Hur överlever man?

[mian1]

Min man är på väg till veterinären med Ester MIN Ester!!! Jag hade lovat både honom och Ester att den dagen det blev hennes tur så skulle jag åka med henne. Men det är för tungt. Jag har sagt hejdå här hemma och snart kommer Ester att återförenas med Doris i hundhimlen.

 

[Klara J]

Sv: Hur överlever man?

Usch...hemskt när man behöver avliva ett djur.
Men jag tror att er hund säkert känner sig trygg med din man också och så länge du känner att du inte fixar att åka så är det nog bättre att låta bli. Är man själv ledsen och tycker det är jobbigt blir det ju värre för hunden.
Jag klarade knappt av att vara med vår gamla hund när hon var som sjukast sista veckan innan vi tog bort henne. Det var så hemskt att se henne så dålig.

 

[Grana]

Sv: Hur överlever man?

Usch vad tråkigt att ni behövt ta det beslutet

 

[unki]

Sv: Hur överlever man?

Beklagar sorgen.

 

[escodobe]

Sv: Hur överlever man?

Näe vad tråkigt...

 

[Coop]

Sv: Hur överlever man?

Man grinar ögonen ur sig och sedan går man vidare, eftersom livet går vidare i allafall varesig, vi vill eller inte.

Dagen kommer då det inte smärtar lika mycket längre och tårarna inte kommer lika ofta och man kan minnas det som varit med ett litet leende på läpparna. Men vägen dit kan vara jättejobbigt.

Kramar kommer här från mig!

 

[mian1]

Sv: Hur överlever man?

Halv sex dog hon. Det hade varit jobbigt eftersom hon var rädd om tassarna och det skulle rakas innan kanylen skulle i. Hon har haft cancer länge och redan när det upptäcktes bestämde vi oss för att inte operera. Den dagen hon fick ont eller på annat sätt led av sjukdomen skulle hon få somna in. Jag trodde att det skulle bli en långsam förändring och kanske svårt att veta när det var dags. Har klämt och känt på henne dagligen de 3 åren hon haft tumörer. De senaste 2 dagarna har hon inte riktigt varit sig lik. Kerstin har reagerat på att hon gått annorlunda. I morses var det uppenbart att det var kört. Såg dessutom att en av tumörerna, som jag klämt på senast för någon dag sedan vuxit rejält. Skulle känna på och hann bara snudda vid den när hon skrek och la sig ner. Då ringde vi!

För oss var det väntat. Tungt och ledsamt, men väntat. Värre är det för min 4-åriga dotter som gråter sig till sömns. Hon vet att sjuka och gamla djur dör, men hon verkligen älskade Ester. Och vad säger man? "Var är Ester nu?" Man kan inte säga "i en svart plastsäck hos veterinären". Och eftersom vi inte är religiösa köper hon inte det där med änglar och hundhimlar. Hon vill ha sin Ester tillbaka, bara en dag till. Och vem vill inte det?

 

[martha]

Sv: Hur överlever man?

Kramar om alla er därhemma .......

 

[Generalen]

Sv: Hur överlever man?

Läskigt, våra hundar heter också Doris och Ester, varav Doris är den äldsta...

Tröstkram!

 

[mian1]

Sv: Hur överlever man?

Tack alla! Kramar behövs!!! Nu har stackars Kerstin upptäckt att hennes bästis är försvunnen. Först när det inte kom någon mer hund till kvällsmaten förstod hon att Ester är borta. Hon kollade Esters matplats flera gånger och sedan stod hon och tittade ut genom fönstret en lång stund. Utifall att Ester rymt och satt på uppfarten. Hon har också smugit upp på övervåningen där hundarna inte får vara för att kolla om vi gömmer Ester där. När det var dags att åka till veterinären smet Ester upp. Hon anade vad som var på gång. Kanske inte att hon skulle dö, men att hon skulle till veterinären. Nu ligger Kerstin ensam i korgen. De hade var sin korg, men när det var dags att kura ihop sig för natten kom Ester alltid över till Kerstins korg och la sig. Kerstin vågar heller inte gå ut och kissa i trädgården själv på kvällen. Står bara på verandan och väntar. De gick ju alltid ut tillsammans. Vet inte hur det ska gå med Kerstin ensam, men jag hoppas att hon vänjer sig snabbt. Och att vi vänjer oss vid att huset är basset-tomt. Inte en enda envis, långörad hund.
Någon gång ska jag ha en ny basset. Minst en! En mjuk basset med vassa små tänder och massor av egen vilja. En som stretar emot vart än man ska gå, en som har en nos som kan spåra vad som helst och en röst som hörs på mils avstånd. Inte en ersättare för Ester eller Doris - det kan man aldrig få. Men en basset!!!
Nu får jag vara glad över att vi iallafall har Kerstin kvar. Hon är ingen basset utan en hund, men hon är fin och snäll och hon älskade Ester lika mycket som jag!

 

[Fiffi1]

Sv: Hur överlever man?

Många kramar till dig och din familj Mian
Detta är nackdelen med att älska djur
De lever tyvärr kortare liv än oss.
Kram igen.

 

[hasselby]

Sv: Hur överlever man?

fyy vad tungt!
Tröstkramar till eran familj

 

[Minna86]

Sv: Hur överlever man?

Tog bort vår ena i våras och min mamma åkte med honom eftersom hon kan spela teater så bra. Jag har varit med på en avlivning och kommer aldrig vara det igen så länge min mor lever. Jag bryter ihop totalt och gör det bara konstigt för hunden.

Coop beskrev det hela väldigt bra: Man grinar ögonen ur sig och sedan går man vidare, eftersom livet går vidare i allafall varesig, vi vill eller inte. Dagen kommer då det inte smärtar lika mycket längre och tårarna inte kommer lika ofta och man kan minnas det som varit med ett litet leende på läpparna. Men vägen dit kan vara jättejobbigt.

Det har snart gått 6 mån och jag undviker fortfarande att tänka på honom eftersom jag börjar böla direkt, men någon gång kommer jag kunna tänka på min vackra kille

 

[Rotterö]

Sv: Hur överlever man?

Många kramar
Jag har inte heller kunat vara med när mina djur avlivas tungt o jobbigt.
Jag förlorade sto 18 år, en avkomma från henne född 05 2 år, och min hund 12 år. Alla nästan samtidigt.

tungt kram

 

[iloveyou]

Sv: Hur överlever man?

usch vet hur det känns..kunde inte heller vara med när min hund avlivades. kändes så taskigt på nåt sätt då vi verkligen var tighta men jag kunde verkligen inte

sorgen går aldrig över men man lär sig att leva med den. det är vid sånna tillfällen man undrar varför man har djur. det gör så himla ont men efter ett tag kan man tänka på alla fina minnen man har tsm utan att börja gråta på engång.

kram

 

[karrrobarro]

Sv: Hur överlever man?

Åh så himla tråkigt, vi tog bort våran gamla basset för ett par år sedan men nu har jag äntligen skaffat en ny lång-örad, envis, stretig basset
Texten där du beskrev en basset var en underbar beskriving! Alla som haft/har en basset kan skratta sig lyckliga för en mer speciell hund kan man inte ha.
Tänk på dom glada stunderna o hur lyckligt lottad du har varit som haft en sån fantastisk hund.

Många varma kramar från mig!

 

[Penny_Lane]

Sv: Hur överlever man?

Tycker synd om er och jag vet hur fruktansvärt det känns.

Jag minns fortfarande den dagen då Malte blev ihjälsparkad av min häst. Jag minns vad jag hade på mej och hur det kändes när vi satt i bilen på väg in till djursjukhuset med honom i famnen. Fy fan rent ut sagt att göra ej av med en älskad hund som blivit en familjemedlem är det svåraste som finns ÄVEN om man vet att det är dags.