Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Nej, inte alls, mitt mål har mer varit att inte behöva ta skitdiskussioner som att vägra klä på sig, vägra äta bananen för den är skalad på ett felaktigt sätt, det blir bara godis på lördag osv osv- det är verkligen inte samma som att barnet aldrig skulle få bestämma något eller inte få tycka annorlunda.

Det är visst samma sak. Den får inte tycka annorlunda för när den gör det är det skitdiskussioner. Jag tycker att det låter genomsorgligt och tragiskt med ett barn som aldrig någonsin tjatar om kakor i affären. Fy fan alltså. Snacka kuvad unge.

 

[Badger]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Den har vi haft men det blev ingen riktig konflikt. Barnet fick gå ut och stå på bron för att känna på vädret och kom sedan in och tog på sig ordentligt med kläder. Skulle nu barnet ha fortsatt envisats kan jag tänka mig att vi hade löst det med att ta med bättre kläder att sätta på.

Absolut, det är den naturliga och möjliga lösningen (som jag skulle använt med A) om man inte
1. är barnvakt åt ett barn man gärna vill passa igen (med noggranna föräldrar som skulle gått i taket)
2. är ganska, i alla fall 50% säker på att barnet skulle bestämma sig för att ha jacka. Jag är till 70% säker på att barnet skulle bestämt sig för att frysa (han är envis som sagt och släkt med mig som gått barfota i snön i minusgrader.). Ens egna barn kan man ju bestämma att det gör ingenting om de är en halvtimma i t-shirt i snön. Men andras är det svårare med.

Men jo med lite smarts hade man kanske kunnat framställa det som att han fick testa vädret för att förstå och sedan berättat varför jacka. Å andra sidan hade han ju redan varit ute den dagen när han var på dagis.

 

[cirkus]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag som har träffat just ameos barn vid flera tillfällen kan intyga att nej, hon är inte ute efter att sätta på plats eller så fort det krånglas, det finns inte den prestige som flera av er tycks läsa in. Jag har sett en lyhörd föräder (eller två förresten) som ser barnen för vad de är och som lyssnar och ger barnet utrymme att få ha sina känslor. Dock finns det faktiskt tro-det-eller-ej situationer där barnen inte kan göra precis hursomhelst, det funkar inte praktiskt eller säkerhetsmässigt och då måste man sätta stopp.

 

[Snurrfian]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Samtidigt har det framgått väldigt tydligt att ameo anser att ett barn som krånglar far väl av att få motstånd och tuffare krav. Jag tänker tvärtom om mina barn, min yngsta är väldigt rättfram och tydlig i sina budskap och då kan man vara tydlig tillbaka medan den äldsta reagerar mer inlindat och bakvänt mot vad hon verkligen känner. Hon kan exempelvis reagera med ilska och frustration i nya miljöer, då behöver hon gemenskap och kontakt, inte att man nyper åt henne för att hon inte sköter sig. Detta är inte en fråga om värderingar utan vad som faktiskt är mest rationellt, börjar man bråka emot och "ta igenom konflikter" och "sätta gränser" så är jag övertygad om att man bara förstärker hennes känsla av utanförskap i den nya situationen. Men då måste man kunna se att hon reagerar på "fel" sätt, dvs att hennes reaktion är inte det man automatiskt kopplar till nån som söker kontakt. Jag kan tänka mig att den typen av bakvända reaktioner är vanligare hos äldre syskon som har fått stå tillbaka för ett yngre, de vill inte besvära föräldrarna med sina behov så då pyser det ut på ett helt annat sätt i stället.

Det är intressant hur olika man läser, jag läste att ameo under en längre period hade provat olika varianter men tillslut satte ner foten för att situationen var ohållbar för dem, och när hon hade bestämt sig för att den här grejen, han måste stå själv om jag ska hjälpa honom av med overallen får ni till att hon knäcker sina barn för att få dem att lyda?

Visst kan det tagit ur sitt sammanhang vara en skitgrej, men jag tror knappast problemet var just den gången utan det var något som hade byggts upp under en längre tid och inte ett spontan infall av "jag bestämmer".

Jag tror nästan att jag har skrivit i varje inlägg i den här tråden att alla barn är olika och man kan inte begära att alla barn ska reagera lika, precis så som du själv beskriver, varför är ni övertygade om att ni kan läsa era barn perfekt och att ameo gör helt fel?
Vi har regler i vårat hem som andra inte har, andra har regler som vi inte bryr oss ett dugg om, alla har vi olika sätt att bemöta ett problem, hur man hanterar kritik och tillsägelser.
Sen har jag säkert varit orättvis mot mina barn, skällt på dem när det inte var behov av det osv men mina barn är rätt talföra och kan tala om vad de anser och jag har bett dem om ursäkt, likaväl som de har bett mig om ursäkt. Det är ju så det fungerar i vuxenlivet oxå, ibland kan man få kritik obefogat och då gäller det att hålla sig kall och kunna tala om varför man anser den vara obefogad.

 

[Badger]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

 

[Brandgul]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Bra minne och förutseende tror jag de flesta småbarnsföräldrar skaffar sig, av ren självbevarelsedrift. Så det är nog inte specifikt för er med speciella barn.

Men hur kan då hissknappen vara ett problem? Man gör det misstaget en gång. Om man inte ger sig sjutton på att kampen om hissknappen ska bort.

Vissa saker är ju väldans bra om man aldrig låter det bli en vana.

 

[Brandgul]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag tycker att det låter genomsorgligt och tragiskt med ett barn som aldrig någonsin tjatar om kakor i affären. Fy fan alltså. Snacka kuvad unge.

Fast så behöver det inte alls vara. Vi köper sällan eller aldrig kakor och godis när barnen är med. Det dyker upp hemma ändå. Därför behöver de inte tjata om det i affären. För vi brukar inte göra så. Rätt avdramatiserat.

Men är vi ute och åker kommunalt skulle vi aldrig kunna gå förbi en pressbyrå utan att köpa tåggodis. Då beskriver barnen hur matta och hungriga de är. Det är liksom vår vana som passar bra för oss för vi åker inte kommunalt oftare än så. Men skulle vi åka var och varannan dag hade vi aldrig haft den vanan.

Brukar barnen alltid vara med till mataffären på lördagar och köpa godis blir det så klart konstigt om de femtonde gången är med på en tisdag och inte får köpa godis. Ibland får man ju tänka efter vad man skapar för rutiner.

Det är många som påstår att rutiner är helt vedervärdigt för de stackars barnen, men vissa saker är inte alls dumma att ha.

 

[imzork]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Fast för mig så betyder "en nöt att knäcka" en tankenöt, alltså något man måste fundera många varv för att förstå, inte knäcka fysiskt. Tex ett dataprogram kan för mig vara en svår nöt att knäcka tills jag förstår mig på det och kan hantera det, det betyder inte att jag demolerade datorn...

Nu vet jag inte om ameo tänker som jag, men för mig handlar det inte om att knäcka barnet utan knäcka koden till hur barnet fungerar och det tror jag vi kan vara överens om att alla barn inte fungerar likadant.

Jag vet mycket väl vad uttrycket betyder ("oavsett hur metaforiskt menat uttrycket är", skrev jag). Det finns betydligt bättre, mer pedagogiska sätt att uttrycka sig på, t.ex: "Det tog längre tid för mig att förstå hur han fungerade än med mina andra barn."

Det förflyttar "skuldbördan" också.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Det är visst samma sak. Den får inte tycka annorlunda för när den gör det är det skitdiskussioner.

Jag håller helt med dig. Jag tycker att det är extremt respektlöst att avfärda barnens åsikter om saker och ting som skitsaker eller skitdiskussioner. Det är ju också troligen ett bra sätt att lära dem inför framtiden att inte lyssna på andra, eftersom de vet att man inte behöver bry sig om man inte själv tycker att det andra har att säga är viktigt. Att något är viktigt för den som säger det, och därför bör respekteras, kan man ju inte lära sig om det man själv har att säga ses som skitdiskussioner.

Men jag tror säkert att det hela är smidigt för föräldrarna.

Överhuvudtaget tror jag att mycket av den där disciplinen som somliga föräldrar eftersträvar - ofta genom att helt enkelt inte ta de diskussioner som barnen tar upp, utan nonchalera dem - enbart handlar om den egna bekvämligheten, och rätt ofta om att slippa blotta sig själv inför barnen.

 

[mino]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

han måste stå själv om jag ska hjälpa honom av med overallen

Ja det är uppenbart att vi läser väldigt olika. I det jag läser så säger ameo att overalltillfället är ett exempel på när det var bra att stå fast och att det ledde till något gott i relationen mellan henne och sonen. Jag kan omöjligt tycka att en strid om en overall som resulterar i att ett mindre barn på 3-4 år ligger på golvet i hallen i närmare tre timmar på något sätt är en framgång. Jag kan absolut förstå att det kan hända, man kan lacka ur som förälder och det gör jag också och barn kan uppfattas som olovligt envisa och bråkiga ibland, men är man nöjd med en sådan händelse och tycker att den representerar ett gott tillfälle när det var rätt att vägra ge sig så är det ett tecken på att vi har helt olika grundsyn. Med tanke på TS fråga och att hon undrar hur hon ska bemöta sitt barn så tycker jag att det är viktigt att gå emot ett sånt resonemang och argumentera för att det absolut går att leva tillsammans utan att tävla i vem som är mest envis och vem som bestämmer. Som Mabuse varit inne på så är det knappast så att det aldrig blir som föräldrarna har tänkt sig direkt utan de allra flesta villkoren dikteras ju ändå av föräldrarna.

 

[imzork]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag håller helt med dig. Jag tycker att det är extremt respektlöst att avfärda barnens åsikter om saker och ting som skitsaker eller skitdiskussioner. Det är ju också troligen ett bra sätt att lära dem inför framtiden att inte lyssna på andra, eftersom de vet att man inte behöver bry sig om man inte själv tycker att det andra har att säga är viktigt. Att något är viktigt för den som säger det, och därför bör respekteras, kan man ju inte lära sig om det man själv har att säga ses som skitdiskussioner.

Men jag tror säkert att det hela är smidigt för föräldrarna.

Överhuvudtaget tror jag att mycket av den där disciplinen som somliga föräldrar eftersträvar - ofta genom att helt enkelt inte ta de diskussioner som barnen tar upp, utan nonchalera dem - enbart handlar om den egna bekvämligheten, och rätt ofta om att slippa blotta sig själv inför barnen.

Apropå minnas konflikter i sin egen uppväxt: "Är det verkligen värt att bråka om?" brukade min mamma säga med en uppgiven ton. Jag tror att jag slutade "bråka" då, men såhär i backspegeln var det ju hon som tyckte att det var värt att bråka om - hade hon inte tyckt det så hade det ju inte blivit något bråk alls, antagligen.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Ibland när barns ilskeutbrott kommer upp - både här och i andra sammanhang - är det någon som säger just att "jag tar inte sådana diskussioner". Då jag själv är uppvuxen i ett hem där målet med barnuppfostran var att göra barnen till retoriskt drivna förhandlare, har jag alltid haft svårt att fatta hur man ens gör när "inte tar diskussionen".

Jag menar, om barnet diskuterar/bråkar/skäller/annat, så finns ju i någon mening diskussionen där. Det är inte en fråga om att "ta" eller "inte ta" den, barnet har redan satt igång den. Och jag har fått lära mig att allas åsikter bör lyssnas på.

Men jag har en släkting som har gjort "att inte ta diskussionen" till något av en konstart. De vuxna i den familjen struntar helt enkelt systematiskt i när barnen anför avvikande åsikter, oavsett om det gäller vad man ska äta till middag eller vilka kläder man ska ha på sig. De stänger helt enkelt öronen när barnen protesterar, och de skryter mycket med hur lite bråk de har i familjen.

Det är så fruktansvärt respektlöst och som vuxen skulle man inte acceptera att bli nonchalerad på det viset överhuvudtaget, men de gör så med ren automatik. Jag fattar inte hur de kan tro att de genom att bete sig illa ska lära barnen att bete sig väl.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Men hur kan då hissknappen vara ett problem? Man gör det misstaget en gång. Om man inte ger sig sjutton på att kampen om hissknappen ska bort.

Vissa saker är ju väldans bra om man aldrig låter det bli en vana.

Hissknappen är verkligen inte ett problem. Men det kan ju t ex hända att en granne också ska med hissen, och trycker på knappen innan man hinner hejda dem. Eller att man någon trött morgon tänker på annat och råkar trycka själv utan att tänka sig för. Det är svårt att alltid se till att världen blir precis så som tvååringen tänkt sig.

 

[cirkus]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag tror att du har missat hela poängen med vad ameo skriver. Det känns extremt lönlöst att förklara för den som inte verkar vilja förstå.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag förstår vad Brandgul menar där.

Varför skriver du det utan att på något vis spinna vidare på diskussionen eller förklara för oss som uppenbarligen inte ser på saken som Brandgul gör?

 

[Brandgul]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Hissknappen är verkligen inte ett problem. Men det kan ju t ex hända att en granne också ska med hissen, och trycker på knappen innan man hinner hejda dem. Eller att man någon trött morgon tänker på annat och råkar trycka själv utan att tänka sig för. Det är svårt att alltid se till att världen blir precis så som tvååringen tänkt sig.

Okej, eftersom du själv tog upp hissknappen som ett problem trodde jag verkligentt det var det.

Men jag förstår inte hur du kan likställa en tvååring som får ett utbrott över något med att ta en konflikt med en femåring som man tycker är viktigt. Jag kan inte se att en felskalad banan och en brännskada spelar i samma liga, men vi har ju alla mer eller mindre problem med olika saker.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag skrev inte att hissknappen var ett problem, utan att den kan ge möjlighet till en konflikt. Du skrev att du behövde ta solhattskonflikten, för annars skulle ditt barn inte ha några konflikter i sitt liv, och aldrig ha fått prova på hur det är att inte kunna få bestämma allt hela tiden.

Min poäng är att jag aldrig hört talas om en femåring, som aldrig i sitt liv haft en konflikt om något, och aldrig fått se hur det är när någon annan bestämmer något. Redan när barnet är två, så har de flesta barn och föräldrar hunnit med massor av konflikter, exempelvis om vem som ska trycka på hissknappar, och tusen andra saker.

Jag tycker inte heller det verkar lämpligt att barnet får brännskador, det är ju därför vi använder solkräm. Jag har inte tyckt att jag måste ta vara på möjligheten till konflikt genom att bråka om en solhatt, det finns alldeles tillräckligt med konfliktmöjligheter ändå utan att jag behöver leta efter dem med ljus och lykta.

Jag kan förstå att du tycker solhatten är värd att bråka om, det jag tycker verkar konstigt är att denna solhatt skulle vara enda möjligheten i en femårings liv att inte själv bestämma allt, och den enda möjligheten någonsin till en konflikt med föräldrarna.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag skrev inte att hissknappen var ett problem, utan att den kan ge möjlighet till en konflikt. Du skrev att du behövde ta solhattskonflikten, för annars skulle ditt barn inte ha några konflikter i sitt liv, och aldrig ha fått prova på hur det är att inte kunna få bestämma allt hela tiden.

Min poäng är att jag aldrig hört talas om en femåring, som aldrig i sitt liv haft en konflikt om något, och aldrig fått se hur det är när någon annan bestämmer något. Redan när barnet är två, så har de flesta barn och föräldrar hunnit med massor av konflikter, exempelvis om vem som ska trycka på hissknappar, och tusen andra saker.

Jag tycker inte heller det verkar lämpligt att barnet får brännskador, det är ju därför vi använder solkräm. Jag har inte tyckt att jag måste ta vara på möjligheten till konflikt genom att bråka om en solhatt, det finns alldeles tillräckligt med konfliktmöjligheter ändå utan att jag behöver leta efter dem med ljus och lykta.

Jag kan förstå att du tycker solhatten är värd att bråka om, det jag tycker verkar konstigt är att denna solhatt skulle vara enda möjligheten i en femårings liv att inte själv bestämma allt, och den enda möjligheten någonsin till en konflikt med föräldrarna.

 

[Hyacinth]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Kl


Vilken bra tråd! Jag har ett barn med massa känslor, alla känslor är STORA.
Superglad, tvärförbannad, osv. Inga mellanlägen här.
Det är så skönt att få lite input, och knep att hantera situationer där en rasande 3,5-åring bara skakar av ilska och frustration.

 

[ginnies]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Det är visst samma sak. Den får inte tycka annorlunda för när den gör det är det skitdiskussioner. Jag tycker att det låter genomsorgligt och tragiskt med ett barn som aldrig någonsin tjatar om kakor i affären. Fy fan alltså. Snacka kuvad unge.

Nej, det är inte alls samma sak- varför är en åsiktsfrihet att bråka i affären om viljan eller rätten att köpa godis? eller då kakor?, är barn som inte får köpa och där det då per automatik inte är någon ide att bråka, föra väsen eller gapa- är de kuvade? Jisses!!!

Barnen vet innan att det köps INGET godis eller kakor eller läsk den gången, varför ska de då bråka om det?, särskilt som de ALLTID fått köpa vilken frukt eller vilka bär de velat, oavsett pris, eller något annat NYTTIGT.