte tydligt är överens på förhand om att den dag överenskommelsen om trohet brytes, skall annonseras till motparten omedelbart och utan dröjsmål. Eller har en svartsjuk partner som ställer frågan tre gånger om dagen.

 

[mandalaki]

Just det, att den otrogna parten ofta verkar se det som en liten grej, är en av de saker som gör att jag tycker att det hela borde gå att hantera. Vi gör ju ändå alla dumma små grejer ibland. Vi blir lite för fulla, vi kanske kör mot rött ljus, vi beter oss nonchalant mot andra för att vi är trötta, eller vad som helst.

Fast om jag hade en partner som varit otrogen, och avfärdade det med att ändå inte betydde något, då hade jag blivit vansinnig. För MIG skulle det betyda jävligt mycket. Det innebär inte att min tolkning av situation är objektivt rätt, men för MIG skulle det vara en stor sak. Därför skulle jag kräva att få rasa om det utifrån att det var stort.

 

[Petruska]

Fast om jag hade en partner som varit otrogen, och avfärdade det med att ändå inte betydde något, då hade jag blivit vansinnig. För MIG skulle det betyda jävligt mycket. Det innebär inte att min tolkning av situation är objektivt rätt, men för MIG skulle det vara en stor sak. Därför skulle jag kräva att få rasa om det utifrån att det var stort.

Ja, känns det så, så måste du ju få rasa. Men för mig är det något med den där diskrepansen som liksom skaver åt motsatt håll. Vad ska man ta sig till när ens stackars partner rasar över något man själv knappt tänker på?

 

[Amha]

Den här tråden har fått mig att tänka hur jag hade velat ha det ifall min partner var otrogen. Otrohet klassas som inte ok i vår relation men frågan är om jag skulle vilja veta om det hände.

För inte så länge sedan kom jag på min partner med att ha talat osanning om en skitsak. Han skämdes för mycket för att vara ärlig så när jag frågade rakt på om han hade gjort "skitsaken" svarade han nej. Jag gjorde klart för honom när jag visste 100% hur det var att jag inte uppskattar att han är oärlig men att han får göra skitsaken hur mycket han vill, han är vuxen. Frågan är trots det om jag hade velat veta om han bedrog mig. Eller om jag bara hade velat ha ett ärligt svar vid direkt fråga. Jag har lite att fundera på här

En sak är säker: jag hade inte velat att personen han eventuellt skulle ha varit i säng med hörde av sig och berättat om deras äventyr. Det är något jag förväntar mig av honom själv eller möjligtvis någon kompis till mig om det inte bara begravdes.

 

[Saeta]

Du har inget med deras relation att göra, den är deras. Att upplysa partnern om fakta, dvs otroheten kan jag bara se som elakt o ett sätt att hämnas.

Och jag skulle verkligen uppskatta att få den informationen om min partner hade varit otrogen. Jag skulle absolut inte bry mig om den andra tjejen, men jag hade uppskattat om hon berättade. Just för att jag inte vill gå runt ovetandes att min partner varit otrogen. På vilket sätt skulle det vara hämnd att hon skulle berätta? Eller syftar du enbart på TS och inte allmänt?

 

[Gnist]

Hur kommer det sig att du kände så starkt att du ville gå? Ingen kritik givetvis det är ditt liv såklart, är bara så nyfiken på hur man känne i sådana här situationer. Om du vill berätta.

För att jag förtjänar bättre än en fegskit som så respektlöst smyger omkring bakom min rygg såklart. Tillit är en bräcklig tingest i min värld och utan tillit ser jag ingen poäng med att vara kvar med någon, helt oavsett.

Jag blir alltid över de som stannar hos en otrogen partner, för alla jag känner till som är/har varit otrogna så är det upprepade gånger, i vissa fall flera år av dubbelförhållanden där primärpartnern som den otrogne oftast inte älskar längre, inte vet något och när det kommer fram (för det gör det nästan alltid, förr eller senare) ändå stannar. Det är för mig en gåta att de inte anser sig förtjäna bättre än att stanna hos någon som inte älskar dem och som har andra förhållanden samtidigt.

För den otrogne är det mest bekvämlighet och praktiska saker (hus, barn osv) som gör att de inte dumpar om de inte "måste", dvs när primärpartnern uppdagar dubbellivet och förhållandet havererar.

 

[hastflicka]

Fast det är ganska få som skickar in skilsmässoansökan för att partnern skulle visas ljuga om att hen åt lunch ute med en kompis, istället för att äta upp den medhavda matlådan. Eller att man tagit in tvätten fast man i verkligheten inte gjort det utan efter telefonsamtalet rusar ut för att fixa det ASAP. Varför man skulle ljuga om det, vet jag inte, men jag anar att det hos många inte triggar samma upprymda känsla att vilja ringa en advokat som håller på med bodelning.

Sedan när jag läser ditt inlägg igen så förstår jag ännu mindre. Din partner är otrogen och därför kan du inte lita på nåt hen säger. Hen får inte ens chansen att berätta först? Är det då verkligen lögnen som är problemet? Det pekar mer på att du dissar förmågan att hålla överenskommelser i vått och torrt?

Det går ju att vara otrogen ganska länge utan att berätta ett dyft, men inte heller ljuga ett dyft. Om man inte tydligt är överens på förhand om att den dag överenskommelsen om trohet brytes, skall annonseras till motparten omedelbart och utan dröjsmål. Eller har en svartsjuk partner som ställer frågan tre gånger om dagen.

Jag fragade min partner hur han uppfattade min post. Det visade sig att han inte hade nagra som helst problem att forsta. Daremot hade han vissa problem att forsta hur du kom fram till din interpretation av min text.
Tur ar val det att han och jag forstar varandra, och det kanns inte alls nodvandigt att forklara har da jag nu har superbrottom.

 

[Hyacinth]

Ja, känns det så, så måste du ju få rasa. Men för mig är det något med den där diskrepansen som liksom skaver åt motsatt håll. Vad ska man ta sig till när ens stackars partner rasar över något man själv knappt tänker på?

Dwt låter lite som jag med pms som hittar tom förpackning med favoritglassen. Den enda förpackningen.

Så, man ber om ursäkt, förklarar att suget var starkare än intellektet/omdömet och sen ser man till att fylla glassförrådet illa kvickt. Sen väntar man ut mig. Man bör inte göra det till en vana att sno glass. Man kan ju hitta en glassort ens partner inte gömt åt sig själv. Köp ett billigt storpack om det är glassen, inte sorten som är viktig.

Med vänlig hälsning,

ge fan i min pistageglass

 

[Hyacinth]

Och jag skulle verkligen uppskatta att få den informationen om min partner hade varit otrogen. Jag skulle absolut inte bry mig om den andra tjejen, men jag hade uppskattat om hon berättade. Just för att jag inte vill gå runt ovetandes att min partner varit otrogen. På vilket sätt skulle det vara hämnd att hon skulle berätta? Eller syftar du enbart på TS och inte allmänt?

Men om nu Den Andre/Andra bryr sig så om mina känslor, varför ligga med min partner från början? Det fattar inte jag.

 

[sjoberga]

Jag fragade min partner hur han uppfattade min post. Det visade sig att han inte hade nagra som helst problem att forsta. Daremot hade han vissa problem att forsta hur du kom fram till din interpretation av min text.
Tur ar val det att han och jag forstar varandra, och det kanns inte alls nodvandigt att forklara har da jag nu har superbrottom.

Eftersom jag inte förstår, och posten låg på ett forum som fler än din man kan nå:

1. Du kan inte lita på din man om han är otrogen mot dig. Punkt.
2. Du kan lita på din man trots otrohet om han berättar om det utan dröjsmål.

1 eller 2?

(Jag använde könsneutralt pronomen för att dels kön inte är viktigt i diskussionen och dels för att jag inte vet allas partners kön. Exempelvis har min fru blivit benämnd honom i några andra inlägg. Bättre att vara korrekt än fel. )