Hur sur är du?

[Araminta]

Jag har svårt för surighet. Det där gnälliga, egocentrerade skitsnacket där man bara vill ha medhåll i sin negativitet och inga konstruktiva förslag duger. Jag tar mycket hellre ilska om man nu inte kan släppa det. Ilska ger handlingskraft och aktion. Surt gnäll sprider bara negativitet.

Givetvis händer det att jag surar också men då går jag undan och låter det rinna av utan att det belastar andra.

 

[sjoberga]

Ursprungsfrågan då: Nej, jag är inte sur. Inte för att jag är en människa som är i Harmoni utan för att jag har alldeles för dåligt minne för att komma ihåg vad jag borde vara sur på. Jag har ett ganska selektivt minne ibland och kan helt förtränga vissa moment av t ex en resa som varit jobbiga, och inte förrän jag befinner mig i exakt samma sits igen så kommer jag ihåg "visst tusan, det här var ju skitjobbigt förra gången också". I mitt minne var det idel solsken och lyckliga barn typ. Yttre omständigheter påverkar mig alltså ganska lite. Exempel; var på en resa som varade 2 dagar. Restaurangbesöket på kvällen var en katastrof. Servicen var rent ut sagt SKIT och en i sällskapet fick en biff som var helt sönderstekt. Servitrisen hade mage att börja tjafsa och säga att deras medium betydde att det var noll rosa kött. Sen skällde hon ut barnen (4 st i åldrarna 5-9 år) för att de inte satt ordentligt (en låg ner på soffan). En person i sällskapet ältade länge och ville prata om händelsen hela kvällen (faktiskt flera dagar efteråt), men jag och mitt vanliga resesällskap såg fram emot kompensationen vi skulle få efter att vi hade skickat klagomail. Jag har faktiskt svårt att se hur en dålig timme skulle kunna förstöra all den andra tiden som ju var bra. Den här händelsen minns jag enbart för att jag fick höra den så många gånger, annars hade jag helt ärligt förträngt den och säkert också glömt bort att skicka klagomailet.

Så bra beskrivning. Känner igen mig perfekt. Även om det inte är en perfekt egenskap, att glömma av saker som någon kanske borde göra något åt, men på nåt sätt tror jag den håller sinnet soligare.

Jag tenderar att mest komma ihåg bra och roliga saker som andra människor bidragit med och glömma bort mindre bra saker.

Det är inte absolut harmoni som gör livet bättre - det är selektiv glömska! /Hobbyfilosofen

 

[Hermelin]

Åh, jag har extremt väl utvecklad cynism och rejält med ironi. Men det blir som sagt så mycket jobbigare att störa sig på saker så jag försöker liksom flyta med istället för att simma motströms. Plus att jag nickar för mig själv när någon sak jag varit cynisk inför blir bekräftad

Det här känner jag igen mig i. Stora portioner cynism och ironi. Men med det sagt är jag inte sur. Jag är alltid trevlig mot folk. Jag är trevlig mot kassörskan på ica, jag är snäser inte av telefonförsäljare och när salladen är möglig på krogen så säger jag till på ett trevligt sätt. Däremot kan jag vara väldigt tydlig. VÄLDIGT tydlig! Det kan en del människor tycka är lite otäckt, särskilt om man är van vid att andra lindar in budskap åt en i andra fall.

Men det skulle inte falla mig in att gnälla i en FB-tråd eller motsvarande. Eller sura över att det regnar.

 

[Mabuse]

Så bra beskrivning. Känner igen mig perfekt. Även om det inte är en perfekt egenskap, att glömma av saker som någon kanske borde göra något åt, men på nåt sätt tror jag den håller sinnet soligare.

Jag tenderar att mest komma ihåg bra och roliga saker som andra människor bidragit med och glömma bort mindre bra saker.

Det är inte absolut harmoni som gör livet bättre - det är selektiv glömska! /Hobbyfilosofen

Säkert praktiskt för dem som funkar så, men det driver mig till vansinne med folk som minns selektivt på det sättet. Det får saker att framstå som annorlunda än de är. Sen behöver man ju inte älta det dåliga, man kan ju bara säga ”Minns du den där katastrofmiddagen? Ja jösses. Fast stranden var fin!” eller hur det nu var. Dvs, minnas både det bra och det dåliga, inte säga att allt var fantastiskt när det inte var det. Eller att nån alltid är fantastisk när det inte är sant.

 

[athena_arabians]

Det här känner jag igen mig i. Stora portioner cynism och ironi. Men med det sagt är jag inte sur. Jag är alltid trevlig mot folk. Jag är trevlig mot kassörskan på ica, jag är snäser inte av telefonförsäljare och när salladen är möglig på krogen så säger jag till på ett trevligt sätt. Däremot kan jag vara väldigt tydlig. VÄLDIGT tydlig! Det kan en del människor tycka är lite otäckt, särskilt om man är van vid att andra lindar in budskap åt en i andra fall.

Men det skulle inte falla mig in att gnälla i en FB-tråd eller motsvarande. Eller sura över att det regnar.

Att vara VÄLDIGT tydlig känner jag igen, det finns de i jobbsituationer som påstått att jag "pekar med hela handen" med rösten

 

[BernT]

Är väldigt sällan sur. Är en glad person som har ett för det mesta skönt och bekvämt liv. Har jobbat i serviceyrken och håller med om att det finns sura jävlar.

Saker som potentiellt kan göra mig sur (det är dock en övergående och ej permanent känsla)

- påminnelseavgift på trängselskatten (HUR kan 500 va okej att ta ut i avgift?
- Om någon parkerar 5 mm från min bil. Kan ha skrivit ngn arg lapp nån gång
- När någon dumpar sina arbetsuppgifter på mig

rätt kort lista ändå

 

[sjoberga]

Säkert praktiskt för dem som funkar så, men det driver mig till vansinne med folk som minns selektivt på det sättet. Det får saker att framstå som annorlunda än de är. Sen behöver man ju inte älta det dåliga, man kan ju bara säga ”Minns du den där katastrofmiddagen? Ja jösses. Fast stranden var fin!” eller hur det nu var. Dvs, minnas både det bra och det dåliga, inte säga att allt var fantastiskt när det inte var det. Eller att nån alltid är fantastisk när det inte är sant.

Det är inte riktigt så det funkar för mig, att det är helt bortglömt och inte går att minnas om någon pratar om det . Men det är liksom helt klart lägre prioritet i medvetandet...

 

[FannyN]

Jag är aldrig sur. Är jag inte glad är jag bekymrad arg eller ledsen. Brukar säga att jag är allergisk mot gnäll och sureri. Jag ber ofta folk sluta visa sådana sidor om vi umgås av fri vilja och förklara att jag tappar energi. Mången partner och vän har blivit dumpad när jag upptäcker att i grunden är en negativ person. Måste det för jag kan inte leva med en sådan person. Ofta är det friska människor med mycket att glädja över som surar åt det lilla och vissa som har ett elände förpestar ändå inte luften.

 

[MiniLi]

Det känns som att typ alla barn har perioder då dom är mindre roliga att vistas i affärer med. Minns en gång för några år sedan då min son fick en bryt för att han inte fick köpa lego på Coop. Alltså varför säljer dom ens leksaker i mataffärer kan jag känna ibland, men det är ju en annan diskussion. Iaf han gråter så han nästan hyperventilerar och jag svettas och vill egentligen bara lägga mig på golvet och grina själv där och då. En snubbe knallar förbi med ett brett flin över hela ansiktet och ba "BEEN THERE!"

Ibland måste man dock handla trots att ens unge är trött, grinig, hungrig osv. Tänker att dom flesta ändå har förståelse för att barn får sina härdsmältor och att dom flesta mest känner sympatier med den trötta, jagade föräldern vars högsta önskan hade varit att det vore nån annans unge som hade ett psykbryt.

Jag blir aldrig irriterad på barn som bryter ihop, däremot stör jag mig ibland på barn som har mataffären som lekstuga. Fast det är alltså föräldrarna jag då irriterar mig på, barn är ju barn. Men om två vuxna människor går med ett eller flera barn som har lekstuga i affären (hög ljudvolym och framförallt är ivägen) så kan jag tänka att det hade varit bättre om en vuxen väntat med barnen på annat håll.

 

[jeennnnyy]

Jag blir aldrig irriterad på barn som bryter ihop, däremot stör jag mig ibland på barn som har mataffären som lekstuga. Fast det är alltså föräldrarna jag då irriterar mig på, barn är ju barn. Men om två vuxna människor går med ett eller flera barn som har lekstuga i affären (hög ljudvolym och framförallt är ivägen) så kan jag tänka att det hade varit bättre om en vuxen väntat med barnen på annat håll.

Jag är osäker på vad ha-lekstuga-i-affären innebär? Tror aldrig jag sett det. Fast jag vet förstås inte vad du menar. Nu går vi sällan alla fyra och handlar men innan pandemin hade jag ofta med mina två barn (som typ alltid uppför sig exemplariskt..). Hade nog tagit med dem även om de varit stökiga (om jag orkat) dels svårt att få ihop logistiken (kan ju inte lämna 2 och 5 åring ensamma hemma) dessutom är jag av bestämd uppfattning att barn måste öva på olika ”sociala” sammanhang; hur ska de annars kunna lära sig hur de ska ”uppföra sig”?

För att svara på frågan tror jag att jag är en väldigt osur person - funderar ofta på hur andra orkar lägga så mycket tid på att berätta om allt de tycker är dåligt. Har en kompis som alltid börjar med att berätta allt som var dåligt om de varit på resa (vilket de ofta är är) jag tycker det är så intressant! Det är sonat hen hatar att resa fast hen säger sig älska det

 

[monster1]

Jag är osäker på vad ha-lekstuga-i-affären innebär? Tror aldrig jag sett det. Fast jag vet förstås inte vad du menar. Nu går vi sällan alla fyra och handlar men innan pandemin hade jag ofta med mina två barn (som typ alltid uppför sig exemplariskt..). Hade nog tagit med dem även om de varit stökiga (om jag orkat) dels svårt att få ihop logistiken (kan ju inte lämna 2 och 5 åring ensamma hemma) dessutom är jag av bestämd uppfattning att barn måste öva på olika ”sociala” sammanhang; hur ska de annars kunna lära sig hur de ska ”uppföra sig”?

För att svara på frågan tror jag att jag är en väldigt osur person - funderar ofta på hur andra orkar lägga så mycket tid på att berätta om allt de tycker är dåligt. Har en kompis som alltid börjar med att berätta allt som var dåligt om de varit på resa (vilket de ofta är är) jag tycker det är så intressant! Det är sonat hen hatar att resa fast hen säger sig älska det

Springer omkring, är högljuda tex.

 

[MiniLi]

Jag är osäker på vad ha-lekstuga-i-affären innebär? Tror aldrig jag sett det. Fast jag vet förstås inte vad du menar. Nu går vi sällan alla fyra och handlar men innan pandemin hade jag ofta med mina två barn (som typ alltid uppför sig exemplariskt..). Hade nog tagit med dem även om de varit stökiga (om jag orkat) dels svårt att få ihop logistiken (kan ju inte lämna 2 och 5 åring ensamma hemma) dessutom är jag av bestämd uppfattning att barn måste öva på olika ”sociala” sammanhang; hur ska de annars kunna lära sig hur de ska ”uppföra sig”?

För att svara på frågan tror jag att jag är en väldigt osur person - funderar ofta på hur andra orkar lägga så mycket tid på att berätta om allt de tycker är dåligt. Har en kompis som alltid börjar med att berätta allt som var dåligt om de varit på resa (vilket de ofta är är) jag tycker det är så intressant! Det är sonat hen hatar att resa fast hen säger sig älska det

Jag har större förståelse om det är en ensam vuxen med barnet/barnen. Men om det är två vuxna tycker jag inte de nödvändigtvis behöver handla tillsammans.

Klart barn ska lära sig sociala saker men ibland handlar det ju mer om utvecklingsnivå än träning. Träning på att vara i mataffären kommer inte hjälpa om barnet inte har mognadsmässiga förutsättningar. Då är det ju bättre för alla om barnet slipper sättas i en situation den inte kan hantera.

 

[monster1]

Jag är rätt sur, ju äldre jag blir ju mer sympatiserar jag med arga lapptanterna. Boende ihop med tonåringar är jag som en talande arg lapp hela tiden. "Vänligen, ta ur luddet ur tumlaren när du är färdig", Vänligen stoppa disken i maskinen" "Vänligen ta UT disken ur maskinen" etc etc. I förrgår blev jag lite sur på vår lokala va företag för att de kände att det var nödvändigt att stänga av vattnet ljust under lunchen, när så många jobbar hemifrån. Men jag orkar sällan engagera mig så pass att jag skriver arga meddelanden på lokala facebooksidor om grejer . Jag är en lat gnällkärring.

 

[jeennnnyy]

Klart barn ska lära sig sociala saker men ibland handlar det ju mer om utvecklingsnivå än träning. Träning på att vara i mataffären kommer inte hjälpa om barnet inte har mognadsmässiga förutsättningar. Då är det ju bättre för alla om barnet slipper sättas i en situation den inte kan hantera.

Jag håller inte med, jag tror det kan vara bra att träna trots att man inte har de mognadsmässiga förutsättningarna att alltid uppföra sig som andra vuxna önskar. Vid vilken ålder får barn börja följa med sina föräldrar tycker du?

 

[jeennnnyy]

Springer omkring, är högljuda tex.

Ok, om att vara högljud är ”att ha lekstuga” ser vi nog olika på vad ”att ha lekstuga” är. Förstår också att du ser det ofta och jag typ aldrig..

 

[MiniLi]

Jag håller inte med, jag tror det kan vara bra att träna trots att man inte har de mognadsmässiga förutsättningarna att alltid uppföra sig som andra vuxna önskar. Vid vilken ålder får barn börja följa med sina föräldrar tycker du?

När det inte stör andra människor? Om man nu kan lösa det på annat sätt.

 

[Eurydome]

Jag har större förståelse om det är en ensam vuxen med barnet/barnen. Men om det är två vuxna tycker jag inte de nödvändigtvis behöver handla tillsammans.

Klart barn ska lära sig sociala saker men ibland handlar det ju mer om utvecklingsnivå än träning. Träning på att vara i mataffären kommer inte hjälpa om barnet inte har mognadsmässiga förutsättningar. Då är det ju bättre för alla om barnet slipper sättas i en situation den inte kan hantera.

Jag förstår inte riktigt hur man som utomstående orkar bry sig. Om situationen uppstår i en mataffär t ex handlar det väl om 30 sekunder-1 minut av ens liv som man är omgiven av skrikande och springande barn. Man går ju inte heller klistrad vid övriga kunde i affären och kan faktiskt gå iväg till en annan avdelning och typ ta bröd före frukten för att slippa skrikandet.

Sen angående att barnet skulle slippa att hamna i en situation det inte kan hantera, jag har svårt att tro att barn i normalfallet, även om de skriker och springer omkring, upplever att de är i en situation som de inte kan hantera. Det är en mataffär liksom och sånt är livet, man kan inte ens som barn alltid då göra det man allra helst hade velat i varje givet ögonblick.

 

[jeennnnyy]

När det inte stör andra människor? Om man nu kan lösa det på annat sätt.

Jag tror ingen förälder vill att deras barn ska störa andra. Jag har som sagt jättelugna barn, tror inte de skrikit i nån affär någonsin. Men min 5 åring får titt som tätt bryt fortfarande. Det skulle kunna vara så att han nån gång skulle kunna få det i en affär Ska jag alltid lämna honom hemma? Även om det så klart är 1000 ggr smidigare att handla efter förskolan än när barnen somnat på kvällen och den andra föräldern hunnit hem? Jag tycker det är att ställa orimliga krav på småbarnsföräldrar. Som jag kan tipsa om ofta har det rätt stressigt. Ett tips om man störs väldigt mkt av barn är om möjligt att handla efter 20. Då sover de flesta småttingar

 

[MiniLi]

Jag tror ingen förälder vill att deras barn ska störa andra. Jag har som sagt jättelugna barn, tror inte de skrikit i nån affär någonsin. Men min 5 åring får titt som tätt bryt fortfarande. Det skulle kunna vara så att han nån gång skulle kunna få det i en affär Ska jag alltid lämna honom hemma? Även om det så klart är 1000 ggr smidigare att handla efter förskolan än när barnen somnat på kvällen och den andra föräldern hunnit hem? Jag tycker det är att ställa orimliga krav på småbarnsföräldrar. Som jag kan tipsa om ofta har det rätt stressigt. Ett tips om man störs väldigt mkt av barn är om möjligt att handla efter 20. Då sover de flesta småttingar

Jag skrev ju att jag inte bryr mig om barn som blir upprörda. Det har jag full förståelse för. Det är lekplatsgrejen som är mer störande och enbart när det ser ut som att det finns tillgängliga vuxna som skulle kunna hänga med barnet någon annan stans. Du får gärna läsa vad jag skriver, just nu verkar det som att du inte läst inläggen överhuvudtaget.

 

[MiniLi]

Jag förstår inte riktigt hur man som utomstående orkar bry sig. Om situationen uppstår i en mataffär t ex handlar det väl om 30 sekunder-1 minut av ens liv som man är omgiven av skrikande och springande barn. Man går ju inte heller klistrad vid övriga kunde i affären och kan faktiskt gå iväg till en annan avdelning och typ ta bröd före frukten för att slippa skrikandet.

Sen angående att barnet skulle slippa att hamna i en situation det inte kan hantera, jag har svårt att tro att barn i normalfallet, även om de skriker och springer omkring, upplever att de är i en situation som de inte kan hantera. Det är en mataffär liksom och sånt är livet, man kan inte ens som barn alltid då göra det man allra helst hade velat i varje givet ögonblick.

Just nu stör jag mig väl på det främst eftersom man ska handla ensam. En familj med flera vuxna och barn som är lite over the place i affären stör extra mycket i pandemitider. Det är inte så mkt ljudet som stör.