Hur vet en hur mycket en orkar?

[SaraMara]

Jag vet allt det där och har fått det från terapeuter etc (därav att jag avböjde rekommendationer om vårdkontakt). Jag är mer intresserad av att höra hur andra gör, hur det känns att vara ledig för folk som inte hyperfokuserar.

Och schema och sånt som du beskriver fungerar inte för mig heller. Jag är väldigt anti att försöka ruta in mitt liv efter strategier som neurotypiska personer hittat på för att jag ska bli mer som dem. Jag hittar för det mesta mycket bättre lösningar själv, även om samhället inte är anpassat för det alltid Men det är off topic. Jag vill bara höra hur andra gör saker och hur ni tänker kring er egen ledighet

Jag som inte har några diagnoser kör typ på så länge jag orkar och har lust, om det innebär 14 h en dag och 0 h nästa så är det liksom fine. Jag har aldrig lärt mig känna att jag är trött i huvudet så länge jag håller på (trött i kroppen blir jag ju, annars hade jag varit Väldigt mkt mer vältränad än jag är), men tänker att det är rätt bra - mycket blir ju gjort liksom. Värre för omgivningen som blir slutkörd när jag drar igång projekt. Min planering är väl att jag typ inte har någon planering, ska vi renovera så kör vi på tills vi är hungriga, då äter vi, sen kör vi på tills vi behöver sova, tills vi är klara. Om det inte måste avbrytas av annan anledning, som att barnvakten behöver åka hem eller jobbet kallar. Sen avskyr jag att ha inbokade tider när jag är ledig, jag har gärna massor av saker att göra men inte på bestämda klockslag. Vill kunna stuva om och stuva in som det liksom behagar, för att slippa tråkig ställtid mellan saker. Ska jag vila så vill jag liksom kunna göra det på mitt sätt där jag vill, med en bok, vid havet eller liknande - inte genom att bara hänga och vänta på nästa hållpunkt.

Ledighet för mig är frihet från lönearbete typ, friheten att göra hur mkt eller lite jag vill av annat än det som jag försörjer mig på. En frihetskänsla och känsla av att kunna göra vad jag vill när jag vill. Jag tycker liksom inte att ledighet är till för att vila, utan för att göra annat än jag annars gör, eller i vart fall mer av det jag också annars gör som inte är arbetsrelaterat. Att schemalägga mig på fritiden vore hemskt jobbigt, jag får nog av outlooknotiser på vardagar på jobbet...

 

[Milosari]

Jag blir trött av att inte göra något alls, så när jag behöver vila hjärnan sätter jag igång med projekt som inte kräver någon tankeverksamhet och där resultatet är tydligt. Som att klippa gräs. Sen när hjärnan behöver stimulans igen, då planerar jag in sådant som kräver tankeverksamhet. Som hur och var saker ska planteras. För att ta trädgårdsarbete som exempel. Men det får aldrig bli ett måste, jag missar inte någon extra solig dag för att jag måste jobba när jag faktiskt inte måste egentligen.

 

[Luff]

Ops attrationslagenvarning på detta inlägg...

Nu var jag tvungen att googla. Jag antar att du menar attraktionslagen. Hade jag aldrig hört talas om förut. Hur menar du med varning? Tror du att jag pysslar med något mumbojumbo som andra behöver varnas för? Jag dagdrömmer. Och kan använda mig av det i vardagen. Det går fort fort fort i mitt huvud. Tankar kopplas ihop helt fritt. Jag är "världsmästare" på brainstorming. Mina tankar på drömtullvaron är ett sätt att fokusera och dra nytta av fakta jag samlar på mig. Jag tänker till exempel inte starta ett rehabstall utifrån mina mycket genomtänkta teorier om diffusa hältors utläkningsbehov i kuperad skogsterräng.

 

[Lingon]

Jag såg det här för ett tag sen och tyckte att det var såå bra!! Jag tycker att det passar in i den här tråden.

 

[gulan]

Nu var jag tvungen att googla. Jag antar att du menar attraktionslagen. Hade jag aldrig hört talas om förut. Hur menar du med varning? Tror du att jag pysslar med något mumbojumbo som andra behöver varnas för? Jag dagdrömmer. Och kan använda mig av det i vardagen. Det går fort fort fort i mitt huvud. Tankar kopplas ihop helt fritt. Jag är "världsmästare" på brainstorming. Mina tankar på drömtullvaron är ett sätt att fokusera och dra nytta av fakta jag samlar på mig. Jag tänker till exempel inte starta ett rehabstall utifrån mina mycket genomtänkta teorier om diffusa hältors utläkningsbehov i kuperad skogsterräng.

jag "trodde" du var med i annan tråd där attraktionslagen var på tapeten ville vara lite lustig. Jag ville verkligen inte antyda att du pysslar med mumbjumbo. TVÄRTOM!! Att ha drömmar och för sitt inre hur allt är och ska vara i sitt huvud är något mycket positivt. Det tenderar på något sätt att bli så om man också strävar mot det.

 

[gulan]

Den funkar! Ibland alla fall. Inte så magiskt som man tänker, men att man omedvetet dras till sånt som leder till Drömmens förverkligande; praktiska frågor, observationer, osv osv. Det hände mig när jag vare yngre och ville få låna ett hus i (det då svindyra ochb eftertraktade) Tärnaby. Inom några veckor hade jag 2 (!) stugor att låna, gratis!!

Jag drömmer om ett liten hus på Mallorca, en finca på vänstkusten med mandelträd och utsikt över bergen.

Superbra skrivet!

 

[MayGrace]

Jag höll på att krascha igen för andra gången den här våren. Varit väldigt mycket som tärt på mig både psykiskt och fysiskt. Så just nu är jag brutalt ledig från allt fram tills efter midsommar iaf. Jag har varannan dag principen, den dagen kör jag min häst och där med klivet jag upp i tid fixar honom på förmiddagen så han hinner vara ute i hagen efteråt och röra på sig. Det andra dagarna gör jag lite vad jag känner för, kanske sover till 8 halv nio istället för att gå upp 06.30 osv. Min kropp har verkligen skrikit efter vila, sovit som en kratta hela våren och på helspänn hela tiden, så jag bestämde mig för när sommarlovet kom att nu ska jag vara helt fri ett tag. Sen kan jag kanske behöva hoppa in och jobba någon strö dag det visar sig men det kan jag överleva om jag får ha mina resterande dagar ifred. Håller på att mocka skogshagen, kör några skottkärror varje dag allt måste inte bli klart på en gång osv. Vill jag bara ligga i solstolen och läsa en dag gör jag det osv.

Just nu behöver jag landa i mig själv igen för att orka kriga på i höst.

 

[Araminta]

Intressant tråd! Jag har ett eget projekt att försöka ställa om från att mäta saker i tid, till att mäta i energi. Om något tar 500 energienheter så spelar det ingen roll om aktiviteten i fråga tar fem minuter eller sju timmar - energiförrådet för dagen är slut. Det ger också utrymme att anpassa efter dagsform. Alla dagar är tidsmässigt lika långa men innehållet i energiförrådet växlar.

Det är en omställning att börja kategorisera saker efter energi istället för det mer invanda tidsbegreppet. Jag är långt ifrån färdig.

 

[Nahar]

Intressant tråd! Jag har ett eget projekt att försöka ställa om från att mäta saker i tid, till att mäta i energi. Om något tar 500 energienheter så spelar det ingen roll om aktiviteten i fråga tar fem minuter eller sju timmar - energiförrådet för dagen är slut. Det ger också utrymme att anpassa efter dagsform. Alla dagar är tidsmässigt lika långa men innehållet i energiförrådet växlar.

Det är en omställning att börja kategorisera saker efter energi istället för det mer invanda tidsbegreppet. Jag är långt ifrån färdig.

Detta var ett smart tankesätt! Jag känner mig ofta stressad över att tiden inte räcker till (att livet inte räcker till för allt jag vill göra, det vill säga), men vitsen måste ju ändå vara att jag orkar leva så länge jag är vid liv. Känner mig som Hook från Peter Pan, rädd för klockor... och då är ju något fel.

 

[the_connemara]

Intressant tråd! Jag har ett eget projekt att försöka ställa om från att mäta saker i tid, till att mäta i energi. Om något tar 500 energienheter så spelar det ingen roll om aktiviteten i fråga tar fem minuter eller sju timmar - energiförrådet för dagen är slut. Det ger också utrymme att anpassa efter dagsform. Alla dagar är tidsmässigt lika långa men innehållet i energiförrådet växlar.

Det är en omställning att börja kategorisera saker efter energi istället för det mer invanda tidsbegreppet. Jag är långt ifrån färdig.

Jag hade också behövt det. Men noll idé om hur man börjar? Än så länge upplever jag det som väldigt (!) varierande i hur mycket energi samma sak tar beroende på hur "i fas" jag känner mig på så många plan. Samma sak kan i princip gå ifrån att ge mig energi till att få mig att börja gråta bara av tanken att behöva planera in det.

Till tråden. Jag utgår mycket ifrån min spontana känsla när jag tänker på en sak jag ska/behöver/vill göra. Får jag negativa känslor av något vardagligt jag måste göra (typ äta, sova, borsta tänderna, gå till jobbet) så försöker jag dra ner på inplanerade saker/saker jag MÅSTE göra. Det funkar rätt bra, jag mår bättre nu. Men inte tillräckligt bra = försöker hålla alla saker nere.

Tex har jag inte bytt till sommardäck ännu pga detta (behöver byta däckverkstad och har inga dubbdäck så ingen panik).

Och sedan tillåter jag mig ALDRIG att ha negativa känslor kring att jag "inte gjort något" osv. Det låter ju omöjligt men trägen vinner, där lyckas jag rätt bra numera. Stresspåslaget slår till men jag motar bort det ganska effektivt och är aldrig hård mot mig själv längre. Ligger otroligt mycket medvetet arbete bakom det i år dock och räcker inte helt men det blir iaf inte värre. Jag kan bli ledsen och får bli ledsen men inte irriterad/uppgiven som i att jag inte lyckats. Nej, tack och hej till det!

 

[DarkInNight]

Intressant tråd! Jag har ett eget projekt att försöka ställa om från att mäta saker i tid, till att mäta i energi. Om något tar 500 energienheter så spelar det ingen roll om aktiviteten i fråga tar fem minuter eller sju timmar - energiförrådet för dagen är slut. Det ger också utrymme att anpassa efter dagsform. Alla dagar är tidsmässigt lika långa men innehållet i energiförrådet växlar.

Det är en omställning att börja kategorisera saker efter energi istället för det mer invanda tidsbegreppet. Jag är långt ifrån färdig.

Låter lite som sked-teorin , "THE spoon theory".
Där mäts energin man har när man vaknar på morgonen i antal skedar, och sedan går det åt ett antal skedar när man kliver upp, äter frukost, jobb, osv.

 

[Nahar]

Och sedan tillåter jag mig ALDRIG att ha negativa känslor kring att jag "inte gjort något" osv. Det låter ju omöjligt men trägen vinner, där lyckas jag rätt bra numera. Stresspåslaget slår till men jag motar bort det ganska effektivt och är aldrig hård mot mig själv längre. Ligger otroligt mycket medvetet arbete bakom det i år dock och räcker inte helt men det blir iaf inte värre. Jag kan bli ledsen och får bli ledsen men inte irriterad/uppgiven som i att jag inte lyckats. Nej, tack och hej till det!

Det här tycker jag är så väldigt svårt, men jag måste lära mig det. Jag har en stor stress kring att jag numer bor på landet, där grannarna dels är mer aktivt dömande än i stan, men också där jag känner en inre press på att leva upp till den pastorala idyllen - trots att det inte alls var därför jag flyttade ut hit. Ändå blir jag stressad av ogräs i krukorna, när jag själv gillar ogräs?

Tar tacksamt emot tips på hur en lär sig att mota bort stressen över ogjorda saker

 

[sjoberga]

Det här tycker jag är så väldigt svårt, men jag måste lära mig det. Jag har en stor stress kring att jag numer bor på landet, där grannarna dels är mer aktivt dömande än i stan, men också där jag känner en inre press på att leva upp till den pastorala idyllen - trots att det inte alls var därför jag flyttade ut hit. Ändå blir jag stressad av ogräs i krukorna, när jag själv gillar ogräs?

Tar tacksamt emot tips på hur en lär sig att mota bort stressen över ogjorda saker

Jag upplevde grannarna som mycket mer aktivt dömande och normkrävande i villaförorten. Å andra sidan har jag inte ens några grannar inom synhåll här, så hur jag kommit fram till det kanske är en gåta.

Mina maskrosor på villatomten var ett hatobjekt av rang. På gränsen till våldsamheter blev det den gången jag skämtade med grannen om det. Här älskar jag maskrosor under den korta tid de blommar, och humlor och bin är helt klart på min sida!

 

[Nahar]

Jag upplevde grannarna som mycket mer aktivt dömande och normkrävande i villaförorten. Å andra sidan har jag inte ens några grannar inom synhåll här, så hur jag kommit fram till det kanske är en gåta.

Mina maskrosor på villatomten var ett hatobjekt av rang. På gränsen till våldsamheter blev det den gången jag skämtade med grannen om det. Här älskar jag maskrosor under den korta tid de blommar, och humlor och bin är helt klart på min sida!

Villaförorter är nog lika illa, med 'i stan' menar jag det mer anonyma lägenhetsboendet.

Och jag vet att det lätt blir diskussioner om dömande/icke-dömande landsbygdsgrannar. Jag orkar inte dra hela min situation men jag har upplevt skadegörelse och utfrysning m.m. Det är stressande.

 

[sjoberga]

I trådämnet tänker jag att en avsaknad av lista i huvudet eller på papper av saker att göra är ganska skönt, det mest prioriterade lär jag ju ändå inte glömma bort. Då kommer det man faktiskt åstadkommer i bättre fokus tycker jag. Mer nöjdhet över det som gjorts, för det där man inte gjort minns man inte förrän det behövs lite mer….

 

[sjoberga]

Villaförorter är nog lika illa, med 'i stan' menar jag det mer anonyma lägenhetsboendet.

Och jag vet att det lätt blir diskussioner om dömande/icke-dömande landsbygdsgrannar. Jag orkar inte dra hela min situation men jag har upplevt skadegörelse och utfrysning m.m. Det är stressande.

Och sjukt. Jag förstår att det är stressande och skapar obehag.

 

[jeennnnyy]

När jag läser tråden blir jag nyfiken på vad alla menar med vila? Vad är det? Är det att inte pyssla med avancerade projekt? Eller är det att göra typ inget alls? Om det är att inte göra något alls händer det typ aldrig, med små barn, tusen projekt, två bostäder sitter jag typ aldrig mer och inte gör något (mer än mellan 22-23 typ.. ). Känner ibland att det vore skönt med ett lägre tempo generellt, men känner inget direkt behov av att ”vila”. Men om vila är att pyssla med småprojekt, rodda barn och aktiviteter, städa osv så vilar jag massor

 

[Wille]

I trådämnet tänker jag att en avsaknad av lista i huvudet eller på papper av saker att göra är ganska skönt, det mest prioriterade lär jag ju ändå inte glömma bort. Då kommer det man faktiskt åstadkommer i bättre fokus tycker jag. Mer nöjdhet över det som gjorts, för det där man inte gjort minns man inte förrän det behövs lite mer….

Jag är tvärtom och vill ha det viktigaste på pränt. Annars får jag svårt att sortera och prioritera. Och så blir jag stressad över om jag glömt något.

 

[sjoberga]

Som en del andra skriver, vila är för mig i att göra saker som jag valt helt själv att göra. Dvs inte nån som betalar mig för något specifikt, normtryck eller partners önskemål, utan sånt som drivs från hjärtat av min person. Då kan jag ”vila” när jag släpar balkar eller målar något.

 

[Wille]

När jag läser tråden blir jag nyfiken på vad alla menar med vila? Vad är det? Är det att inte pyssla med avancerade projekt? Eller är det att göra typ inget alls? Om det är att inte göra något alls händer det typ aldrig, med små barn, tusen projekt, två bostäder sitter jag typ aldrig mer och inte gör något (mer än mellan 22-23 typ.. ). Känner ibland att det vore skönt med ett lägre tempo generellt, men känner inget direkt behov av att ”vila”. Men om vila är att pyssla med småprojekt, rodda barn och aktiviteter, städa osv så vilar jag massor

För mig är vila att ligga i soffan eller hängmattan. Och scrolla på mobilen på sin höjd.