Hur står man ut med varandras olikheter?

[Inte_Ung]

Dessutom, för att verkligen kompensera för allt slarv, inkluderat borttappade hårborstar, hembakta semlor, bortglömd födelsedagsresa, etc, så krävs det ju enormt mycket service, och det kostar en hel del. Även om man har pengar och skulle ha råd, så kanske man inte vill lägga såpass mycket på slarvkompensation. De pengarna hade kunnat gå till annat. Man kanske inte heller vill leva på hämtmat, omgiven av tjänstefolk, för att ens partner lever sitt liv med huvudet under armen.

Jo men då så har man ju lagt sina värderingar på livsstilen vilket är något helt annat än att se det som ett praktiskt problem.

 

[Inte_Ung]

Bara yrke behöver inte automatiskt betyda en viss inkomst.

Men det visar om man är lat eller upptagen med annat.
För mig så är det en oerhörd skillnad.
Engagerad på annat håll= OK
Totalt oengagerad = underkänt.

 

[stjarnhimmel]

Men det visar om man är lat eller upptagen med annat.
För mig så är det en oerhörd skillnad.
Engagerad på annat håll= OK
Totalt oengagerad = underkänt.

Vad menar du? Vad visar att man är lat? eller engagerad på annat håll?

 

[Raderad medlem 19815]

Det är ju också lite underligt att man träffar på så få kvinnliga professorer eller "professorstyper" som inte klarar av det löpande i hemmet.

Det tycks vara män som antingen har ett intellektuellt krävande arbete och därför inte kan antas bidra i hushållet, eller så har de ett så fysiskt tungt arbete att de inte kan antas bidra i hushållet.

Kvinnliga intellektuella tycks konstigt nog ändå klara av hushåll och barn hjälpligt, och till exempel undersköterskor tycks som genom ett mirakel inte behöva vila hela fritiden, utan klarar av hemmets sysslor.

Det är så konstigt det där.

En nära kvinnlig vän till mig är en sån där ”virrig professor”. Hon har alltid varit extremt stökig, det har alltid sett ut som om hon har haft inbrott när man kommit hem till henne. Men hon har alltid varit högpresterande yrkesmässigt, högsta betyg från juristlinjen, jättebra jobb etc.

Hon är gift och har två barn och de har förenklat så mycket det går för att undvika bråk och underlätta vardagen. De har en hushållerska som kommer flera gånger i veckan och gör i princip allt; städar, tvättar, plockar undan. (de är båda högavlönade).

Hon är på nivån att om det är stökigt så vet hon inte var hon ska börja, hon klarar inte att börja städa utan får panik och går och shoppar istället. Så var det när hon var föräldraledig och deras städerska var sjuk några veckor i vintras. Min kompis bara lämnade hemmet och hennes man fick ta hand om kaoset när han kom hem.

 

[mandalaki]

Jo men det är ju därför som det spelar roll vad man arbetar med.
För det ger olika förutsättningar till hur man kan lösa sina problem.

Kan du inte då hålla med om att yrket faktiskt spelar roll?

Men det är ju så dumt. För det första tror du att professor är någon som har "huvudet fullt av viktiga formler" eller vad det nu var. Det har inte alls alla professorer, snarare är det förmodligen en liten del av dem som jobbar med formler.

Och varför skulle denna professor vara mer tankspridd än t ex en personlig assistent som måste hålla sin brukares hela vardag i huvudet?

 

[Philosophia]

Jag skulle snarare vilja kalla det för "Brist på prioritering".
Han tycker inte att semlor är så viktiga helt enkelt.
Äta är viktigt men vad är inte viktigt, typ russinmiddag.

För egen del, ja. Men när det drabbar någon annan så går bristen på prioritering inte att tolka på annat sätt än att han ser TS intressen underordnade hans när han glatt glufsar i sig den specialkost som hon har bakat utan han ens tänker på det. Livet kräver ju viss anpassning till det faktum att något kan vara viktigt för andra utan att det är viktigt för en själv.

 

[Mabuse]

Jo men då så har man ju lagt sina värderingar på livsstilen vilket är något helt annat än att se det som ett praktiskt problem.

Tycker du att det verkar vara enbart ett praktiskt problem? När ens partner slarvar bort ens prylar och äter upp ens semlor, så handlar det ju uppenbarligen inte bara om att det är opraktiskt utan hårborste eller semlor, utan för att hårborsten och semlorna tyder på att partnern struntar i (av oförmåga och/eller arrogans) hur hens handlingar påverkar en. Och det är en stor del av problemet.

Och ens om man skulle se det som enbart ett praktiskt problem, varför ska jag lägga tid och energi på att hitta lösningar (hjälp med planering, att göra listor, uppmärkta lådor, etc) för ett problem som partnern ensam orsakat?

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker det är intressant också att köpa tjänster ska ses som lösningen. Jag säger inte att det är fel om man vill göra det.
Dessutom blir väl det lika svårt om man är virrig och rörig?
Kommer man komma ihåg att ge nyckel till städfirman? Kommer man klara av en utbyggnad av huset för att göra det större?
Jag tycker det låter som man kommer hamna i "Arga snickaren"

 

[athena_arabians]

För egen del, ja. Men när det drabbar någon annan så går bristen på prioritering inte att tolka på annat sätt än att han ser TS intressen underordnade hans när han glatt glufsar i sig den specialkost som hon har bakat utan han ens tänker på det. Livet kräver ju viss anpassning till det faktum att något kan vara viktigt för andra utan att det är viktigt för en själv.

Ja, sedan kan det ju vara så enkelt att man gör något för sin partner för att man vet att denne bryr sig, dvs av omtanke.

Jag har min filmer i bokstavsordning. Helt obegripligt för min partner men han tycker ok då. Han är grav dyslektiker så det är inte helt enkelt för honom att ställa tillbaka dem på rätt ställe. För min del hade han gärna fått lämna dem bredvid spelaren, jag kan fixa det sedan (jag är inte en total neat freak ). Ibland hittar jag någon film på fel ställe men det skulle aldrig falla mig in att säga något för jag vet hur svårt det är för honom och att han verkligen har ansträngt sig, just för att göra mig glad.

 

[Mabuse]

Virriga typer med mycket i huvudet kan göra just så.
De är inte onda för det.
Inte hänsynslösa heller för den delen.

Alltså, jag har jobbat på universitet med forskning hela mitt yrkesliv, och aldrig träffat på en enda människa som betett sig så utan att vara nära sjukskrivning. Visst finns det en del äldre manliga professorer som är förvånansvärt handfallna och hjälplösa inför vardagliga saker som administration och hushållsarbete, men det beror väl snarast på att de ägnat all tid och energi åt sitt arbete, och därför inte hunnit bli bra på så mycket annat. Inte för att deras arbete är så krävande, utan för att det tar så mycket tid och energi.

De där "virriga" professorerna är dessutom allt annat än virriga och oorganiserade när det kommer till sitt arbete, så det handlar ju helt enkelt om vart man väljer att rikta sin energi och sin arbetsförmåga. En människa som väljer att lägga 99% av sin kapacitet på arbetet känns ju kanske inte som den roligaste personen att dela liv med.

 

[Inte_Ung]

Men det är ju så dumt. För det första tror du att professor är någon som har "huvudet fullt av viktiga formler" eller vad det nu var.

Jag skrev "Virrig professorstyp", det var ett sätt att förklara en personlighetstyp och inte ett yrke.
Tag det inte så bokstavligt.
Både du och andra förstod precis vad jag menade så du behöver inte dra det vidare.

Det var inte en absolut beskrivning av en professor som det handlade om ytan en människotyp.
En annan människotyp är en "Saga Noren-typ" som inte alls måste vara polis.
Men som alldeles säkert måste få stora problem att leva med den virriga "professors-typen".

Blev det klarare nu?

 

[Inte_Ung]

Livet kräver ju viss anpassning till det faktum att något kan vara viktigt för andra utan att det är viktigt för en själv.

Jag tror att problemet är enklare än så.
Det gäller att komma ihåg att det finns någon annan där alls.
Om jag skulle träffa på någon som uppför sig som TS sambo gör så skulle jag allvarligt fundera över om han lyckas med att komma ihåg att han inte är ensam i bostaden.
Och att det därför inte är bara hans mat i frysen.

 

[Petruska]

Jag skrev "Virrig professorstyp", det var ett sätt att förklara en personlighetstyp och inte ett yrke.
Tag det inte så bokstavligt.
Både du och andra förstod precis vad jag menade så du behöver inte dra det vidare.

Det var inte en absolut beskrivning av en professor som det handlade om ytan en människotyp.
En annan människotyp är en "Saga Noren-typ" som inte alls måste vara polis.
Men som alldeles säkert måste få stora problem att leva med den virriga "professors-typen".

Blev det klarare nu?

Alltså: det du säger är nerkokat att det är mer troligt att hushållet fungerar konfliktfritt om båda parter är hyfsat husliga. Samt att om de inte är det, så underlättar höga inkomster.

Jodå. Det framstår som invändningsfritt. Men jag har svårt att se vad det bidrar med.

 

[Inte_Ung]

När jag läser vad du skriver här:

Tycker du att det verkar vara enbart ett praktiskt problem? När ens partner slarvar bort ens prylar och äter upp ens semlor, så handlar det ju uppenbarligen inte bara om att det är opraktiskt utan hårborste eller semlor, utan för att hårborsten och semlorna tyder på att partnern struntar i (av oförmåga och/eller arrogans) hur hens handlingar påverkar en. Och det är en stor del av problemet.

Så funderar jag på om det kan vara något problem med att hålla isär "Ditt och Mitt" eller med minnet.

Och ens om man skulle se det som enbart ett praktiskt problem, varför ska jag lägga tid och energi på att hitta lösningar (hjälp med planering, att göra listor, uppmärkta lådor, etc) för ett problem som partnern ensam orsakat?

Därför att partnern inte kan.
Så det är det val man har i det läget.
Reda ut situationen, leva med den eller avsluta.
Jag skulle nog välja att reda ut det hela om jag var kapabel till det.

 

[Inte_Ung]

Alltså: det du säger är nerkokat att det är mer troligt att hushållet fungerar konfliktfritt om båda parter är hyfsat husliga. Samt att om de inte är det, så underlättar höga inkomster.

Precis så.

Men jag har svårt att se vad det bidrar med.

Att visa vilka val som finns.
Med resurser så är det egentligen bara en fråga om att lösa de praktiska problemen, då så kan det ju vara dumt att i stället bråka om principer.
Utan resurser så måste man lösa de praktiska problemen på ett billigare vis och det är fortfarande trist att bråka om principer.

Utom om någon är lat och försöker åka snålskjuts på den andra för då så är det definitivt dags att dra fram principerna.
För det är inte snällt att göra så.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker det låter som man kommer hamna i "Arga snickaren"

Det har vi ännu inte gjort.
Men det har blivit en hel del byggt.

 

[Inte_Ung]

Och ens om man skulle se det som enbart ett praktiskt problem, varför ska jag lägga tid och energi på att hitta lösningar (hjälp med planering, att göra listor, uppmärkta lådor, etc) för ett problem som partnern ensam orsakat?

En till sak runt detta.
Det är en del i det där med att leva tillsammans.
Att kompensera för den andras tillkortakommanden.

 

[Inte_Ung]

Inte för att deras arbete är så krävande, utan för att det tar så mycket tid och energi.

Men är inte just det själva definitionen på ett krävande arbete.
Jag har kört buss i många år nu och det är definitivt inte krävande på det sättet alls.

 

[stjarnhimmel]

Men det måste ju också handla om att den virriga/röriga personen själv vill att det ska förändras. Hen måste ju själv vilja hitta en lösning. om den personen är nöjd med att partnern hela tiden täcker upp så kommer ju inget förändras. Och partnern kan ju inte själv gå in och kräva att den virriga ska förändras för det vill jag.

 

[Raderad medlem 19815]

Alltså: det du säger är nerkokat att det är mer troligt att hushållet fungerar konfliktfritt om båda parter är hyfsat husliga. Samt att om de inte är det, så underlättar höga inkomster.

Jodå. Det framstår som invändningsfritt. Men jag har svårt att se vad det bidrar med.

Åh. Mitt inlägg var inte menat att "bidra" med något eller driva någon tes, det var mer en anekdot.