Hur ska man tänka?

[Amha]

Sv: Hur ska man tänka?

Tanken på graviditet i sig är inte så skrämmande för mig. Det som är orsaken till den här trådstarten är att det inte alls blivit så som jag tänkt mig det hela. Jag har antingen inte varit nog tydlig med abortvägran eller så har han inte förstått.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur ska man tänka?

Nej, det förstår jag Jag menade mer att tanken på att man kan bli gravid har varit närvarande hela tiden, fastän man skyddat sig. Jag blir så förvånad över att man kör helt oskyddat och sen blir chockad över att man blir gravid.

Men strunt samma, det var en parantes bara.

 

[Amha]

Sv: Hur ska man tänka?

Det hade jag nog blivit även om det var planerat

 

[Squie]

Sv: Hur ska man tänka?

Jaa.. Det var som jag läste i ett annat forum, det kostar bara underhållet för honom att glömma sitt misstag. Det kan han ju sätta på autogiro i värsta fall.. Det får bli som det blir. Idag har jag behålla-tanken. Om jag väntar ett par veckor med att bestämma helt och velar lite fram och tillbaka så får vi väl se. Blir det behålla-tankar oftare än abort-tankar blir det väl så, eller tvärt om.

Krasst är det så ja.

När jag gjorde min var kön till abort rätt lång. Så mitt tips är att kontakta abortkliniken för samtal..oavsett vilket beslut du tar är det alltid skönt att ha pratat med någon. OM du nu vill det själv.

 

[laeikinois]

Sv: Hur ska man tänka?

jag har inte läst alla svar du har fått. men gör det som du känner är bäst.
jag är från och med nu ensamstående med ett barn, 5 månader gammal. jag har häst och med pyssel och hjälp funkar det. en välplanerad ekonomi, och det funkar.

ville bara tipsa om att ta tid hos kurator, man kan även gå dit som par, jag och pappan till barnet gjorde så. det var bra, då fick vi hjälp att förstå varandra i tankar och allt.

hade kunnat skriva mer men hinner ej nu. lycka till i ditt beslut. styrkekramar!
finns på p:m om du vill prata, i tid och otid.

 

[krambanan]

Sv: Hur ska man tänka?

Först vill jag bara säga att jag har bara läst första inlägget. För det andra borde jag antagligen också vara anonym med det här men orka.

Snälla gör ingen abort om du inte vill!!! Jag gjorde det. Vi var i samma situation men stod med två hus, kommande flytt 25 mil och jag skulle precis börja nytt jobb. Vi hade dessutom bara varit ihop drygt åtta månader. Valde därför abort "för våran skull". MEN jag ångrar mig! Hade idag mycket hellre varit själv och haft mitt barn.

Även i mitt fall visste han att jag inte åt preventivmedel en peroid. Han sa också "Jag skulle inte bli ledsen om du blev gravid". Men blev sen livrädd och skyllde på det än ena än det andra när det väl hände. Dessutom vägrade han följa med på ul för att se hur långt gången jag var (för han var rädd att ångra sig sa han i efterhand). Så känslomässigt stod jag själv med beslutet utan stöttning. Även jag hade sagt i förhand att blir jag gravid kommer jag inte göra en abort för det kommer jag inte klara.

Och nej mina känslor är inte dom samma efter det här.

 

[lewellyn]

Sv: Hur ska man tänka?

Jag kan bara hålla med föregående talare - gör som DU känner att DU vill göra. Visst är det hans barn också, men nu är det i dig det växer och det är bara du som kan ta beslutet. Rent krasst - vill han inte betala får han ta det med berörd yndighet då, att barn kan bli till även med diverse p-medel är knappast någon nyhet för någon, och att använda abort som preventivmedel är verkligen ingenting som de flesta tjejer skulle kunna tänka sig ens. Det är en helt annan sak när det lilla livet finns där, hormonerna är igång osv.

Jag lyssnade också på en kille en gång i tiden och gjorde abort. Han förstod inte ens hur jag kunde fundera på att välja någon som inte ens fanns framför honom. På ett sätt förstod jag hur han tänkte, men han förstod inte min sida av saken alls.

Än i dag tänker jag på vad min nu 13-åriga son/dotter hade kunnat vara... jag förlorade några år senare ett barn i femte månaden och har sedan dess inte kunnat bli gravid igen. Sorgen är väl egentligen inte jättestor, men visst finns den där från och till. Speciellt nu när jag lever med en man som väldigt gärna vill ha barn. På grund av olika orsaker är det dock inte aktuellt med IVF eller liknande utan vi får finna oss i att umgås med andras barn, vilket givetvis inte blir speciellt ofta när man bor ute i obygden, och så klart inte samma sak.

Både förhållandet under aborten och förhållandet med missfallet tog slut ganska snart efter att det hände. Jag var ledsen och han var lättad i båda fallen.

 

[cirkus]

Sv: Hur ska man tänka?

Jaa.. Det var som jag läste i ett annat forum, det kostar bara underhållet för honom att glömma sitt misstag. Det kan han ju sätta på autogiro i värsta fall.. Det får bli som det blir. Idag har jag behålla-tanken. Om jag väntar ett par veckor med att bestämma helt och velar lite fram och tillbaka så får vi väl se. Blir det behålla-tankar oftare än abort-tankar blir det väl så, eller tvärt om.

Vill han inte vara med på tåget finns det säkert många andra, bättre karlar som kan ta hand om mig (och eventuellt det lilla livet).

Men alltså styr upp tankarna lite. Vad det kostar HONOM är väl helt ointressant. Det handlar ju om barnet ! barnet kommer INTE att glömma och slutade fundera över sin tillblivelse och förhoppningsvis inte se sig som ett misstag.

Jag tycker att det faktiskt är bättre i vissa lägen att göra abort. Ffa om pappan redan bestämt sig för att inte vara med på tåget och bara betala underhåll. Inte för mammans eller pappans skull utan för barnets. Visst kan en ensamstående förälder vara tillräckligt bra och kärnfamiljen är inte allenarådande.

 

[Brandgul]

Sv: Hur ska man tänka?

Eller så behöver han några dagar på sig att fundera. Jag fick riktigt kalla fötter för ett tag sedan och trodde att jag blivit gravid. Hjälp abort tänkte jag och efter tre dagar tänkte jag att det blir väl mysigt med en till. Turligt nog var det bara kraftig PMS (som nog skulle behöva en egen tråd) ;-)

När jag blev gravid första gången var det totalt kaos här hemma och ett totalt virr varr av känslor. Jag vet att jag också funderade på ensamstående mamma alternativet av någon anledning som jag inte ens minns. Vi behövde några dagar på oss att smälta det.

 

[lewellyn]

Sv: Hur ska man tänka?

Man ska absolut tänka på barnet! Däremot är det ju inget som säger att barnet behöver vara helt utan kontakt med sin far, eller ens att det inte får växa upp i en kärnfamilj. Man ska tänka på sig själv också. De flesta killar blir nog chockade första gången och panikar lite. För en del går det över, och en del vill verkligen inte - men då säger de ofta det uttryckligen och tydligt - INNAN de inte själva tar ansvar för preventivmedel. Visst kan kondomer spricka, men en kille som absolut inte vill ha barn bör skydda sig även om tjejen äter p-piller, har spiral osv.

Jag har en halvbror vars far inte vill veta av honom. Visst har det varit jobbiga perioder för honom, och han kommer nog aldrig riktigt släppa tanken på det, men i det stora hela är han en glad och lycklig kille ändå. Jag har många fler släktingar, vänner och bekanta som har suttit i TS situation och i dag antingen fortfarande lever tillsammans med sina barn och pappan som först fick panik eller har en god relation med delad vårdnad.

 

[Amha]

Sv: Hur ska man tänka?

Vi pratade massor under gårkvällen. Pratade, grät, pratade, grät osv. Jag hade då informerat om att jag inte vill göra en abort och han erkände att han underskattat den psykiska stressen med abort. Det är vad jag förstår inte det han vill heller men det blev så fel för honom. Han hade sett sig själv i en bättre situation i livet och att han och jag först köpt en lya ihop men nu blev det en galen tidpunkt i livet. Att han dessutom börjat se en framtid med oss två där han ville göra detta med mig men utan den tidspressen (ja, om några månader kommer en bebis, då ska han ju ha bestämt sig). Det har ju brutit hela hans plan.

Hur som haver har han förstått hur ångestladdat det här är för mig med då jag gärna hade väntat något halvår med barntillverkningen. Som han säger: första barnet är speciellt, då vill man att det ska vara bra. Det är ju då som hela livet vänds upp och ner osv. Hur man än försöker och hur man än agerar kommer det här vara det första barnet.

Hur som haver, han lovade att försöka stötta mig efter bästa förmåga och idag ska vi försöka kontakta någon att prata med. Vi behöver ju inte bara hjälp att få rätsida på detta utan även kommunikationen oss emellan. Vi förstår iinte alltid varandra och är dåliga på att prata. Kommunikation i text är så enkelt men vi vill kunna prata med varandra också. Förhoppningsvis ordnar sig resten om man låter tiden gå ett tag.

 

[Ceta]

Sv: Hur ska man tänka?

Bra att ni har fått pratat ordentligt iaf Även om det6 ibland är svårt att förstå vad den andre menar!
Tycker ni gör helt rätt i att försöka få tag i någon att tala med om detta, och även om era svårigheter att förstå varandra!

KRAM

 

[westernsuzie]

Sv: Hur ska man tänka?

Jag håller tummarna för att det ordnar sig! Jag tycker det låter som att killen bara fått totalpanik, men att han lugnar ner sig om han bara får lite tid. Bra att ni har börjat prata om det i alla fall!

Kom ihåg att den där "perfekta tidpunkten" för att skaffa barn antagligen aldrig kommer komma. Även om det där hade hänt ett halvår senare tror jag ni hade blivit superchockade - vad är det som skulle vara så magiskt annorlunda då liksom? Man kan inte planera allt in i minsta detalj, utan vissa saker får man bara ta som det kommer

 

[Amha]

Sv: Hur ska man tänka?

Det känns så mycket enklare nu när jag i alla fall vet lite mer om hur han tänker. Först var jag ju mest arg för att han tvunget skulle vela mellan alla alternativen och ansåg att vi skulle ta bort det. Nu har det släppt för jag vet ju vad jag vill och har sagt att om han inte vill vara med så ordnar jag det själv. Jag tror att han vänjer sig vid tanken ju längre det går.

 

[lewellyn]

Sv: Hur ska man tänka?

Precis min tanke också. Jag tror nog att det är ganska få barn rent procentuellt som verkligen är planerade/timade så att de ska komma när allt är precis rätt

 

[Amha]

Sv: Hur ska man tänka?

Tar min egen knapp

Såhär i efterhand förstår jag inte att jag tvivlade på karln han roar sig nu med att surfa på föräldraskap och pappahistorier på dagarna och verkar se fram emot familj medan jag fortfarar nojar över att v.12 inte är passerad än. Han är dock inte helt lugn än utan förklarar det med att än så länge behöver han inte vara så mycket stöd för mig för jag klarar mig ändå (första hålla-handen-steget blir om jag börjar kräkas)

Och förresten, han räknar med (om det lilla livet bestämmer sig för att stanna kvar i magen första veckorna) att vi ska flytta till en gemensam, större lya snart

Håll nu bara tummarna att den lilla stannar kvar och blir frisk och kry när allt verkar ordna sig *nervös*

 

[tessiem]

Sv: Hur ska man tänka?

Skönt att allt verkar lösa sig! Grattis till graviditeten.

Tar min egen knapp

Såhär i efterhand förstår jag inte att jag tvivlade på karln han roar sig nu med att surfa på föräldraskap och pappahistorier på dagarna och verkar se fram emot familj medan jag fortfarar nojar över att v.12 inte är passerad än. Han är dock inte helt lugn än utan förklarar det med att än så länge behöver han inte vara så mycket stöd för mig för jag klarar mig ändå (första hålla-handen-steget blir om jag börjar kräkas)

Och förresten, han räknar med (om det lilla livet bestämmer sig för att stanna kvar i magen första veckorna) att vi ska flytta till en gemensam, större lya snart

Håll nu bara tummarna att den lilla stannar kvar och blir frisk och kry när allt verkar ordna sig *nervös*

 

[Squie]

Sv: Hur ska man tänka?

Tar min egen knapp

Såhär i efterhand förstår jag inte att jag tvivlade på karln han roar sig nu med att surfa på föräldraskap och pappahistorier på dagarna och verkar se fram emot familj medan jag fortfarar nojar över att v.12 inte är passerad än. Han är dock inte helt lugn än utan förklarar det med att än så länge behöver han inte vara så mycket stöd för mig för jag klarar mig ändå (första hålla-handen-steget blir om jag börjar kräkas)

Och förresten, han räknar med (om det lilla livet bestämmer sig för att stanna kvar i magen första veckorna) att vi ska flytta till en gemensam, större lya snart

Håll nu bara tummarna att den lilla stannar kvar och blir frisk och kry när allt verkar ordna sig *nervös*

Är det inte många grav-historier som funkar just så? Att killen får spunk till en början o sedan när det lagt sig, så vet de mer än tjejen om hur en grav funkar o hur utvecklingen är?

Grattis!

 

[Amha]

Sv: Hur ska man tänka?

Själva graviditeten läser jag nog mest om men biten efter är det han som läser, utom om jag skickar länkar.

Tack till er båda!

 

[Björk]

Sv: Hur ska man tänka?

Själva graviditeten läser jag nog mest om men biten efter är det han som läser, utom om jag skickar länkar.

Tack till er båda!

*läst men inte skrivit förut*

Grattis till graviditeten!
Skönt att det ordnade sig (och jag har hört många uppleva samma sak; män som blir "skraja" först, men sen faktiskt ser fram emot det).

Nu har ni en spännande tid framför er!!