Hur viktigt är ett jobb?

[LiZH]

Ja, precis som rubriken lyder-hur viktigt är ett jobb? Om man är frivilligt arbetsfri, om man inte behöver jobba för ekonomin, hur viktigt är det då? Jag har funderat över detta sedan en kvinna jag träffat i 10 minuter frågade mig om jag inte är rädd att jag en dag ska känna att jag slösade bort mitt liv för att jag inte jobbat.
Det fick mig att fundera lite. Är ett jobb så viktigt att det kan ses som att man slösar bort livet om man inte jobbar?

 

[Grazing]

Ja, precis som rubriken lyder-hur viktigt är ett jobb? Om man är frivilligt arbetsfri, om man inte behöver jobba för ekonomin, hur viktigt är det då? Jag har funderat över detta sedan en kvinna jag träffat i 10 minuter frågade mig om jag inte är rädd att jag en dag ska känna att jag slösade bort mitt liv för att jag inte jobbat.
Det fick mig att fundera lite. Är ett jobb så viktigt att det kan ses som att man slösar bort livet om man inte jobbar?

Beror helt på vad man är för typ av person. Jag tror dock det är viktigt att ha någonting man måste göra, alltså någon slags uppgift i livet. Sen om det är att man är såpass ekonomiskt oberoende att man kan köpa en hästgård och bara göra det man vill där eller liknande spelar nog ingen roll. Men någonting för att utvecklas och utmanas på något sätt tror jag är viktigt för alla. Att bara sitta hemma och inte vara behövd eller efterfrågad eller liknande kan nog få många att börja må dåligt hur bra ekonomi man än har.

Trots allt så mår ju dom flesta faktiskt bra av att ha åstadkommit någonting, är man såpass ekonomiskt oberoende att man kan välja och vraka bland saker man vill göra och brinner för är ju det bara att tacka och ta emot.

 

[Lager]

Lönearbete skulle inte vara viktigt för mig om jag var ekonomiskt oberoende, däremot någonslags samhällelig eller social insats där jag känner att jag är viktig för någon mer än mig själv.

Jag skulle inte fixa att enbart slappa på en sandstrand, eller leka med senaste inköpet. Något mer behövs för att få en känsla av sammanhang och egenvärde, att jag tillför världen någonting mer än bara som konsument.

Men där finns ju allt mellan att vara aktiv i en idrottsförening, flyktingmottagare, sköta TLC för förvildade katter, vara samtalspartner på språkcafé, eller volontär som sjuksyster i krigshärjade områden.

Det vore skönt med friheten att välja i alla fall!

 

[LiZH]

Nja, inte hästgård. Men några barn ( i skolålder/tonår), pluggar div distanskurser, engagerad i skolan, gör en del socialt arbete(soppkök) osv. Känner själv inget behov av att jobba ( när jag ledsnar på kommentarer brukar jag bita ifrån med " jag testade att jobba men det var inte min grej") men blir ständigt ifrågasatt och det förvånar mig lite. Jag ifrågasätter inte andras livsval. Skulle tex alfdrig öppet ifrågasätta de som väljer att jobba mkt och ha barnen i förskola. Även om vi valde annorlunda Men just att inte jobba verkar vara ok att ha åsikter om.

 

[Mammadutt]

Finns andra sätt att bidra och hitta mening(ar) i livet än att jobba.

 

[Trani]

Jag ogillar den här leken "jaga pengar" som många ägnar sig åt. Hade gärna ställt mig helt vid sidan av om jag kunde. Så jag tycker inte att det finns ett egenvärde i lönearbete. Men jag tycker inte om idén att leva på någon annan heller. T ex att låta ens partner försörja en. Det är inte frihet från pengar.

 

[Miao]

Hade jag varit ekonomiskt oberoende nu och garanterat för all framtid, inte fan skulle jag jobba då ! Då hade jag lagt oändlig tid på hemmet, min livspassion (hundträning), ideellt arbete på brukshundsklubben, hjälpt vänner och släktingar med olika göromål.... Jag hade LÄTT kunnat fylla dagarna med massa andra saker än att jobba .

Men det skulle då dock kräva att det var JAG som var ekonomiskt oberoende på egen hand (typ storvinst, gigantiskt arv, avkastning på smarta investeringar osv osv), inte ekonomiskt oberoende pga en partner som försörjer mig. Det hade jag aldrig vågat leva med, att vara försörjd (och beroende) av någon annan. Vad händer om vi går isär? Vad händer när min parter dör, om det är massa år innan jag själv dör?

 

[Trani]

Men just att inte jobba verkar vara ok att ha åsikter om.

Det är inte så att du är hemmafru och har en lönearbetande partner? För det sticker i ögonen på många kvinnor som har insikt i historien, dvs att vi kvinnor kan lönearbeta tack vare att andra kvinnor har kämpat för den möjligheten.

 

[anna_panna]

Sysselsättning är ett måste för mig, mår dåligt om jag inte har något att göra

 

[Hyacinth]

Ja, precis som rubriken lyder-hur viktigt är ett jobb? Om man är frivilligt arbetsfri, om man inte behöver jobba för ekonomin, hur viktigt är det då? Jag har funderat över detta sedan en kvinna jag träffat i 10 minuter frågade mig om jag inte är rädd att jag en dag ska känna att jag slösade bort mitt liv för att jag inte jobbat.
Det fick mig att fundera lite. Är ett jobb så viktigt att det kan ses som att man slösar bort livet om man inte jobbar?

För mig är det viktigt att ha en sysselsättning jag utvecklas av och som jag tycker är värdefull. Jag älskar mitt jobb, jag har jättekul. Jag skulle dö mentalt av att gå hemma oavsett antal barn och djur, jag vill ha utbytet med kollegor, kurser och konferenser och egna pengar att röra mig med. Jag personligen tycker det verkar vara så oerhört ouppskattat att vara hemmafru, skulle aldrig stå ut.
Trivs du så är väl det bra för dig.

 

[LiZH]

Ang att leva på någon annan...ja det gör jag ju. Vi har båda slitit på varsitt sätt för att nå där vi är nu-ganska långt från där vi började i en pytteliten studentlya och inte ett öre på banken. Vi gjorde valet när tiden var mogen att om företaget ska kunna blomstra samtidigt som vi ville bilda familj- då behöver vi dela upp arbetsuppgifterna. Så visst vi lever av den inkomst han drar in men han lever också på mig- jag fixar allt runtomkring oss. Vi kan leva det liv vi lever utan den stress det innebär att bägge jobbar med sllt vad det innebär. Och rent ekonomiskt-jag har lika stor del i att han kunnat bygga upp företaget till vad det är idag vilket gör att jag naturligtvis äger lika mkt som han, har lika stort pensionssparande etc. Så faktiskt känner jag det inte som att jag lever på hans pengar eftersom det vi har, både företag och familj och hem, har vi byggt upp tillsammans.

 

[LiZH]

Det är inte så att du är hemmafru och har en lönearbetande partner? För det sticker i ögonen på många kvinnor som har insikt i historien, dvs att vi kvinnor kan lönearbeta tack vare att andra kvinnor har kämpat för den möjligheten.

Jo, det är jag. Och högutbildad dessutom vilket förstås svider ännu mer. Och jag uppskattar verkligen kampen som förts historiskt sett- samtidigt som jag inte vill bli ifrågasatt för det aktiva val jag har gjort och som dessutom inte drabbat ngn annan.

 

[Grazing]

Ang att leva på någon annan...ja det gör jag ju. Vi har båda slitit på varsitt sätt för att nå där vi är nu-ganska långt från där vi började i en pytteliten studentlya och inte ett öre på banken. Vi gjorde valet när tiden var mogen att om företaget ska kunna blomstra samtidigt som vi ville bilda familj- då behöver vi dela upp arbetsuppgifterna. Så visst vi lever av den inkomst han drar in men han lever också på mig- jag fixar allt runtomkring oss. Vi kan leva det liv vi lever utan den stress det innebär att bägge jobbar med sllt vad det innebär. Och rent ekonomiskt-jag har lika stor del i att han kunnat bygga upp företaget till vad det är idag vilket gör att jag naturligtvis äger lika mkt som han, har lika stort pensionssparande etc. Så faktiskt känner jag det inte som att jag lever på hans pengar eftersom det vi har, både företag och familj och hem, har vi byggt upp tillsammans.

Kan faktiskt förstå lite att det kan sticka i ögonen på folk det där. Även om det du gör är en del samhällsnytta. Men just få pensionsspar osv utan att egentligen jobba för det, det kan jag förstå att folk blir lite avundsjuka på. Jag hade blivit det iallafall.

Om jag hade fått tid till att utveckla mig själv och göra det jag vill utan stress och ändå få pensionspengar osv, det hade varit rena drömmen för mig. Hade mer än gärna hittat någon som gör att jag kan göra det jag vill även om det innebar att jag fick ta hand om hus och barn osv.

 

[LiZH]

Hade jag varit ekonomiskt oberoende nu och garanterat för all framtid, inte fan skulle jag jobba då ! Då hade jag lagt oändlig tid på hemmet, min livspassion (hundträning), ideellt arbete på brukshundsklubben, hjälpt vänner och släktingar med olika göromål.... Jag hade LÄTT kunnat fylla dagarna med massa andra saker än att jobba .

Men det skulle då dock kräva att det var JAG som var ekonomiskt oberoende på egen hand (typ storvinst, gigantiskt arv, avkastning på smarta investeringar osv osv), inte ekonomiskt oberoende pga en partner som försörjer mig. Det hade jag aldrig vågat leva med, att vara försörjd (och beroende) av någon annan. Vad händer om vi går isär? Vad händer när min parter dör, om det är massa år innan jag själv dör?

Ang skilsmässa/dödsfall. Det är naturligtvis reglerat, liksom pensionssparande. Jag har/ kommer att ha lika mycket som han oavsett vad som händer.

 

[LiZH]

Kan faktiskt förstå lite att det kan sticka i ögonen på folk det där. Även om det du gör är en del samhällsnytta. Men just få pensionsspar osv utan att egentligen jobba för det, det kan jag förstå att folk blir lite avundsjuka på. Jag hade blivit det iallafall.

Om jag hade fått tid till att utveckla mig själv och göra det jag vill utan stress och ändå få pensionspengar osv, det hade varit rena drömmen för mig.

Ja, avundsjuka kan jag förstå. Jag inser vilken ynnest det är att kunna välja. Men ofta blir det ganska taggiga ifrågasättanden och det tycker jag är något annat...

 

[escodobe]

Ja, precis som rubriken lyder-hur viktigt är ett jobb? Om man är frivilligt arbetsfri, om man inte behöver jobba för ekonomin, hur viktigt är det då? Jag har funderat över detta sedan en kvinna jag träffat i 10 minuter frågade mig om jag inte är rädd att jag en dag ska känna att jag slösade bort mitt liv för att jag inte jobbat.
Det fick mig att fundera lite. Är ett jobb så viktigt att det kan ses som att man slösar bort livet om man inte jobbar?

Jag behöver jobba. Jag blir snabbt förslappad och oföretagsam om jag inte har något som tvingar mig lagom mycket.
Jag hade nog velat jobba ett par dagar i veckan även om jag hade haft råd att inte jobba.

 

[Grazing]

Ang skilsmässa/dödsfall. Det är naturligtvis reglerat, liksom pensionssparande. Jag har/ kommer att ha lika mycket som han oavsett vad som händer.

Vid en skilsmässa skulle du väl ändå stå utan inkomst? Eller hur menar du där? Krasst sätt så är det ju han som har ett jobb, han som drar in inkomsten även om ni byggde företaget tillsammans, du underlättar hans familjeliv så att säga. Eller ert familjeliv.

 

[Myrten]

Om man slösar bort livet om man inte jobbar: det är naturligtvis individuellt, men personligen skulle jag inte vilja ha mina yrkesår ogjorda. Skulle jag bli rik idag skulle jag investera i en bostad nära jobbet för att slippa pendla. Jag gillar att jobba.

Om jag skulle bli väldigt rik vore nog valet att starta någon rörelse för att kunna jobba med exakt vad jag vill. Lönearbete är ju ofta en viss mån av anpassning. Exakt vad jag skulle göra vet jag inte men jag skulle vilja ha någon form av uppdrag eller projekt och kollegor.

 

[Blueberry]

Ja, precis som rubriken lyder-hur viktigt är ett jobb? Om man är frivilligt arbetsfri, om man inte behöver jobba för ekonomin, hur viktigt är det då? Jag har funderat över detta sedan en kvinna jag träffat i 10 minuter frågade mig om jag inte är rädd att jag en dag ska känna att jag slösade bort mitt liv för att jag inte jobbat.
Det fick mig att fundera lite. Är ett jobb så viktigt att det kan ses som att man slösar bort livet om man inte jobbar?

Mitt jobb är en del av mitt självförverkligande, jag älskar det och jag hade jobbat även om jag inte hade behövt rent ekonomiskt.

Sen är det dessutom en viktig social del i min vardag.

 

[Lovisaleonora]

Jag som person skulle ha svårt att känna mig tillfreds utan att behöva går ur komfortzonen då och då. Mitt arbete innebär att jag får testa mina gränser, slänga mig ut för stup och konfrontera situationer som jag absolut inte utsatt mig för om jag inte känt mig m e m tvingad att göra det. Jag är av naturen lat och bekväm av mig, och jag tror de flesta av oss gärna undviker situationer där vi inte är helt bekväma - när vi kan.

Jag har utvecklats enormt som person och i arbetslivet genom att arbeta, även om jag just nu inte hade behövt göra det ett tag framöver.