Sv: Hur ska jag någonsin kunna le igen, när han är död?
Vet du vad?
Att du inte kan glädjas åt sjuttio år framöver är inte konstigt.
Jag mår bra för tillfället och jag kan inte heller se fram emot sjuttio år till. Det är för långt bort och det är helt okej.
Du kan inte påverka det som hände igår eller det som kommer hända imorgon.
Det enda du kan påverka är det som händer just nu.
Du kan påverka om du ska kliva upp ur sängen eller inte, äta eller inte.
Och det gör inget för det är helt normalt. Du kan planera och försöka för flera dagar framöver, men så länge dagen inte kommit kan du ändå inte påverka det.
Så ligg kvar i sängen, ät glass, minns honom, påverka dig själv i nuet och en dag i taget.
En dag i taget är enda sättet vi kan leva ändå.
Och angående smärtan och gudstjänsten.
Smärtan låter oss veta att det var någon som var värd smärtan när vi förlorade dem. Jag tror vi alla varit mer oroliga om du inte känt något. Och jag tror att ju ondare det gör, desto mer var dom värd det.
Ha inte dåligt samvete eller må dåligt över om du inte gick dit.
Om han pratat med dig om det? Vad tror du han hade sagt? Förmodligen något om att det var onödigt med tanke på att han inte var troende själv
Kram Nypon!