Hur sur är du?

[Asko]

Det är få som kan göra mig så sur som mina föräldrar (och faster) blir så lätt som en tjurig tonåring!
Jag försöker kontrollera mitt humör bättre dock och oftast är det något med hormonerna just då (mens, PMS, ägglossning...). Och det ligger något i det jag skrev tidigare, jag går oftast undan då så att jag blir själv. Så drabbas ingen av mitt humör

Förr var jag sur på morgonen också men det tror jag att jag har lyckats arbeta bort för det mesta så att det inte drabbar andra. Att vara tyst är guld

 

[jeennnnyy]

Ja precis. Det är skillnad på barn som inte riktigt orkar med allt vad livet just då bjuder och barn som har två obrydda föräldrar som inte säger ifrån när barnet och syskonet härjar omkring i affären med kundkorgar /vagnar och har rally osv, Det finns ju lite grader så att säga, barn behöver inte rasta av sig i affärer, det är fel ställe och tillfälle och det bör de ju lära sig av sina föräldrar, så om man hör föräldrarna säga ifrån är det inte heller lika jobbigt som när föräldrarna verkligen inte bryr sig. Som tur är upplever jag inte alls detta så mycket nu sedan pandemin.
Mina tre barn har också roat sig i affärer när det varit tråkigt att handla, men det är helt ok att barn gör det så länge det är på en hanterbar nivå där man inte välter saker, springer in i andra och härjar omkring helt obetänksamt.

Jag vill bara förtydliga att jag inte tycker barn ska få härja fritt - jag tänker alltid på att mina barn inte ska störa andra och de är som sagt lugna och får allt som oftast beröm av främlingar som tvingas interagera med dem (typ på flyg o tåg innan pandemin för de är så lugna..).
Jag tror jag blir provocerad av personer som stör sig på barn pga högljudda i affärer pga förstår att alla barn (inte ens mina) är tysta o lugna jämt och det liksom inte bara är att säga till och sen beter de sig som änglar.. alla måste ju liksom få handla och små barn kan inte lämnas ensamma hemma/utanför affären. Kanske blir jag extra provocerad eftersom jag inte tycker mig se det flera beskriver med härjande barn som får springa fritt. Där jag handlar händer det aldrig (som jag har sett..)

 

[Mabuse]

Jag vill bara förtydliga att jag inte tycker barn ska få härja fritt - jag tänker alltid på att mina barn inte ska störa andra och de är som sagt lugna och får allt som oftast beröm av främlingar som tvingas interagera med dem (typ på flyg o tåg innan pandemin för de är så lugna..).
Jag tror jag blir provocerad av personer som stör sig på barn pga högljudda i affärer pga förstår att alla barn (inte ens mina) är tysta o lugna jämt och det liksom inte bara är att säga till och sen beter de sig som änglar.. alla måste ju liksom få handla och små barn kan inte lämnas ensamma hemma/utanför affären. Kanske blir jag extra provocerad eftersom jag inte tycker mig se det flera beskriver med härjande barn som får springa fritt. Där jag handlar händer det aldrig (som jag har sett..)

Om det är två föräldrar med i affären, och barnen inte orkar eller springer omkring, så tänker åtminstone jag att det hade varit bättre om en förälder gjort något annat med barnen, och den andre föräldern handlat ensam. Samma på en restaurang - middag på restaurang och småbarn är sällan en bra kombo. Man kanske får avstå tills barnen blivit större, helt enkelt. Eller fika istället.

 

[Enya]

Jag vill bara förtydliga att jag inte tycker barn ska få härja fritt - jag tänker alltid på att mina barn inte ska störa andra och de är som sagt lugna och får allt som oftast beröm av främlingar som tvingas interagera med dem (typ på flyg o tåg innan pandemin för de är så lugna..).
Jag tror jag blir provocerad av personer som stör sig på barn pga högljudda i affärer pga förstår att alla barn (inte ens mina) är tysta o lugna jämt och det liksom inte bara är att säga till och sen beter de sig som änglar.. alla måste ju liksom få handla och små barn kan inte lämnas ensamma hemma/utanför affären. Kanske blir jag extra provocerad eftersom jag inte tycker mig se det flera beskriver med härjande barn som får springa fritt. Där jag handlar händer det aldrig (som jag har sett..)

Jag har sett härjandet och det är det jag vänder mig emot. Jag tycker inte att barn ska vara tysta och stilla för att få föras in i en affär, tvärtom kan det vara lite trevligt att höra barn också.
Så härjande barn och föräldrar som inte bryr sig om att säga ifrån är det jag har svårt för.

 

[Enya]

Det är få som kan göra mig så sur som mina föräldrar (och faster) blir så lätt som en tjurig tonåring!
Jag försöker kontrollera mitt humör bättre dock och oftast är det något med hormonerna just då (mens, PMS, ägglossning...). Och det ligger något i det jag skrev tidigare, jag går oftast undan då så att jag blir själv. Så drabbas ingen av mitt humör

Förr var jag sur på morgonen också men det tror jag att jag har lyckats arbeta bort för det mesta så att det inte drabbar andra. Att vara tyst är guld

Min familj är nog de som kan göra mig riktigt sur faktiskt. Det är märkligt, men jag blev så medveten om hur jobbiga de är så när jag flyttade så kändes det uppfriskande. Nu är det jobbigt att inte kunna träffa sin familj pga pandemin men samtidigt känner jag att vissa saker kan kännas rätt ok, för speciellt ett syskon har jag svårt för just nu, så det är skönt att inte dras med i det där surandet och gnällandet från dem eller triggandet mot mig från den sidan.

 

[jeennnnyy]

Om det är två föräldrar med i affären, och barnen inte orkar eller springer omkring, så tänker åtminstone jag att det hade varit bättre om en förälder gjort något annat med barnen, och den andre föräldern handlat ensam. Samma på en restaurang - middag på restaurang och småbarn är sällan en bra kombo. Man kanske får avstå tills barnen blivit större, helt enkelt. Eller fika istället.

Alltså, håller absolut med om att en borde gå ut med barnen om de är kaosiga i affär - men ni menar alltså att ni ofta ser konstellationen två vuxna och vilda barn när ni handlar? Jag tror aldrig jag gjort det.

Jag skulle inte heller välja att gå på flott restaurang med mina barn om jag visste att de var kaosiga, men jag tycker det brukar funka utmärkt att ta med dem. Sen väljer vi så klart inte tystaste och flottaste stället. Men jag tänker att man kan behöva äta något på språng även om man har småbarn, bråttom till nån aktivitet, på resa osv. Jag skulle inte tolerera att mina barn sprang runt inne på restaurang, skulle det hända skulle vi så klart få betala och gå därifrån.

 

[sjoberga]

Alltså, håller absolut med om att en borde gå ut med barnen om de är kaosiga i affär - men ni menar alltså att ni ofta ser konstellationen två vuxna och vilda barn när ni handlar? Jag tror aldrig jag gjort det.

Jag skulle inte heller välja att gå på flott restaurang med mina barn om jag visste att de var kaosiga, men jag tycker det brukar funka utmärkt att ta med dem. Sen väljer vi så klart inte tystaste och flottaste stället. Men jag tänker att man kan behöva äta något på språng även om man har småbarn, bråttom till nån aktivitet, på resa osv. Jag skulle inte tolerera att mina barn sprang runt inne på restaurang, skulle det hända skulle vi så klart få betala och gå därifrån.

Jag har sett det men det är inte ofta. Just nu tänker jag att man för i helvete inte ska gå in 2 vuxna med barn i en livsmedelsaffär, och ser det inte ofta heller. Men idag 2 vuxna med vilt barn. Snälla. Snälla. Af Ugglas. 2009.

 

[jeennnnyy]

Jag har sett det men det är inte ofta. Just nu tänker jag att man för i helvete inte ska gå in 2 vuxna med barn i en livsmedelsaffär, och ser det inte ofta heller. Men idag 2 vuxna med vilt barn. Snälla. Snälla. Af Ugglas. 2009.

Då är vi iaf överens om att det inte är vanligt, så då borde det ju rimligtvis inte vara ett jätteproblem jag håller med om att det inte är lämpligt att gå in två föräldrar och ett barn nu, det ser jag inte varför man skulle göra. Tar bara med barn i affär nu när jag verkligen ”måste”.

 

[MiniLi]

Jag tänker att det är skillnad med en ensam förälder med en treåring som får psykbryt på ICA (då tänker nog alla mest ”Stackars sate!”), och föräldrar som låter barnen löpa amok i affären eller restaurangen medan de själva låtsas att det regnar. Det senare tycker åtminstone jag är irriterande. Faktiskt ännu mer när jag själv hade småbarn och vi någon gång hade barnvakt så att jag och maken kunde gå ut på restaurang och äta tillsammans i lugn och ro (det händer ju inte riktigt hemma om man har två barn under tre), och så hade några andra gäster tagit med sina jämnåriga barn som skrek och sprang omkring på restaurangen. Där gick den chansen till ens enda måltid i lugn och ro, liksom. Nu menar jag inte ett barnvänligt fik, utan en stillsam och rätt barnovänlig restaurang kvällstid, som i princip inget småbarn skulle uppskatta.

Ja, håller med!

 

[sjoberga]

För övrigt har jag inga problem med att säga till andras barn när de beter sig illa och ingen tar itu med det. Barnen brukar ta det på ett bra sätt och förstå. Föräldrarna oftast också. Men emellanåt blir föräldrarna alldeles förgrymmade.

 

[karamelldrottningen]

För övrigt har jag inga problem med att säga till andras barn när de beter sig illa och ingen tar itu med det. Barnen brukar ta det på ett bra sätt och förstå. Föräldrarna oftast också. Men emellanåt blir föräldrarna alldeles förgrymmade.

Men det där upplever jag är svårare än vad det borde vara!
Utan att någon part ska ta illa upp.
Kanske extra svårt eftersom jag inte har några egna barn och således inte har någon talan

 

[sjoberga]

Men det där upplever jag är svårare än vad det borde vara!
Utan att någon part ska ta illa upp.
Kanske extra svårt eftersom jag inte har några egna barn och således inte har någon talan

Med ålder kommer förmågan. Jag tänker att ingen vet om jag har noll eller fem barn när jag säger till?

Jag tänker att barn är medmänniskor. Om ingen tar ansvar för barnens beteende, dvs deras föräldrar, måste andra vuxna göra det. Barn ska inte behöva fara illa för att de har föräldrar som inte klarar uppdraget.

 

[Mabuse]

Alltså, håller absolut med om att en borde gå ut med barnen om de är kaosiga i affär - men ni menar alltså att ni ofta ser konstellationen två vuxna och vilda barn när ni handlar? Jag tror aldrig jag gjort det.

Jag skulle inte heller välja att gå på flott restaurang med mina barn om jag visste att de var kaosiga, men jag tycker det brukar funka utmärkt att ta med dem. Sen väljer vi så klart inte tystaste och flottaste stället. Men jag tänker att man kan behöva äta något på språng även om man har småbarn, bråttom till nån aktivitet, på resa osv. Jag skulle inte tolerera att mina barn sprang runt inne på restaurang, skulle det hända skulle vi så klart få betala och gå därifrån.

Nej, det händer inte ofta, men när det händer är det irriterande. Om man behöver äta nåt snabbt när man är på språng till en aktivitet så sätter man sig väl inte två timmar på en restaurang en kväll? Det vanliga är att föräldrarna vill träffa vänner, och så tar de med barnen, helt enkelt. Som då inte är så roade av att sitta med på vuxenrestaurang och lyssna när föräldrarna pratar med sina vänner en kväll, nödvändigtvis. Eller att man tar med en padda eller telefon som barnen får roa sig med, varpå man själv får äta middag till ljudet av youtubeklipp eller spel. Det händer inte heller jämt, men när det händer är det irriterande.

 

[jeennnnyy]

Det händer inte heller jämt, men när det händer är det irriterande.

Tycker du ja! Jag tror faktiskt aldrig jag blivit irriterad på barn varken på restaurang eller i mataffär.
Däremot i typ lekplats när de putas och slåss och går på. Det tycker jag är otrevlig på riktigt.

 

[jeennnnyy]

Med ålder kommer förmågan. Jag tänker att ingen vet om jag har noll eller fem barn när jag säger till?

Jag tänker att barn är medmänniskor. Om ingen tar ansvar för barnens beteende, dvs deras föräldrar, måste andra vuxna göra det. Barn ska inte behöva fara illa för att de har föräldrar som inte klarar uppdraget.

Säger du till vuxna som du tycker beter sig illa också? Bara en nyfiken fråga. Jag brukar inte uppfostra varken barn (mer än mina egna, där försöker jag iaf) eller andra vuxna!

 

[sjoberga]

Säger du till vuxna som du tycker beter sig illa också? Bara en nyfiken fråga. Jag brukar inte uppfostra varken barn (mer än mina egna, där försöker jag iaf) eller andra vuxna!

Ja. Handlar inte om uppfostran utan om att påtala specifikt oacceptabelt beteende.

 

[jeennnnyy]

Ja. Handlar inte om uppfostran utan om att påtala specifikt oacceptabelt beteende.

Som tex?

 

[Mabuse]

Tycker du ja! Jag tror faktiskt aldrig jag blivit irriterad på barn varken på restaurang eller i mataffär.
Däremot i typ lekplats när de putas och slåss och går på. Det tycker jag är otrevlig på riktigt.

Självklart är det jag som tycker det. Jag sa ju att jag tycker det är irriterande. Självklart är människor olika. Men för min del, så är det väldigt störande. Om barn väsnas på en lekplats gör det mig inget, dit går man ju knappast för att man vill ha lugn och ro.

Sen är det väl aldrig trevligt med människor som slåss och är elaka mot varandra, men jag tänker att det spelar ju mindre roll var man är, det är inte ok nånstans.

 

[Mabuse]

Som tex?

För min del kan det handla om barn som t ex beter sig farligt för andra (t ex tonåringar som åker madrass i klunga nerför en kälkbacke och mejar ner småbarn som kommer i deras väg) eller förstör (t ex bryter sönder träd eller buskar i en park).

 

[Angel]

Jag vill bara förtydliga att jag inte tycker barn ska få härja fritt - jag tänker alltid på att mina barn inte ska störa andra och de är som sagt lugna och får allt som oftast beröm av främlingar som tvingas interagera med dem (typ på flyg o tåg innan pandemin för de är så lugna..).
Jag tror jag blir provocerad av personer som stör sig på barn pga högljudda i affärer pga förstår att alla barn (inte ens mina) är tysta o lugna jämt och det liksom inte bara är att säga till och sen beter de sig som änglar.. alla måste ju liksom få handla och små barn kan inte lämnas ensamma hemma/utanför affären. Kanske blir jag extra provocerad eftersom jag inte tycker mig se det flera beskriver med härjande barn som får springa fritt. Där jag handlar händer det aldrig (som jag har sett..)

Tycker det händer nästan varje gång man är i affären. Det blir extra tydligt nu när man inte ska gå för nära och det alltid är någons barn som tränger sig förbi jättenära.
Men i de flesta fall är det säkert inte barnens fel utan föräldrarna som är för slöa för att orka hålla koll eller helt enkelt saknar folkvett. Sist jag blev rejält sur på en sån händelse var för ett par veckor sen när (vad jag tolkade det som) två föräldrar bestämde sig för att det var lämpligt att leka ”under hökens vingar kom” med fem barn i en backe på elljusspåret där många andra både springer, går med hundar osv och där det inte går att gå förbi på annat ställe än på spåret. Tanken var säkert god att motionera barnen i backen men hänsyn till oss andra motionärer fanns inte någonstans.