Hur ska man lyckas varva ned innan den berömda väggen?

[Petruska]

Kom hem för 30 min. Duschat och lågt mig i sängen. Fick ryck efter stallet lät hunden vara kvar där åkte och träna ett kort pass på gymmet för att få ut lite endorfiner och somna snabbt ikväll.
Hann även packa väskan imorgon är det planeringsmöte/kick off med jobbet.

Bytte jobb för några år sedan vilket gjorde enormt mycket. Jobbet är fantastiskt och cheferna ännu bättre.

Försökt ha 1 dag ledigt i veckan men det fungerade inte alls. Kröp på väggarna av rastlöshet. Den största stressen jag får är när kroppen säger nej. För tyvärr gör inte huvudet samma. Diabetes kan ibland leva sitt egna liv och då är det inte lätt att göra något alls.

Hästarna är det som alltid hållt mig uppe. Där är man tvungen att släppa allt och bara vara.

Tänkte prata med cheferna imorgon. Pratade lite med ena kollegan idag och han så att jag sett väldigt sliten ut det sista och de har tydligen (Vi är bara 3p på jobbet) pratat lite om mig och mitt mående sista veckorna.

Renoveringen stressar mig då det går så otroligt långsamt. Jag ser ingen ände på det. Visst vi har gjort massor men tyvärr är det minst lika mycket kvar.

Såg mär jag skulle gå in från bilen att jag fåttmed dataväska men utan dator. Jag hoppas för mitt liv att jag glömt datorn på jobbet och att den inte snattade för jag glömt låsa bilen.

Tack alla för era svar ska grunna lite på vad jag kan göra annorlunda.

Renoveringar verkar ju vara ett säkert sätt att bränna ut sina sista krafter. Där hade jag bromsat.

 

[TinyWiny]

Rutiner, planering och prioritering. Sova, äta och röra på sig. Få dagsljus och släppa alla måsten som inte är livsviktiga. Säg nej och rucka inte på din planering. Planera in vila precis som aktivitet och snåla inte in på vilan för att hinna mer, vilan är viktig! Ställ krav på din omgivning även om det är svårt.

 

[em-pirre]

Usch. Jag är i samma sits.

Mest pga jobbet. Jag jobbar över för att får en superviktig sak klar och under tiden har det dykt upp fem nya ännu viktigare saker.

Jag försöker bara hålla ut nu och vänta på att allt ska plana ut lite.

 

[Badger]

Försökt ha 1 dag ledigt i veckan men det fungerade inte alls. Kröp på väggarna av rastlöshet. Den största stressen jag får är när kroppen säger nej. För tyvärr gör inte huvudet samma. Diabetes kan ibland leva sitt egna liv och då är det inte lätt att göra något alls.

Just det där tar jag som första tecknet på att någonting är fel och jag måste vara hemma och göra ingenting/vila. Om man inte kan vara hemma utan att klättra på väggarna tror jag man är jättestressad och behöver vara hemma och klättra på väggarna -tvinga sig till ngn aktivitet man tidigare gillat, rita? Se på TV? titta på en dålig film? läsa en bok?

 

[Korven]

Det värsta med att ignorera väggen är att du aldrig blir riktigt bra i skallen sen. Jag gjorde en större uppdatering på min dator och var tvungen att koncentrera mig ordentligt och följa alla instruktioner. Det räckte för att jag glömde det mest basala med att hitta en ny websida . Efter en stund klarnade det, men tänk om det bara blir värre? 10 år sen första väggkänningen.

 

[Unafraid]

Har varit in i väggen. Kan du prova gå ner till 75% en eller två månader? Ta inte på dig något extra!

Jag mår bra av att ha saker att göra, men i lugn takt och såna grejer som jag kan skita i utan att det blir katastrof. Gå lugna promenader i skogen. Sitt vid vattnet med en bok. Lyssna på musik när du mockar. Kom ihåg att andas rätt.

 

[Thaliaste]

Jag har följt din tidigare renoveringstråd lite och tyvärr måste jag säga att det inte är så överraskande att orken till slut tar slut, och mitt råd är att verkligen ta din kropps signaler på allvar. Det är helt klart över genomsnitt bland alla jag känner att hinna med allt du beskriver i den tråden (och alla som har varit på den nivån - utom något enstaka undantag med extrem energinivå och minimalt sömnbehov - har förr eller senare kraschat). Det positiva är att om det är så att du har mycket mer energi än genomsnittet så kommer du ju fortfarande att kunna göra väldigt mycket i vardagen, även om du drar ner lite. Min erfarenhet (själv och av att h sett andra) är dock att acceptera att man inte hinner/orkar så mycket som man vill är otroligt svårt, men det är just acceptansen man måste jobba med. Du skriver själv också att huvudet vill mer än kroppen orkar, du måste hitta ett sätt att få huvudet att acceptera att dra ner på pushandet.

Kollade igenom den tråden lite bakåt nu, och redan hösten 2016 skrev du att du var trött på renoveringen. Det är förstås sånt man kan skriva ibland utan att det är särskilt allvarligt, men det återkommer gång på gång i den tråden. Du vet ju själv hur djupt den känslan har varit när du har skrivit, men när du nu sitter här 2 år senare fortfarande kvar i renovering och skriver att ni har lika mycket kvar (!) så är det sett utifrån inte särskilt förvånande att du är där du är. Så ta det på allvar och hitta en strategi med din sambo hur ni ska prioritera (ned) er renovering, jag hoppas att du sedan hittar orken igen utan att det hinner bli så allvarligt!

 

[Hippocampus]

Jag är också där tror jag. Jag är borta 05.30-22 varje vardag, helgen är "bättre" men hästarna går ut 06 varje helg också. Och på helgen är det hunden som måste få mer uppmärksamhet, plugget, extrajobbet och träning. Har fått jättemycket spänningshuvudvärk. Haft en semesterdag i år. Extremt mycket att göra på jobbet också. Pendlar 4 timmar om dagen.

 

[Jonaz]

Jag är också där tror jag. Jag är borta 05.30-22 varje vardag, helgen är "bättre" men hästarna går ut 06 varje helg också. Och på helgen är det hunden som måste få mer uppmärksamhet, plugget, extrajobbet och träning. Har fått jättemycket spänningshuvudvärk. Haft en semesterdag i år. Extremt mycket att göra på jobbet också. Pendlar 4 timmar om dagen.

Varför gör du så mot dig själv? Hästarna måste inte ut klockan 06 på helgen. Extrajobb när du pendlar 4 timmar om dagen är kanske inte så klokt? En hel del saker måste helt enkelt bort om du ska må bra.

 

[Nepenthe]

Har tyvärr inga tips men skriver för jag känner igen mig.

Nu har jag skurit ner. Allt gick åt helvete ett tag men lyckades hitta boende, nytt jobb och sälja hästen som jag knappt kunde njuta av.
Känner fortfarande stress. Även över roliga saker så jag förstör dem också

Jag har bara jobb, hunden och vardagen att tänka på.
Men ibland får jag panik där med, att jag bara sitter hemma så har skaffat småsaker o pyssla med men som inte blir ett måste.

Mår du bättre av struktur kanske det är ett sätt? Lägg upp veckan och har du en hästfri dag så NJUT och unna dig den. Dagen efter i stallet blir ännu roligare då med

Kanske visualisera veckan på nått sätt?
Middagar och sysslor efter arbetstid

 

[Hippocampus]

Varför gör du så mot dig själv? Hästarna måste inte ut klockan 06 på helgen. Extrajobb när du pendlar 4 timmar om dagen är kanske inte så klokt? En hel del saker måste helt enkelt bort om du ska må bra.

Har man häst kommer det i första hand. De är inte byggda för att stå på box. Tycker jag.
Jag skulle behöva semester i alla fall.

 

[Jonaz]

Har man häst kommer det i första hand. De är inte byggda för att stå på box. Tycker jag.
Jag skulle behöva semester i alla fall.

Hästar är absolut inte byggda för att stå på box. De mår dock inte alls sämre av att komma ut 8 eller 9 två dagar i veckan. Tänk mer på dig själv. Mår du bra kan du ta bättre hand om dina hästar också

 

[Petruska]

Har man häst kommer det i första hand. De är inte byggda för att stå på box. Tycker jag.
Jag skulle behöva semester i alla fall.

Men det upplägg du beskriver låter närmast som någon sorts självdestruktivitet. Det är inte rimligt att du inte ens tar semester. Det är inte rimligt att du jobbar heltid plus pendlar plus pluggar plus jobbar extra och ÄNDÅ inte köper grundläggande service till hästen.

 

[Korven]

Har man häst kommer det i första hand. De är inte byggda för att stå på box. Tycker jag.
Jag skulle behöva semester i alla fall.

Låter som ett expresståg rakt mot en bergvägg

 

[Unafraid]

Har man häst kommer det i första hand. De är inte byggda för att stå på box. Tycker jag.
Jag skulle behöva semester i alla fall.

Jag gjorde exakt likadant. Sen gick jag in i väggen. Nu står hästarna på lösdrift istället. Hästarna är såklart väldigt nöjda, men jag mår också bättre!

 

[Hippocampus]

Men det upplägg du beskriver låter närmast som någon sorts självdestruktivitet. Det är inte rimligt att du inte ens tar semester. Det är inte rimligt att du jobbar heltid plus pendlar plus pluggar plus jobbar extra och ÄNDÅ inte köper grundläggande service till hästen.

antagligen inte. Men jag har ca 10 kr över varje månad. Det är där det ligger. Jag vet att det är dumt. Men jag kan känslomässigt inte sälja hästarna. Iaf inte den ena. Ev den andra men det går inte just nu då häst nummer 1 blev sjuk i våras (fick allvarlig fång, snacka om stress, mitt i det om hästen skulle överleva eller ej fick jag reda på att jag borde flytta från stallet, fick några veckor på mig, kom som en chock) så jag måste ha sällskap för nr 1 har speciella behov. Sen i våras gick en tand av, bilen rasade och jag behöver glasögon, så jag måste få ihop alla dessa pengar.
Plugget var ett "misstag", jag kom in på en kurs jag hade glömt att jag hade sökt, missade upprop osv och bad om ursäkt för det (2 veckor för sent), då reggade de mig på kursen och jag hade inte samvete att säga nej. Nu är den bara på 25%. Pendlingen tar tid för jag har inte köpt ny bil. Så allt går runt i en cirkel och blir konsekvenser av varandra hela tiden.

 

[Hippocampus]

Ja, lösdrift vore drömmen! Men den ena hästen fick fång i vintras.

 

[Raderad medlem 19815]

antagligen inte. Men jag har ca 10 kr över varje månad. Det är där det ligger. Jag vet att det är dumt. Men jag kan känslomässigt inte sälja hästarna. Iaf inte den ena. Ev den andra men det går inte just nu då häst nummer 1 blev sjuk i våras (fick allvarlig fång, snacka om stress, mitt i det om hästen skulle överleva eller ej fick jag reda på att jag borde flytta från stallet, fick några veckor på mig, kom som en chock) så jag måste ha sällskap för nr 1 har speciella behov. Sen i våras gick en tand av, bilen rasade och jag behöver glasögon, så jag måste få ihop alla dessa pengar.
Plugget var ett "misstag", jag kom in på en kurs jag hade glömt att jag hade sökt, missade upprop osv och bad om ursäkt för det (2 veckor för sent), då reggade de mig på kursen och jag hade inte samvete att säga nej. Nu är den bara på 25%. Pendlingen tar tid för jag har inte köpt ny bil. Så allt går runt i en cirkel och blir konsekvenser av varandra hela tiden.

Sen försörjer du din mamma också väl?

 

[nickan1]

antagligen inte. Men jag har ca 10 kr över varje månad. Det är där det ligger. Jag vet att det är dumt. Men jag kan känslomässigt inte sälja hästarna. Iaf inte den ena. Ev den andra men det går inte just nu då häst nummer 1 blev sjuk i våras (fick allvarlig fång, snacka om stress, mitt i det om hästen skulle överleva eller ej fick jag reda på att jag borde flytta från stallet, fick några veckor på mig, kom som en chock) så jag måste ha sällskap för nr 1 har speciella behov. Sen i våras gick en tand av, bilen rasade och jag behöver glasögon, så jag måste få ihop alla dessa pengar.
Plugget var ett "misstag", jag kom in på en kurs jag hade glömt att jag hade sökt, missade upprop osv och bad om ursäkt för det (2 veckor för sent), då reggade de mig på kursen och jag hade inte samvete att säga nej. Nu är den bara på 25%. Pendlingen tar tid för jag har inte köpt ny bil. Så allt går runt i en cirkel och blir konsekvenser av varandra hela tiden.

När du väl gått in i väggen så kommer du varken kunna jobba, plugga, renovera eller sköta hästarna. Det är den trista och tuffa sanningen. Eftersom du redan nu känner att du inte kan vara hemma och inte göra någonting utan att klättra på väggarna tyder det på att du kommer allt närmare väggen enligt min erfarenhet.

Om du inte klarar av att skala bort något nu så kommer du att få plocka bort allt sen vare sig du vill eller inte och oavsett din ekonomi. Är det verkligen priset du är beredd att betala? Ta åtminstone studieuppehåll och prioritera det viktigaste med renoveringen för att det ska gå att bo om det är bostadshus ni renoverar och strunta i resten sen för några år. Kanske se dig om efter medryttare till någon av hästarna kan vara bra om någon av de är ridbara.

 

[Hippocampus]

Sen försörjer du din mamma också väl?

Ja som är sjuk. Men jag kan inte skicka henne till läkare för det finns ju inga pengar.