Hur skaffar man ett eget liv?

[Koltinna]

Jag har en dotter som är snart 2 år och hennes pappa och jag är separerade och har gemensam vårdnad. Min dotter är verkligen mitt ALLT! Jag älskar henne så otroligt mycket och jag går över eld och vatten för att hon ska ha det bra. Från att hon föddes till att jag och hennes pappa separerade så har jag haft henne vid min sida dygnet runt och tagit det största lasset i hennes omvårdnad. När hon åker iväg till sin pappa så känns det som att jag slutar fungera. Det känns som att mitt hjärta lämnar kroppen varenda gång. Jag kan inte sluta tänka på henne och sakna henne och jag blir så totalt olycklig att jag känner att allt är meningslöst. Jag vet inte hur jag ska kunna skaffa ett eget liv och acceptera att jag inte kan ha henne hos mig jämt.
Någon som känner igen sig och kan ge några tips eller liknande?

 

[Thek]

Sv: Hur skaffar man ett eget liv?

Känner igen detta, vi separerade när min dotter var bara 2 månader, de träffas knappt men jag hade samma känsla när jag var tvungen att ha barnvakt. Gick över mer och mer med hennes ålder och hamnar på en nivå som är lättare att hantera.

Försök slappna av och gör något som aktiverar kroppen och hjärnan. Vet inte vad du har för intressen men det finns alltid saker man kan fördjupa sig i. Att göra något kreativt har ofta hjälpt mig som att fota eller måla eftersom man kan släppa ut instängda känslor då eller kanske hitta ett nytt intresse som man tänkt på men aldrig testat.

Hoppas det löser sig för dig och att du kan känna dig lycklig fast din dotter är hos sin pappa. Saknaden är ju inte något negativt egentligen, det betyder ju att du bryr dig om henne och vill ha henne nära, en naturlig känsla som förälder, det gäller bara att rikta den så man inte mår dåligt av det.

 

[Petruska]

Sv: Hur skaffar man ett eget liv?

Jag tror att det till stor del har att göra med just att man i din situation har barnet ensam så stor del av tiden. Man måste helt enkelt tänka på barnet väldigt mycket, och alla andra engagemang blir ganska "avstängda".

Jag var också sådan när jag var ensam med barn.

Jag valde - rätt hårdhänt mot mig själv - att inte tillåta mig att tolka det som "jag älskar barnet så otroligt mycket" (underförstått mer än de föräldrar som inte har de här problemen) utan just som att det ensamma ansvaret formade mig på det här viset.

Och att det var en formning jag egentligen inte vill genomgå, jag ville kunna ha nöje av att göra barnfria grejer då och då, och av att ha barnvakt, och av att barnet var hos pappa/farfar/moster och odlade sin relation med dem utan mig.

Så tipset blir väl att känna känslan, låta sig känna den, tillåta den, men i möjligaste mån inte agera på den och inte heller tolka den som ett tecken på att just man själv är en så särskilt kärleksfull förälder. Utan mer som att man har blivit lite enkelspårig pga det ensamma ansvaret för barnet.

 

[ako]

Sv: Hur skaffar man ett eget liv?

Jag tror att det till stor del har att göra med just att man i din situation har barnet ensam så stor del av tiden. Man måste helt enkelt tänka på barnet väldigt mycket, och alla andra engagemang blir ganska "avstängda".

Jag var också sådan när jag var ensam med barn.

Jag valde - rätt hårdhänt mot mig själv - att inte tillåta mig att tolka det som "jag älskar barnet så otroligt mycket" (underförstått mer än de föräldrar som inte har de här problemen) utan just som att det ensamma ansvaret formade mig på det här viset.

Och att det var en formning jag egentligen inte vill genomgå, jag ville kunna ha nöje av att göra barnfria grejer då och då, och av att ha barnvakt, och av att barnet var hos pappa/farfar/moster och odlade sin relation med dem utan mig.

Så tipset blir väl att känna känslan, låta sig känna den, tillåta den, men i möjligaste mån inte agera på den och inte heller tolka den som ett tecken på att just man själv är en så särskilt kärleksfull förälder. Utan mer som att man har blivit lite enkelspårig pga det ensamma ansvaret för barnet.

Vilket utmärkt klokt svar !!

Till TS: Jag har inga tips och har inte varit i någon liknande sítuation, men vad bra ändå att hon har en pappa som finns där! Försök tänka på att det är bra för dottern att umgås med sin andra förälder oxå! Inte alla separerade föräldrar finns ju faktiskt med i barnets liv, tyvärr, men det gör din dotters pappa.

Lycka till!