Hur ofta har du åkt ambulans?

Fast det är inte så konstigt tycker jag, dom ville säkert observera en stund innan läkaren kunde vara säker på att det inte var något som kom tillbaka snabbt. Hellre vänta lite för länge än att skickas hem för snabbt. Men dom kan ju ibland kanske vara bättre på att uppdatera en om vad som händer lite bättre.
De observerade inte mig alls. Jag satt i ett väntrum med enbart andra patienter. Fick som tur var tag på en kompis som kunde komma och köpa smörgås åt mig, hade ju inte ätit på länge. Sen fick jag gå till ett bås och vänta igen i åtminstone en timme, ingen vårdpersonal kollade till mig där heller. Sen kom läkaren och sa att det var en ångestattack och skickade hem mig. Det hade jag väl kunnat få veta 5 timmar tidigare så hade jag kunnat åka hem och äta …
 
En gång och det här i Skotteland. Åkte av hästen och fick en riktigt ful fraktur på överarmen som dinglade helt av.
Chefen försökte komma och hämta mig men det fanns inget vettigt sätt för mig att kliva in i bilen så de ringde ambulansen medan jag och kompisen promenerade ned mot stallet istället.

Ambulansen körde förbi oss på väg upp (jag antog att de bara skulle vända så vinkade) men kom sedan tillbaka och frågade om vi visste var de skulle. Jag fick vackert svara att det var nog mig de skulle hämta. 😅
Helt underbart bemötande. Jag var i lätt chock vid det laget och totalt spärrad när det kom till nålfobin så jag bad dem försöka räta ut armen utan morfin, men med tillräckligt mycket småprat, lustgas och annat fick de till slut sätta en kanyl och köra mig över bumpig grusväg in till akuten.
Akutpersonalen var också bra, men framför allt kom en av ambulanspersonalen tillbaka in när hen slutat sitt skift bara för att titta till mig för hen visste att jag var ensam där. <3

När jag väl var gipsad slängde de bara ut mig på gatan dock, spysjuk på morfinet och lite vilse i pannkakan.
Tack och lov skulle jag ändå ringa kollegan som tagit hand om hundarna, så hon kom och körde mig hem i slutänden.
 
Jag har förövrigt alltid blivit behandlad och bemött väldigt bra av ambulansen, inte alltid jag haft minne av själva färden eller ankomsten till sjukhuset. Men det jag minns har varit bra.
Har alltid varit väldigt jobbiga situationer psykiskt, men de har varit inkännande och omhändertagande.
 
En gång när jag var 17, hade trillat av en häst och skadat ryggen rätt rejält. Fast först kom faktiskt brandbilen, av alla saker här i världen! Ridklubben jag red på låg mittemot brandstationen, så det var tydligen standard att de skickade över en sådan först (ifall de inte hade viktigare saker för sig, typ släcka bränder och sånt :p) för att göra en första undersökning medan vi väntade på ambulansen. Minns inte om det var de eller ambulanspersonalen som sedan spände fast mig på en sådan där bår med kardborre runt huvudet och grejer, men sedan åkte vi i alla fall iväg till akuten i en ambulans där en fraktur på ena ryggkotan konstaterades (och ja, jag hade säkerhetsväst på mig...)

IVPA-larm (i väntan på ambulans) är jättevanliga hos räddningstjänsten. De har ofta sjukvårdsutbildad personal och så är ju en människa bättre än ingen människa.

(Här ute åker de titt som tätt).
 
Aldrig åkt ambulans eller ens behövt åka till akuten i någon större hastighet. Har varit där en gång men då blev jag skickad dit mer pga tidpunkten och inga vårdcentraler öppna på rätt lång tid än att det var akut på det sättet. Men ringt efter ambulans ett par gångers åt andra vid hästolycka och bilolycka.
 
En gång, men jag var egentligen inte skadad. Men minderårig och delaktig i trafikolycka. Och ambulansen åkte till nätverken och givetvis utan sirener.
 
Aldrig, men sjukvårdsupplysningen rekommenderade mamma att ringa efter en för min räkning om hon eller någon annan inte kunde skjutsa in mig till akuten förra året när jag hade sepsis, lunginflammation och halsböld med andningsproblem. Nu fick jag tränga in mig i hennes lilla ostkupa till bil istället. :D
 
De observerade inte mig alls. Jag satt i ett väntrum med enbart andra patienter. Fick som tur var tag på en kompis som kunde komma och köpa smörgås åt mig, hade ju inte ätit på länge. Sen fick jag gå till ett bås och vänta igen i åtminstone en timme, ingen vårdpersonal kollade till mig där heller. Sen kom läkaren och sa att det var en ångestattack och skickade hem mig. Det hade jag väl kunnat få veta 5 timmar tidigare så hade jag kunnat åka hem och äta …
Fast dom har koll, även om man inte ser eller märker det så har dom det.
Fast jag låg ju inte uppkopplad till EKG mer än kanske 2-5 minuter. Sen fick jag sitta o vänta flera timmar så det var uppenbarligen inget fel på EKG-t så då hade de väl kunnat skicka hem mig direkt …
Men nu fungerar det ju inte så riktigt, du kände ju av det du kände och kom dit av en anledning och dom tog det på allvar och behöll dig där en stund för säkerhetsskull. Det är inget konstigt, visst det kan ha varit så att läkaren struntat i dig eller glömt bort dig eller låtit dig vänta med mening men jag tror inte det, dom vill oftast ha bort folk så folk dom kan från akuten. Det är sällan man får stanna där i onödan och ta upp plats.
 
IVPA-larm (i väntan på ambulans) är jättevanliga hos räddningstjänsten. De har ofta sjukvårdsutbildad personal och så är ju en människa bättre än ingen människa.

(Här ute åker de titt som tätt).
Här på landsbygden finns civil insats person också. Privata som övar hos brandkåren får sms vid bilolycka och hjärtstopp. De har tillgång till hjärtstartare.
 
En gång ambulans, efter ett stort diskbråck, kunde inte gå. En gång ambulanshelikopter efter en väldigt stor trafikolycka. Min pappa körde och jag var passagerare, en mötande taxibuss ( föraren troligtvis somnat) kör över i vårt körfält och frontar med oss. Min pappa avled på plats, jag hade änglavakt.
 
Tre gånger tror jag. Antingen har det varit min kroniska sjukdom som gjort att jag behöver åka in. En gång efter ridolycka med svåra skador. Har inget minne av någon av gångerna men har något vagt minne av akuten efter ridolyckan. Mycket vårdpersonal direkt iallafall har jag fått berättat för mig det var något som de kallade traumalarm enligt läkaren som jag fick information av på avdelningen av läkare några dagar efteråt.
 
Har åkt ambulans 1 gång, efter en skidolycka. Fick åka hem samma dag.
Har behövt besöka akuten med efterföljande inläggning några gånger men då tagit mig dit med skjuts, taxi eller på vingliga ben.
 
Tror inte jag ringt för någon annan?

Åkt in en gång som vuxen där det var nödvändigt för smärtlindring då jag inte klarade av att förflytta mig själv till vanlig bil men man kan ifrågasätta att jag väntade tills det var så pass illa:p
 
Har ringt för en annan en gång. En överförfriskad äldre tant som åkte i backen mitt på gatan när jag var ute med hunden. Hon ville egentligen inte men det fanns inte en suck att man kunde lämna henne ensam i lägenheten efteråt, hela ansiktet sönderskrapat och så himla onykter.
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Jag satt i kökssoffan med amningskudde och min 3 månader gamla dotter i knät. Jag tittar på när min man och treåring ”spelar” schack när...
Svar
8
· Visningar
1 475
Senast: Crossline
·
  • Artikel Artikel
Dagbok och orolig att inte bli tagen på allvar! Jag har känt mig väldigt sliten och trött i många år och har väl kanske vant mig vid det och...
Svar
2
· Visningar
782
Senast: Wille
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 604
Senast: Lavinia
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
25 084

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp