Hur tänker du?

[fio]

Sv: Hur tänker du?

Vad är då dressyr på hästens villkor)

Vackra ord och tankar kan vi vara överens om, men vad menar vi med dem?

Alltså ryttaren måste ju sätta villkoren för hästen vet inte hur den skall arbeta för att hålla. Det ställer krav på ryttarkänslan och kunskapen mer än något annat.

Det handlar om rutin, att man utbildat många friska hästar då vet man vad dom klarar av i de olika faserna och vad man kan begära av dom utan att det blir för mkt. Man vet att ditten och datten ungefär tar x-antal veckor att befästa give or take en vecka beroende på häst om man håller en systematisk konsekvent röd linje. Man vet vad som måste sitta för att man skall kunna gå vidare osv.

Vissa är ju mer lättlärda än andra, vissa har ju ett mer arbetsvilligt temprament än andra och sådana saker påverkar ju oxå, men det rena grundarbetet är ju samma ändå även om det tar olika lång tid.

Hästar som gör avsteg dvs inte kommer vidare trots att dom borde åker man till veterinären med för utredning och nu talar jag inte om lilla lisa utan ryttare som har ovanstående kunskaper och rutin för att utbilda hästar, dom märker rätt snart om det är något fel dvs att hästen inte svarar upp som den borde göra.

Hästar som inte har förutsättningarna att ridas och utbildas av en duktig ryttare hittar ju kryphål både här och där och kan ju naturligtvis inte förväntas uppfylla samma utbildningshastighet som den häst som utbildas av en duktig hästutbildare. Där har vi ju ben och bogar som far åt alla håll och kanter för att den kan...

 

[mackan]

Sv: Hur tänker du?

Absolut!
Jag kanske har uttryckt mig otydligt, för det du säger är självklart viktigt, och helt rätt, jag håller med fullt ut.

för att tala klarspråk så, om vi ska vända på det, så tycker JAG att jag, precis som Biggan säger åt det motsatta hållet, att jag ser många som aldrig ö.h.t kommer någonstans, för att de hela tiden lever med föreställningen att allt skall ske på hästens egna villkor. Man kajkar på, år efter år, och om Brunte inte vill den dagen, så får han slippa, då rider man 10 minuter, eller inte alls, för Brunte såg inte ut som att han ville just den dagen eller var lite spänd första delen av passet, osv osv.
Jag pratar absolut inte om ngn häst som är halt eller som det ö.h.t faktiskt inte är ngt fel på alls. Men ändå så har ngnstans ryttarens "känsla" helt tagit över handen, och låter det styra allt arbete med hästen. Hur kommer man då vidare, om man aldrig konfronterar utmaningarna? Det handlar ju ö.h.t inte om att köra över ngn,eller att behandla hästen illa för den skull.

det finns en intressant islands artikel i ngt av de senare numren av stallmagazinet, där två islandsryttare som lever i par, diskuterar förhållandet mellan att rida på känsla, och att rida på teknik. Bägge är åt varsit håll, en rider bara på känsla, vilket stoppar henne i arbetet, och en rider bara på teknik primärt, vilket även det sätter käppar i hjulet. De är båda av uppfattningen att målet är att rida på 50/50 känsla och teknik, för att utvecklas och komma vidare som bäst. Mkt intressant artikel, även om jag vanligtvis inte läser stallmagazinet. Tycker det låg en hel del sanning i innehållet i den artikeln, som var givande att reflektera över.

 

[bigganl]

Sv: Hur tänker du?

Ja men då får du nog förklara vad dessa "dom" säger när dom säger "så här" annars får du nog svårt att få svar från dem det gäller.

Det skulle kännas väldigt fel att ta med citat här. Det blir ju väldigt personligt och om dessa inte vill svara här har de ju en anledning. Det får man respektera. Att svara måste vara frivilligt. Frågan är ju egentligen rätt tydligt. Är det i grunden hästen som ska anpassa sig efter ryttaren eller ryttaren som ska anpassa sig efter hästen? Det räcker med att svara på den frågan för mig. (och då kan jag ju fråga om de vill förklara varför osv)

Just nu känns det mest som en tråd om "vi som bryr oss om hästarna" och "dom som inte bryr sej om hästarna" vilket känns en aning för välbekant vid det här laget för att man inte ska ana syftet.

Nu vet jag inte vad du menar för välbekanta trådar? Inget välbekant för mig i alla fall. Jag tror säkerligen de allra flesta bryr sig om sina hästar. Det var inte frågan här utan vilken grundläggande inställning man har till hästen vid ridning.
Syftet från min sida var att se om jag kunde få reda på mera om tanken bakom inställningen och varför man resonerar som man gör. Ren vetgirighet alltså. Det är ju inte alltid man lyckas med sitt uppsåt, men försöker man inte så finns ju inte ens möjligheten.

 

[bigganl]

Sv: Hur tänker du?

Jag håller helt med och det är ju detta vi är inne på när vi pratar utbildning och att tänja på gränserna.

om hästen fick som den ville skulle den lalla runt utåtställd med bogen in under ryttaren på volten, för det är bekvämt.

Det är ju det dressyr handlar om, att hästen måste arbeta ergonomiskt för att klara en ryttare på ryggen. Och den ergonomiska formen är inget hästen själv skulle välja.

håller helt med. Det jag menar är om man vill ha en tvåvägs komminikation mellan häst och ryttare eller en envägskommunikation, från ryttare till häst.

så ja - jag tycker också man lurar sig själv om man tänker så. Och jag tycker också man till viss del lurar sig själv om man alltid resonerar som att "idag vill Brunte inte ta för sig med höger bak, så han säger att han inte vill det, och då får jag strunta i det".

Men detta är väl något helt annat? för mig i alla fall. Det låter för mig som en ryttare utan ambitioner än som en som vill utbilda och eller tävla. Man ska lyssna och ta hänsyn till hästens signaler, men det betyder ju inte att hästen ska leda/styra träningen. Jag för och hästen följer. så vill jag ha det, men jag vill ta hänsyn till hästen i "dansen", ge den en ärlig chans och inte kräva någonting den inte är redo för. För att utbilds måste man tänja på gränserna, men man kan inte "spränga gränserna".

Däremot är det ju upp till den ryttare som vill stärka hästen, att ändå få hästen med sig, och få ett förtroende där hästen kan känna sig duktig och får stärkt självförtroende i bekräftelse att den gör rätt osv, därigenom skapar man ju motivation från hästens sida, dvs den kan lära sig tycka arbetet trots allt är roligt.

Ja, håller med om det

 

[mackan]

Sv: Hur tänker du?

Jag tror inte vi är ett dugg oense i vårt tänk alls, jag är bara förvånad över frågeställningen då jag inte mött en enda ryttare som skulle hävda att den INTE följer mitt, och ditt, resonemang. och därmed blir än mer förvånad att det tydligen finns trådar där detta tydligt framkommer.

hur som helst så tror jag inte du kommer få ngra som helst svar OM det finns såna ryttare. allra helst inte härinne på just detta forum.

 

[bigganl]

Sv: Hur tänker du?

det blir så långt att citera hela ditt inlägg så jag gör så här:

 

[flashlight]

Sv: Hur tänker du?

Men tror du ärligt nån skulle säga "jag vill ha en envägskommunikation med hästen"?

Ja inte vet jag, men jag har svårt att tro det.

Jag tycker att det folk säger och vad de visar i praktiken kan vara helt olika saker. Det är i praktiken man skulle se om det var ett samspel eller inte.

Det är rätt stört tycker jag om man inte alls lyssnar på sin häst öht, och jag tror inte det är det vanliga eller något nån skulle erkänna att det är en linje man valt.

Men en del kanske gör så ändå, dvs har en envägskommunikation, utan att ens tro att man gör det.....

Sen finns andra hållet... man lyssnar på allt och tar hänsyn till allt och då blir det inte heller så bra, utan rätt misslyckat det också.

Så måste kunskapen till för att veta vad det är man uppfattar från hästen. Det som fio skrev om. Den har vi i väldigt varierande grad skulle jag säga. Man kan av okunskap totalt missuppfatta det hästen förmedlar och då är det lika illa i alla fall.

Nej jag vet fortfarande inte riktigt syftet med tråden för det finns så många komponenter att ta hänsyn till om det ska vara för hästens bästa.
Hur ett svar låter i ett inlägg kanske säger något. Men nästa gång föreslår jag att du frågar den det gäller direkt

 

[flashlight]

Sv: Hur tänker du?

hur som helst så tror jag inte du kommer få ngra som helst svar OM det finns såna ryttare. allra helst inte härinne på just detta forum.

Jodå det är just här du kommer att få svar att det FINNS mängder av såna ryttare, - bara inte här

 

[bigganl]

Sv: Hur tänker du?

det finns en intressant islands artikel i ngt av de senare numren av stallmagazinet, där två islandsryttare som lever i par, diskuterar förhållandet mellan att rida på känsla, och att rida på teknik. Bägge är åt varsit håll, en rider bara på känsla, vilket stoppar henne i arbetet, och en rider bara på teknik primärt, vilket även det sätter käppar i hjulet. De är båda av uppfattningen att målet är att rida på 50/50 känsla och teknik, för att utvecklas och komma vidare som bäst. Mkt intressant artikel, även om jag vanligtvis inte läser stallmagazinet. Tycker det låg en hel del sanning i innehållet i den artikeln, som var givande att reflektera över.

[/QUOTE]
Läste också den artikeln. Den var bra och kan locka till reflektioner.

 

[bigganl]

Sv: Hur tänker du?

Men tror du ärligt nån skulle säga "jag vill ha en envägskommunikation med hästen"?

Nej jag skrev ju tidigare i tråden att det kanske var att hoppas för mycket. Det blir nog en alltför direkt fråga som är obekväm att svara på. Jag tänkte inte så långt när jag startade tråden. (lätt att vara efterklok)

Jag tycker att det folk säger och vad de visar i praktiken kan vara helt olika saker.

Visst kan det vara en stor skillnad, men OM någon hade svarat så hade det varit intressant att få veta vad som ligger bakom och orsaken till tanken/inställningen.

Det är rätt stört tycker jag om man inte alls lyssnar på sin häst öht, och jag tror inte det är det vanliga eller något nån skulle erkänna att det är en linje man valt.

Men en del kanske gör så ändå, dvs har en envägskommunikation, utan att ens tro att man gör det.....

Ja. jag kom just att tänka på att det är mycket möjligt att de som har den inställningen inte ens är medvetna om det själva. Ibland kan det ju ta ett tag innan man inser ett och annat och det är lätt att lura sig själv. Om de inte ens är medvetna om det så kan de ju inte heller svara på min fråga.

Nej jag vet fortfarande inte riktigt syftet med tråden för det finns så många komponenter att ta hänsyn till om det ska vara för hästens bästa.

Jag skrev ingenting om hästens bästa i inledningen. Det var bara en fråga om den grundläggande inställningen.

Hur ett svar låter i ett inlägg kanske säger något. Men nästa gång föreslår jag att du frågar den det gäller direkt

Ja det får bli ett PM. Det kanske är lättare att få svar när inte alla andra kan läsa. Jag hade nog lite för bråttom med att starta tråden.

 

[flashlight]

Sv: Hur tänker du?

Ok, ja jag tror du hoppades för mycket. Men om jag ska göra ett försök att svara vad jag tänker ang dem som kan uttrycka sej så eller agera så som att dom har en envägskommunikation, bara mína egna tankar alltså: Jag tror nämligen ibland att det är en missuppdfattning av den som läser, man kanske tolkar in mer än som avsetts...

Jag tror att den kultur man uppfostras i som "hästmänniska" är väldigt viktig.
Där läggs grunden, sen kan man värdera om och ändra sej, men särskilt barn tex gör som andra gör. Det blir viktigt var barn "hamnar" från start när det gäller hästar. (Därför bla är jag lite allergisk mot familjer där barn utan föräldrar med kunskap får egen häst för tidigt - föräldrarna kan inte ta rätt ansvar för vilken "hästuppfostran" barnet får.)

Det kan vara svårt att hävda annat om man befinner sig i en kultur som är på ett visst sätt. Särskilt om man inte själv är så kunnig, det gäller även vuxna, ja det är svårt att ifrågasätta om man känner att man är okunnig.

Det finns många exempel på dåliga kulturer att vara i. Många kommer själva fram till att de vill något annat givetvis, andra lever kvar i det. Det finns också oerhört rigida enkelspåriga människor som svär på att de har en kommunikation och förstår sina (och gärna andras) hästar och själva tror sej ha en bra kommunikation, vilket bara handlar om att de för över egna tokiga idéer på hästarna

Männsikor är flockdjur de också Det innebär att vi påverkas av det vi har omkring oss.

Där har du kanske en förklaring.

 

[fio]

Sv: Hur tänker du?

Jag tror att den kultur man uppfostras i som "hästmänniska" är väldigt viktig.
Där läggs grunden, sen kan man värdera om och ändra sej, men särskilt barn tex gör som andra gör. Det blir viktigt var barn "hamnar" från start när det gäller hästar. (Därför bla är jag lite allergisk mot familjer där barn utan föräldrar med kunskap får egen häst för tidigt - föräldrarna kan inte ta rätt ansvar för vilken "hästuppfostran" barnet får.)

Det här var ju lite intressant för när du och jag var barn iallafall så var det ju väldigt ovanligt att föräldrar ens var i stallet. Iallafall där jag bor. Idag så mockar föräldrarna och gör allt markarbete och ungen rider.. inte en hästuppfostran som jag skulle vilja ge till mina barn (om jag hade haft några)

Min föräldrar har aldrig varit med i stallet tror jag och knappt ens på en tävling , inte ens när jag har ridit stora internationella tävlingar utomlands och i Sverige har dom varit med och tittat. Mamma kanske på någon tävling som varit nära typ Baldersnäs.

När jag var barn så var man på ridskolan och hängde på ridlärarna och på privatryttarna och lärde sig det mesta därigenom, Vi hade ju förmånen att växa upp med Lasse Parmler och Royne Zetterman och andra ridlärare som red svår dressyr. Man mockade , slet och borstade och promenerade med hästar, dag ut och dag in och sedan fick jag en av Roynes hästar att rida nästan varje dag och så hopptränade för honom och sedan fick jag ponny och tränare för Lasse och för några dressyrfjantar för jag var inte alls intresserad av dressyr men det var liksom självklart att man hade en dressyrtränare även om man var hoppryttare.

 

[Totola]

Sv: Hur tänker du?

Fast jag lovar dig att lilla lisa inte är kapabel till att rida in det där bakbenet på ett korrekt sätt utan hästen kommer med all sannolikhet försvinna ut i bogen istället.

Jag skulle bli förvånad om ens lilla lisa är medveten om att ena bak inte jobbar korrekt

Ja det sista var en mycket bra poäng!

Med det första menar jag att tar man sig vatten över huvudet är det lätt att det blir fel. Och då menar jag inte som att det är något som ändå är inom greppbart avstånd och lite av en utmaning, utan något som ryttare/häst inte har en chans i världen att klara och ryttaren går in med inställningen att "det här SKA hästen klara!" Ett lite mer konkret exempel är väl att man t ex har en häst som man tycker "kan" galoppfattningar så när hästen börjar krångla i galoppfattningarna frågar man sig inte varför utan blir irriterad och daskar till den med spöt som korrigering.
Om du förstår min tanke?

 

[fio]

Sv: Hur tänker du?

Jag förstår din tanke...

Jag skulle tänka direkt , varför klarar inte hästen av det här? och gå vidare utifrån det.

 

[Totola]

Sv: Hur tänker du?

det finns en intressant islands artikel i ngt av de senare numren av stallmagazinet, där två islandsryttare som lever i par, diskuterar förhållandet mellan att rida på känsla, och att rida på teknik. Bägge är åt varsit håll, en rider bara på känsla, vilket stoppar henne i arbetet, och en rider bara på teknik primärt, vilket även det sätter käppar i hjulet. De är båda av uppfattningen att målet är att rida på 50/50 känsla och teknik, för att utvecklas och komma vidare som bäst. Mkt intressant artikel, även om jag vanligtvis inte läser stallmagazinet. Tycker det låg en hel del sanning i innehållet i den artikeln, som var givande att reflektera över.

Intressanta funderingar!

Har funderat en hel del på det, och det är häpnadsväckande hur stor skillnad det kan göra att "bara" ha olika fokus på det tekniska resp. känslan i olika sammanhang men ändå ha på ett ungefär samma prioritering i vad som är viktigt (sett till helheten).
Man måste ju ha båda delar, det är jag 100% med på, och det optimala vore en ungefär lika fördelning mellan de två.
Däremot tänker jag såhär - kanske räcker det ändå långt att veta vad känslan innebär och utanför ridningen få teoretisk kunskap och vägledningar i tillvägagångssätt, teknik, övningar m.m. men att känslan så att säga räcker -just då- när man sitter där på hästen om den är tillräckligt bra tack vare att den är förankrad till tillräckligt bra teknik?

För om man säger såhär - jag upplever STOR skillnad mellan tränare som lägger stor tekniskt fokus i precis varje steg i ridningen och kopplar det i huvudsak till det logiska/tekniska/tänkande i nuet, ridningen, jämfört med de som kopplar det mer till känsla, just då, med syfte att ändå förbättra tekniken till att kunna utveckla känsla och teknik, utveckla kunskapen.
Hmm, blev visst svårt att förklara skillnaden!

Men om vi säger såhär - ju mer man upplever att en tränare "går på känsla" - desto mer tekniskt skillad måste denne (och ryttarna) ändå vara för att kunna ta ekipagets känsla vidare.
Medans jag tror den man upplever är mycket mer teknisk kan få svårt om inte ryttaren har väldigt bra egen ryttarkänsla från början, om inte denne också kopplar det till känsla och uppmuntrar ryttaren att slappna av i sin logiska del av hjärnan i ridningen också.
Om det där blev något klarare.?

 

[Totola]

Sv: Hur tänker du?

Jag förstår din tanke...

Jag skulle tänka direkt , varför klarar inte hästen av det här? och gå vidare utifrån det.

Det tror jag absolut att du skulle för jag upplever dig som en ambitiös och ödmjuk människa på så vis.
Sen är det förmodligen så att känslan för det hela tiden utvecklas och även spelrummet att prova sig fram och utifrån det kunna bedöma vad det faktiskt beror på (typ det du skrev angående skickliga hästutbildare) till att kunna bli ett snabbt beslut där och då, inte fundera ut efter ridpasset och fråga runt "hur sjutton ska jag lösa det här?!".

Finns tanken där om så bara för en millisekundutan autoreply "den dummar sig"/"den testar" så är man redan över det där stadiet.

 

[flashlight]

Sv: Hur tänker du?

Exakt, ungarna skjutsas och servas otroligt idag, inte bara inom ridning. det gäller allt, vi pratade om det på jobbet hur föräldrar förr aldrig var med på fotboll tex, idag hänger dom där med kaffe varenda träning...skjutsar och servar. Ungarna har ingen egen fritid...

Mina barn fick ju alltid mocka till sina egna, förstås, eftersom jag red själv också

Jag hade både min pappa och en moster som hade hållit på mycket med hästar (han som ung) och han hade en väldigt fin inställning till hästar och djur som jag insåg som vuxen var den jag fick med mej. Samt andra bra förebilder, det fanns mera genuint hästkunnande på den tiden, är jag helt säker på. På ridskolan i stan (mosters tillhåll) fanns riktigt duktiga tränare bla militärer och tävlingsryttare,(och tant Ella......förstås. Jag red både på ridskolor och på ett ponnystall där vi fick rida mer själva och barbacka om vi ville så det var otroligt lärorikt på många sätt och helt olika miljöer....men bra hästkunnande fanns det!

Men inte var föräldrarna med i stallet,inte pappa hämtade och pratade och tittade på hästarna när man inte kunde ta sej hem själv för att det inte gick nån buss eller så...Vet inte om mamma var med alls, kanske nån gång men det minns jag inte. Skulle dessutom inte ha velat ha föräldrar där jämt kan jag erännna...

Där jag tror ungar kan hamna mest fel är just i privatstall där en okunnig förälder inte kan bedöma vad det egentligen är för ställe, på det flesta ridskolor och privatstall med ridskolor är det väl bättre chans till en viss kvalitet? Vissa privatstall kan ju vara rent katastrofala ur både hanterings och ridsynpunkt. I värsta fall ett gäng som utvecklar egna filosofier och tycker att dom vet och hästar ska si och hästar ska så och hästfolk är väldigt bra på att tala om saker för andra, så ibland ska yngre ha mycket eget mod för att ifrågasätta ...


Vi hade ju ett sånt "grannstall" under några år när ett stall innehades av "fel" personer, det ledde till att en otroligt bra gammal dressyrryttare inte längre kom ut och hade träningar pga deras inställning, som var totalt oseriös Sånt går ofta igen i hantering också tyvärr.

Och ja se bara på buke i hanteringstrådar Om det är det du menar bigganl, så förstår jag Den ena idioten ger den andra råd Nej usch så får man inte skriva....

 

[flashlight]

Sv: Hur tänker du?

Ja det sista var en mycket bra poäng!

Med det första menar jag att tar man sig vatten över huvudet är det lätt att det blir fel. Och då menar jag inte som att det är något som ändå är inom greppbart avstånd och lite av en utmaning, utan något som ryttare/häst inte har en chans i världen att klara och ryttaren går in med inställningen att "det här SKA hästen klara!" Ett lite mer konkret exempel är väl att man t ex har en häst som man tycker "kan" galoppfattningar så när hästen börjar krångla i galoppfattningarna frågar man sig inte varför utan blir irriterad och daskar till den med spöt som korrigering.
Om du förstår min tanke?

Jo det där är viktigt hur man tänker om hästen, öht, lägger man på den negativa orsaker direkt eller tänker man att det finns ett skäl?

Det säger mycket om ryttaren och båda kan faktiskt också gå till överdrift man kan analysera för mycket också ang orsaker så att det t o m stör ridningen, du kanske blir otydligt tex just för att du funderar så mycket över den där fattningen, eller något annat.

Men det säger mycket om man lägger avsikter på hästen som är negativa utan att ha grund för det.

Det är återigen något man kan se tex ryttare som fått en ponny/häst som ska tex "hoppa allt" och sen gör den inte det Då lägger man det på hästen istället för att inse att man faktiskt inte är samma ryttare som den förra Och fundera över det.

Men överlag är nog de flesta ryttare väldigt självkritiska istället och kanske är det lika mycket frustration över att inte kunna som ligger bakom spörappet och att säga att hästen är dum Kanske. För att hästar har en tendens att så tydligt visa ryttarens svagheter också...

 

[mackan]

Sv: Hur tänker du?

Jag tycker diskussionen om barnen är högst intressant, även jag hör till samma generation som du och Fio, och jag känner igen mig exakt i det ni skriver. jag hade snälla föräldrar som skjutsade och hämtade, men ofta fick man även cykla kilometervis till stallet, i skitväder, när skjuts inte var möjlig, men det stoppade en aldrig. Min pappa var snäll och skjutsade till tävlingar osv dessutom, och hjälpte till om ngt behövde fixas, men aldrig att ngn mockade åt mig eller hade hästen servad i den bemärkelsen. Ingen annan av mina kompisar hade ngn förälder som fixade allt de heller.

jag brukar tänka på detta nu när jag ser nya generationen, framför allt när det gäller medryttare. Kompisen har en medryttare som är 19-20 år, och rider hästen 2 dagar i veckan. 2 dagar är ju ändå väldigt regelbundet tycker jag, men det som gäller när h*n kommer är att det första hon gör är rycker in hästen från hagen, på med grejer och rida. Sen fixar hon resten i mån av tid, innan hennes buss går. Det är med andra ord första fokus på ridningen, mockning, skötsel osv kommer sist.
hade själv annons ute på medryttare en gång, och fick 20 tals med mail där budskapet var väldigt homogent och tydligt: "Hej, jag vill gärna låna honom för tävling och komma ut och tävla!"
Jag hade inte nämnt ett ord om att vilja ha ngn annan som tävlade hästen, utan beskrivit tydligt att jag behövde hjälp att vardags rida honom.

själv var man ju överlycklig som barn på att bara få komma och pyssla och gosa med någons häst, innan man hade egen. smörja grejer, mocka, fixa mat, bara vara runt hästen. Jag tycker inte det verkar finnas på kartan nuförtiden, att ngn skulle vara intresserad av det. Det är ridning som gäller och snabbt ska det gå, och mycket ska det va.

 

[Susan]

Sv: Hur tänker du?

Ang exemplet om lilla Lisas Brunte som fuskar med höger bak så vad är att arbeta emot Brunte Nej det är att "inte komma åt Brunte"(som givetvis tycker att hans sätt att springa lite på tvären har funkat alldeles utmärkt ända tills Lisa kom och hade synpunkter Han blir bara sur och vill fortsätta att göra som han har lust med sitt högra bakben Om inte Lisa passar sej kan han visa andra sätt att använda det på också Vad är då dressyr på hästens villkor)

Vackra ord och tankar kan vi vara överens om, men vad menar vi med dem?

jag vet vad jag menar.

jag syftar på förmätna ryttare som tror de har sådan riskskicklighet att de med allehanda medel försöker få dit höger bak - när de själva är en del av problemet - dvs sitter i vägen för höger bak

Lilla Lisa är bara okunnig och hennes häst håller.
Förmätna Karins häst går sönder - för hon fattar inte att hon är en del av problemet, och använder tvång istället för skicklighet

med tvång menar jag tygel sporre spö

och ja detta blir grekiska för de som säger att de rider med sitsen, men ännu inte fattat att man placerar bakbenen med sittbenen

Om man skall "komma åt" höger bak på riktigt så måste man koppla ihop sig på höger bak - nej inte det lättaste, men diskussionen kommer frän att "hästen ska lära sig"

Nja jag tror nog ryttaren skal lära sig kommunicera bättre

Sedan är vissa hästar unghästar, eller inte starka nog att arbeta rätt längre stunder, men likväl det kommer ändå alltid ned till att en massa ryttare ger kontraorder de säger en sak med sitsen, en annan med skänkeln och en tredje med tygeln, och hästen blir stressad, protesterar och blir kallad att "den dummar sig"

och det sker oavsett ridstil, har man ingen kroppskontroll så petar man kroppsdelar på plats med spö på bogen på baken på... whatever, eller tygeljoxande skrapa bett, sporrar på unghästar - och i 95 % av fallen så är det ryttarens egen axel, bäcken osv som är ute och seglar och därmed arbetar mot hästen