Jag "gjorde slut" med en person en gång. Hen och jag var jättebra kompisar och gjorde allt tillsammans. Sen blev min häst skadad och en ny roligare person flyttade in i stallet. Jag blev alltmer utanför, både i och utanför stallet. Från att ha varit en i gänget (vi var flera i samma gäng) blev jag lämnad utanför. Jag försökte upprepade gånger prata med hen, fråga om något var fel, om jag gjort nåt, om hen mådde dåligt eller om jag kunde göra nåt som underlättade. Fick bara som svar att det var stressigt nu... Jag fortsatte försöka finnas där och hjälpa om jag kunde.
Så vandrade jag ner i en depression och hade nånstans trott att min bästa kompis skulle finnas där, åtminstone de bra dagarna. Så var inte fallet. Efter en totalt miserabel fest när gänget bjöd in sig själva till oss, åt vår mat och sen ignorerade både mig och min sambo insåg jag att vänskapen var över och att jag inte ens ville vara en del av dom här människorna längre. (här hade det ändå gått typ 6 månader sen hen slutade höra av sig). I stallet höll jag god min, men drog ner på närvaron i gruppen och efter ytterligare några månader flyttade personen och "den nya" till nytt stall.
Någon månad efter det skickade hen ett meddelande på fb och tyckte det var synd att vi inte verkade vara vänner längre. Eftersom jag ansåg det som ett avslutat kapitel skrev jag som det var att "visst är det tråkigt, men det är för sent för mig att laga".
Jag hade nog hellre låtit allting rinna ut i sanden, för ingen i gänget har hört av sig till mig igen efter det. Jag tycker inte man måste "göra slut" och berätta varför, känns det inte rätt så gör det inte.
Så vandrade jag ner i en depression och hade nånstans trott att min bästa kompis skulle finnas där, åtminstone de bra dagarna. Så var inte fallet. Efter en totalt miserabel fest när gänget bjöd in sig själva till oss, åt vår mat och sen ignorerade både mig och min sambo insåg jag att vänskapen var över och att jag inte ens ville vara en del av dom här människorna längre. (här hade det ändå gått typ 6 månader sen hen slutade höra av sig). I stallet höll jag god min, men drog ner på närvaron i gruppen och efter ytterligare några månader flyttade personen och "den nya" till nytt stall.
Någon månad efter det skickade hen ett meddelande på fb och tyckte det var synd att vi inte verkade vara vänner längre. Eftersom jag ansåg det som ett avslutat kapitel skrev jag som det var att "visst är det tråkigt, men det är för sent för mig att laga".
Jag hade nog hellre låtit allting rinna ut i sanden, för ingen i gänget har hört av sig till mig igen efter det. Jag tycker inte man måste "göra slut" och berätta varför, känns det inte rätt så gör det inte.
