Hur tänker du?

[Solis]

Sv: Hur tänker du?

Jag tycker diskussionen om barnen är högst intressant, även jag hör till samma generation som du och Fio, och jag känner igen mig exakt i det ni skriver. jag hade snälla föräldrar som skjutsade och hämtade, men ofta fick man även cykla kilometervis till stallet, i skitväder, när skjuts inte var möjlig, men det stoppade en aldrig. Min pappa var snäll och skjutsade till tävlingar osv dessutom, och hjälpte till om ngt behövde fixas, men aldrig att ngn mockade åt mig eller hade hästen servad i den bemärkelsen. Ingen annan av mina kompisar hade ngn förälder som fixade allt de heller.

själv var man ju överlycklig som barn på att bara få komma och pyssla och gosa med någons häst, innan man hade egen. smörja grejer, mocka, fixa mat, bara vara runt hästen. Jag tycker inte det verkar finnas på kartan nuförtiden, att ngn skulle vara intresserad av det. Det är ridning som gäller och snabbt ska det gå, och mycket ska det va.

Jag är också i samma generation o känner igen detta på pricken!
Fast min pappa mockade faktiskt ett par gånger vill jag minnas, bara för att vara snäll. Han skjutsade också till tävlingar. Och hämtade hö o halm när jag talade om att det började ta slut. Men i övrigt fick man ju sköta sina hästar själv. När jag hade min häst inhyrd så fick jag dessutom skjuts till stallet när det var ca -25 ute, i annat fall var det cykel eller spark som gällde i ur o skur.

Jag kommer också ihåg hur det var innan man fick egen häst. Precis det du beskriver att man var glad bara av att få vara med runt hästen. Ev. ridning blev en bonus och var inget man räknade med alls. Jag minns hur stolta jag o kompisen var när vi som 12-åringar själva fick ta ut ridlärarens 3-åriga "jättestooora" halvblod och borsta, utan att hon var med. Vi fick också, som 12-åringar, ha stalljour på ridskolan själva.

Nu blev jag nostalgisk...

 

[Susan]

Sv: Hur tänker du?

Men tror du ärligt nån skulle säga "jag vill ha en envägskommunikation med hästen"? nej det tror inte jag, men jag ser en hel del människor som inte är särskilt lyhörda och som därför missar en hel del kommunikation från hästens sida. Framförallt styr personligheten helt hur man tolkar hästens (och andra människors signaler) Om man ser det som hästen gör som dumhet, trots, arbetsovilja eller om man letar andra orsaker till hästens beteende, i en dialog, istället för ordergivning

Här är ju pudelns kärna.
A Ryttaren ber hästen göra halt - hästen stannar inte < nu finns flera val att gå

1/be hästen stanna kraftigare?
2/bli arg?
3/Inse att den blev skrämd bakifrån och ta det för vad det är
4/inse att med denna sadel så får hästen inte upp ryggen
5/inse att med detta krampanda i tygeln och blockerande med min kropp och låsta leder så är det heller inte lätt för bakdelen att komma under så hästen kan stanna
6/slänga på skarpare bett
7/slänga på hackamoore
8/ Säga den är sån eftersom den är efter den hingsten
9/säga den är dum i huvudet
10/den fattar inte
11/ fokusera på att släppa upp ryggen i halten
12/ träna övergångar med fokus på att hästen skall lära sig


Det är rätt stört tycker jag om man inte alls lyssnar på sin häst öht, och jag tror inte det är det vanliga eller något nån skulle erkänna att det är en linje man valt.nej ingen skulle erkänna det, de som missar en massa kommunikation SER den ju inte, den tror ju allt är bra

Sen finns andra hållet... man lyssnar på allt och tar hänsyn till allt och då blir det inte heller så bra, utan rätt misslyckat det också.Varför då?

Så måste kunskapen till för att veta vad det är man uppfattar från hästen. ja där har vi riderfarenhet, men också personlighet, och attityd. För tyskan som misshandlar hästar hon hade ju ridit GP, Hon tolkade allt som trots ...

Tyskan är ju extrem som exempel - men förmåga att läsa häst och vara förstående går ingalunda hand i han med ridår. Det handlar om personlig läggning

jag skulle gjort alternativen som abc istället för siffror - hinner inte redigera

 

[Susan]

Sv: Hur tänker du?

jag tycker visst man skall ta hänsyn till allt och anpassa sin pedagogik efter det

Inte att man skall låta bli vissa saker som är svåra - tvärtom det som är svårt skall man träna på, men man skall rigga övningen så att utgången blir lyckosam = pedagogik

Hästen skall ta med sig en positiv erfarenhet

 

[Susan]

Sv: Hur tänker du?

jag skiver under inlägg 41

men lägger till att man måste vara öppen för att man själv är en del av de problem man har

Du rider för sådana tränare som inte låter dig komma undan med de felen, men det gör ju långt ifårn alla ....

och som du skrev i en annan tråd - många tränare ser ju heller inte alltid felen

eller sällan - eftersom de skriker BRA

 

[flashlight]

Sv: Hur tänker du?

Tyskan är mera exempel på grav störning tycker jag. Det kan man inte prata bort, det är en del av personligheten. Jag har träffat exempel på såna med lång erf och begåvning men tyvärr för störd rent personlighetsmässigt för att det ska spela någon roll

Sen finns andra hållet... man lyssnar på allt och tar hänsyn till allt och då blir det inte heller så bra, utan rätt misslyckat det också

Varför då?

Jo därför att det kan bli - pga okunskap tex - totalt fel beslut utifrån vad hästen säger att den vill. Det kan bli överanalyserande och sökande efter förklaringar som är rätt enkla egentligen. Alla ryttare är inte så skickliga, alla har inte enorma kunskaper att falla tillbaka på. Det är svårt att bedöma många gånger vad ett motstånd handlar om.

Man fortsätter rida i en ohälsosam form för att pålle verkar mest tillfreds så. Om någon säger att din häst behöver mer av det och det i ridningen, så kan man säga, nej det går inte för att.......för att man lyssnar för mycket på hästens ev motstånd och inte försöker.

Det är också en kunskapsfråga, visst. Men de flesta har kanske inte den tillräckliga kunskapen själv. Man kan alltid stöta på det man inte gjort förrut. Javisst bra tränare. Men då måste man också lyssna på den.

Man kan sitta och åka häst och tro det är det bästa för att pålle verkar nöjd, år efter år. Då har man kanske lyssnat för mycket på det man tror att pålle säger.

Det finns många exempel och jag har själv varit där många gånger och behövt hjälp att se saker klarare.

 

[bigganl]

Sv: Hur tänker du?

Jag tycker diskussionen om barnen är högst intressant, även jag hör till samma generation som du och Fio, och jag känner igen mig exakt i det ni skriver. jag hade snälla föräldrar som skjutsade och hämtade, men ofta fick man även cykla kilometervis till stallet, i skitväder, när skjuts inte var möjlig, men det stoppade en aldrig. Min pappa var snäll och skjutsade till tävlingar osv dessutom, och hjälpte till om ngt behövde fixas, men aldrig att ngn mockade åt mig eller hade hästen servad i den bemärkelsen. Ingen annan av mina kompisar hade ngn förälder som fixade allt de heller.

Nu blir jag alldeles nostalgiskt och tänker på hur många mil jag cyklat för att komma till och från ridskolan. Inte fanns det föräldrar där. möjligtvis någon som blev skjutsad dit och hem, men inget annat. Det var mycket hårt jobb och slitigt, men gud var vi lärde oss mycket. Detta var på 70 och 80 talet, men så ser det inte ut nuförtiden i ridskolestallarna. (tyvärr) tror mycket kunskap försvinner i glappet som blir. Unga måste lära sig och "learning by doíng" vill jag se mera av.

 

[flashlight]

Sv: Hur tänker du?

Det verkar som om det är generationen från kanske slutet av 80-talet och framåt som det ändrats i, alltså då öht, inställningen till sportande och barnens fritid.

I alla fall när man pratar med folk i omgivningarna. Innan det så skötte barn ofta sina egna aktiviteter och åkte till och från själva, idag ses föräldrar nästan som dåliga om de inte är med hela tiden

Men med hästar anser jag att det är ett visst ansvar ändå att kolla av var ungen håller till och vad den lär sig och jag pratar särskilt om när barnet får egen häst....det är ju dessutom en säkerhetsfråga för barnet att få lära sig rida och hantera på ett säkert och bra sätt.

Förr fanns också mer kunnande i stallen överlag, det var ju helt enkelt inte så då att var och varannan hade möjlighet att ha häst, idag är det så många fler och dessutom verkar folk inte få kunskap av folk omkring dem utan internet

Det finns så mycket idag som inte är seriöst men också så många okunniga som inte ser det Då är nog föräldrarnas ansvar att kolla ännu större.

Det är väl därför de här entusiasterna som cyklar mil bara för att få mocka och borsta inte finns idag, de har egen häst och den är det jobbigt att mocka åt så det får morsan eller farsan göra när dom hämtar

 

[Susan]

Sv: Hur tänker du?

Det finns många exempel och jag har själv varit där många gånger och behövt hjälp att se saker klarare.

Det du beskriver är ju felaktiga analyser, det är inte samma sak som "över" analysera

Det tycket jag folk mest drar till med när de inte hänger med i svängarna i tankegångarna själva, när det blir för avancerat för dem, för att de inte är så lyhörda för hästars signaler.

Här är skoning ett lysande exempel. jag kan som hovis inte skicka hästen till veterinären som fio skriver att man gör med sin egen. men Sko situtationen är en sådan situation som alla hästar borde "klara av"

Gör den inte det så är det ngt fel - då är det läge att analysera vad.

Detsamma gäller ju annan hantering

Men en del bestämmer sig redan från början var felet ligger

Den är "dum" att sko
Den har inte lärt sig
den är ouppfostrad
Ägaren är inte tillräckligt duktig

osv

den som analyserar varför hästen beter sig som den beter sig
- överanalyserar enligt den som är känslig som en berghäll

Jag har jobbat massor med sådan hästar - och många runt omkring säger Tocket tjaffs. Inte ägaren dock - som slipper en konfliktsituation var 6 vecka

Men annars; alla är ju världsmästare på andras hästar kankse den attityden stör en sund kommunikation med den egna hästen också

det krävs rätt mycket ödmjukhet att kommunicera med häst - är min erfarenhet som yrkesmänniska, och bruk av sina tentakler, och inte ha bråttom med sin diagnos (orsaksdiagnos)

det kan ta lång tid att reda ut varför - och det gör man i en dialog med hästen

 

[Totola]

Sv: Hur tänker du?

Jag hör som bekant till en yngre generation, men lite över den ålder du pratar om (25) och skulle tro att det är ganska stor skillnad mellan individer, kanske också mot de som är barn nu jämfört med för 10-15 år sen.
Jag själv försökte få föräldrarna att gå med på att jag gjorde det ena och det andra, men det var inte förrän vid 12 års ålder jag till slut fick börja på ridskola tack vare att farsan (han hade alltså inte vårdnad, bor i annan stad) lovade betala hela avgiften och min utrustning, och att jag skulle ta bussen själv (två byten, ca 30 minuters restid + väntetid däremellan).
Med tanke på hur kassa bussförbindelserna var så var det inte snack om att stanna kvar ett tag extra och pyssla eller rida extra lektioner/åka på helgevenemang. (klubbtävlingar ett par gånger per år gick an, men då blev det till att förvarna en vecka innan för att bli lovad skjuts! ).
När vi blev lite äldre så återigen såg farsan till att vi fick möjlighet att ha häst själv mot att han betalade en del av kostnaderna och resten kom från underhållsbidrag + studiebidrag (eftersom vi köpte våra kläder själv också var det lite knapert! ) tog oss till stallet för egen maskin (till fots, dock inte långt) och skötte ALLT själva jag och min syster, så småningom bara jag. Blev det akut kunde vi ju be farsan om hjälp men det gör man inte i onödan om någon bor ca 6 mil bort.

När man hör jobbarkompisar prata om hur det skjutsar sina ungar hit och dit 7 dagar i veckan ibland flera turer per dag, då undrar man dels hur folk orkar och dels hur bortskämda barnen ska bli i jämförelse!
Men det ska erkännas att ja, lite avundsjuka är det allt inblandat! Skulle ju ha varit intressant att veta hur det hade kunnat vara idag med andra förutsättningar som yngre.

 

[bigganl]

Sv: Hur tänker du?

Det verkar som om det är generationen från kanske slutet av 80-talet och framåt som det ändrats i, alltså då öht, inställningen till sportande och barnens fritid.

Det kan nog stämma. Jag jobbade på ridskola igen 95-98 och då var det väldigt annorlunda mot vad jag var van. Jag blev faktiskt väldigt förvånad av hur det var då. Undrar vart inställningen liksom tog vägen? Vi jobbade och slet som djur från morgon till kväll och det bara för att vi ville och älskade hästarna. sorgligt är det.

Förr fanns också mer kunnande i stallen överlag, det var ju helt enkelt inte så då att var och varannan hade möjlighet att ha häst, idag är det så många fler och dessutom verkar folk inte få kunskap av folk omkring dem utan internet

Det där att barnen nuförtiden verkar få en egen ponny på stört, har jag också tänkt på. Då, förr, var det ridskolan som var alternativet. Egen häst/ponny var det väldigt få som hade och de få som hade det hade dem oftast uppstallade på ridskolan där det fanns många kunniga. Nu verkar de ha sina ponnyer och hästar lite varstans i småstall och de har nog inte tillgång till så mycket erfarenhet och kunskap som vore önskvärt.

 

[flashlight]

Sv: Hur tänker du?

Nej precis, det tror jag är ett av problemen, man har kollektivstall där många mer eller mindre kunniga "styr", folk med mer pengar än kunskap som köper stall och har inackorderingar också (och massor av åsikter givetvis) Nån som arrenderar ett stall och hyr ut boxar, det finns många varianter. Inget av det garanterar någon kunskap eller bra hästhantering eller ridning

Just för att det är så vanligt att folk köper hästar snabbt, istället för att fortsätta på ridskolan.

För hundra år sen reagerade jag över att en bonde köpte en 4-årig ponny till sin dotter för att slippa köra henne till ridskolan Han var helt allvarlig och ansåg att dom hade ju plats, kossor, (inga andra hästar) flickan kunde rida varje dag efter skolan och hästen var ung så den skulle räcka länge

Då var jag helt chockad, (när dom kom och bad om hjälp för att flickan varken vågade sköta eller rida ponnyn) Idag tycker jag att det där verkar snarare regel än undantag, har man en lada eller ett hönshus i närheten nog kan man ställa dit ett par hästar, oavsett hur kunskapsnivå och vana ser ut

 

[Totola]

Sv: Hur tänker du?

jag tycker visst man skall ta hänsyn till allt och anpassa sin pedagogik efter det

Inte att man skall låta bli vissa saker som är svåra - tvärtom det som är svårt skall man träna på, men man skall rigga övningen så att utgången blir lyckosam = pedagogik

Hästen skall ta med sig en positiv erfarenhet

Jag tror det finns feltolkningar av ta hänsyn (vara mycket försiktig i sina signaler t ex så man verkar osäker/otrygg/inkonsekvent i hästens ögon, "låta" hästen göra lite som den vill för att man inte vågar säga ifrån av rädsla att det gör ont i hästen eller kanske rädsla för att man gör fel) som kan göra det fel, men då är det inte att ta hänsyn i sig som är fel utan hur man använder det.

 

[Totola]

Sv: Hur tänker du?

Den där storyn du beskriver är tragisk men alltför vanlig! =/
Jag skulle tro att lite äldre "hästgubbar" underskattar svårigheten i att rida och hantera en häst för ett orutinerat barn, eller lite äldre bönder öht (än värre om de inte ens har någon tidigare hästvana).
Att man skaffar sig djur när man bor på bondgård är ju inte konstigt, inte heller att man ofta bildar sina egna sanningar när man inte behöver påverkas av en massa andra hästmänniskor som i större kollektiva stall/på ridskola.

Men då tycker jag det är värre med de som ändå är hästvana, är det någon helt okunnig så kan man ju t ex som säljare ha betydligt större makt över att antingen inte sälja hästen till denne eller kräva att förutsättningarna är sådana att personen ifråga övervakas av hästkunniga (ridskola eller t ex som för mig - en stallchef/ridlärare som ägde inackorderingsstallet som inte var rädd att säga ifrån om något blev fel! ).
Är det en hästvan person med konstiga idéer eller som är okunnig som ryttare/inom hantering så kan det vara svårare för säljaren att veta.

 

[flashlight]

Sv: Hur tänker du?

Den där storyn du beskriver är tragisk men alltför vanlig! =/
Jag skulle tro att lite äldre "hästgubbar" underskattar svårigheten i att rida och hantera en häst för ett orutinerat barn, eller lite äldre bönder öht (än värre om de inte ens har någon tidigare hästvana).
Att man skaffar sig djur när man bor på bondgård är ju inte konstigt, inte heller att man ofta bildar sina egna sanningar när man inte behöver påverkas av en massa andra hästmänniskor som i större kollektiva stall/på ridskola.

Ja det har du rätt i att man som mer isolerad skapar egna sanningar, eller i en krets av dem som inte kan så mycket, som jag tog exempel, i kollektivstall där alla ska "styra" den ena mer okunnig än den andra i värsta fall

Barnens första ponny köpte vi av en familj som var okunnig och där pappan var uppväxt på landet med nån häst i familjen och käckt trodde att han kunde det där....

Ponnyn hade dom haft ensam i ett stall, för att de inte förstod bättre, dom hade pengar så det var inte problemet men i pappans familj hade dom bara en häst så varför skulle inte det gå

När vi tittade vågade ingen av dem borsta ponnyn för hon slog efter dom När vi hämtade henne skulle dom ta henne i hagen. Då hämtade dom en havrehink, pappan stod på utsidan av staketet och tog tag i ponnyn, sen ledde han henne utmed staketet till grinden Dom vågade inte gå in till hästen i hagen

När vi prutade på det låga priset sa flickan: "gå med på det pappa, annars blir vi aldrig av med henne" Dom skulle nämligen leta en snällare ponny

 

[tuaphua]

Sv: Hur tänker du?

Är det folk som på allvar kallar sin häst äcklet?

Eller är det på skoj att man säger det med kärlek? Ja, jag må vara sjuk. Men jag kan skoja ganska rått om mig själv och mina djur. Tex sjunga sånger och hur ful min häst är för att det är kul att skoja om sånt som är så långt från sanningen. Han är ju sötast i världen för mig. Fast han luktar illa på riktigt, och det finns med i sångerna.

KL

I övrigt håller jag med om att man självklart som ryttare måste anpassa ridningen i viss mån efter hästen iom att de behöver olika styrka i hjälper och olika hjälper för att komma in i ramen, sätta takt och tempo. Men målet är för mig alltid balans och lösgjordhet där hästen arbetar så gott den kan.

För mig innebär det inte det hästen själv väljer. För det torde oftast vara att hänga i skelettet. Och även om jag vill göra min häst glad för stunden så vill jag också att han ska få ett långt och smärtfritt liv. Alltså får jag ibland som det så vackert heter "ta igenom". Han måste för att hålla arbeta på ett sätt han nog helst hade sluppit. Helst vill han nog rusa i full kareta på framdelen eller stå och glo.

Jag ser ofta ryttare som lallar runt år efter år i en hälsovådlig form för att hästen blir så ledsen annars. Och jag ser lika ofta hästar köra runt med sporrarna pickande och gramanen i krapaktigt grepp för att hästen "ska gå rätt". I första fallet är hästen iaf glad tills den går sönder. Visserligen är en del av dem livsfarliga och en del av dem rör sig så pass märkligt pga olydnad att vissa veterinärer inte vet om de är halta iaf. Så jag vet inte vad som är värst. Ännu värre är väl de tränare som i rädsla för att förlora kunder eller göra någon människa ledsen skriker "braaaaaa!" till dessa ekipage år efter år.
Om jag uppför mig så vill jag ha tre rapp i röven och en rejäl åthutning. Det får jag också tack vara bra tränare.

Jag är tidig 80-talist och har gjort tabben att ta emot livsfarlig och outbildad ponny i tidiga tonåren som måttligt begåvad och ung ryttare. Jag borde inte ha haft honom som första ponny. För jag red dessutom utan tränare i ett par år. Men vi lever båda än. Och har lyckats bli något så när utbildade båda två. Ponnyn är 27 och frisk och pigg.
Dock med mycket hjälp av kunniga tränare ofta och genom att jag ridit andra hästar väldigt mycket. Men jag vet inte hur många gånger jag suttit och grinat i sadelkammaren över oss två. Hästen som är utdömd för psykproblem och jag som var för dålig ryttare.
Idag ser jag det som absolut värt det. För jag har lärt mig betydligt mer än på en mildare individ som vore mer skolad. Men det har tagit mycket mer tid.

Tyvärr är det väl så att om man är 15 år, som jag var, så blir man så glad om man får en ponny. Och man vet inte tillräckligt för att se hur dumt val av ponny kan bli. När man väl börjar inse det kan man om man är en blödig person som mig vara fast.

Så det kanske är skälet till varför en del rider på outbildade hästar trots att de eg inte kan utbilda. Som tränare borde man vara med och hjälpa sina elever vid hästköp. Som min gör nu.