Hur ska man lyckas varva ned innan den berömda väggen?

Dammade av denna tråden lite för jag känner att jag håller på att hamna där igen.

Det har varit ett extremt tunt år med mycket motgång. Skadade hästar, jobbyte som blev mycket sämre, stress, dålig sömn, njurar som gav upp släkt som gått bort samt att min far inte orkade längre och avslutade sitt liv.

Jag är trött och vet inte hur jag ska göra

Har dragit ned tempot på jobbet. Jag kommer hit, gör det som behövs göras men inte mer än så.
Åker ut till stallet och nu är de mörkt så motivationen till att försöka få igång hästarna går lite sisådä. Jag ska flytta dem efter jul till stall med ridhus i närheten för att få lite lyft.

Hemma så är det precis att man orkar städa och göra det nödvändigaste för att jag ska orka. Blir det för stökigt hemma så vill jag helst inte komma hem.

Förra helgen åkte jag och sambon på en minikryssning. Lyssnade på flera konserter och hade det riktigt bra. I helgen so kommer ska vi åka upp till min släkt i 2 nätter och bara umgås då vi träffas så sällan.

Söker efter nytt jobb men hittar inte riktigt orken till det och vilket intryck gör man i dagsläget egentligen?

Svårt att hitta glädjen i saker och tappar tålamodet direkt.

Försöker sköta maten så man inte blir tröttare för man inte orkar äta.

Känns som om man fastnat i ekorrhjulet rejält. Funderar på om jag ska sjukskriva mig ett tag.

Min läkare skriver intyg på 2s om jag säger att jag inte orkar.
(kan man låta hästarna gå på "vinterbete" en månad eller två? Hage, hö, tillsyn typ?)
 
Dammade av denna tråden lite för jag känner att jag håller på att hamna där igen.

Det har varit ett extremt tunt år med mycket motgång. Skadade hästar, jobbyte som blev mycket sämre, stress, dålig sömn, njurar som gav upp släkt som gått bort samt att min far inte orkade längre och avslutade sitt liv.

Jag är trött och vet inte hur jag ska göra

Har dragit ned tempot på jobbet. Jag kommer hit, gör det som behövs göras men inte mer än så.
Åker ut till stallet och nu är de mörkt så motivationen till att försöka få igång hästarna går lite sisådä. Jag ska flytta dem efter jul till stall med ridhus i närheten för att få lite lyft.

Hemma så är det precis att man orkar städa och göra det nödvändigaste för att jag ska orka. Blir det för stökigt hemma så vill jag helst inte komma hem.

Förra helgen åkte jag och sambon på en minikryssning. Lyssnade på flera konserter och hade det riktigt bra. I helgen so kommer ska vi åka upp till min släkt i 2 nätter och bara umgås då vi träffas så sällan.

Söker efter nytt jobb men hittar inte riktigt orken till det och vilket intryck gör man i dagsläget egentligen?

Svårt att hitta glädjen i saker och tappar tålamodet direkt.

Försöker sköta maten så man inte blir tröttare för man inte orkar äta.

Känns som om man fastnat i ekorrhjulet rejält. Funderar på om jag ska sjukskriva mig ett tag.

Min läkare skriver intyg på 2s om jag säger att jag inte orkar.
Tror att du skulle må bra av att varva ner lite (lite sjukskriving)
 
(kan man låta hästarna gå på "vinterbete" en månad eller två? Hage, hö, tillsyn typ?)

De har haft vårvila sen sommarvila så vintervila känns lite sisådär. Jag har bra hagar och de har daglig tillsyn men varje gång vi startar igång har det varit skador antingen på mig eller på hästarna (enkla skador typ sårskador)

Red igår för första gången på över 3v och det vart jätteskönt trots kallt, mörkt och pannlampa.

Men det är inte den ridningen jag vill göra. 3-åringen ska hoppas in i vinter sen är det ju vila igen för honom.
 
Dammade av denna tråden lite för jag känner att jag håller på att hamna där igen.

Det har varit ett extremt tunt år med mycket motgång. Skadade hästar, jobbyte som blev mycket sämre, stress, dålig sömn, njurar som gav upp släkt som gått bort samt att min far inte orkade längre och avslutade sitt liv.

Jag är trött och vet inte hur jag ska göra

Har dragit ned tempot på jobbet. Jag kommer hit, gör det som behövs göras men inte mer än så.
Åker ut till stallet och nu är de mörkt så motivationen till att försöka få igång hästarna går lite sisådä. Jag ska flytta dem efter jul till stall med ridhus i närheten för att få lite lyft.

Hemma så är det precis att man orkar städa och göra det nödvändigaste för att jag ska orka. Blir det för stökigt hemma så vill jag helst inte komma hem.

Förra helgen åkte jag och sambon på en minikryssning. Lyssnade på flera konserter och hade det riktigt bra. I helgen so kommer ska vi åka upp till min släkt i 2 nätter och bara umgås då vi träffas så sällan.

Söker efter nytt jobb men hittar inte riktigt orken till det och vilket intryck gör man i dagsläget egentligen?

Svårt att hitta glädjen i saker och tappar tålamodet direkt.

Försöker sköta maten så man inte blir tröttare för man inte orkar äta.

Känns som om man fastnat i ekorrhjulet rejält. Funderar på om jag ska sjukskriva mig ett tag.

Min läkare skriver intyg på 2s om jag säger att jag inte orkar.
Sjukskrivning är säkert bra, sen tycker jag faktiskt du även ska ta samtalsterapi. Psykologerna via VC brukar vara bra på stress/utbrändhet (är nog det de hanterar mest) och då kan du få professionell hjälp med verktyg att hantera det hela och undvika att hamna där igen.
Sjukskrivning tar ju ”tyvärr” bara bort jobbdelen i livet, allt annat ska ju fortsätta hanteras (som djur, socialt liv, hushållsarbete…) och det kan vara utmattande bara att tänka på allt man ”borde” göra - så verktyg att hantera det psykiska och inte bara pausa från det fysiska kan göra mycket.
 
Sjukskrivning är säkert bra, sen tycker jag faktiskt du även ska ta samtalsterapi. Psykologerna via VC brukar vara bra på stress/utbrändhet (är nog det de hanterar mest) och då kan du få professionell hjälp med verktyg att hantera det hela och undvika att hamna där igen.
Sjukskrivning tar ju ”tyvärr” bara bort jobbdelen i livet, allt annat ska ju fortsätta hanteras (som djur, socialt liv, hushållsarbete…) och det kan vara utmattande bara att tänka på allt man ”borde” göra - så verktyg att hantera det psykiska och inte bara pausa från det fysiska kan göra mycket.

Att ta tag i och boka ytterligare tider med sjukvården känns i dagsläget lite sisådär. Känns som om jag springer där var och varannan dag med´prover och olika läkare.

Tack för tipset menade det inte som något negativt men nu sitter det långt inne att vända sig till någon annan läkare än den jag redan har för njurarna mm

Sen tiden. Jag hinner knappt med alla besök hos läkare, tandläkare, veterinärer allt som ska bokas inför begravning och pappersarbete jonglering med jobbet som ska anpassas efter detta så ytterligare en tid känns bara för mycket

Har en god väninna som jag pratar mycket med som gått in i väggen samt lever med flera sjukdomar och vi pratar mycket. Jag är inte direkt hemlig med mitt mående men vill samtidigt inte annonsera om det.
 
Att ta tag i och boka ytterligare tider med sjukvården känns i dagsläget lite sisådär. Känns som om jag springer där var och varannan dag med´prover och olika läkare.

Tack för tipset menade det inte som något negativt men nu sitter det långt inne att vända sig till någon annan läkare än den jag redan har för njurarna mm

Sen tiden. Jag hinner knappt med alla besök hos läkare, tandläkare, veterinärer allt som ska bokas inför begravning och pappersarbete jonglering med jobbet som ska anpassas efter detta så ytterligare en tid känns bara för mycket

Har en god väninna som jag pratar mycket med som gått in i väggen samt lever med flera sjukdomar och vi pratar mycket. Jag är inte direkt hemlig med mitt mående men vill samtidigt inte annonsera om det.
Jag förstår det, men om det är vad som krävs för att du ska orka kanske det får trumfa något annat? Kan du boka i receptionen i samband med att du är där i annat besök? Eller testa någon onlinepsykolog, om det är för jobbigt att ta sig iväg? Be din vän hjälpa dig att boka, kanske?

Be din läkare ordna med sjukskrivning en period, så kanske du får den tid och ork som behövs för att boka och ta dig dit?

Jag tar det inte personligt, jag har full förståelse för att det känns övermäktigt. Men jag tror det är en viktig del i tillfrisknandet för dig (och/eller att undvika att det blir värre), och ju tidigare det görs desto större chans är det för en snabbt tillfrisknande. Väntar du tills du kraschat helt kommer det högst troligt handla om bra många år innan du är tillbaka till livet - om du nånsin kommer dit fullt ut - och då lär du få göra betydligt fler uppoffringar än om du tar tag i det nu. Enbart en sjukskrivning lär antagligen bara skjuta problemet på framtiden, om det inte är någon specifik händelse som orsakat det här nu.

Och det här säger jag i all välmening om med omtanke. Som sagt, jag har full förståelse för att det känns som omöjligt att ta tag i, därav att en sjukskrivning kan vara ett första steg. :heart
 
De har haft vårvila sen sommarvila så vintervila känns lite sisådär. Jag har bra hagar och de har daglig tillsyn men varje gång vi startar igång har det varit skador antingen på mig eller på hästarna (enkla skador typ sårskador)

Red igår för första gången på över 3v och det vart jätteskönt trots kallt, mörkt och pannlampa.

Men det är inte den ridningen jag vill göra. 3-åringen ska hoppas in i vinter sen är det ju vila igen för honom.
Samtidigt iofs, kanske roligare att sätta igång igen med våren och inte så isigt? Och så hägrade ju väggen?
Men erkänner ju att jag med skadade hästar tänkte en hälta eller något som gott kunde få lite extra tid på sig.
 
De har haft vårvila sen sommarvila så vintervila känns lite sisådär. Jag har bra hagar och de har daglig tillsyn men varje gång vi startar igång har det varit skador antingen på mig eller på hästarna (enkla skador typ sårskador)

Red igår för första gången på över 3v och det vart jätteskönt trots kallt, mörkt och pannlampa.

Men det är inte den ridningen jag vill göra. 3-åringen ska hoppas in i vinter sen är det ju vila igen för honom.
Har du tänkt tanken att sälja hästarna? Få hästmänniskor....mitt uppe i ett brinnande intresse och stark kärlek till sina egna djur kan tänka sig det. Jag var mitt uppe i det där och det tog i princip tvärslut en dag. Det tog inte många dagar innan jag insåg No more stress, No more "No money". Om man tänker efter kräver häst väldigt väldigt mycket.
 
Dammade av denna tråden lite för jag känner att jag håller på att hamna där igen.

Det har varit ett extremt tunt år med mycket motgång. Skadade hästar, jobbyte som blev mycket sämre, stress, dålig sömn, njurar som gav upp släkt som gått bort samt att min far inte orkade längre och avslutade sitt liv.

Jag är trött och vet inte hur jag ska göra

Har dragit ned tempot på jobbet. Jag kommer hit, gör det som behövs göras men inte mer än så.
Åker ut till stallet och nu är de mörkt så motivationen till att försöka få igång hästarna går lite sisådä. Jag ska flytta dem efter jul till stall med ridhus i närheten för att få lite lyft.

Hemma så är det precis att man orkar städa och göra det nödvändigaste för att jag ska orka. Blir det för stökigt hemma så vill jag helst inte komma hem.

Förra helgen åkte jag och sambon på en minikryssning. Lyssnade på flera konserter och hade det riktigt bra. I helgen so kommer ska vi åka upp till min släkt i 2 nätter och bara umgås då vi träffas så sällan.

Söker efter nytt jobb men hittar inte riktigt orken till det och vilket intryck gör man i dagsläget egentligen?

Svårt att hitta glädjen i saker och tappar tålamodet direkt.

Försöker sköta maten så man inte blir tröttare för man inte orkar äta.

Känns som om man fastnat i ekorrhjulet rejält. Funderar på om jag ska sjukskriva mig ett tag.

Min läkare skriver intyg på 2s om jag säger att jag inte orkar.
Beklagar verkligen förlusten av din far. Tillåt dig själv att ge sorgen tid. Låt den ta plats i din vardag. Och ta hjälp med allt omkring.
(Det tog mig flera år att komma vidare från hålrummen som chocken, sorgen, förvirringen och allt fixande orsakade.)

Dags att dra i handbromsen. Var hemma. Ta hand om njurarna och låt alla vårdkontakter ta den tid de behöver. Känn ingen skuld för att du nu behöver fokusera på dem. Och be om samtalsstöd. Kan din njurläkare remittera dig till nån? Närhälsan online?

Om hästarna vilar lite till far de inte illa av. Unghästen kan hoppas in i vår. Eller kan du leja bort det?

Förutom att flytta hästarna, kan du på fler sätt minska på vardagsstressen? Kan sambon sköta matinköp och matlagning? Kan du sänka dina krav på städnivå eller få de andra att bidra mer?

Behöver du sova mer?
Har du stunder då du kan fokusera på bara nuet?
Storkok och många matlådor i kylen, så att du alltid har färdig mat hemma?
 
Svarar alla.

Min partner har det rätt tungt nu han med. Hans pappa gick också väldigt hastigt bort i cancer. + mycket på jobbet.
Han gör mycket hemma så ja han ställer upp. (Svärfar gick bort 1 okt. min pappa 10 nov )

Dagarna direkt efter min pappas bortgång gjorde jag ingenting hemma. Sambon servade med allt. Nu delar vi på det.

Nu är det jag som roddar det mesta med allt pappersarbete med pappas bortgång. Brorsan hjälper till men det är jag som får göra det mesta.

De senaste dagarna har sömnen börjat komma tillbaks. Har haft jättesvårt för att somna och vaknar lätt/sover oroligt. Jag sover fortfarande ganska oroligt men jag somnar i tid.

Hästarna kommer jag inte ge upp. Pratade med min vän och i mellandagarna vid jul så kommer de flyttas till stall med ridhus på gården + att det står fler där så man får lite sällskap. Det kommer göra mycket så man inte står med allt själv. Vi får se hur mycket jag kommer rida, eller om jag bara försöker rida igång den ena.

Nästa vecka har jag 3 möten med läkarvården utöver att man måste ta ledigt för att ordna allt med pappas begravning. Idag ska vi iväg och välja blommor.

Jag kontaktade faktiskt en livscoach i våras för att få igång positivt tänkande och ge lite mer energi men priserna var hiskeliga och den korta stunden vi pratade kändes det inte som om det gav nånting alls.

Idag tog jag en sovmorgon har ganska många timmar att plocka ut och startade inte jobbdagen förens kl 9 istället för 6-7 som jag brukar
 
@Diabetikern förstår att du har det tufft nu med två personer som gått bort så tätt. Har ni funderat på att göra något för att underlätta hemma som städhjälp? Kan vara skönt att slippa lägga den tiden själv när man har mycket omkring sig. Att bara få njuta av ett rent hem utan att behöva göra det själv kan göra ganska mycket.

Kanske kan du hitta medryttare till någon av hästarna för lite avlastning? Jag tycker jag ibland ser annonser även för hästar som inte är helt igång utan där lugna turer eller att arbeta hästarna från marken gäller just för att de inte är igång.

Har ni någon hjälp med att ordna begravningen från begravningsbyrå eller liknande?
 
@Diabetikern förstår att du har det tufft nu med två personer som gått bort så tätt. Har ni funderat på att göra något för att underlätta hemma som städhjälp? Kan vara skönt att slippa lägga den tiden själv när man har mycket omkring sig. Att bara få njuta av ett rent hem utan att behöva göra det själv kan göra ganska mycket.

Kanske kan du hitta medryttare till någon av hästarna för lite avlastning? Jag tycker jag ibland ser annonser även för hästar som inte är helt igång utan där lugna turer eller att arbeta hästarna från marken gäller just för att de inte är igång.

Har ni någon hjälp med att ordna begravningen från begravningsbyrå eller liknande?
Bor på landet så städhjälp är svår att få om man inte vill lägga massor på kostnaden för att de ska ta sig ut till oss. Nu är vårt hem ganska lättstädat. Tvingade sambon att köpa en robotdammsugare till mig förra julen och den stackarn får jobba. :D Bästa investeringen någonsin.

Min mamma red lite ett tag dels för att jag ska få draghjälp ut med unghästen dels för att hålla igång men hon har haft en tuff vinter kroppsmässigt så det är lite på halvfart. Det går egentligen ingen nöd på hästarna.

Jag har bra hagar, en lösdrift för skydd och varierande. Att gå och pyssla i stallet ger mig dock ro. Har alltid gjort det är bara lite tungt med mörkret och inte ha något sällskap men hoppas att flytten till ridhus med 2st gör att det blir lättare. Möjligheten till att rida utan att behöva lasta och åka iväg med transport var och varannan dag.

Det mesta gör vi själva gällande begravningen. Igår var vi och beställde blommor. Nu är det inte så mycket kvar vi har kört på ganska bra.
 

Liknande trådar

Gnägg Lite bakgrund: Är 18, snart 19 år och har alltid hållit på med hästar och min mamma lika så. Vi hade lite olika hästar under min...
2
Svar
29
· Visningar
7 864
Senast: Trissa
·
Småbarn Jag tänkte först skaffa ett anonymt konto, men jag orkar inte. Det är ju heller inget att skämmas för tänker jag (försöker jag tänka)...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
15 224
Senast: TinyWiny
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Nej, att vara ny på ett jobb är verkligen inte min grej. Speciellt inte med den attityd mot en nyanställd som verksamheter har nu för...
Svar
13
· Visningar
3 494
Senast: Urigurien
·
Övr. Barn Har en son på 6 år. Han är utredd som 4,5 åring för autism,men då han fick normalt resultat på pappret så slogs det bort. Nu började...
2 3
Svar
46
· Visningar
9 706
Senast: Fraegd
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp