Sv: Hur tänker ni om "svordomar"?
Intressant för övrigt hur en människas ålder kan skapa särskilda laddningar i vissa ord som i andra sammanhang är rätt neutrala.
Ja, jag tänkte lite på det där efter att jag hade skrivit. Jag har som sagt inga direkta känslor kring just barn som säger skit, även om jag tror att jag skulle reagera mer om fyraåring sa tex knulla din morsa än om en knappt tjugoåring sa det. Nu tycker jag ju inte att någon ska säga så, men ska sådant nödvändigt sägas, tycker jag att man kan vänta tills barnen har somnat.
Jag tänker att det skulle vara lite intressant om du skärskådade den där motviljan mot att barn säger skit, fastän du får säga det själv. Vilka av dina föreställningar, eller vad man ska säga, krockar det med? Du är väl inte typen som tycker att barn ska vara gulliga hela tiden och att barndomen är en typ skyddad oas av barnafrid och lycka?
När min son var ca 10 fastnade fuck som ord, och då fick vi spader till sist och införde att man får böter om man säger fuck. Plötsligt upptäckte ungen att han inte kunde säga någonting utan att säga fuck. Det tog ett par dagar av konstant punktmarkering, sedan var det borta. Men så hård som jag var då skulle jag inte vara mot en fyraåring.
De suger ju i sig ord överallt, men i det långa loppet så kommer det ju till stor del att vara föräldrarnas sätt att prata (format av klass och utbildningsnivå) som formar barnen språkligt, tillsammans med samhällsutvecklingen. Under barn- och ungdomen provar de sig ju igenom även andra sociolekter, språksvampar som de är. Man får ju leva med att de möter saker som man själv inte direkt kan stå för, men heller inte kan avskärma dem från med äran i behåll.
men jag håller dem inne så långt det går i umgänge med andra. Jag tycker inte att det låter särskilt trevligt att folk svär var och vartannat ord när de är vuxna heller.
