Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

[Petruska]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

typ båda är envisa med prestige eller båda har lätt att bli arga

Samtidigt som ett explosivt barn säkert alltid kommer att vara explosivt så kanske hen kan lära sig kontrollera det, eller inte.

Jag var ett mycket explosivt barn, och jag är inte det minsta explosiv som vuxen, snarare undviker jag bråk så långt jag kan. Jag har fått nog, tror jag. Min son är - föga förvånande - likadan. Han var extremt explosiv som barn och tonåring, och nu som vuxen blir han sällan arg och han är väldigt tålmodig med arga småbarn (han vet ju hur de känner sig).

Jag vet inte om det handlar om att vi har lärt oss att hantera våra ilskor, eller om det helt enkelt handlar om att det är väldigt olika saker att vara liten och att vara stor.

Ingen av oss fick vårt humör under kontroll medan vi var barn, jag har inte heller tänkt mig att mina sätt att försöka hantera utbrotten har handlat om att försöka göra så att vi slipper utbrott i framtiden, att "uppfostra bort" utbrotten. Jag har helt enkelt inte kopplat dem till "uppfostran" särskilt mycket, förutom att jag har haft som mål att respektera barnets integritet också när det är argt.

Jag kan fortfarande känna den där irritationen/ilskan inom mig när saker känns just FEL, men omöjliga att åtgärda. Just den känslan har jag ju dock lärt mig att låta bli att leva ut nämvärt. Numera tycker jag ju att livet bara blir jobbigare om jag bråkar och går an om sådant som jag vet är helt kört att ändra från början.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Har aldrig haft bråk eller tjafs om något.

Men då har ditt mål alltså varit att slippa ett barn som uttrycker avvikande åsikter och besvärliga känslor med kraft?

Det målet har jag för egen del aldrig eftersträvat med något barn.

 

[Badger]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

När Viktor inledde sin karriär som supertrotsig tjurskalle kändes det först så självklart att det han behövde nu var pedagogisk vägledning och korrigering, men med tiden har det visat sig att han i betydligt större utsträckning varit i behov av förståelse och humor, men också att få vara just arg, sur och grinig utan att bli förebrådd.

Ååh precis vad jag försöket uttrycka och misslyckats med. Att ibland är försök till olika lösningar och prat, snusförnuft det som förvärrar/stressar upp situationen. Märkt liknande med A (och jag minns själv). Tyst och förståelse först och sedan. (Jag ska faktiskt göra det mer medvetet nästa gång jag blir lite handfallen, testa förståelse, jag hade bara märkt att lösningar stressar upp inte helt kommit fram till vad man gör istället.)

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Fast det är ju något annat än att man med vilje och berått mod ger sig in i rena maktkamper med barnen, som diskuterades tidigare.

 

[Badger]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Suck, alltid missuppfattningar nej jag tänker inte medvetet på att uppfostra bort. Men jag kan föreställa mig att en förälder skulle kunna bete sig på ett sätt som gör saker värre.

Själv var jag ett explosivt och långsint barn, jag är fortfarande explosiv och långsint. Men det vet folk i allmänhet inte om, de tror jag är lugn som en filbunke. Jag har lite tur och hamnar inte så ofta med folk eller i situationer där det märks. (Jag kanske undviker bråk lite, men inte jättemycket.)

Och så gör jag lite som du gör, dvs går det inte att ändra på så bestämmer jag mig för att inte bli sur, bara jobbigt, jag har ju också varit där. Och så har jag förståelse för arga små barn .

 

[Badger]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Fast det var inte vad jag diskuterade för jag uppfattade situationen helt annorlunda än vad ni gjorde

(Eftersom jag har umgåtts med barn där liknande varit den minst konfliktfyllda vägen dvs det var inte maktkamp utan den minst maktkampsfyllda vägen. Det behöver inte varit så, men det kan varit så. (Rädd att jag hade förälder som alltid vred situationer och bad mig tänka och försöka förstå xxs perspektiv).).

 

[Sar]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Fast som jag tydligt skrev så har jag inga problem, däremot har jag fantasi!

Jag har full förmåga att föreställa mig att jag skulle haft ett problem med ett annat barn och att en annan förälder kan ha ett problem trots att jag inte har det. (min lealösa 20 kg klump slutade ju att hänga, en annans gör det inte. Knappast någon som behöver beskriva hur man klär av ett lealöst barn jag vet hur man gör, och jag vet hur min rygg känns när jag gör det. Men jag har som sagt inga problem nu.).

Bara för att jag har lyckats lösa mina av och påklädningar med lite trix behöver inte det innebära att jag skulle lyckats med alla barn alltid. Jag VET att det är en oändlig skillnad mellan att (när jag växte upp) försöka balansera mina nio olika små kusiner och bröder som jag sett växa upp, passat och bott ihop med alla barn reagerar inte likadant på samma försök till parering.

Jag ser fortfarande inte riktigt problemet i att ett småbarn blir lealöst vid avklädning oavsett vilket barn det är. Har man av någon anledning inte tid/möjlighet att hjälpa barnet så får det ju ligga där lealöst tills det antingen tar tag i avklädandet självt eller man har möjlighet att snabbt dra av overallen.

För mig skulle nog en ordentlig konflikt eller maktkamp gälla ex.vis ett barn som inte accepterar att man inte får dra katten i svansen eller slå andra barn vilket innebär att plågade djuret/barnet blir utsatt direkt man inte har en exakt punktmarkering (vilket är tufft att klara om man har fler små barn att passa). En overall hit eller dit känns inte värt att bråka om.

 

[Brandgul]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Och idag hällde pappan upp mjölk till sonen, som alltid dricker vatten till maten, samtidigt som han frågade: Vill du ha mjölk eller vatten?

Lite behändigt utan att lyfta blicken från tidningen bytte jag plats på glaset med mjölk med ett tomt glas.

Innan någon ens hann reagera hade jag trollat bort ett utbrott. Det gäller att vara med ;-)

 

[Brandgul]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

En 2-3 åring eller en 5-6 åring?

Visst är det lite skillnad.

Vår son som är äldre behöver oftast bara något i magen när något sådant händer. Men hade han gjort det varje dag utan, för mig, anledning hade jag nog tänkt till hur det skulle lösas, för jag hade inte ansett det acceptabelt med en 5 åring som man ska bryta ryggen av sig varje dag.

Men hur den lösningen hade sett ut vet jag inte eftersom vi inte varit där.

 

[Badger]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Men vi ser ju olika saker och så är det ju bara. Däremot gör vi ungefär likadant gentemot barn rent praktiskt.

(låta det ligga tills det tog tag i situationen var ju lite vad som hände, själv har jag ju inte heller varit i den vänta ut situationen med en overall. Om du vill diskutera det med mig rakt av kör på fotbollströja, vinter och utomhus istället.)

Dra katten i svansen skulle vara en helt annan typ av konflikt. Där kan man inte gärna vänta ut (det vore väl kanske att skilja på barn o katt då iofs, tills barnet lovat inte dra i svansen, vem vet.)

Bäst jag är lite noga.

-jag har aldrig haft en (egentlig) konflikt om overaller.
-jag kan föreställa mig att man kan ha konflikt om overaller.
-jag har haft liknande diskussion med lillebror om t-shirt i -20.
-jag har aldrig hamnat i liknande situation med något annat barn.

 

[mino]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Den som har några bra tips på hur man får såna låsningar att släppa är välkommen att komma med konstruktiva tips.

Vad säger han själv? Kan han formulera vad det är han behöver och har du funderat över vilka situationer som triggar honom att vara glad och tillmötesgående? Jag tänker att ett sånt barn förmodligen inte behöver hårdhet, det löser förvisso situationen för tillfället och får kanske barnet att resignera, men samtidigt så får man då ännu mindre grepp om vad han behöver för att komma till sin rätt. Han kanske som exempel trivs i små grupper och lugna miljöer och stressas av allt hallå med syskon/klasskompisar? Någon var inne på tidigare i tråden att han kanske behöver dig men inte vet hur han ska be om det, kan det vara så? Som jag ser det är du den vuxna och smarta, du sitter inne med nycklarna och insikterna att kunna lösa hans problem. Att han är envis och, som du uttrycker det, tjurig, är en sak, men det draget kan man ha utan att behöva använda sig av det många gånger dagligen. Så min fråga är: vad krävs för att han inte ska känna samma behov av att plocka fram sin tjuriga sida?

 

[cirkus]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Du måste haft tur i livet som sluppit den sortens människor ! Jag har mött åtskilliga sådana som driver igenom sin vilja på ren tjurighet och på bekostnad av andra. Både privat och i jobbet.

Nu väntar jag med spänning på de konstruktiva förslagen till ameo. Hittills har jag endast läst att hon gör fel, fel och fel och att det finns så mycket bättre sätt att göra det på. Så, när kommer förslagen ?

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

För er går det säkert jättebra med solkräm, men rödhåriga barn är väldigt känsliga mot solen. Det var säkert ingen annan som hunnit bränna sig under den dagen. En av hans fsk-kompisar är från Kina, en är från Sydamerika, en har långt hår osv. De spelar liksom inte i samma division.

Allt går inte att argumentera sig ur. Någon gång under barnens skolgång kommer barnen dessutom stöta på regler som är icke förhandlingsbara. Vilken chock det kommer att bli om de aldrig tidigare konfronterats med något liknande utan är vana att allt går att omförhandla och tjata sig ur.

Självklart finns det icke-förhandlingsbara regler. Man får t ex inte banka sin lille bror i fontanellen, hur gärna man än vill. Totalt icke-förhandlingsbart. Men det innebär ju inte att man måste stå och vänta ut storebror i timmavis för att han ska ge sig, utan man säger nej, blir arg och lyfter i värsta fall bort lillebror utom räckhåll. Man måste ju inte ha maktkamp om allt.

Jag är själv überkänslig mot sol, och brände mig jämt när jag var liten. Blir man lite röd någon gång är det inte hela världen, ska man undvika det om man är rödlätt så kan man ju knappt gå ut annat än klädd i burka sommartid. Och nu för tiden finns det ju väldigt bra solkrämer, i värsta fall får man väl smörja öronen med zinksalva, då kommer ingen sol alls igenom - för att lita på att en treåring inte tappar/tar av sig hatten ens en liten stund under några timmars lek utomhus verkar lite optimistiskt, kan jag tycka.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Nu väntar jag med spänning på de konstruktiva förslagen till ameo. Hittills har jag endast läst att hon gör fel, fel och fel och att det finns så mycket bättre sätt att göra det på. Så, när kommer förslagen ?

De har redan kommit, tidigare i tråden. Jag hade tre förslag på sidan tre i tråden, inlägg #53, t ex, och det finns fler. Du får leta lite längre bak i diskussionen, helt enkelt.

 

[cirkus]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Andra lösningar på samma grundproblem (barnet har overallen på sig inomhus) är att låta barnet ha overallen tills det själv tycker att det är för varmt (barnet får själv bestämma), att klä av barnet liggande (barnet får delvis bestämma), att klä av barnet mot barnets vilja (barnet blir förståss förbannat, men går därifrån utan att behöva ha gett sig).

Han fick ha overallen på sig så länge han ville. Det viktiga var uppenbart inte huruvida overallen var på eller inte. Utan att om han skulle få hjälp så fick han allt lov att stå upp.

Det är ärligt talat inte för mycket begärt och jag förstår att just den striden togs. Det handlar inte om prestige. men väljer man att se varenda diskussion man har med en unge som är lat och bara vill bli servad som prestigekamp så fine, alla andra vägar är liksom uttömda, det hjälper inte att förklara att om vardagen ska funka så måste alla vara med och bidra med vad den kan, såsom att stå upp vid av/påklädning tillexempel, då får det bli lite tydligare med vilka konsekvenser som kan bli. Det handlar inte om det specifika tillfället utan mera en generell inställning. Inte att föräldern bestämmer och barnet ska underkasta sig. Utan det handlar om att vi har en vardag ihop och var och en måste hjälpa till så att det flyter. Det är inte okej om en ska sätta käppar i hjulet hela tiden för att den är lat och inte orkar göra själv.

 

[Brandgul]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Han är inte tre, han är över fem. Våra barn är så vana vid att vi alltid varit noga med solskydd så för de har det inte varit något konstigt alls så länge de varit så små att de liksom bara följt "vanan".

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Ja, mina alternativa lösningar byggde inte på att det viktigaste i alltihop var att barnet till varje pris skulle stå upp vid avklädningen. Det går ju utmärkt att klä av även ett liggande barn, så ett sätt att hantera situationen som inte hade inneburit flera timmars maktkamp hade helt enkelt varit att klä av barnet liggande, om det nu ville det.

Det är inte ett måste att lägga så stor vikt vid att en fyraåring ska hjälpa till med avklädningen att det är värt flera timmar av viljornas kamp, det väljer man ju själv som förälder. Jag skulle inte tycka det var värt det, jag kan bjussa på lite avklädningshjälp när det gäller en fyraåring. Samma sak som jag bjussar på att åka upp en gång extra med hissen när treåringen blir förtvivlad för att han inte fick trycka på hissknappen första gången. Det är liksom inte hela världen.

Många småbarn sätter liksom käppar i hjulet hela tiden, det är så de funkar. De kan inte rå för det, hjärnan är inte fullt utvecklad när man är tre-fyra år. Små barn hjälper inte alls till hela tiden så att det flyter, ibland bajsar de precis när det är dags att gå till dagis, de vill inte ta på sig skorna fast det är bråttom, de häller ut alla sina leksaker på golvet just som man håller på att städa, osv, osv. Jag tror inte att det beror på att de är lata nödvändigtvis, utan för att det just då känns som en omöjlig sak att göra, att de inte tänker sig för, att de vill känna att de själva bestämmer över något litet i sitt liv (för let´s face it, det är verkligen inte mycket i en vanlig fyraårings liv som h*n kan bestämma över själv).

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Han är inte tre, han är över fem. Våra barn är så vana vid att vi alltid varit noga med solskydd så för de har det inte varit något konstigt alls så länge de varit så små att de liksom bara följt "vanan".

Ja, och i nåt läge blir de så stora att de börjar ifrågasätta - då har ni ändå haft det ganska lätt på den fronten ifall barnen inte ifrågasatt klädseln förrän i femårsåldern. Oavsett i vilken ålder det sker, så funkar ju solkräm, zinkkräm i värsta fall, om man vill. Eller så kan man bråka om solhattar.

 

[WildWilma]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Mycket intressant tråd som jag gärna vill komma ihåg som jag någon gång i framtiden får egna barn.

Jag växte upp med en pappa som såg uppfostran av mig och min bror som en maktkamp. Vi skulle "underkasta" oss honom annars var vi besvärliga. Att han sällan lyckades berodde enligt honom på att vår mamma var för snäll och gav oss alternativ. Jag var enligt honom synnerligen envis och jobbig (hade många utbrott) så att vi aldrig har haft en bra relation är nästintill uteslutande MITT fel eftersom jag har haft fel inställning antagligen sen dag ett när jag kom till världen enligt honom. Jag har försökt att påpeka att ett barn har gener samt formas av sin omgivning men icke, jag kom tydligen ut och tänkte att nu ska jag jävlas. Vi har idag i princip ingen kontakt öht men med min mamma som jag antagligen har utsatt för många utbrott har jag en bra relation.

Både jag och min bror har haft det väldigt tufft psykiskt efter en uppväxt som dominerats av maktkamp åt alla håll. Det enda maktkamperna ledde till tror jag var att vi tog efter, blev ännu envisare och våldsammare (verbalt och fysiskt) och applicerade det på varandra i familjen. Jag blev utåt sett ett A-barn skötsam, bra betyg och hög utbildning men mådde piss på insidan och min bror blev en bråkstake som skolkade, drack och knarkade som uppenbarligen mådde piss. Vi har också en i princip obefintlig relation till varandra idag.

Idag mår jag bra men får dagligen tänka på att inte använda de maktmetoder som i princip sitter i ryggmärgen och jag är livrädd för att jag kommer att använda dem på eventuella framtida barn.

Nu tror inte att det någon skriver om här är maktkamp på den nivån men tror ändå att om det inte är livsviktigt för säkerheten eller t.ex. djurens välfärd så är det bättre att ge med sig, ge alternativ eller kompromissa.

 

[Brandgul]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Ja och då bråkar jag om solhattar för det tycker jag är viktigt. Viktigare än att aldrig komma i konflikt med barnet. Det tillhör också ett liv och en vardag att man inte kan bestämma allt hela tiden.