Hur ska sjukvårdens tillkortakommanden lösas?

[Snubbelfot]

Stort problem för mindre sjukhus i en region som upplever att det största sjukhuset roffar åt sig alla resurser.

Absolut, men den utvecklingen tror jag är oundviklig och trots allt övervägande positiv för patienterna. Även för personal som får möjlighet att utvecklas inom sin specialitet. Det lilla sjukhuset kan fortfarande nischa sig och profilera sig med subspecialiteter. Den patient som behöver en ny höftled eller något annat större "engångsingrepp" kanske får förlika sig med att åka 20 mil till ett sjukhus istället för 5 mil, om det innebär en signifikant reducerad risk för komplikationer eller reoperation.

 

[CillaW]

Nej, det är inte patienterna som styr resurstilldelningen.
Men det är patienternas beteende i telefon till sjuksköterska som styr bokningarna.
Och när sköterskan har bokat akutmottagningen full med patienter med mindre brådskande besvär, och det faktiskt ringer någon som har ett uppenbart behov så sätts den som överbokning.

Det är ju tydligt i en del inlägg att sjukvården alltid SKA erbjuda tider till ALLA som önskar. Och det är i verkligheten det beteendet som finns.

Så trots att många upplever sig motade, är situationen i andra ändan en uttalat hög bokning, som leder till ganska dåliga möten.

Jo, de som är "tillräckligt på" bokas in även om det blir överbokningar.
Eftersom sjuksköterskorna sitter i kläm i telefonen och får ta emot väldigt mycket ilska och frustration från människor som inte tycker att de erbjuds det de har rätt till.

Och nu införs att patienter ska kunna boka besök själv via Mina Vårdkontakter.

 

[lil-sis]

Och nu införs att patienter ska kunna boka besök själv via Mina Vårdkontakter.

Tänker du till akuten eller primärvården?

Här har man kunnat boka själv länge men det är bara själv som i att man slipper telefonen, det är fortfarande en sköterska som bokar tiden.

 

[Och_Aye]

Jag har verkligen ingen aning om hur man ska lösa problemen, men tänkte på det här med att man uppsöker akuten i "onödan". De senaste åren har jag försökt få läkartid ett par gånger, så här har rekommendationerna sett ut.

1) vart extremt trött i många månader. Försökte med d-vitamin etc själv men ringde sen vårdcentralen som rekommenderade akuten.
2) ischias-liknande smärta som varit till och från i ca 2 år men värre vid tillfället. Ringde vc då jag fick väldigt ont på jobbet. De rekommenderade akuten. (Gick sedan privat och fick tid efter en vecka tror jag.)
3) min barnmorska var på utbildning och jag hade en helvetes migrän och tänkte bara fråga om det finns någon receptfri medicin man kan prova och se om det hjälper. Ringde både 1177 samt vc som rekommenderade akuten.

(4 min sambos knä dårå. Vc rekommenderade akuten i första hand).

Har inte gått till akuten några av gångerna men har å andra sidan inte fått någon tid heller - vilket ju blir lite frustrerande till slut. Så någonstans kanske inte alltid patienten vill springa till akuten för allt möjligt utan kanske har haft problem länge och helt enkelt ser det som enda möjligheten till vård, liksom.

 

[kryddelydd]

Tack för svar!

Provet visade att mitt kolesterol är högt, men inte skyhögt. Läkaren sa att om jag absolut ville kunde jag behandla det men eftersom jag inte hade några andra riskfaktorer (rökning, övervikt osv) så behövde jag egentligen inte. Så jag lät bli, även om det gnager i mig att min pappa fick sin första hjärtinfarkt när han var 56.

Men då kunde hon alltså ha gjort den bedömningen innan provet? Summa summarum blir det ju ändå ett läkarbesök.

Ja, jag tycker att man skulle ha gjort den bedömningen innan besöket, exempelvis per telefon. Saknas andra riskfaktorer så vinner man egentligen inget på att behandla kolesterolet.
Idag räknas det som "ärftlig belastning" om en "manlig förstagradssläkting" dvs pappa eller bror, insjuknat i hjärt-kärlsjukdom innan 45 års ålder och kvinnlig förstagradssläkting innan 55 års ålder.

 

[mandalaki]

Jag har verkligen ingen aning om hur man ska lösa problemen, men tänkte på det här med att man uppsöker akuten i "onödan". De senaste åren har jag försökt få läkartid ett par gånger, så här har rekommendationerna sett ut.

1) vart extremt trött i många månader. Försökte med d-vitamin etc själv men ringde sen vårdcentralen som rekommenderade akuten.
2) ischias-liknande smärta som varit till och från i ca 2 år men värre vid tillfället. Ringde vc då jag fick väldigt ont på jobbet. De rekommenderade akuten. (Gick sedan privat och fick tid efter en vecka tror jag.)
3) min barnmorska var på utbildning och jag hade en helvetes migrän och tänkte bara fråga om det finns någon receptfri medicin man kan prova och se om det hjälper. Ringde både 1177 samt vc som rekommenderade akuten.

(4 min sambos knä dårå. Vc rekommenderade akuten i första hand).

Har inte gått till akuten några av gångerna men har å andra sidan inte fått någon tid heller - vilket ju blir lite frustrerande till slut. Så någonstans kanske inte alltid patienten vill springa till akuten för allt möjligt utan kanske har haft problem länge och helt enkelt ser det som enda möjligheten till vård, liksom.

I alla de fallen låter väl akuten som en helt galen rekommendation

 

[kryddelydd]

Och nu införs att patienter ska kunna boka besök själv via Mina Vårdkontakter.

Ja.
Det är ett till sätt att "fria till befolkningen" och hindra att vården i första hand ges till den med största behovet.

 

[Och_Aye]

I alla de fallen låter väl akuten som en helt galen rekommendation

Ja men precis... Det är ju det som blir så tokigt. Nu undviker jag helt att gå till doktorn om jag kan och i synnerhet springer jag inte ner dörrarna till akuten - men hade jag lyssnat på dem hade jag ju känt mig extremt malplacerad på akuten liksom.

 

[mandalaki]

Ja, jag tycker att man skulle ha gjort den bedömningen innan besöket, exempelvis per telefon. Saknas andra riskfaktorer så vinner man egentligen inget på att behandla kolesterolet.
Idag räknas det som "ärftlig belastning" om en "manlig förstagradssläkting" dvs pappa eller bror, insjuknat i hjärt-kärlsjukdom innan 45 års ålder och kvinnlig förstagradssläkting innan 55 års ålder.

Aha, via telefon. Ja det hade nog besparat vården ett besök.

Jag har tagit om provet ett par gånger hos min neurolog. Kolesterolet har gått ner, om det beror på att jag efter första provet slutade äta omelett varje morgon vet jag inte. Det är dock fortfarande för högt - men neurologen säger som du, det är inte ens säkert att man vinner något på att behandla det. Jag är fortfarande orolig för det men har låtit det stanna vid det, statiner verkar inte så himla roliga heller.

Bra upplysning om ärftligheten där, tack! Då behöver jag inte vara så orolig för det (även om jag inte vet när pappas hjärt/kärlsjukdom började, bara när han fick sin första infarkt).

 

[kryddelydd]

Bra upplysning om ärftligheten där, tack! Då behöver jag inte vara så orolig för det (även om jag inte vet när pappas hjärt/kärlsjukdom började, bara när han fick sin första infarkt).

Jag var otydlig.
Med "debuterade" menar man i detta fallet den hjärtinfarkten du beskriver.

 

[mandalaki]

Jag var otydlig.
Med "debuterade" menar man i detta fallet den hjärtinfarkten du beskriver.

Tack! Då känns det förstås ännu bättre

Jag kanske har ärvt pappas seghet också. Han har haft två eller tre hjärtinfarkter, är bypassopererad, har pacemaker, har haft en stroke och ett subduralhematom och ena halsartären är helt igenkloggad sedan tio år. Ändå lever han, fast nu är det inte mycket kvar av honom. Han är som ett litet grått papper och vid senaste pacemakerkontrollen konstaterades att det bara är den som håller hjärtat igång, det har ingen egen kraft kvar.

 

[Sar]

Absolut, men den utvecklingen tror jag är oundviklig och trots allt övervägande positiv för patienterna. Även för personal som får möjlighet att utvecklas inom sin specialitet. Det lilla sjukhuset kan fortfarande nischa sig och profilera sig med subspecialiteter. Den patient som behöver en ny höftled eller något annat större "engångsingrepp" kanske får förlika sig med att åka 20 mil till ett sjukhus istället för 5 mil, om det innebär en signifikant reducerad risk för komplikationer eller reoperation.

Nja, jag håller självklart med när det gäller större ingrepp men dränerar man ett sjukhus nog hårt på resurser så blir det till slut inte säkert att låta ens mindre operationer fortsätta och då måste det stora flertalet åka 20+ mil. Vilket både är illa ur patientsäkerhet samt ur ekonomisk synpunkt (massa sjuktransporter etc).

 

[kryddelydd]

Jag har verkligen ingen aning om hur man ska lösa problemen, men tänkte på det här med att man uppsöker akuten i "onödan". De senaste åren har jag försökt få läkartid ett par gånger, så här har rekommendationerna sett ut.

1) vart extremt trött i många månader. Försökte med d-vitamin etc själv men ringde sen vårdcentralen som rekommenderade akuten.
2) ischias-liknande smärta som varit till och från i ca 2 år men värre vid tillfället. Ringde vc då jag fick väldigt ont på jobbet. De rekommenderade akuten. (Gick sedan privat och fick tid efter en vecka tror jag.)
3) min barnmorska var på utbildning och jag hade en helvetes migrän och tänkte bara fråga om det finns någon receptfri medicin man kan prova och se om det hjälper. Ringde både 1177 samt vc som rekommenderade akuten.

(4 min sambos knä dårå. Vc rekommenderade akuten i första hand).

Har inte gått till akuten några av gångerna men har å andra sidan inte fått någon tid heller - vilket ju blir lite frustrerande till slut. Så någonstans kanske inte alltid patienten vill springa till akuten för allt möjligt utan kanske har haft problem länge och helt enkelt ser det som enda möjligheten till vård, liksom.

Helt fel råd i alla exemplen!
Och det är i ärlighetens namn inte så ovanligt med råd som leder till fel vårdnivå även om jag uppenbarligen tycker att det är vansinne att göra på det sättet. Sannolikt ett tecken på frustration vilket dock inte ska göra att man lättvindigt avhändar sig frågeställningen till någon annan som rimligen inte ska behöva hantera det.

1. tid på VC när sådan finns. Uppenbarligen inte akut. Kan dessutom vänta flera veckor på tid även om det förstås är tråkigt.
2. Kontakt med sjukgymnast låter adekvat.
3. Inte helt ovanligt, åtminstone på 1177: man ringer FAKTISKT för att få råd men blir bokad hos distriktsläkarjour eller rådd att åka till akuten. Att det sedan inte finns mycket till lämpliga preparat när man är gravid, är en annan fråga. Alvedon, typ.

Med detta sagt:
om jag nu utgår från rent MEDICINSK prioritering:
det är väldigt få ärenden där en människa behöver träffa en distriktsläkare innan nästa ordinarie öppettid (jag syftar nu på vardagskvällar och i viss mån helger). Det är i stort sett små sår som behöver sys. Nästan allt annat kan vänta tills nästkommande vardag (helgerna bör det rimligen också finnas öppet 08-17 eller något liknande).
I stort sett endast småsår som behöver sys.

Om man stängde jourerna, blev det något fler tillgängliga läkare dagtid och därmed en något ökad tillgänglighet under ordinarie öppettid och därmed ett mindre behov att uppsöka jourverksamhet.

Det som gör att man inte kan utforma verksamheten utifrån MEDICINSK nödvändighet är att befolkningen inte accepterar det.
Man vill kunna söka en kväll eller på helgen för två-tre veckors förkylning (inte ovanligt på den jour där jag tjänstgör ibland). Man vill kunna söka på kväll eller helg för långvarig hosta, och för allt möjligt annat. Eftersom det är opraktiskt att ta ledigt från jobbet.

Man vill kunna söka akutmottagningen för diverse åkommor av mindre allvarlig art, liksom för allvarliga åkommor, dygnet runt. Eftersom det är praktiskt utifrån resten av livet.

 

[kryddelydd]

Nja, jag håller självklart med när det gäller större ingrepp men dränerar man ett sjukhus nog hårt på resurser så blir det till slut inte säkert att låta ens mindre operationer fortsätta och då måste det stora flertalet åka 20+ mil. Vilket både är illa ur patientsäkerhet samt ur ekonomisk synpunkt (massa sjuktransporter etc).

Att åka 20+ mil i helikopter för en akut operation är säkert bättre än att göra det på hemmaplan med en ovan operatör, vid de flesta tillstånd.
Som du skriver: det är dyrt i transporter men en del av transportkostnaderna kan säkert motiveras av minskade kostnader pga färre komplikationer.

Vissa ingrepp BÖR absolut centraliseras. Man vet att vissa komplicerade canceroperationer ger väldigt mycket bättre resultat om operatören har större vana.

Visst ska man fundera på hur mycket pengar en person är värd, men med tanke på att vissa läkemedelsbehandlingar får kosta någon miljon per år i ganska många år och vi "sväljer" den kostnaden, så kan man tycka att kostnaden för resor vid ett par vårdtillfällen är väldigt välmotiverade för att kunna förbättra resultatet.
Resekostnader är en droppe i havet vid exempelvis cancervård; man får säkert en resa för mindre pengar än en enda dos cytostatika... (obs, nu har jag inte kollat så det finns väl preparat som är billigare än en normal sjukresa, men inte så mycket)

 

[Tora]

Ja.
Det är ett till sätt att "fria till befolkningen" och hindra att vården i första hand ges till den med största behovet.

Det var bland det mest patientovänliga jag har läst på länge.

Även om du verkar ha väldigt svårt att acceptera det så finns faktiskt sjukvården i första hand till för patienterna och inte tvärt om.

Det är när man möter sådana som du i sjukvården som man som patient känner total vanmakt. Det är sjukvårdspersonal som har din tråkiga attityd mot patienter som nära kostat mig livet och ena ögat. Sånna som bara tycker att patienter mest är till besvär och tar upp din värdefulla tid.

Tack och lov så fungerar sjukvården hos oss oftast väldigt bra. Det är lätt att få akuttid på min VC. Icke akuta tider som mest 7 dagar. Skulle man inte kunna få en tid samma dag och man absolut känner ett behov av att träffa en läkare omgående så finns närakuten.

När jag behövde åka akut till gynakuten en lördag så beklagade dom att jag antagligen skulle få vänta länge då dom var underbemannade. Jag fick vänta 1,5h. Alltså ingen väntan egentligen.

Ibland kan man ha otur på närakuten och det är längre väntetid men oftast tar det runt en timme.

Läste i tidningen att Gyn här i stan hade gjort en ordentlig uppryckning för att vara mer lättillgänglig och ändrat på en hel del rutiner för att säkerställa omsorgen om patienterna. Detta kändes väldigt roligt att läsa då jag varit med och satt igång förändringarna på ett litet, litet hörn. Ett litet bevis på att man får respekt som patient och medmänniska.

Remissen till näsa-öron-hals skickades i början av december och vi har fått en tid i slutet av januari. Alltså knappt 1,5 månads väntetid och då är det två veckor som går bort eftersom det är en massa röda dagar.

Visst finns det flaskhalsar men generellt så fungerar sjukvården väldigt bra här. De gånger det har blivit tokigt är när sjukvården inte lyssnat på mig.

Tyvärr räcker det att bara kommer över till Göteborg för att det skall bli katastrof. En akut som lät min man vänta i 18 timmar när han var så dålig att han inte kunde stå upp. Inte ens en säng fick han att ligga i förrän jag pratat med dom över telefonen och sagt att det här är inte ok. Innan dess låg han på golvet. Senare visade sig att han hade hjärnhinneinflammation. Tack och lov inte någon farlig variant för då hade de 18 timmarna kunnat kosta honom livet.

Ögonakuten i Mölndal höll på att kosta mig ena ögat för att min läkare på vårdcentralen gjort ett litet fel i remissen. Tack och lov så kan jag vara väldigt enveten av mig.

Just om ögonakuten i Mölndal kan jag skriva en hel roman om och då är det inget positiv.

Det som jag upplever som skillnaden är att här får man frågan "Vad kan vi göra för att hjälpa dig" medan i Göteborg får man mer en suck och "vad gör du här?".

Får då Hallands sjukvård en massa mer pengar? Nej. Däremot har man en helt annan inställning till människor.

Så istället för att tänka att "Guuuuud vad jobbiga sjuka människor är som söker sig till vården" så kanske man borde fundera på "Hur skall vi underlätta för människor som upplever att de behöver söka sjukvård".

 

[Och_Aye]

@kryddelydd
Håller med om exemplen. Har jag varit sleten och hängig i månader kan jag ju vara drt några veckor till. Men fick som sagt inget annat än akuten så det blev inget av det. Min stackars rygg/röv fick träffa någon slags doktor som hjälpte mig med diklofenad som jag fick käka i tre månader samt övningar som är kanon .
Huvudvärken står jag ut med, kan ju fråga någon hos min barnmorska nästa gång om vi kan göra något åt den - men jag lever på att det är kulmen nu och snart går över

Tänker dock att om man nu inte är som jag som helst inte besvärar läkare alls så kanske man faktiskt hade tagit sig till akuten i brist på annat vilket så klart blir helt fel - men någon gång vill man ju kanske se till att ta sig till läkaren och då underlättar det ju om man får en tid på vc istället för rekommendation till akuten för icke akuta grejer. Har ingen i min närhet som vill kunna söka akuten så som du beskriver - snarare folk som då INTE vill sätta sig på akuten. Men likväl vill man ju ha möjlighet till vård om man har besvär som inte går över...

 

[vallhund]

Det var bland det mest patientovänliga jag har läst på länge.

Även om du verkar ha väldigt svårt att acceptera det så finns faktiskt sjukvården i första hand till för patienterna och inte tvärt om.

Det är när man möter sådana som du i sjukvården som man som patient känner total vanmakt. Det är sjukvårdspersonal som har din tråkiga attityd mot patienter som nära kostat mig livet och ena ögat. Sånna som bara tycker att patienter mest är till besvär och tar upp din värdefulla tid.

Hur läser, tänker du här? Inlägget var ett svar på CillaWs inlägg om att kunna boka tid själv, att bara kunna knappa in själv o välja tid utan hänsyn till att andra kanske har akutare behov än dig?

 

[Tora]

Hur läser, tänker du här? Inlägget var ett svar på CillaWs inlägg om att kunna boka tid själv, att bara kunna knappa in själv o välja tid utan hänsyn till att andra kanske har akutare behov än dig?

Man lägger ju ut de tider som är bokningsbara. Det betyder inte att man lägger upp alla tider.

Det systemet fanns på min gamla vårdcentral och fungerade utmärkt.

 

[Badger]

3 må


3 månaders vårdgaranti blir ju lite missvisande om det ex.vis behövs magnetröntgen för att bestämma om operation ska ske. Jag får ( förhoppningsvis) träffa en specialist inom 3 månaders vårdgaranti, ska jag magnetröntgas får jag vänta tills jag är prioriterad i kön, på mitt landsting har det inland varit ett års väntetid... När jag väl är röntgad går jag på vårdgarantin igen och ska opereras inom 3 månader.
Har jag nu otur kan jag ju få vara sjukskriven/ alt. inte kunnat jobba fullt ut under 1,5 år innan jag ens kan påbörja min rehabilitering. Vilket kan vara förödande för både mitt arbetsliv och familjeliv.

Sedan undrar de varför sjukskrivningarna ökar. En god del av dem lär ju sitta i kö till landstinget. Ibland önskar man att det var samma pengapåse, vård och pengar för sjukskrivningar, dvs, väntar man på operation i tre månader så kan de väga det mot vad sjukskrivningen kommer att kosta i tre månader. (haken är väl att man då aldrig skulle få hjälp om man inte först hotade att sjukskriva sig.)

 

[Sar]

Visst ska man fundera på hur mycket pengar en person är värd, men med tanke på att vissa läkemedelsbehandlingar får kosta någon miljon per år i ganska många år och vi "sväljer" den kostnaden, så kan man tycka att kostnaden för resor vid ett par vårdtillfällen är väldigt välmotiverade för att kunna förbättra resultatet.
Resekostnader är en droppe i havet vid exempelvis cancervård; man får säkert en resa för mindre pengar än en enda dos cytostatika... (obs, nu har jag inte kollat så det finns väl preparat som är billigare än en normal sjukresa, men inte så mycket)

Jag håller helt med om att komplicerade ingrepp bör göras centralt men det finns många mindre operationer som kan göras även vid de mindre sjukhusen med bibehållen kvalité om man nu inte roffar åt sig hela den ekonomiska kakan till de största sjukhusen.