Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

[ginnies]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Varför i hela friden skulle de lyssna på mig om jag ständigt ignorerade dem? Helt rubbat är det.

Men varför handlar mina exempel om att ignorera? Och ständigt ignorara? Vad vet ni som går igång på mina inlägg vad jag har för diskussioner med mina barn vad gäller övriga saker, eller vad de får bestämma?

Vissa saker fungerar inte hemmavid att de får bestämma, som då val av kläder hemma,varför är det respektlöst mot barnet att ha de reglerna klara?

Jag har ex aldrig servat som en del i tråden gör, fixat med sugrör och skalat bananer till barn som kan göra det själva, faktum är att det tycker jag är respektlöst.

Att det finns de som går igång på att man har gjort klart att det inte blir kakor i affären, eller godis, kallar det ett kuvat barn för att den diskussionen är klar och att ett nej då är ett nej tycker jag faktiskt är märkligt.

 

[ameo]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

jag tror jag är med dig på det där med kakorna i affären - barnen tillåts fråga om det, men de accepterar om de får ett nej och vet att det inte är lönt att försöka tjata sig till kakor trots ett nej. Är det så du menar?
Ungefär så har vi det i alla fall. Barnen har många gånger frågat "kan vi få kakor/glass/godis idag?" när vi har handlat. Vissa gånger är svaret "javisst, vi köper något", andra gånger är svaret "nej, vi ska inte ha det idag". Det har alltid varit okej att fråga men det har också alltid varit skönt att de kan acceptera ett "nej, inte den här gången".
När de har blivit äldre har de kunnat komma med motargument som t.ex "men ska vi inte ha nåt gott till melodifestivalen ikväll?" (eller nåt liknande) och då behöver det inte vara konstigare än att "jo, du har rätt, vad vill ni ha för något?" eller "nej, just den här gången blir det inget". Det troligaste är ju att jag hade köpt motargumentet, men det kan säkert finnas nån gång då jag hade fortsatt stå fast vid nej. Och det är då det är skönt att slippa barn som försöker tjata sig till något ändå, eller varför inte lägga sig på golvet och skrika...

 

[Brandgul]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Det finns två dagis på min gård, och jag tror att dagisbarnen håller alla vuxna som bor här i samma järngrepp som de håller mig. Det händer rätt ofta att ett främmande barn spänner blicken i mig i hissen, tex, och jag lyder så klart. Främmande vore det mig att någonsin trycka på någon knapp när det finns ett litet barn i närheten. Knappen som låser upp porten ut från gården har särskilt hög status. När jag ska passera den porten, kollar jag alltid genom staketet att det inte finns ett barn på andra sidan för jag vill ju inte utlösa en mindre jordbävning om det går att undvika.

Helt rätt! Du är riktigt kuvad ;-)

 

[Brandgul]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Faktum är att det inte är tillräckligt för alla barn, kanske ska skriva alla hudtyper. Hade ytterligare ett som var tvungen ha solhatt o skugga, fick eksem annars.

Sen förstår jag inte hur jag ska lyckas kleta i solkrämen i hela hårbotten och sen få allt att hålla från klockan 9 på morgonen till klockan 15 på eftermiddagen för det är så jobbigt med utbrott över felskalade bananer så jag orkar inte med en extra diskussion. För övrigt är det där med felskalade bananer över när de är över fem för då skalar de bananerna själva.

Vi har nolltolerans mot brännskador i vår familj och jag vet att jag fått höra att det är skruvat att vi har det, med vi har det i alla fall och barnen går inte i burka för det. Solkräm i nacke, solhatt, t-shirt som täcker överarmen (inte en kort puffärm) och sen vanliga kortbrallor. Det är dessutom det som rekommenderas på många förskolor.

Sen när vi är med barnen, har koll på dem har de lättare klädsel, för då har vi kontroll över exponeringstiden i solen.

Sonen låg med svidande öron den kvällen och hade svårt att sova. Så jäkla roligt var det inte.

 

[Sar]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Det finns två dagis på min gård, och jag tror att dagisbarnen håller alla vuxna som bor här i samma järngrepp som de håller mig. Det händer rätt ofta att ett främmande barn spänner blicken i mig i hissen, tex, och jag lyder så klart. Främmande vore det mig att någonsin trycka på någon knapp när det finns ett litet barn i närheten. Knappen som låser upp porten ut från gården har särskilt hög status. När jag ska passera den porten, kollar jag alltid genom staketet att det inte finns ett barn på andra sidan för jag vill ju inte utlösa en mindre jordbävning om det går att undvika.

Man tror att man uppfostrar sina barn och så märker man att de i själva verket uppfostrar en själv....

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Det handlar inte om att inte diskutera, det handlar om att vissa saker , som att inte handla kakor i affären, redan har diskuterats och förklarats tydligt om varför, varfär älta något eller bråka om något där redan diskussionen är klar?

Menar du alltså att när det finns en regel, så är barn - människor! - så till den grad okreativa att det inte faller dem in att försöka ändra eller förhandla den regeln? Du visar ju bara igen att du tycker att barnens åsikter är oviktiga. Du bestämmer att diskussionen är klar, barnen håller kanske inte med. Vad hade du gjort om du tyckte att en diskussion med en vuxen var klar, och den andra vuxne inte tyckte det?

Mig hade det oroat om människor bara svalde alla regler hela tiden, och samhällsutvecklingen hade ju stått stilla (eller backat). Knappt ens djur är ju så regelstyrda som du beskriver dina barn.

Vad menar du för övrigt med att det inte är "någon idé" att ställa till en scen? Om barnet får ett utbrott så får det, det har inte med någon "idé" att göra.

Är ett litet barn så moget att själv bestämma vad som är viktigt o mindre viktigt ?

Om barnet vet anledningen vad är det då som blir så viktigt att diskutera?

Ja, alla är mogna att bestämma själva vad de tycker är viktigt. Ingen har rätt att bestämma vad andra ska tycka är viktigt, eller vad som är viktigt för andra.

Om barnet vet anledningen men ändå vill diskutera, så kan det ju bero på att barnet tycker att anledningen är dålig, eller att förutsättningarna har ändrats, eller något annat. Precis som vid all förändring och utveckling.

Om inte dina barn är kuvade, så verkar de vara otroligt okreativa, om de aldrig kan ifrågasätta en regel som de har fått förklarad för sig. För mig är det jättekonstigt. Händer det aldrig att du själv är kritisk till regler trots att du vet förklaringen, tex regler i samhället och sådant?

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Man tror att man uppfostrar sina barn och så märker man att de i själva verket uppfostrar en själv....

Japp! Jag gillar det. Jag ser det hela inte så mycket som "barnuppfostran" utan som relationer, där vi - barn och vuxna - formar varandra. Även barn är kulturskapare och kulturbärare - det visar ju knapptryckningskulturen i mitt hus med all önskvärd tydlighet - inte bara vuxna.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Helt rätt! Du är riktigt kuvad ;-)

I valet mellan att kuva barn och att kuvas av dem, väljer jag det senare. Vuxna är ju till för att skapa goda liv åt barnen. Barn har så mycket mindre makt än jag, att jag mer än gärna bjuder på makten över knapptryckning när jag kan.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Och det är då det är skönt att slippa barn som försöker tjata sig till något ändå, eller varför inte lägga sig på golvet och skrika...

Jo, det verkar ju handla främst om föräldrarnas bekvämlighet i en del inlägg.

Jag som själv var ett mycket explosivt barn och har och har haft flera sådana barn i min närhet, ser dock inte mycket explosioner just kring att man säger nej till något i affären. Jag kan inte minnas något bråk om det under mina barns uppväxt, utom den gång då sonen fick spel över att jag köpte två paket äppeljuice istället för ett. Snarare har utbrotten gällt saker som är betydligt mer opåverkbara än vad man ska köpa, tex att någon har råkat sätta ner sugröret i barnets glas fastän barnet ville göra det själv, det kan ju inte göras ogjort. Det ser jag inte som tjat, utan mer som utbrott och frustration.

Tjatande barn kopplar jag inte alls till de här explosiva barnen, eller till de barn som tillåts argumentera och diskutera för sin sak. Jag har i stort sett inget minne av att barn har tjatat på mig i alla fall, däremot har jag ett par vuxna i min yttre bekantskapskrets som kan förfalla till tjat (på andra vuxna), vilket jag inte klarar av att hantera.

 

[imzork]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Vissa saker fungerar inte hemmavid att de får bestämma, som då val av kläder hemma,varför är det respektlöst mot barnet att ha de reglerna klara?

Jag hade - kalla det vad du vill, men låt oss för enkelhetens skull kalla det "hangups" - kring kläder och, framför allt, klädmaterial när jag var liten. En del har jag fortfarande kvar. Vissa material var rent obehagliga att bära, andra saker kunde nästan göra ont. T.ex. hade jag svårt för jeans och andra lite styvare material, kläder med knappar, kläder som inte satt väldigt löst, kjol och klänning, andra material än vanlig, mjuk bomull. Klädetiketter kunde vara fruktansvärt obehagliga. Vissa kläder kunde jag inte ha i dubbla lager (t.ex. byxa + täckbyxa/overall eller långakalsong/tights + vanlig byxa men var ändå tvungen ibland = förenat med obehag; det senare använder jag dock ofta idag, i vuxen ålder, under de kallare säsongerna), andra kläder var jag absolut tvungen att ha i lager: avskyr fortfarande att ha långärmade tröjor/sweatshirts direkt på kroppen, det MÅSTE vara en t-shirt/kortärmad top under. Än idag undviker jag syntetmaterial, "blanka" textilmaterial (satin etc.) o.s.v. Jag hatar, hatar, hatar regnkläder.

Vissa saker var alltid obehagliga, andra kunde variera från dag till dag: vissa dagar kunde jag ha pikétröja, andra dagar gick det inte alls för sig.

Att som förälder inte ta hänsyn till sådant är ju att utsätta sina barn för ett väldigt stort obehag. Det går faktiskt inte att med ord beskriva just hur obehagligt det kan vara med vissa kläder. Det är fruktansvärt.

Jag minns f.ö. att jag bråkade mycket med mina föräldrar (läs: morsan) kring täckbyxorna som hon tyckte att jag skulle ha, men då kunde jag inte sätta ord på obehaget de innebar.

 

[ginnies]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Menar du alltså att när det finns en regel, så är barn - människor! - så till den grad okreativa att det inte faller dem in att försöka ändra eller förhandla den regeln? Du visar ju bara igen att du tycker att barnens åsikter är oviktiga. Du bestämmer att diskussionen är klar, barnen håller kanske inte med. Vad hade du gjort om du tyckte att en diskussion med en vuxen var klar, och den andra vuxne inte tyckte det?

Ja, det finns regler som inte går att ändra. Jag har aldrig skrivit att det inte har försökts men jag har aldrig haft bråk.

Tar ett ex på en regel till som inte är ändringsbar.

Pappa och co plastar balar och kör regelbundet oregelbundet över gårdsplanen med både traktorer o lastmaskin. När det är sådan aktivitet så får inga barn vara på gårdsplanen, det är i vårt tycke helt enkelt för farligt.
Så den regeln går inte att förhandla.

Eller att ingen får vistas i någon hage med djur ensamma, även om djuren är långt bort, ibland inte ens i sällskap. En regel som är given.

Eller då godis i affären till vardags.

Och vad ska diskuteras tycker du? jovisst, ni är sugna på att sparka boll precis nu på gårdsplanen, men nej, ni får vara på ridbanan idag, eller gräsmattan istället, det får bli så just idag,varför tjafsa om att gårsplanen är upptagen?
Samma om några skulle vilja gå en sväng själva till hagen där vi precis släppt våra tjurar,kanske egenpicknick, för där finns en så himla mysig stor sten. Jag säger nix, inte den hagen på ett tag, ska ni gå får det bli till hagen intill ist för där är djurfritt.

Det kvittar faktiskt vad barnen tycker, reglerna är redan satta. Och förklarade.

 

[imzork]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Pappa och co plastar balar och kör regelbundet oregelbundet över gårdsplanen med både traktorer o lastmaskin. När det är sådan aktivitet så får inga barn vara på gårdsplanen, det är i vårt tycke helt enkelt för farligt.
Så den regeln går inte att förhandla.

Eller att ingen får vistas i någon hage med djur ensamma, även om djuren är långt bort, ibland inte ens i sällskap. En regel som är given.

Fast att jämföra potentiella dödsfaror med t.ex. ett visst klädesplagg är ju verkligen att jämföra äpplen och päron. Det blir bara tramsigt.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag tror de flesta föräldrar har några icke-förhandlingsbara regler, bilbälte på i bilen t ex är ju en sån regel som de flesta föräldrar har. Jag tror ingen förvånar sig över det.

Det som är förvånande är inte att du har såna regler, för det har alla, utan att du får det verka som att barnen aldrig någonsin ifrågasätter dessa regler. De allra flesta barn ifrågasätter någon gång de regler som de vuxna satt upp, även de icke-förhandlingsbara. Det ser inte jag som negativt, utan tvärtom ett sundhetstecken, att barnen har mål i mun och inte bara säger ja tack och amen till allt som vuxna säger till dem.

Du tog t ex godisinköp i affären som exempel - vi köper heller aldrig godis till barnen i affären, barnen är för små för lördagsgodis än, men de vet ju ändå vad godis är, och att det är gott. Men vi handlar inte godis i affären till barnen som regel. Det innebär ju inte att barnen inte frågar efter godis ibland i affären (inte tjatar, inte bråkar, inte skriker, utan just frågar), vi säger nej, och så är det inte mer med det. Men om jag förstår det rätt så frågar inte ens dina barn? Det är ju onekligen lite udda.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag har samma regler för mig själv, hemma, ute, till vardags har vi inte finkläder inte heller finskor så skobyte är inte aktuellt för någon av oss, så vad är det som är OK för mig som vuxen?, vad har jag för annorlunda val?

Men det är ju en jätteskillnad, du har ju satt dina regler själv, du har själv bestämt att du inte får ha finskor hemma. Du har såklart möjlighet att ändra regeln och ta på dig finskorna när du vill, vem menar du skulle hindra dig?

Barnen däremot har inte bestämt själva, du har bestämt åt dem.

Skillnaden är att du har fått bestämma dina regler själv, det har inte dina barn.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Det handlar inte om att inte diskutera, det handlar om att vissa saker , som att inte handla kakor i affären, redan har diskuterats och förklarats tydligt om varför, varfär älta något eller bråka om något där redan diskussionen är klar?

Därför att man själv inte tycker att diskussionen är klar, såklart!

Så gör ju vuxna, hur många år har inte fackförbunden drivit frågan om högre löner, t ex? Man är inte nöjd med hur det är, och därför tar man upp frågan igen och igen. Om man vill.

Den rätten tycker jag barn har också, jag har inte rätten att bestämma att det där har jag förklarat en gång, det får du aldrig mer prata om eller ifrågasätta, för jag har bestämt att det är färdigpratat, och all ytterligare diskussion i ämnet är skitdiskussioner. Det kan ju jag tycka, men det tycker ju uppenbart inte barnet, om det fortsätter att diskutera. Jag kan bestämma vad jag vill prata om, men inte vad någon annan får prata om.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Det kvittar faktiskt vad barnen tycker, reglerna är redan satta. Och förklarade.

Och det underliga, i mina ögon, är att dina barn alltså aldrig någonsin protesterar mot eller ifrågasätter den typen av regler. För mig är det väldigt underligt, och inte alls något som jag med någon självklarhet ser som bra.

Det är däremot inte underligt att det finns regler som inte ändras av att barnen ifrågasätter dem. Så är det ju med självklarhet. Det konstiga är barn som aldrig någonsin ifrågasätter. Det hade oroat mig.

 

[Kattennizze]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Det kvittar faktiskt vad barnen tycker, reglerna är redan satta. Och förklarade.

Jamen det är väl härligt. Allt är klappat och klart här. Von Trapp hade säkert varit mycket nöjd. Har du inga mål med dina barn att de ska växa upp till självständiga, reflekterande, kritiska, ifrågasättande, demokratiska individer som kan tänka själva ? Det trodde jag naivt nog att de flesta vill med sina barn. För mig låter dina satta regler som diktatur. Och det skrämmer mig oerhört mycket. Men det är klart, jäkligt bekvämt blir det som förälder, att slippa alla diskussioner om hur ägget ska tillredas, vilken mössa som passar idag, hur många böcker som ska läsas varje kväll och hur bananen ska skalas så att inte skalet går sönder etc etc etc in absurdum.

 

[Badger]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Därför att just idag bråkade jag med någon på förskolan, jag blev lite ledsen, men vet inte hur jag ska säga det, eller ens vad jag känner riktigt, och då vill jag ha kakor i affären idag IGEN, för att du ska se mig och höra mig och förstå mig och hjälpa mig genom det som kallas för livet. Ganska så enkelt egentligen.
Eller så är jag bara lite sur idag, och vill avreagera mig genom att tjata om kakor. Vilka andra verktyg har man som barn egentligen när man vill etablera kontakt?

Man ska väl redan ha kontakt? Förälder och barn är ju i affären tillsammans, man får väl hoppas att de hade kontakt.

Jag förstår ärligt talat inte hur ni menar, om jag har ett barn som inte tjatar om kakor i affären så är jag en dålig människa? Även om barnet och jag hela tiden diskuterar vilka grönsaker och frukter vi ska köpa och om det blir fisk eller kött och barnet puttar (mini) vagnen man lägger varorna i.

Jo jag har också ett barn som oftast inte tjatar om kakor (har inte ens tänkt på det) och ganska snabbt accepterar ett -det är inte godisdag idag, det är godisdag på lördag. Duger det att han tjatar lite mer om glass och jordgubbar

 

[Badger]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Men hur gör du då? Ger du dem godis ibland när de frågar, även om det inte är en dag för godis, bara för att få igång en diskussion de övriga gångerna? Eller måste man ge sig och köpa godiset efter en viss mängd tjat för att vara en god förälder? Eller ska man bygga upp med argument som är lite ambivalenta så man får igång en diskussion. jag förstår helt ärligt inte alls.

Det är faktiskt inte ens kul att ligga och skrika på golvet i en affär, jag har gjort det.

(Jag har också det där, nej inte idag eller ja det funkar.)

 

[Badger]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Vad menar du för övrigt med att det inte är "någon idé" att ställa till en scen? Om barnet får ett utbrott så får det, det har inte med någon "idé" att göra.

Jag tror hon menar det som står i ngn av barnböckerna jag har hemma. Att man kan provocera fram och öka antalet tantrums genom att ge sig just när ett tantrum har påbörjats, sedan kan man sträcka ut det och öka intensiteten genom att vänta lite längre innan man ger sig osv. Det är nog inte bra för barnet eller för familjen.

Hon tycker man får lov att låta barnet bestämma direkt istället i så fall, om det ändå inte var så viktigt. (Penelope Leach). Olika familjer har ju sedan olika saker de tycker är viktiga. Vi har tex inte mer än en overall, och tvättar den definitivt inte varje vecka osv (Jacka o lånkisar under byxor om det ska vara elegant ngn gång). Men man har olika behov och olika regler, det bara är så. Så det är väl inte konstigt om vi är hårda på saft och någon annan på overaller. Din familj har säkert någonting som vi skulle strunta fullkomligt i att bråka om.