Sv: Hypotetisk silveravel
Jihaaa!!! Jag snokade i mina sparade sidor från nätet, och hittade detta, som fanns på Solverkjedjans hemsidor för flera år sedan. har fick i alla fall jag en massa svar.
I detta fjärde avsnitt av färgserien har vi kommit till den magiska mytomspunna silverfärgen. Det rör sig alltså ett färg-locus med en mycket ovanlig gen; Z. Genetiskt är det liksom gulgenen och blackgenen ett slags blekanlag, men det påverkar enbart svart färg.
Det påverkar också täckhår och skyddshår på olika sätt. Svart man, svans, ögonfransar, ansikts- och hovskägg bleks till en nyans mellan absolut renaste vitt till chokladgråbrun I de mörkare nyanserna är alltid manen och svansen mixad med mörkare och ljusare hår varav några har den karakteristiska silverglansen. Kroppen bleks också, från svart till gråbrun, från brun till aningens ljusare brun.
Hästarna är alltid mer eller mindre apelkastade, detta syns tydligast på den svarta basfärgen. Ofta kvarstår en något mörkare "ål" på ryggen, inte att förväxla med en äkta black-ål som är skarpare och har mer kontrast mot grundfärgen. Ansiktet har också en något mörkare "mask". Silver-genen påverkar ibland också ögonfärgen men inte lika mycket som gul-genen, den kan ge något ljusare bruna ögon än vad hästen skulle haft annars. Fölen har alltid tydliga svartvitrandiga hovar första året, denna teckning kan sedan bli otydligare när hästen börjar bli fullvuxen.
Kom ihåg: Silveranlaget förändrar man, svans, ögonfransar, ansikts- och hovskägg till vitt / silver /mixat gråbrunt hos hästar som annars skulle haft svart färg på denna behåring. Även kroppsfärgen bleks men inte lika mycket.
Silverfärgen förekommer bland islandshästar och shetlandsponnyer (möjligen även i fler brittiska ponnyraser och ardenner) och är mycket vanlig i amerikanska miniatyrhästar och Rocky Mountain hästar. Det senare är en stor naturtöltande ras som tyvärr fått stora problem i avelsarbetet då färgen där visat sig komma från en speciell blodslinje som också har ett anlag för en ögonsjukdom nära associerat med färgen. Detta problem finns inte hos islandshästarna.
Få färger är drabbade av så mycket missförstånd och lurendrejeri som den eftertraktade silverfärgen. Många är t.ex. de fuxar med ljus man och svans som sålts under falsk flagg! Silverfärgen kan nämligen ALDRIG synas på röd botten. En fux är ALDRIG silverfärgad. Själva verkningsmekanismen är ju just att det är den SVARTA färgen som bleks och ger de vackra kontrasterna. En fux eller annan "icke svart" häst ee kan bära med sig anlaget men det finns inget som helst sätt att påvisa det på utsidan.
Men på detta sätt kan anlaget gömma sig i generationer och sedan komma fram när det kombineras med svart igen. ENDA sättet att veta att en fux bär silveranlaget är att veta båda dessa villkor är uppfyllda 1) Minst en av föräldrarna har anlaget 2) Den har fått silverfärgade föl med partner som har anlag för svart E.
Kom ihåg: Silverfärgen verkar bara på hästar med svart basfärg E. Den syns aldrig på icke svarta (fux, isabell, rödblack, isabellblack) hästar ee . Dolda silveranlag hos fuxar har inget med ljus man och svans att göra.
Silver-genen verkar också sannolikt lika i enkel eller dubbel uppsättning. Man skriver Z om anlaget finns och z om det inte finns. En häst helt utan anlaget har då zz. (oftast skrivs detta inte ut) En häst med enkel uppsättning har Zz. En häst med dubbel uppsättning har ZZ. Den måste ha två silver-föräldrar men ändå är det bara 1/3 av silverhästar efter två Zz föräldrar som blir homozygota ZZ. Jag känner inte till några sådana avelshästar ännu. Eftersom anlaget är så sällsynt i rasen är det svårt att finna två bra individer med färgen som passar bra att kombinera, utan ofta får man nöja sig att ha 50 % chans på att få med sig silveranlaget. Obs att även anlaget för svart färg spelar roll här. Det optimala i silveravel är att utesluta alla röda anlag och satsa på att få hästar som är homozygota för både svart och silver. Ska du betäcka ditt silversto – så välj på någon av alla lämpliga hingstar med SVART basfärg, inte en fux som ju reducerar dina möjligheter att få synlig silverfärg till hälften. En enkel åtgärd som kan ge oss en ökad andel vackra och bra silverföl ! Silveranlaget nedärvs vanligt dominant, och det finns därför ingen som helst grund till påståendet att en del hästar nedärver anlaget mer än andra. 50% av avkommorna efter en förälder med ett silveranlag Zz får anlaget. MEN sedan spelar ju osynligheten på röd botten ett spratt. Fuxston har tex bara 25% chans att få ett synligt silverföl med en Ee Zz hingst
Kom ihåg: Silveranlaget nedärvs vanligt dominant = 50% chans att få med sig anlaget från en heterozygot förälder. Repetition: Silveranlaget kan aldrig synas på en fux eller annan röd baserad färg. Den ljusa manen hos vissa fuxar styrs av en helt annan gen, flax-genen, som inte har någon koppling alls till silveranlaget.
Om vi nu utgår från färgerna vi lärde oss i de första två avsnitten kan vi få flera olika kombinationer med silver-genen. En häst med fux- isabell- rödblack- eller isabellblackfärgen som bas och minst en silver-gen ändrar varken utseende eller färgbeteckning. De kan däremot få silverfärgade föl med en partner som tillför svart anlag E. Har du ett sto som är någon av ovanstående färger och har en silverfärgad förälder kan du därför ha chans på ett silverföl om du väljer en svart hingst. Eftersom det finns så många fina svarta hingstar kan det vara fiffigt att inte ta dessa ston till fuxhingstar...
Repetition igen: Röd basfärg ee kan visserligen ha ljus man och svans men den SLÄCKER all eventuell silverfärg och är det sämsta alternativet för en partner till en silverfärgad häst om du vill bevara färgen.
En häst med svart färg som bas och minst en black-gen kallas på svenska silversvart. Engelsktalande länder kallar färgen black silver dapple eller bara (classic) silver dapple. På isländska kallas färgen móvindóttur. En silversvart häst har genuppsättningen E aa Z . Den har ljust gråbrunbeige till mörkt chokladbrun kropp, mörkare huvud och ben, ofta antydan till falsk "ål" , den har en mycket tydlig apelkastning som syns bäst i sommarpälsen, eller om man rakar vinterpälsen. Manen, svansen, skägget, hovskägget och ögonfransarna är alla kraftigt blekta från den ursprungliga svarta färgen. Det varierar väldigt HUR ljusa de blir, mest lätt att känna igen är förstås det kritvita eller silvergrå men även gråbrunvita mixer förekommer. Dock aldrig gult eller rött! (mörka varianter kan förstås bli gulaktigt solblekta men det är bara på översidan i så fall)
Den vanligaste färgen man förväxlar en silversvart med är en ljus gulsvart. Den sistnämnda går dock mer i gult utan den tydliga apelkastningen och har inte silver i manen. Ofta ser man också runt ögonen att gulfaktorn blekt huden något.
Repetition: En svart med minst en silver-gen blir silversvart.