Hur ska sjukvårdens tillkortakommanden lösas?

Man lägger ju ut de tider som är bokningsbara. Det betyder inte att man lägger upp alla tider.

Det systemet fanns på min gamla vårdcentral och fungerade utmärkt.
Det finns bestämt att minst hälften av alla tider ska läggas ut på vårdkontakterna. Det är en väldigt hög andel och innebär att man har gjort en politisk prioritering av de personer som har vana att använda internet medan de personer som saknar den vanan (gamla människor, människor med "nedsatt autonomi" exempelvis begåvningshandikappade, personer med synnedsättningar, personer som har svårt att behärska svenska) prioriteras ner.

Och nej, jag tycker inte att sjuka människor är besvärliga för att de söker sjukvård.
Jag tycker också att det vore bra om vi kunde erbjuda allt som önskas när det önskas.
Men så ser inte verkligheten ut och då ingår det i mitt uppdrag att fördela resurserna så att den som har störst behov också är den som först får tiden.
 
3 må


3 månaders vårdgaranti blir ju lite missvisande om det ex.vis behövs magnetröntgen för att bestämma om operation ska ske. Jag får ( förhoppningsvis) träffa en specialist inom 3 månaders vårdgaranti, ska jag magnetröntgas får jag vänta tills jag är prioriterad i kön, på mitt landsting har det inland varit ett års väntetid... När jag väl är röntgad går jag på vårdgarantin igen och ska opereras inom 3 månader.
Har jag nu otur kan jag ju få vara sjukskriven/ alt. inte kunnat jobba fullt ut under 1,5 år innan jag ens kan påbörja min rehabilitering. Vilket kan vara förödande för både mitt arbetsliv och familjeliv.
Min pappa som är pensionär opererades för ett diskbråck i ryggen för ett tag sedan. När det väl blev bestämt att det skulle bli operation (många gånger så självläker det ju) så gick det väldigt fort. Tror inte ens det tog tre månader med röntgen och allt.
 
@tara det är absolut så att du och jag ser på samma problem från två olika håll.
Du ser - helt förståeligt - utifrån ditt personliga perspektiv.
Jag är dessvärre tvungen att se det från ett större helhetsperspektiv och det innebär att man måste "välja" vem som ska få tiden och vem som inte ska få den.
Självklart blir den som prioriteras ner, missnöjd eller besviken och det jag försöker belysa, är att det är av nödtvång och inte av illvilja som prioriteringar sker.
Och det är ju också så att utbildad sjukvårdspersonal har större förutsättningar att kunna avgöra vilket som är mest brådskande jämfört med en enskild medborgare.

Visst är vården till för patienterna - men mest för dem med största behovet och allvarligaste och mest brådskande problemen. Och för att priotera upp en grupp, så måste man prioritera ner en annan.
 
Det finns bestämt att minst hälften av alla tider ska läggas ut på vårdkontakterna. Det är en väldigt hög andel och innebär att man har gjort en politisk prioritering av de personer som har vana att använda internet medan de personer som saknar den vanan (gamla människor, människor med "nedsatt autonomi" exempelvis begåvningshandikappade, personer med synnedsättningar, personer som har svårt att behärska svenska) prioriteras ner.
Men de har man ju redan bort prioriterat när man måste ha en knapptelefon, förstå instruktionen att knappa in sitt personnummer och sedan vänta in att någon ska ringa upp... På slutet innan svärmor fick ett boende så fick jag ringa till VC, beskriva hennes problem och försöka boka en tid... När de ringde upp henne så hade hon glömt bort vad hon sökte för, de la på och så kom hon på det strax där efter, försökte få tag på någon i telefon osv...
 
Jag håller helt med om att komplicerade ingrepp bör göras centralt men det finns många mindre operationer som kan göras även vid de mindre sjukhusen med bibehållen kvalité om man nu inte roffar åt sig hela den ekonomiska kakan till de största sjukhusen.
Det känns lite som att i en iver att spara pengar i varje sekund och varje besök blir det en stress som gör att man hela tiden skickar vidare så att det blir dyrare och information tappas. Kanske skulle det vara bättre om en läkare försökte ta tag i ett visst problem med en viss patient och hålla kvar i det så länge det ligger inom hens kompetensområde. Dvs de får sluta räkna pinnar (som det kallas med total quality management och prissättningar) utan jobba i lugn och ro ifred och dela på en sekreterare som kan boka konferenser och flyg och flytta information osv i den mån det behövs (en bekant överläkare kunde ägna en halv dag åt att försöka jaga flyg och hotell inför konferenser när en annan bekant som jobbade privat åt läkemedelsindustrin hade en sekreterare på företaget med ansvar för resor som kunde fixa det på tio minuter eftersom hon hade standardbolag och hotell och hade koll.).

Tydligen är den ende som har koll på en enskild patient numera journalen.

Men läkare och lärare och många poliser verkar ju också rent arbetsmiljömässigt vantrivas med den typ av mikrokontroll som TQM ger. Att allt deras ansvar försvinner och de bara blir ngt slags löpande bands kuggar. Vilket kanske inte var vad de såg fram emot när de pluggade.

(Hos oss har de ortopedakut och närakut (hoppas jag ännu) de är väldigt bra för barn som bara hostar mitt i natten och stukade fötter som visar sig vara avbrutna. Riktiga akuten känner jag knappt folk som varit förbi.)
 
  • Gilla
Reactions: Sar
Tänker du till akuten eller primärvården?

Här har man kunnat boka själv länge men det är bara själv som i att man slipper telefonen, det är fortfarande en sköterska som bokar tiden.

Primärvården och inte via sköterska.
Till mig som ortoped i primärvården än så länge bara telefontid, blir det egenbokning av besök också kommer det att bli många besök hos mig som inte hade behövt en ortopedspecialist som första instans.
 
Det finns bestämt att minst hälften av alla tider ska läggas ut på vårdkontakterna. Det är en väldigt hög andel och innebär att man har gjort en politisk prioritering av de personer som har vana att använda internet medan de personer som saknar den vanan (gamla människor, människor med "nedsatt autonomi" exempelvis begåvningshandikappade, personer med synnedsättningar, personer som har svårt att behärska svenska) prioriteras ner.

Och nej, jag tycker inte att sjuka människor är besvärliga för att de söker sjukvård.
Jag tycker också att det vore bra om vi kunde erbjuda allt som önskas när det önskas.
Men så ser inte verkligheten ut och då ingår det i mitt uppdrag att fördela resurserna så att den som har störst behov också är den som först får tiden.
Jo att du tycker att sjuka människor är jobbiga är i princip det enda du skriver. Så gott som allt du skriver går i ut på hur man skall få folk att sluta söka vård.

Varför inte istället fundera på hur själva vården fungerar och vad den kan göra för att göra det hela bättre.

Det går fortfarande utmärkt att ringa och beställa tid. Att boka tid via nätet är ett komplement till telefonbokningen. På det sättet frigör man personal som inte behöver sitta i telefonen och ringa runt.

Om det nu är så omöjligt att få vården att fungera där de flesta som söker hjälp får det hur kommer det sig att det fungerar generellt så bra här?

Oftast mycket kortare väntetid på remisser och liknande än tre månader. Inga större problem att få tid på sin VC även om mitt ärende inte är akut?
Att väntetiden på närakuten oftast inte är direkt besvärande? Att väntetiden på gynakuten när de är underbemannad är mindre än två timmar?

Kanske finns det ett samband med att det har underlättats att få tid på sin VC. Att man kan få prata med en sköterska två förmiddagar i veckan utan att boka tid. Att det två förmiddagar i veckan är droppin. Att man gjort vården lättillgänglig för de där mindre akuta åtgärderna har kanske gjort att man minskat trycket på de riktiga akuterna.

Klart att allt inte är perfekt här men generellt så är det inget problem ens om man bara har mindre besvär.
 
@tara det är absolut så att du och jag ser på samma problem från två olika håll.
Du ser - helt förståeligt - utifrån ditt personliga perspektiv.
Jag är dessvärre tvungen att se det från ett större helhetsperspektiv och det innebär att man måste "välja" vem som ska få tiden och vem som inte ska få den.
Självklart blir den som prioriteras ner, missnöjd eller besviken och det jag försöker belysa, är att det är av nödtvång och inte av illvilja som prioriteringar sker.
Och det är ju också så att utbildad sjukvårdspersonal har större förutsättningar att kunna avgöra vilket som är mest brådskande jämfört med en enskild medborgare.

Visst är vården till för patienterna - men mest för dem med största behovet och allvarligaste och mest brådskande problemen. Och för att priotera upp en grupp, så måste man prioritera ner en annan.
Som sagt väldigt konstigt att det fungerar här när det enligt dig är så gott som omöjligt. Men det är klart att det är skillnad på att tänka "Vad kan vi göra för att människor inte skall behöva söka sig till akuten för att träffa en läkare" eller "Om bara alla de där människor kunde fatta att de inte skall söka sig till akuten för att få träffa en läkare".
 
Som sagt väldigt konstigt att det fungerar här när det enligt dig är så gott som omöjligt. Men det är klart att det är skillnad på att tänka "Vad kan vi göra för att människor inte skall behöva söka sig till akuten för att träffa en läkare" eller "Om bara alla de där människor kunde fatta att de inte skall söka sig till akuten för att få träffa en läkare".

Det kanske finns högre läkartäthet där du bor? Eller högre tillgänglighet till någon annan vård?

Jag försöker - men misslyckas uppenbarligen - tänka kring att efterfrågan och tillgängliga resurser inte stämmer överens. Och det är fantastiskt att det fungerar bra där du bor!
Jodå, många människor får träffa vården här också - men det är också många som inte får göra det när de önskar.
Du skriver ju själv om hur dålig vården har varit.
 
Det kanske finns högre läkartäthet där du bor? Eller högre tillgänglighet till någon annan vård?

Jag försöker - men misslyckas uppenbarligen - tänka kring att efterfrågan och tillgängliga resurser inte stämmer överens. Och det är fantastiskt att det fungerar bra där du bor!
Jodå, många människor får träffa vården här också - men det är också många som inte får göra det när de önskar.
Du skriver ju själv om hur dålig vården har varit.
Jag bor i Halland (Kungsbacka) här fungerar det oftast utmärkt. I Västra Götaland (Göteborg) fungerar det oftast inte alls. En geografisk skillnad på 25 kilometer.

I Varberg bygger man ut BB. Inte för att rymma fler utan för att alla bla skall få ett eget rum och slippa dela. Man får stanna kvar på BB hur länge man vill. Kvinnor från hela Sverige söker sig till Varberg.

I Göteborg blir man utskriven så fort det bara går och förlossnings/ BB-avdelningar läggs ner.

Ja jag har skrivit att det oftast har fungerat bra men de gånger det har nästan blivit riktigt tokigt så beror det på att sjukvården inte lyssnat. Som patient är man i en väldigt beroendeställning till sjukvårdspersonalen.

Men då kanske den rätta frågan att fråga är "Vad skall vi (sjukvården) göra för att fler skall få träffa vården" istället för att gnälla på att folk uppsöker akuten. Och det gör dom för att det är deras enda chans att få hjälp överhuvudtaget.

Det mesta i den här tråden har handlat om vad patienten skall göra och väldigt lite om vad sjukvården kan göra.

Tex det här med att man utan att behöva boka tid får träffa en sköterska för enklare bedömningar är ju guld värt. Att ta ett blodtryck, kolla upp någon biverkning på ens medicin, sårvård, bara någon som kan kasta ett getöga på en nagel som envisas med att göra ont i flera veckor osv.
 
Det handlar nog inte alltid bara om vad man VILL. Utan på om det finns pengar att betala obekväm arbetstid med. Jag hade gladeligen jobbat senare 1 eller 2 dagar/v, men inte utan att få skälig ersättning. Få är lediga en tisdag kl 11, men hade det gällt ett viktigt läkarbesök/vårdbesök hade jag sett till att greja det..
Jo så är det. Men vi som har många gruppbehandlingar skulle få mkt bättre möjligheter om vi fick arbeta på kvällstid och få betalt. Det tänkte jag inte ens på, vården känns mest som en välgörenhet om man inte har en läkarlön.
 
Jag har nyligen varit i kontakt med sjukvården/folktandvården och upplever det fantastiskt. Vet inte om det är för att jag betalade för mitt besök eftersom det var tandvård (men det utfördes på dagkirurgen) som det gick så fort :confused:
Var till tandläkaren första besöket i mitten av oktober och fick tänderna fixade i full narkos förra veckan. Från att det bestämdes att jag skulle sövas till att jag fick komma till operation tog det mindre än 1 månad!
(Norrbottens läns landsting)

Däremot förstod jag inte varför det måste vara en narkosläkare och en narkossjuksköterska, läkaren gjorde då ingenting medan jag var vaken, gav lite order som jag väl tyckte han kunde utföra själv. Kändes lite onödigt med två som skötte/övervakade narkosen. Men kan såklart vara något som gör att det är nödvändigt som sker när man är sövd och inte märker så mycket ;) Mycket folk i rummet överlag (narkossjuksköterska, narkosläkare, tandläkare, tandsköterska, undersköterska*2 samt en sjuksköterskestudent, 6/7 personer kändes dyrt!), men man är ju van vid djursjukvården där man i regel är 2 stycken, opererande veterinär och djursjukvårdare som sköter narkosen samt servar veterinär :p
 
Däremot förstod jag inte varför det måste vara en narkosläkare och en narkossjuksköterska, läkaren gjorde då ingenting medan jag var vaken, gav lite order som jag väl tyckte han kunde utföra själv. Kändes lite onödigt med två som skötte/övervakade narkosen.

Man är alltid två narkospersonal när man startar en narkos (ska iaf vara det, av säkerhetsskäl).

Gissar att du varit på en av mina arbetsplatser, och den narkosläkare som var med när du somnade gick vidare till nästa sal (av 6) när du väl sov, och hjälpte till (borde iaf ;) ) med patienten som var där. Narkosläkarna studsar runt där de behövs för stunden, medan narkossköterskorna är kontinuiteten på sal.
Till skillnad från i många andra länder där narkosläkaren är med patienten hela tiden och narkossköterskan max får räcka doktorn en spruta...

Normal-antal på tandläkarsidan är 3. En tandläkare, en tandsköterska och en "övrig" som jag tror också är tandsköterska. Har aldrig frågat. Ska göra imorgon, bara för att jag är nyfiken :)

Skönt att det verkar ha varit en ok upplevelse överlag för dig, det är vårt mål :)
 
Gissar att du varit på en av mina arbetsplatser, och den narkosläkare som var med när du somnade gick vidare till nästa sal (av 6) när du väl sov, och hjälpte till (borde iaf ;) ) med patienten som var där. Narkosläkarna studsar runt där de behövs för stunden, medan narkossköterskorna är kontinuiteten på sal.
Till skillnad från i många andra länder där narkosläkaren är med patienten hela tiden och narkossköterskan max får räcka doktorn en spruta...

Normal-antal på tandläkarsidan är 3. En tandläkare, en tandsköterska och en "övrig" som jag tror också är tandsköterska. Har aldrig frågat. Ska göra imorgon, bara för att jag är nyfiken :)

Skönt att det verkar ha varit en ok upplevelse överlag för dig, det är vårt mål :)

Är Piteå Sjukhus en av dina arbetsplatser så var jag där.
Det förklarar saken, tyckte väl att det kändes lite onödigt med två hela tiden. En narkosläkare som "studsar runt" mellan salarna är ju smart besparing av arbetskraft!
Mycket bra upplevelse, lite butter narkosläkare som inte presenterade sig (var väl stressad) men övriga var underbara både på op och uppvaket och fick en att känna sig trygg :up: :bow:
 
Är Piteå Sjukhus en av dina arbetsplatser så var jag där.
Det förklarar saken, tyckte väl att det kändes lite onödigt med två hela tiden. En narkosläkare som "studsar runt" mellan salarna är ju smart besparing av arbetskraft!
Mycket bra upplevelse, lite butter narkosläkare som inte presenterade sig (var väl stressad) men övriga var underbara både på op och uppvaket och fick en att känna sig trygg :up: :bow:
Japp, Piteå är mitt "hemmasjukhus". Tråkigt med uppförandet på doktorn, men som du säger, ibland är man stressad. Tur att det inte drog ner helhetsintrycket alltför mycket, och välkommen tillbaka om det behövs, jag hoppas du slipper ;)
 
  • Gilla
Reactions: Sar
Det handlar nog inte alltid bara om vad man VILL. Utan på om det finns pengar att betala obekväm arbetstid med. Jag hade gladeligen jobbat senare 1 eller 2 dagar/v, men inte utan att få skälig ersättning. Få är lediga en tisdag kl 11, men hade det gällt ett viktigt läkarbesök/vårdbesök hade jag sett till att greja det..

Det är inte alltid så lätt det där med att få ledigt även om många kollektivavtal anger att man har rätt att få ledigt för läkarbesök.
 
@tara det är absolut så att du och jag ser på samma problem från två olika håll.
Du ser - helt förståeligt - utifrån ditt personliga perspektiv.
Jag är dessvärre tvungen att se det från ett större helhetsperspektiv och det innebär att man måste "välja" vem som ska få tiden och vem som inte ska få den.
Självklart blir den som prioriteras ner, missnöjd eller besviken och det jag försöker belysa, är att det är av nödtvång och inte av illvilja som prioriteringar sker.
Och det är ju också så att utbildad sjukvårdspersonal har större förutsättningar att kunna avgöra vilket som är mest brådskande jämfört med en enskild medborgare.

Visst är vården till för patienterna - men mest för dem med största behovet och allvarligaste och mest brådskande problemen. Och för att priotera upp en grupp, så måste man prioritera ner en annan.
Nu blir jag rädd på allvar. Menar du att en BVC läkare på en vårdcentral ska hindra ett litet barn på två år från att få ett blodprov som skulle bevisa glutenintolerans när en läkare på akuten hade rekommenderat familjen till att förmodligen skulle kunna vara glutenintolerans. Bvcläkaren hindrar Därmed vidare behandling, remiss, och vilket då frambringar framtida skador.

Nu kanske du ska ta det lite lugnt när du läser och skriver. Du är stressad ???

Ja.
Det är ett till sätt att "fria till befolkningen" och hindra att vården i första hand ges till den med största behovet.
Detta uttalande är inte okej. Håller med @Tora som beskriver problematiken tydligt. (Min duktiga nästannamne :-) )
 
Det jag inte förstår @tara är varför familjen inte sökte tid på vårdcentralen för sitt barn från början? Jag kan verkligen inte förstå varför man sätter sig på akuten för något som har pågått under en längre tid. För mig är akuten verkligen sista anhalten och något jag vanligtvis har kommit till med ambulans de gångerna jag har varit där. Jag tänker inte ens på att alternativet akuten finns förren det är så illa att ambulans oftast behövs och då är det verkligen illa och det går inte att vänta. BVC är förebyggande och jag har aldrig hört talas om någon som sökt dit när/om barnet är sjukt? Möjligtvis om barnet har utslag att man ringer sin distriktssköterska eftersom de oftast är väldigt duktiga på sådant men inte söker man tid hos BVC-läkaren om barnet är sjukt? Om barnet är sjukt på något sätt söker man till sin vanliga vårdcentral och ev. får man en remiss till barnmottagningen om det behövs. BVC är ingen barnläkarmottagning utan är just preventiv vård där man har koll på att barnet utvecklas och växer som hen ska och där man får vaccinationer. De har inga resurser för att ta emot sjuka barn.
 
Tex det här med att man utan att behöva boka tid får träffa en sköterska för enklare bedömningar är ju guld värt. Att ta ett blodtryck, kolla upp någon biverkning på ens medicin, sårvård, bara någon som kan kasta ett getöga på en nagel som envisas med att göra ont i flera veckor osv.
Äntligen kommer du med konkreta förslag!
Bra tankar.
 
Nu blir jag rädd på allvar. Menar du att en BVC läkare på en vårdcentral ska hindra ett litet barn på två år från att få ett blodprov som skulle bevisa glutenintolerans när en läkare på akuten hade rekommenderat familjen till att förmodligen skulle kunna vara glutenintolerans. Bvcläkaren hindrar Därmed vidare behandling, remiss, och vilket då frambringar framtida skador.
) )

du uttrycker dig drastiskt och lite orimligt.
Jag tror inte att BVC-läkaren "hindrade" provtagning.
Däremot är jag säker på, utifrån beskrivningen, att BVC-läkaren inte ordinerade eller beställde provtagningen vilket faktiskt är två helt olika saker.

Det är inte lätt alla gånger att förstå organisationen - ibland inte ens för dem som jobbar inom dem.

Men BVC har inte i uppdrag och får därmed inte resurser för att utreda sjuka barn.
Uppdraget för BVC-läkaren är i första hand fyra hälsokontroller (varav det senaste tillskottet mycket väl kunde strykas och tiden användas bättre för exempelvis viss utredning; ett påhitt senaste året som inte ens de som hittade på det, vet vad det egentligen ska användas till) i ett mindre barns liv.
Dessutom vara behjälplig som diskussionspartner för BVC-sköterskan.

Sjukdom ska utredas via sjukvården, inte hälsovården.

I ditt konkreta exempel "borde" den första läkaren på akuten antingen själv ha tagit provet vid första besöket där (om läkaren ansåg att det behövdes) eller remitterat till en öppenvårdsenhet för utredning - om man ansåg att utredning var befogad men inte själv kunde göra det.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stil på bostad för uthyrning.
Tillbaka
Upp