Senaste gången var det ett barn i 7-8-årsåldern som ätit gratis banan ur fruktdisken och sedan slänger bananskalet på golvet i butiken, föräldern bara ”suckar” högt och börjar gå därifrån med barnet. Efter att jag förklarat att man inte kan göra så, för att andra människor kan skada sig genom att halka, plockade barnet upp bananskalet och slängde i avsedd behållare. Föräldern ursäktade sig skamset med att de har så bråttom just idag.
Det är inte ofta, särskilt inte nu under pandemitider när barn oftast inte är med i just affären.
Jag säger som
@TinyWiny , det handlar inte så mycket om uppfostran utan om guidning till vad som är rimliga beteenden, när föräldrarna inte vill, kan eller orkar hjälpa barnen att förstå det.
Det är nog viktigt att man inte är arg eller upprörd när man tilltalar ett barn på det viset, om det inte är ett extremt flagrant beteende med direkta skaderisker inblandade.
En annan gång var det ett barn som stod vid toppen av rutschkanan och knuffade de som skulle åka i ryggen, så att barn kom ned gråtandes och inte ville åka mer. Mamman upptagen i mobiltelefonen blev upprörd över att jag sade till barnet. Det var tydligen inte upp till mig för det var inte mitt barn som blivit knuffat.