Sv: Hur ska jag någonsin kunna le igen, när han är död?
Det blir bättre med tiden. Förlorade nästan allt som någonsin betytt något för mig förra året. Kändes som om alla dog, en efter en (vilket också skedde - 9 dödsfall inom familjen, stora som små, flera dödsfall bland vänner, släkt och bekanta). Spenderade minst två månaders tid av 2012 enbart hängiven att gråta ögonen ur mig. På något sätt kommer man igenom det, även om man själv mest bara vill ligga och stirra tomt framför sig eller som sagt bara gråta. Man hjälps nog rätt mycket av att prata/läsa om personen som dött. Få vänner och bekanta skriva/berätta om sina minnen om och med personen. De ljusa stunderna. Att stänga inne känslorna och hålla det inom sig tär bara på en och leder inte till något bra, tänk på att det är fler som sörjer honom [antar jag] sörj tillsammans istället för var och en på sitt håll. Och gör andra saker än att sitta/ligga och gråta. Hurvida man blir glad igen antar jag hör ihop med resten, men jag har inte återfunnit min glädje. Men jag antar att allting kommer inom sin tid.Hur ska jag någonsin kunna ta mig igenom det här?
Hur ska jag någonsin kunna bli glad igen?
Det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen.