Hur står man ut med varandras olikheter?

[stjarnhimmel]

Nej inte alls.
Man skall bara ha förståelse för att det kan bli fel i virrigheten.
Och så märker man en låda i frysen med "Rör ej" och lägger semmelbullarna där så att de får vara ifred nästa gång.

Men den virriga måste ju också ta ansvar. Man kan inte lägga allt ansvar på den ena parten.

 

[Inte_Ung]

Jag skulle bli väldigt ledsen om min särbo gjorde sådant och bara kom med ett "ojdå" just för att det är så hänsynslöst.

Men om det följdes av ett "Jag skall baka nya åt dig" och en hög med nya bullar så hade det väl ordnat upp situationen hoppas jag?
Vad gjorde TS sambo efter att misstaget uppdagats?
Det är mera avgörande tycker jag än att han råkade göra ett misstag.

 

[Philosophia]

Virriga typer med mycket i huvudet kan göra just så.
De är inte onda för det.
Inte hänsynslösa heller för den delen.

Svarar på det här inlägget, men det är också ett svar på ditt inlägg till mig om att det kan vara svårt att ställa om sig.

Jag är ganska glömsk när det kommer till saker som inte är så superviktiga för mig, men jag skärper mig om det behövs. Så för min sambos skull så ser jag till att komma ihåg saker som, om jag glömmer det, annars resulterar i misär för honom. Det är dock inte någon jättestor anpassning och utgör inte några oceaner av vedermödor.

Du är ju också inne på det - att det faktiskt går att komma ihåg saker bara det är tillräckligt viktigt. Det är väl här skon klämmer. Det är svårt att uppfatta TS sambos inställning som något annat än att han inte ser hennes väl och ve som tillräckligt viktig. För i fallet med semlebullarna så handlar det ju inte om vilka bullar som helst, utan om specialkost. Och att han (om resonemanget om "tillräckligt viktigt" har bäring) väljer att inte reflektera över det tyder på viss brist på respekt för henne.

Nu har visserligen @Katti förklarat att även sambon äter specialkosten rakt av, vilket så klart gör det något mindre viktigt vad han väljer att ta för bröd ur frysen. Men i viss utsträckning så tycker jag nog ändå att det finns viss brist på respekt som kan vara värd att uppmärksamma.

 

[Inte_Ung]

Men den virriga måste ju också ta ansvar. Man kan inte lägga allt ansvar på den ena parten.

Ja absolut är det så.
Men lösningarna på problem kan bli på ett annat sätt än vad partnern är van vid.
Dock måste det ju komma en lösning av något slag.

Jag kan ta paniktvätt som exempel.
Då så skaffar man en egen tvättmaskin och torktumlare.
Och så paniktvättar man lätt och bekvämt.

 

[cirkus]

Tänker han inte i andra sammanhang heller? Han glömmer att gå till jobbet, kör i motsatt riktning på motorvägen, går ut i kalsonger och strumpor i januari?

Om inte, skulle jag kalla hans "tanklöshet" mot dig som ren respektlöshet och nonchalans. Att du snällt servar honom och hans barn övergår mitt förstånd.

Åh det påminner mig om en incident när jag bodde i Gamla Stan (i Stockholm) jag hade tagit en tupplur och vaknade sådär jätteplötsligt och insåg att jag skulle iväg (typ till jobbet eller så) så jag kastar mig iväg som jag är - på den tiden hade jag alltid plånbok i bakfickan på jeansen - och upptäcker när jag ska passera spärren att jag inte har några jeans på mig. Jag har alltså gått genom hela Gamla Stan iförd enbart T-shirt och trosor

 

[Petruska]

Med mycket pengar så kan man ringa efter hämtmat när man blir hungrig, man behöver inte ens gå och handla.
Problemet löst!

Ja, du upprepar det hela tiden. Nu vet vi ju att väldigt många människor lever med begränsade marginaler, och de mer än några andra vet hur jobbigt det är. Jag ser kort sagt ingen vettig anledning till att du gång efter annan upprepar att en större bostad och personal i hemmet gör att man slipper konfronteras med de jobbigare delarna av att bo tillsammans.

Professorer, till exempel, har vanligtvis inte inkomster som på något självklart vis räcker till stora bostäder, med tjänstefolk, i universitetsstäderna (där professorer av praktiska skäl tenderar att bo).

 

[Inte_Ung]

Men i viss utsträckning så tycker jag nog ändå att det finns viss brist på respekt som kan vara värd att uppmärksamma.

Jag skulle snarare vilja kalla det för "Brist på prioritering".
Han tycker inte att semlor är så viktiga helt enkelt.
Äta är viktigt men vad är inte viktigt, typ russinmiddag.

 

[Inte_Ung]

Nu vet vi ju att väldigt många människor lever med begränsade marginaler, och de mer än några andra vet hur jobbigt det är.

I det läget så har man ju "måstet" är rätta sig efter sina förutsättningar.

Jag ser kort sagt ingen vettig anledning till att du gång efter annan upprepar att en större bostad och personal i hemmet gör att man slipper konfronteras med de jobbigare delarna av att bo tillsammans.

Men det är där som det där med yrket kommer in.
Jag har alltid kunnat göra just så.
Det är en lösning som har funnits till hands för mig.

TS undrade hur de som levde med virriga personer har löst det hela.
Och jag svarade.
Jag lever i ett långt förhållande med en virrig person och trivs utmärkt med det.
Så bevisligen går det att få det att fungera.

(Ja jag lever priviligierat, men det har vi dragit i massor av trådar nu.)

 

[Mabuse]

Jag skulle snarare vilja kalla det för "Brist på prioritering".
Han tycker inte att semlor är så viktiga helt enkelt.
Äta är viktigt men vad är inte viktigt, typ russinmiddag.

Brist på prioritering av partner, ja. Det viktiga är inte semlorna, utan att man faktiskt tänker på att hm, hittar jag glutenfria hembakta semlor i frysen som min glutenintoleranta partner bakat, så kanske jag inte ska trycka i mig allihop till frukost, givet att det är fettisdag nästa vecka och hon kanske hade andra planer för dem? Att man inte prioriterar att tänka på sin partner alls, helt enkelt.

 

[athena_arabians]

Men om det följdes av ett "Jag skall baka nya åt dig" och en hög med nya bullar så hade det väl ordnat upp situationen hoppas jag?
Vad gjorde TS sambo efter att misstaget uppdagats?
Det är mera avgörande tycker jag än att han råkade göra ett misstag.

Ok första gången men om det händer igen är det inte bara tanklöshet. Det är brist på respekt. Ibland finns det inte tid att fixa något sådant om man upptäcker det när man ska ha bullarna.

Något säger mig att det inte är en engångsföreteelse med TS sambo.

 

[stjarnhimmel]

Och det visar på vilka resurser som man har.
Med mycket pengar så kan man ringa efter hämtmat när man blir hungrig, man behöver inte ens gå och handla.
Problemet löst!

Fast vad spelar det för roll? Människor som inte har mkt resurser måste ju också hitta sätt att leva tillsammans.
Jag tycker det nästan blir lite nedlåtande när du flera gånger skriver att lösningen är att köpa större boende.
Eller köpa städtjänst eller köpa hämtmat.
Nej det är ingen lösning för många.

 

[Inte_Ung]

Det viktiga är inte semlorna, utan att man faktiskt tänker på att hm, hittar jag glutenfria hembakta semlor i frysen som min glutenintoleranta partner bakat, så kanske jag inte ska trycka i mig allihop till frukost, givet att det är fettisdag nästa vecka och hon kanske hade andra planer för dem?

Virriga människor klarar inte av att tänka så.
Om man inte kan leva på det viset så klarar man inte av en virrig partner.
Man får lösa det till nästa gång helt enkelt med en uppmärkt låda.

 

[stjarnhimmel]

Jag skulle snarare vilja kalla det för "Brist på prioritering".
Han tycker inte att semlor är så viktiga helt enkelt.
Äta är viktigt men vad är inte viktigt, typ russinmiddag.

Nej han funderar inte på vad konsekvensen blir. Och det tycker jag är respektlöst.
Dvs man kan tänka att - jag kanske inte ska äta upp alla dessa eftersom det knappt blir några kvar till min sambo.
Eller att min sambo har bakat dessa då kanske hen ska använda dem till något?
eller massa andra saker...

 

[Inte_Ung]

Människor som inte har mkt resurser måste ju också hitta sätt att leva tillsammans.

Ja och det är ju svårare.
I det läget så kanske det inte fungerar att leva med den virrige.
Om man inte kan stå ut med det.
Den virrige måste ju också då rannsaka sig själv och fundera över om den ansträngning som behövs är något som den vill göra.

Det handlar om scheman, planering, kalendrar och gemensam prioritering.

 

[stjarnhimmel]

Ja och det är ju svårare.
I det läget så kanske det inte fungerar att leva med den virrige.
Om man inte kan stå ut med det.
Den virrige måste ju också då rannsaka sig själv och fundera över om den ansträngning som behövs är något som den vill göra.

Det handlar om scheman, planering, kalendrar och gemensam prioritering.

Haha.. du skriver som att normen är att ha ett stort boende, köpa städtjänst och alltid köpa hämtmat..
och de där konstiga som inte har råd med det...
Ja dååå.. blir det ju svårare...

 

[Petruska]

Fast vad spelar det för roll? Människor som inte har mkt resurser måste ju också hitta sätt att leva tillsammans.
Jag tycker det nästan blir lite nedlåtande när du flera gånger skriver att lösningen är att köpa större boende.
Eller köpa städtjänst eller köpa hämtmat.
Nej det är ingen lösning för många.

Jag håller fullständigt med dig. Det var det här jag ville uttrycka förut.

 

[Inte_Ung]

Haha.. du skriver som att normen är att ha ett stort boende, köpa städtjänst och alltid köpa hämtmat..
och de där konstiga som inte har råd med det...
Ja dååå.. blir det ju svårare...

Nej det gör jag inte.
Utan jag förklarar varför det spelar roll vad man arbetar med därför att det spelar roll för lösningarna vilka resurser som man har.

Jag lever så att röra kan lösas genom att bygga ett rum till.
Om man inte har sådana resurser så är det inte en lösning som man kan använda sig av.
Så det spelar roll vem man är för övrigt.

 

[Inte_Ung]

Jag håller fullständigt med dig. Det var det här jag ville uttrycka förut.

Jo men det är ju därför som det spelar roll vad man arbetar med.
För det ger olika förutsättningar till hur man kan lösa sina problem.

Kan du inte då hålla med om att yrket faktiskt spelar roll?

 

[Mabuse]

Fast vad spelar det för roll? Människor som inte har mkt resurser måste ju också hitta sätt att leva tillsammans.
Jag tycker det nästan blir lite nedlåtande när du flera gånger skriver att lösningen är att köpa större boende.
Eller köpa städtjänst eller köpa hämtmat.
Nej det är ingen lösning för många.

Dessutom, för att verkligen kompensera för allt slarv, inkluderat borttappade hårborstar, hembakta semlor, bortglömd födelsedagsresa, etc, så krävs det ju enormt mycket service, och det kostar en hel del. Även om man har pengar och skulle ha råd, så kanske man inte vill lägga såpass mycket på slarvkompensation. De pengarna hade kunnat gå till annat. Man kanske inte heller vill leva på hämtmat, omgiven av tjänstefolk, för att ens partner lever sitt liv med huvudet under armen.

 

[stjarnhimmel]

Nej det gör jag inte.
Utan jag förklarar varför det spelar roll vad man arbetar med därför att det spelar roll för lösningarna vilka resurser som man har.

Jag lever så att röra kan lösas genom att bygga ett rum till.
Om man inte har sådana resurser så är det inte en lösning som man kan använda sig av.
Så det spelar roll vem man är för övrigt.

Fast då är det ju vettigare att skriva " Har ni ekonomisk möjlighet och vilja att skaffa ett större boende"
Bara yrke behöver inte automatiskt betyda en viss inkomst. Man kan ha gått ner i tid eller det kan finnas stort spann inom yrket vad man tjänar. Dessutom handlar det ju om vad man väljer att spendera sina pengar på. Spenderandet har ju inget med yrket att göra.