Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Varför skriver du det utan att på något vis spinna vidare på diskussionen eller förklara för oss som uppenbarligen inte ser på saken som Brandgul gör?


Jag tänkte mest på solhatten iof, har själv haft ett syskonpar, rödhåriga med mkt känslig hud som var tvungna att ha solhatt samt vara i skuggan helst- du tycker minsann att det ska lösas på något annat sätt-hur?

Var de tvugna att ha solhatt p.g.a solen vad är det då att diskutera?

Kanske inte gå ut?
Är det bättre?
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag håller helt med dig. Jag tycker att det är extremt respektlöst att avfärda barnens åsikter om saker och ting som skitsaker eller skitdiskussioner. Det är ju också troligen ett bra sätt att lära dem inför framtiden att inte lyssna på andra, eftersom de vet att man inte behöver bry sig om man inte själv tycker att det andra har att säga är viktigt. Att något är viktigt för den som säger det, och därför bör respekteras, kan man ju inte lära sig om det man själv har att säga ses som skitdiskussioner.

Ja, jag anser det är en skitdiskussion om mitt barn skulle vägra ta på sig hemmaoverallen på vintern för barnet ist vill ha på sig finoverallen.

Reglerna där är enkla, sämre kläder hemma, bättre när man åker bort.

Däremot är det ingen skitdiskussion om barnet har en öm tå och ist vill ha gummistövlar för kängorna, som då klämmer- förstår du skillnaden?
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Fast det är ju du som tar dig rätten att definiera vilka av barnens åsikter som är skitåsikter som man kan strunta i, och vilka som är legitima. Det är ju inte särskilt respektfullt.

Jag menar, jag kanske tycker det är skit detsamma om man har en blå eller en röd mugg, men om det inte är så för någon annan, så får jag ju respektera det. Den respekten visar man ju andra vuxna, varför inte sina barn?
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Som har skrivits flera gånger redan i tråden kan man använda solkräm också. Det är mycket praktiskt!
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Nej det kan man inte, solkräm håller inte hur många timmar som helst, det gör en solhatt. En solhatt skyddar större område och skyddar dessutom ögonen mot sol.

Jag envisas inte alltid med solhatt, men om det är en hel dag ute i solen skulle jag aldrig räkna med att solkräm räckte (och jag använder en hatt själv).

Barn [redigera]

Barn har tunnare och känsligare hud än vuxna. De skyddas främst i skuggan och bör bära kläder med långa ärmar och ben samt solhatt.[2] Då behövs inget solskyddsmedel förutom eventuellt i ansiktet.[2] Om barnet använder solskyddsmedel är det viktigt att regelbundet smörja in barnet, även om vattenfast solskyddsmedel används.[2] Små barn, i exempelvis barnvagn, skall aldrig vändas med ansiktet mot solen eftersom det finns risk att barnets ögon bränns sönder.[2] Spädbarn ska inte använda solskyddsmedel över huvud taget, utan helt undvika solen.[2]
wiki

Välj rätt kläder

När små barn är i solen ska de ha solhatt eller keps. De bör också ha en långärmad t-shirt och byxor med långa ben. Det går bra med luftiga bomullskläder, men väven i tyget ska vara tät. Man kan enkelt kontrollera det genom att hålla upp plagget mot solljuset. Strilar ljuset genom är skyddet dåligt. De flesta plagg har en solskyddsfaktor på mellan 10 och 30. Mörka kläder skyddar bättre än ljusa. Det finns också speciella solskyddskläder med högre solskyddsfaktor.
http://www.1177.se/Uppsala-lan/Tema...ka-rad/Praktiska-rad/Solrad-for-barn/?ar=True

Föräldrar får såklart välja som de vill men jag tycker inte det är rimligt att tycka att en förälder till ett rödlätt barn som bränner sig lätt är konstig om hon tar en konflikt om solhatt. Speciellt som hon då följer solråden för små barn, alla små barn, inte rödlätta små barn.

Vi använder solhatt (långärmat, långbyxat om det är en hel dag i solen, vill inte överanvända solkräm.) och kan envisas med det, då är barnet inte solkänsligt utan snarare tåligt. (Om du vill ha en anekdot så är barnets pappa extremt solkänsligt och det är rent löjligt vad lätt han bränner sig, med solkräm, och vad han lider när han gjort det.) Man skulle kunna tro (som jag gjorde) att det är ingen big deal, men det är det, verkligen.

Vad som är lustigt är att folk verkar totalt ha blandat ihop solkräm och kläder (till och med rådgivningen) om man ska ta på ren erfarenhet så verkar det vara extremt sällan som någon med 50 i solskydd lyckas få på ett så tjockt lager att det skyddar som en vanlig t-shirt (som ska ha lägre skydd rent teoretiskt).

(och nej jag är ingen solhysteriker, jag kan låta mitt barn springa naken utan solskydd alls ute, men inte länge)
 
Senast ändrad:
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Som har skrivits flera gånger redan i tråden kan man använda solkräm också. Det är mycket praktiskt!

Faktum är att det inte är tillräckligt för alla barn, kanske ska skriva alla hudtyper. Hade ytterligare ett som var tvungen ha solhatt o skugga, fick eksem annars.
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Fast det är ju du som tar dig rätten att definiera vilka av barnens åsikter som är skitåsikter som man kan strunta i, och vilka som är legitima. Det är ju inte särskilt respektfullt.

Jag menar, jag kanske tycker det är skit detsamma om man har en blå eller en röd mugg, men om det inte är så för någon annan, så får jag ju respektera det. Den respekten visar man ju andra vuxna, varför inte sina barn?


Det ska fungera i vardagen också.

Tar ett exempel.

Pappa kommer hem o fikar med traktorn. Barnet vill åka med.

Jag frågar och pappa säger 1. Idag går det inte för jag kör ut skog och det är ganska brant-farligt- så du kan inte åka med. Att förklara varför och att det inte går på en önskan kan knappast kallas respektlöst, eller?

2. Pappan säger, det passar utmärkt, jag ska bara köra upp kärran till gården och hämta lite utsäde, klart du kan åka med-den turen. Efter det kan jag inte ha med dig mer för jag ska till skogen och hämta stock och det är brant. Då vet barnet att det blir traktoråkning fram och tillbaka till gård nr 2 och inte mer,är det respektlöst att tycka diskussionen redan är klar?,eller ska man stå 1 timma eller 2 timmar och locka med att kom med in så får du en klubba? eller ska pappa åka en tur i byn på 1 timme till så resan blir längre?- om nu inte barnet nöjer sig?
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag menar, jag kanske tycker det är skit detsamma om man har en blå eller en röd mugg, men om det inte är så för någon annan, så får jag ju respektera det. Den respekten visar man ju andra vuxna, varför inte sina barn?


Fast den respekten visar jag och de flesta sina barn ofta och då får de ibland visa samma respekt tillbaka -förtydligar- när de har kommit till den åldern att de förstår.

Har jag en tid att passa och barnet ska med så finns det inte tidsutrymme för skitdiskussion om att ex jag vill inte åka nu för jag vill leka klart med denna leksak först. Jag har innan förklarat att då och då åker vi dit, så det är ingen nyhet-oftast.

Precis samma respekt jag visar om barnet har en tid att passa ex kompis, inte skiter jag i den tiden för jag får ett spännande talesamtal?

Och vad gäller muggen, så kan man fråga, vill du ha den blå eller den röda,men när den är valdså byts den inte ut, utan förklarar att det blir den andra nästa gång.
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Ja, jag anser det är en skitdiskussion om mitt barn skulle vägra ta på sig hemmaoverallen på vintern för barnet ist vill ha på sig finoverallen.

Ja, du tycker det, men barnet tycker det tydligen inte.

Om du och jag ska iväg någonstans och du bara vill byta skor först, så säger jag nej för jag tycker att det är en onödig skitdiskussion. Du har bestämt att åsikter om kläder är skitprat, medan åsikter om skoskav inte är det. Barnet kanske tycker att båda frågorna är ungefär lika viktiga.

Varför är det ok att avfärda barns åsikter som skitdiskussioner, det är ju inte ok när det gäller vuxna?
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

*kl*

Åh. hissknappsdiskussionen. Precis vad man drömmer om som tvillingförälder...

Vi har löst det hela som att man trycker varannan gång om det finns möjlighet (här räknas alltså alla knappar, allt från övergångsställen till hissknappar) eller så trycker man tillsammans samtidigt (obs, stor risk för ovänskap om den ena systern anser att den andra tryckte i förtid!!!). Nu när familjen utökats med en yngre förmåga har plötsligt hissknappsdiskussionen utmynnat i ett minimum eftersom båda storasystrarna tydligen inser att minst har företräde.
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Varför är det ok att avfärda barns åsikter som skitdiskussioner, det är ju inte ok när det gäller vuxna?

Jag har samma regler för mig själv, hemma, ute, till vardags har vi inte finkläder inte heller finskor så skobyte är inte aktuellt för någon av oss, så vad är det som är OK för mig som vuxen?, vad har jag för annorlunda val menar du?

Självklart tillåter jag inte mig själv heller att köpa godis eller kakor, varför ska jag/vi diskutera en sådan sak när det redan är bestämt/förklarat/ diskuterat innan- det finns bra ersättning OCH vi köper och äter lite godis på lördag och det är nästa gång vi handlar. Tydligt. Vad är det som är respektlöst?
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

. Du har bestämt att åsikter om kläder är skitprat, medan åsikter om skoskav inte är det. Barnet kanske tycker att båda frågorna är ungefär lika viktiga.


Om jag inte minns fel så skrev jag som förslag en öm tå. Kanske klämt sig i dörr och jo, skulle tån ömma i rejälare skor men må bra i gummistövlar så får det bli gummistövlar för självklart är det viktigare att det inte gör ont än att det ska diskuteras om finoverallen ska på fast det redan innan är tydligt förklarat att den blir för smutsig hemma och då med den lite sämre så kan du göra vad du vill ute.
Vi har inte haft råd att låta barnen klä sig fint jämt, det kan t.o.m ha varit gåvor de har fått ha hemmavid.Viktigt att alltid vara fin?, det beror nog på egna värderingar, hur man förklarar och att man förklarar.
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Åh. hissknappsdiskussionen. Precis vad man drömmer om som tvillingförälder...

Det finns två dagis på min gård, och jag tror att dagisbarnen håller alla vuxna som bor här i samma järngrepp som de håller mig. Det händer rätt ofta att ett främmande barn spänner blicken i mig i hissen, tex, och jag lyder så klart. Främmande vore det mig att någonsin trycka på någon knapp när det finns ett litet barn i närheten. Knappen som låser upp porten ut från gården har särskilt hög status. När jag ska passera den porten, kollar jag alltid genom staketet att det inte finns ett barn på andra sidan för jag vill ju inte utlösa en mindre jordbävning om det går att undvika. :)
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Självklart tillåter jag inte mig själv heller att köpa godis eller kakor, varför ska jag/vi diskutera en sådan sak när det redan är bestämt/förklarat/ diskuterat innan- det finns bra ersättning OCH vi köper och äter lite godis på lördag och det är nästa gång vi handlar. Tydligt. Vad är det som är respektlöst?

Men det var ju inte kakor och godis vi diskuterade, utan makten att avgöra vad som är en skitdiskussion och vad som inte är det. Du tar dig, enligt vad du skriver, rätten att avgöra att det som barn kan vilja diskutera är skitdiskussioner. Det är det som är respektlöst. Inte att barnen inte får godis stup i kvarten.
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Vad tragiskt. Ett barn så kuvat att den lärt sig att man inte ens får diskutera vilka kläder man vill ha på sig. Eller be om kakor i affärn.


Jag har tydligen missat en del inlägg.

Vem har sagt att de inte får be om kakor?
Tror du att det isf inte diskuteras?

Varför tror du att alla barn som ber om något promt måste bråka 45 minuter för att de får ett svar som inte passar?, till det en förklaring?

Och vad gäller kläder, ibland finns inte valmöjligheter. Och om det vid något tillfälle skulle finnas så får självklart barnet välja själv men när valet är gjort, då är också valet gjort.

På vilket vis är ett barn kuvad som inte alltid får välja kläder själv?
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Men det var ju inte kakor och godis vi diskuterade, utan makten att avgöra vad som är en skitdiskussion och vad som inte är det. Du tar dig, enligt vad du skriver, rätten att avgöra att det som barn kan vilja diskutera är skitdiskussioner. Det är det som är respektlöst. Inte att barnen inte får godis stup i kvarten.

Det handlar inte om att inte diskutera, det handlar om att vissa saker , som att inte handla kakor i affären, redan har diskuterats och förklarats tydligt om varför, varfär älta något eller bråka om något där redan diskussionen är klar?

Menar du att det är respektlöst mot barnet att de redan innan affären vet att det är ingen ide att be om godis?, än mindre ide att tjata, eller ställa till bråk?
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Men jag har en släkting som har gjort "att inte ta diskussionen" till något av en konstart. De vuxna i den familjen struntar helt enkelt systematiskt i när barnen anför avvikande åsikter, oavsett om det gäller vad man ska äta till middag eller vilka kläder man ska ha på sig. De stänger helt enkelt öronen när barnen protesterar, och de skryter mycket med hur lite bråk de har i familjen.

Det är så fruktansvärt respektlöst och som vuxen skulle man inte acceptera att bli nonchalerad på det viset överhuvudtaget, men de gör så med ren automatik. Jag fattar inte hur de kan tro att de genom att bete sig illa ska lära barnen att bete sig väl.

Vad arg jag blir när jag läser detta, exakt så är jag uppväxt. Det är så skadligt för ett barn. Tyvärr behandlar jag mina barn så också. Många gånger. Men, och det är ett jäkligt viktigt men, jag vill inte göra det. Och jag kämpar vareviga dag med att säga till mig själv, barn har rätt att finnas, de har rätt till alla sina känslor, de har all rätt i världen att uttrycka just sina åsikter. Och det är min förbannade skyldighet att lyssna på dem. Varför i hela friden skulle de lyssna på mig om jag ständigt ignorerade dem? Helt rubbat är det.
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Det handlar inte om att inte diskutera, det handlar om att vissa saker , som att inte handla kakor i affären, redan har diskuterats och förklarats tydligt om varför, varfär älta något eller bråka om något där redan diskussionen är klar?

Menar du att det är respektlöst mot barnet att de redan innan affären vet att det är ingen ide att be om godis?, än mindre ide att tjata, eller ställa till bråk?

Därför att just idag bråkade jag med någon på förskolan, jag blev lite ledsen, men vet inte hur jag ska säga det, eller ens vad jag känner riktigt, och då vill jag ha kakor i affären idag IGEN, för att du ska se mig och höra mig och förstå mig och hjälpa mig genom det som kallas för livet. Ganska så enkelt egentligen.
Eller så är jag bara lite sur idag, och vill avreagera mig genom att tjata om kakor. Vilka andra verktyg har man som barn egentligen när man vill etablera kontakt?
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Men det kanske inte alls är någon skitdiskussion för barnen, utan kanske snarare snudd på livsviktigt? Är det inte rätt schysst att faktiskt iaf uppmärksamma ungarnas känslor, de borde väl ha lika stor rätt till sina känslor som vi vuxna har?

Hur man gör vet inte jag alls, men jag tycker rent spontant att det känns taskigt att kalla barnens "viljor" eller tankar för "skitdiskussioner".
Om min sambo hade avfärdat något som varit viktigt för mig på det viset hade jag blivit apledsen, och jag är ändå 26 år. Vem är han att bestämma vad som är skit?

Är ett litet barn så moget att själv bestämma vad som är viktigt o mindre viktigt ?

Och om ett barn tycker det är så himla viktigt att få ha på sig finoverallen hemma så kanske det kan vara läge att förklara att så fungerar det inte hos oss? Det kanske inte är fel att säga att vi har inte råd att köpa 2 stycken finoveraller? Och att finoverallen inte är en finoverall efter en dag hemma?

Vad tycker du?

Om barnet vet anledningen vad är det då som blir så viktigt att diskutera?
 
Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Därför att just idag bråkade jag med någon på förskolan, jag blev lite ledsen, men vet inte hur jag ska säga det, eller ens vad jag känner riktigt, och då vill jag ha kakor i affären idag IGEN, för att du ska se mig och höra mig och förstå mig och hjälpa mig genom det som kallas för livet. Ganska så enkelt egentligen.
Eller så är jag bara lite sur idag, och vill avreagera mig genom att tjata om kakor. Vilka andra verktyg har man som barn egentligen när man vill etablera kontakt?


Och då säger jag nej, du vet, det blir inga kakor och?
 

Liknande trådar

Övr. Barn Min äldsta dotter är nyligen fyllda åtta år. Hon har alltid varit en ganska orolig själ. Kolik som bebis, sov (sover) dåligt, vaknade...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
22 581
Senast: Zewz
·
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
26 298
Senast: Amk
·
Ekonomi & Juridik Jag undrar hur ni andra skulle hantera följande problem och om ni har några tips och råd. Är ganska nyinflyttad till en gård på...
Svar
11
· Visningar
3 788
Övr. Barn Jag är halvtids plastförälder till en kille på 12 år som bor hemma hos oss vartannan vecka.. Pojken har diagnostiserats med ADD men de...
Svar
11
· Visningar
2 864
Senast: Mitten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp