Ignorera samvetet?

Men va? Jag har skrivit tidigare i tråden om hur jag har blivit bedragen vid ett stort antal tillfällen med olika kvinnor och att jag velat veta. Jag skiter väl fullständigt i motivet att berätta, även om det är för att "skada" mig så hade jag velat veta och uppskattat det. Bara jag får veta. I mitt fall hade det besparat mig ÅR av psykisk misshandel och två våldtäkter att någon sagt "du, han knullar runt", jag hade lämnat direkt, som ett jävla skott.

Du levde i ÅR med psykisk misshandel, och blev våldtagen utan att lämna, men hade lämnat direkt om du fått veta att han var otrogen??? :confused:
 
På tal om öppna förhållanden, så har jag attraherat män i sådana arrangemang men där har den kvinnliga halva sagt stopp, då de tyckt jag är "för snygg", vilket deras män respekterat. Förvisso beklagat men respekterat. Så, så kan det också gå och det finns säkerligen människor i öppna förhållanden som inte upplyser sin partner om alla de ligger med/vill ligga med också.

Man kan aldrig säkert veta, vad för deal folk har sinsemellan.
 
Men ibland kanske man inte vet att man vill avsluta eller att det ”är värt det” innan man träffat någon annan.
Man kan ju ha det okej i en relation, inte jättebra, inte dåligt men man tuffar på tills det händer något.

Det här tror jag är sant, i alla fall i min åldersgrupp.

Det kan ju jag ändå. Om min fru till exempel skulle arresteras som del av NMR:s marsch för att brutit sig in i synagogan, kallblodigt skjutit ned alla barn som var där för att fira Rosh Hashana för att sedan halshugga rabbinen under aktivt skrikande "Heil Hitler!". Det skulle till och med räcka med en delmängd av ovanstående.

I min vilda fantasi kan jag nog tänka ut tusen andra saker som skulle göra att vi skulle vilja ta ett långt avstånd från varandra.

Men otrohet är liksom inte brott mot mänskligheten, eller särskild speciell och ondskefull händelse.

Faktiskt inte så galet tankeexperiment som det kan verka vid första anblick.

Jag tänker till och med att det vore direkt kränkande och upprörande om partner lämnade mig för någon hen blivit betuttad i, men som hen knappt kände. Då skulle jag ju hellre se att de hade tillbringat så pass mycket tid ihop - även i sängen - att partner med någon rimlighet vet vad hen ger sig in i, och vet mot vad hen väljer bort mig. Det tycker jag inte är att begära för mycket.

Tack, det var så jag tänkte när jag skrev i tidigare inlägg.
 
Du levde i ÅR med psykisk misshandel, och blev våldtagen utan att lämna, men hade lämnat direkt om du fått veta att han var otrogen??? :confused:
Jag tror du missat att läsa några inlägg jag skrivit som rätt tydligt förklarar det här. Men jag drar det igen.

1. Blir ihop med kille. Tycker att han är toppen.
2 a. Kille är otrogen typ hela tiden. Jag vet inget, tycker kille är helt toppen och är lycklig.
2 b. Människor vi umgås med vet om otroheten och omfattningen. Ingen säger något.
3. Långsamt långsamt långsamt kommer dåliga sidor fram och jag normaliseras.
4. Jag lever i år med psykisk misshandel.
5. Jag börjar inleda separation med stöd av psykolog.
6. Under denna separation sker det sexuella utnyttjandet.

Om jag under typ steg 2 fått veta något hade jag lämnat då. Eftersom jag trodde att jag var ihop med en schysst ärlig kille.

Att jag sen stannade under de förhållanden som blev kan du ju döma mig för hur mycket du vill, jag vet att det inte var mitt fel.
 
Jo, jag tänkte på ungefär sådana saker. Men det är så till den grad osannolikt att min partner eller jag skulle göra något i den stilen. Snarare är brunhögersympatier och en massa annat så oattraktivt att man inte ens märker att man sorterar bort det redan från början.

Men visst, skulle det mot all rimlig förmodan visa sig att partner våldtar små barn, då kommer jag inte att tycka att konstruktiva samtal oss emellan är vägen framåt.

Jag skulle nog kunna ha ett konstruktivt samtal med partner om något sådant hände... med ett basebollträ.
 
Jag tänker till och med att det vore direkt kränkande och upprörande om partner lämnade mig för någon hen blivit betuttad i, men som hen knappt kände. Då skulle jag ju hellre se att de hade tillbringat så pass mycket tid ihop - även i sängen - att partner med någon rimlighet vet vad hen ger sig in i, och vet mot vad hen väljer bort mig. Det tycker jag inte är att begära för mycket.

Jag håller ju med. Att bli lämnad för att partner eventuellt är sugen på ett konferensäventyr vore misär.
 
Jag tror du missat att läsa några inlägg jag skrivit som rätt tydligt förklarar det här. Men jag drar det igen.

1. Blir ihop med kille. Tycker att han är toppen.
2 a. Kille är otrogen typ hela tiden. Jag vet inget, tycker kille är helt toppen och är lycklig.
2 b. Människor vi umgås med vet om otroheten och omfattningen. Ingen säger något.
3. Långsamt långsamt långsamt kommer dåliga sidor fram och jag normaliseras.
4. Jag lever i år med psykisk misshandel.
5. Jag börjar inleda separation med stöd av psykolog.
6. Under denna separation sker det sexuella utnyttjandet.

Om jag under typ steg 2 fått veta något hade jag lämnat då. Eftersom jag trodde att jag var ihop med en schysst ärlig kille.

Att jag sen stannade under de förhållanden som blev kan du ju döma mig för hur mycket du vill, jag vet att det inte var mitt fel.
Jag hoppas att du inte tycker att jag dömde dig @micaelathegreat för det var absolut inte meningen. :o
 
Har för mig att ca 40% av alla vuxna varit otrogna någon gång under sitt liv o att ca 20% har annan biologisk far en den de tror o växt upp med.
 
Javisst är det ologiskt, men det var min känsla. Lite som att jag på något plan kan förstå att man gör inbrott i en bil för att sno grejer som kan vara värda pengar, men det är ju helt meningslöst att bara krossa en ruta.
Att om han hade blivit intresserad av någon bättre än jag hade jag kunnat se logiken, lockelsen, men när det var någon som var sämre var ju alltihopa fullständigt meningslöst.
Det är över 15 år sen, och idag skulle jag inte vilja ha karln om han så kastar sig vid mina fötter - men jag känner mig fortfarande lite kränkt att vid valet av två kvinnor valde den andre, som är dum som ett djävla spån.
När man kan välja på mig och någon som knappt öppnat en bok eller kan diskutera något mer avancerat än senaste kändissåpan?!
Hmpf
 
Det är över 15 år sen, och idag skulle jag inte vilja ha karln om han så kastar sig vid mina fötter - men jag känner mig fortfarande lite kränkt att vid valet av två kvinnor valde den andre, som är dum som ett djävla spån.
När man kan välja på mig och någon som knappt öppnat en bok eller kan diskutera något mer avancerat än senaste kändissåpan?!
Hmpf

Han kanske är nöjd med att känna ett konstant intellektuellt övertag? Eller så har hon dolda talanger.
 

Liknande trådar

Relationer Just nu är jag bara ledsen över situationen som uppstått. Jag har jobbat på samma jobb i några år och trivs jättebra, främst då jag...
5 6 7
Svar
121
· Visningar
17 170
Senast: QueenLilith
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 836
Senast: Imna
·
Skola & Jobb Jag har ett dilemma på jobbet som börjar bli väldigt påfrestande för mitt mående. Har två kollegor som jag inte kommer överens med, vi...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 612
Senast: Keb71
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp