”I stridens hetta” säga något…

95johsv

Trådstartare
Hur allvarligt tar ni på saker som någon annan säger till er i affekt? Hur mycket påverkar situationen runt om? Om det sägs eller skrivs?

Jag har nu ”fått nog” på detta och vill säga ifrån men hur gör man?

Har det senaste fått höra/skrivet till mig att jag är en dålig person som vill ha flera partners och det hade varit OK om de andra tycker att de inte vill ha det. Däremot att de känner de måste tala om för mig att jag är känslokall, jag inte varit kär, jag utnyttjar andra osv pga den jag är känns och jag känner ju så gentemot mig själv också delvis plus att jag känner mig enormt ensam i situationen. Jag har ingen förutom någon på buke som jag vet om ens har haft tanken på fler partners.

Byta vänner känns som typ det enda att göra om jag inte vill säga ifrån, så nu vill jag se hur jag kan stå upp för mig och om det inte går hamnar jag i samma sits (vänbyte), men då iallafall gett mig själv lite upprättelse. Jag är alltså inte ute efter annat än att markera att du får tycka så men gör det inte till en egenskap hos mig. Du skrev detta och det sårade mig är också en sak jag vill markera.
 
Jag tänker mig att det som sägs i stridens hetta faktiskt är vad människan tycker, på riktigt och innerst inne, men som i normala fall hålls tillbaka av det "hur man beter sig-filter" som de flesta har.

I ditt fall så är väl något i stil med "Du har rätt till dina känslor, men de är dina att hantera så lägg inte det ansvaret på mig tack."

Jag själv hade nog svarat "intresseklubben noterar" och sen helt sonika avslutat den bekantskapen.
 
Jag hade nog sagt typ sagt "Du vet att man inte behöver säga allt man tänker va? Hur tänker du när du säger det där till mig? Kändes det verkligen som om du behövde säga det? Du får tycka som du tycker, men då får jag också ha mina åsikter. Det finns inte rätt eller fel, bara olika".

Sen kanske personen behöver någon/några påminnelser, men om det känns som om hen inte kan respektera att vi tycker olika (framförallt "du är en dålig person" är ju respektlöst!) hade jag inte velat umgås med hen.
 
Jag tänker mig att det som sägs i stridens hetta faktiskt är vad människan tycker, på riktigt och innerst inne, men som i normala fall hålls tillbaka av det "hur man beter sig-filter" som de flesta har.

I ditt fall så är väl något i stil med "Du har rätt till dina känslor, men de är dina att hantera så lägg inte det ansvaret på mig tack."

Jag själv hade nog svarat "intresseklubben noterar" och sen helt sonika avslutat den bekantskapen.
Det är ju det jag känner att de egentligen tycker så här.

Har svarat vid något tillfälle något liknande om att vad tycker du att jag ska göra med den informationen men då är jag elak….
 
Det där är ju mellan dig och din partner/partners.

Jag kan själv i affekt säga dumt och så. Inte alls bra. Och det är något jag jobbar aktivt på olika fronter att bli bättre på. Dvs det brinner till alldeles för lätt och drabbar mina närmaste. Jag hade aldrig accepterat att någon behandlade mig så. Vilket är en relativt ny insikt och får mig att känna mig som en påse skit. Säger alltid förlåt efter mina utbrott. Det är oerhört viktigt.

Ditt fall känns lite annorlunda? Och får du något förlåt sen efteråt att den personen gick över gränsen?
 
Jag hade nog sagt typ sagt "Du vet att man inte behöver säga allt man tänker va? Hur tänker du när du säger det där till mig? Kändes det verkligen som om du behövde säga det? Du får tycka som du tycker, men då får jag också ha mina åsikter. Det finns inte rätt eller fel, bara olika".

Sen kanske personen behöver någon/några påminnelser, men om det känns som om hen inte kan respektera att vi tycker olika (framförallt "du är en dålig person" är ju respektlöst!) hade jag inte velat umgås med hen.
Jag har sagt till någon gång något liknande men får då höra att jag är elak… Därför har jag inte sagt något men nu står det mig upp i halsen.…
 
Det där är ju mellan dig och din partner/partners.

Jag kan själv i affekt säga dumt och så. Inte alls bra. Och det är något jag jobbar aktivt på olika fronter att bli bättre på. Dvs det brinner till alldeles för lätt och drabbar mina närmaste. Jag hade aldrig accepterat att någon behandlade mig så. Vilket är en relativt ny insikt och får mig att känna mig som en påse skit. Säger alltid förlåt efter mina utbrott. Det är oerhört viktigt.

Ditt fall känns lite annorlunda? Och får du något förlåt sen efteråt att den personen gick över gränsen?
Nej jag får inget förlåt oftast, de som säger förlåt är också de som jag försöker prata med om hur jag kan säga ifrån och dessa räknar jag in som vänner trots allt men det är två av många... Jag har blivit sådan en gång mot en person och jag skämdes länge efter men det som triggade mig var en längre tid av just ”du är en dålig person”… Trots det ”vill jag vara bättre” än så.
 
Det där är ju mellan dig och din partner/partners.

Jag kan själv i affekt säga dumt och så. Inte alls bra. Och det är något jag jobbar aktivt på olika fronter att bli bättre på. Dvs det brinner till alldeles för lätt och drabbar mina närmaste. Jag hade aldrig accepterat att någon behandlade mig så. Vilket är en relativt ny insikt och får mig att känna mig som en påse skit. Säger alltid förlåt efter mina utbrott. Det är oerhört viktigt.

Ditt fall känns lite annorlunda? Och får du något förlåt sen efteråt att den personen gick över gränsen?
Jag är tacksam över ditt svar, jag förstår de som ber om ursäkt mycket bättre nu :heart
 
Japp, gärna med att de säger ytterligare skit om mig för att visa att jag minsann inte ska….

Men de ser inte att de själva är elaka?

Visst, självinsikt kan vara svårt och det är därför jag känner de kan få "påminnelser" som sagt, men nånstans behövs det ju att det finns ett frö till reflektion.
 
Senast ändrad:
Sedan som svar på ts: frågan är egentligen hur mycket personen som är taskig mot dig egentligen har problem med polyamori och hur mycket som beror på att hen stör sig på dig i stort. MEN folk är idioter och har sjukt svårt att förstå hur andra fungerar om det inte är exakt samma sätt som de funkar på.

Polyamori kommer alltid att få vissa att totalflippa tyvärr. Jag vet av egen erfarenhet.
 
Men hur kan du vara dum när du talar om vad dina gränser är? Du är aldrig dum för att du har gränser kring vad du är okej med.
Jag vet inte, folk som jag trott varit nära vänner kan helt out of the blue tycka att jag får skylla mig själv med tanke på den jag är. Det kan liksom börja med att jag inte hittar någon och undrar var de tagit vägen till att jag är kass för jag är ändå bara ute och raggar för den utnyttjande person jag är….
 
Jag vet inte, folk som jag trott varit nära vänner kan helt out of the blue tycka att jag får skylla mig själv med tanke på den jag är. Det kan liksom börja med att jag inte hittar någon och undrar var de tagit vägen till att jag är kass för jag är ändå bara ute och raggar för den utnyttjande person jag är….
Alltså med vänner som de du beskriver så behöver man inga fiender...

Jag tror inte att någon av mina vänner någonsin sagt nått liknande till mig. Jag hoppas att du verkligen hittar bättre vänner för yikes on a bike vad elaka de låter!
 
Sedan som svar på ts: frågan är egentligen hur mycket personen som är taskig mot dig egentligen har problem med polyamori och hur mycket som beror på att hen stör sig på dig i stort. MEN folk är idioter och har sjukt svårt att förstå hur andra fungerar om det inte är exakt samma sätt som de funkar på.

Polyamori kommer alltid att få vissa att totalflippa tyvärr. Jag vet av egen erfarenhet.
Mycket bra fråga faktiskt, saken är den att jag själv har svårt för termen poly, men det beror på hur de framställs i texter och mer eller mindre ”alla poly är så här”. Jag vill inte in i den lådan att jag måste vilja bo med alla tex som flera repotage i kvällstidningarna gärna skriver om.

Att polyamori är en het potatis det håller jag helt med om. Önskar nya vänner som är poly att kunna diskutera med :up:
 
Mycket bra fråga faktiskt, saken är den att jag själv har svårt för termen poly, men det beror på hur de framställs i texter och mer eller mindre ”alla poly är så här”. Jag vill inte in i den lådan att jag måste vilja bo med alla tex som flera repotage i kvällstidningarna gärna skriver om.

Att polyamori är en het potatis det håller jag helt med om. Önskar nya vänner som är poly att kunna diskutera med :up:
Hela grejen med poly är ju att man inte passar in i en box så alla de där reportagen om hur de lever i lycklig flersamhet känns bara påträngande ach exploaterade. Absolut att det funkar för vissa men jag hade ALDRIG fixat det. Näver Bäver att jag hade pallat att bo med flera kärlekar samtidigt. (sen att jag just nu är orimligt lycklig i en monogam relation är nått nytt för mig men beror nog mest på att sambon är makalöst bra på att vara just min sambo :D)

Det går att hitta vänner som vuxen men det är inte lika enkelt som när man var liten... Jag håller tummarna.
 
Jag är tacksam över ditt svar, jag förstår de som ber om ursäkt mycket bättre nu :heart
Jag jag kan tillägga att jag varit (och såklart även är fortfarande) som @karamelldrottningen. Vilket jag insåg för många år sedan och jobbat hårt med jag också.
Det första jag lärde mig var just att alltid be om ursäkt, även om det väl inte var så farligt om det finns chans att det emottagits fel.
Det är en väldig balansgång för mig att stå för min åsikt eller upplevelse i en infekterad situation utan att råka trycka rill någon annan.
Edit: Men det du beskriver låter verkligen inte okej. Där hade jag möjligen kunnat ställa klantiga frågor om det hela, och på så sätt råkat trycka till utan mening.
 
Jag tänker mig att det som sägs i stridens hetta faktiskt är vad människan tycker, på riktigt och innerst inne, men som i normala fall hålls tillbaka av det "hur man beter sig-filter" som de flesta har.

I ditt fall så är väl något i stil med "Du har rätt till dina känslor, men de är dina att hantera så lägg inte det ansvaret på mig tack."

Jag själv hade nog svarat "intresseklubben noterar" och sen helt sonika avslutat den bekantskapen.
Exakt så. Det som sägs kommer nånstans ifrån.

Att skylla på att det var slarvigt uttryckt, i stridens hetta etc det håller inte!! I det ögonblick det sas var det alldeles sant.
Sen kan människor ändra sig. Men i just det ögonblicket, förutsätter jag alltid att det är absolut sanning.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
7 786
Senast: Palermo
·
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
14 214
Senast: malumbub
·
Relationer Hejhopp. Bönar och ber efter nått svar från någon klok människa med lite livs erfarenhet. Har visserligen lite själv betoning på lite...
2 3
Svar
52
· Visningar
4 250
Senast: Mabuse
·
  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
45 406
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Atletix
  • Sabotage?

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp