Livetarkort
Trådstartare
Skriver under anonymt nick Vet du vem jag är, håll det för dig själv.
Ska till hösten flytta ihop med min pojkvän, han har redan flyttat in i huset vi ska bo i då han arbetar på den orten sedan en månad tillbaka (30 mil ifrån mig) och vi ska nu sätta igång att inreda och börja bygga ett liv.
Men jag vill inte längre.
Det som innan kändes rätt, typ. Känns inte längre bra i magen. När han var här sist var jag så arg när han åkte att det sprutade eld ur öronen typ. Egentligen utav ingen anledning men hans enorma snällhet och välvilja provocerar mig till bristningsgräns. Jag blir (tyvärr) riktigt elakt och snäsig mot honom för att få fram en reaktion, åsikt eller någon form av glöd men han är så snäll och bara tar allt.
Jag har fruktansvärt dåligt samvete och panik över att jag ens känner såhär (och att jag är svinig mot honom då vårt förhållande påminner så mycket om mitt förra men då var jag den som blev utsatt) nu när han flyttat till den delen av Sverige där jag ska studera till hösten och hittat oss ett hus vi får hyra. Han satte till och med dragkrok på bilen bara för att jag ska kunna köra hästen. Han lämnade kvar hälften av sitt möblemang i sin förra bostad efter som att vi ändå skulle handla nytt och han är super gullig på alla vis. Och nu vill jag inte längre.
Till saken hör att jag har ett väldigt stort behov av att få vara ifred och ha eget space, tid och liv för att må bra o fungera men trodde att det skulle gå i hamn liksom. Han vet om detta och vi har haft många samtal om just det efter som att han helst skulle vilja ha mig med hela tiden, sitta ihop med mig och älskar att pussas/gosa/kela.
Han kommer bli förkrossad när jag berättar att jag inte vill bo med honom och jag vill nog inte bygga en framtid alls med honom.
Nu har jag dessutom hittat den perfekta lösningen för mig med stall och boende som jag verkligen vill tacka ja till. Som ger mig möjligheter jag inte trodde skulle komma med träning och utvecklingsmöjligheter.
Men hur berättar man?
Hur lägger man upp det?
Kommer erbjuda ersättning för de möbler han lämnade kvar i gamla bostaden.
Och nej jag vet, det finns inga vackra sätt att göra slut på men jag har ingen att bolla detta med
Skulle gärna vilja höra andras livsblickar om när man inser lite sent att det är inte detta man vill. Hur vågar man följa sin magkänsla?
/Livet är kort.
Ska till hösten flytta ihop med min pojkvän, han har redan flyttat in i huset vi ska bo i då han arbetar på den orten sedan en månad tillbaka (30 mil ifrån mig) och vi ska nu sätta igång att inreda och börja bygga ett liv.
Men jag vill inte längre.
Det som innan kändes rätt, typ. Känns inte längre bra i magen. När han var här sist var jag så arg när han åkte att det sprutade eld ur öronen typ. Egentligen utav ingen anledning men hans enorma snällhet och välvilja provocerar mig till bristningsgräns. Jag blir (tyvärr) riktigt elakt och snäsig mot honom för att få fram en reaktion, åsikt eller någon form av glöd men han är så snäll och bara tar allt.
Jag har fruktansvärt dåligt samvete och panik över att jag ens känner såhär (och att jag är svinig mot honom då vårt förhållande påminner så mycket om mitt förra men då var jag den som blev utsatt) nu när han flyttat till den delen av Sverige där jag ska studera till hösten och hittat oss ett hus vi får hyra. Han satte till och med dragkrok på bilen bara för att jag ska kunna köra hästen. Han lämnade kvar hälften av sitt möblemang i sin förra bostad efter som att vi ändå skulle handla nytt och han är super gullig på alla vis. Och nu vill jag inte längre.
Till saken hör att jag har ett väldigt stort behov av att få vara ifred och ha eget space, tid och liv för att må bra o fungera men trodde att det skulle gå i hamn liksom. Han vet om detta och vi har haft många samtal om just det efter som att han helst skulle vilja ha mig med hela tiden, sitta ihop med mig och älskar att pussas/gosa/kela.
Han kommer bli förkrossad när jag berättar att jag inte vill bo med honom och jag vill nog inte bygga en framtid alls med honom.
Nu har jag dessutom hittat den perfekta lösningen för mig med stall och boende som jag verkligen vill tacka ja till. Som ger mig möjligheter jag inte trodde skulle komma med träning och utvecklingsmöjligheter.
Men hur berättar man?
Hur lägger man upp det?
Kommer erbjuda ersättning för de möbler han lämnade kvar i gamla bostaden.
Och nej jag vet, det finns inga vackra sätt att göra slut på men jag har ingen att bolla detta med
Skulle gärna vilja höra andras livsblickar om när man inser lite sent att det är inte detta man vill. Hur vågar man följa sin magkänsla?
/Livet är kort.