Hur mycket klarar man som nyförlöst?

[Andromedae]

Jag hade orkat fysiskt men inte psykiskt redan dagarna efter förlossning. Efter några veckor var jag dock inte fullt lika mosig och hade säkert klarat av att plugga.

Mycket beror väl mest sannolikt på hur ens hemmiljö ser ut och hurdant barn man får. Mitt barn har alltid varit lika okej med pappan som med mig och det underlättar ju något enormt.

 

[Mabuse]

Ja, självklart är det individuellt, så frågan kanske är helt onödig?
Men om man tänker sig att det inte blir några allvarliga fysiska eller psykiska komplikationer (jag menar, kan man inte gå ur sängen, så kan man ju inte gå ur sängen...), hur mycket har ni klarat att göra efter några dagar/någon vecka efter förlossningen?

Jag planerar att fortsätta plugga, om jag kan, och funderar på hur mycket ork det finns till det. Då pratar vi två timmar två ggr i veckan, ca. Ibland mer, ibland mindre, men inga heldagar.
Ibland tänker jag "Nej gud, det kan ju inte gå!!" och då funderar jag på de som har barn sedan innan och sen kommer hem från förlossningen, man måste ju trots allt klara av att göra något annat än att bara sitta still i en soffa då?

I ärlighetens namn lägger jag inte jättemycket tid på mina studier, det går bra ändå, så även inräknat hemstudier är det långt från heltid vi pratar om. Tanken är också att pappan ska ta första tidens ledighet, så han är ju ett stort stöd, det är alltså inte bara jag, barn och studier i en hel röra

Men, jag vill ändå gärna höra vad ni har klarat, hur mycket aktiva ni varit, hur jobbigt det varit, ja... allt

Största hindret för att jobba/plugga direkt efter förlossningen är väl att man har en bebis att ta hand om?

Första förlossningen blev akutsnitt för mig, pga det och lite andra komplikationer var jag sjukskriven två månader efter förlossningen (alltså sjukskriven från föräldraledighet), tror jag började jobba lite smått efter nån månad eller så. Andra förlossningen var en vanlig förlossning, då hade jag kunnat plugga/jobba efter en vecka, kanske. Så hade nån annan tagit hand om bebisen, och jag hade sovit istället för att amma på nätterna, så hade jag kunnat jobba/plugga heltid en månad eller en vecka efter förlossningen.

Jobba/plugga samtidigt som man tar hand om en liten bebis, och stiger upp för att amma varannan timme på nätterna - nä, det hade inte jag lyckats med. När bebisen sovit på dagarna har jag sovit, ätit, duschat, såna saker.

 

[Javan]

Hur långt är ett snöre? Den frågan är ju lika omöjlig att svara på.

Barn 1 svår kolik supersvår skrek som värst från 18.00-06.00 på morgonen nonstop och då menar jag SKREK hade inte kunnat plugga om mitt liv hängt på det.

Barn nr 2: pluggade halvtid fl 50% (lärarlyftet så bara tre träffar resten distans och över nätet samt att träffarna var i min stad) gjorde seminarieuppgifter just innan vi for på förlossningen. Första träffen var lillebror två veckor han ammade eller sov i vagn inga problem allt gick jättebra och han var en superenkel bebis. Men om han varit som storebror hade jag fått kasta in handduken.

Testa det värsta som kan hända är att man får planera om, viktigt då tror jag dock är att man inte ser det som ett misslyckande utan bara att det här passade /gick inte.

 

[oxo]

Jag har gjort ett studieuppehåll nu när jag fick barn. Det är jag glad att jag gjorde. Inte för att det är jobbigt med barn men jag ville inte ha den stressen över mig att jag måste fixa skolan. Nu har jag iofs skrivit två tentor som jag missade pga en väldigt jobbig graviditet. Det gick iofs väldigt bra men jag är glad över att jag inte har varit tvungen att plugga jämt och nu hade det aldrig fungerat. Han är 9 månader och totalt sjövild och jag hinner knappt sitta ner
Sen så hade jag bomull i huvudet dom 4 första månaderna.

 

[DarkInNight]

När bebisen sovit på dagarna har jag sovit, ätit, duschat, såna saker.

Finns det bebisar som sover om dagarna ?

Nej men det är också viktigt att tänka på, att bebisar kan bete sig väldigt olika. Vissa bebisar kan sova nonstop 12 timmar/natt från första veckan och lägg till två sovpass på vardera 3-4 timmar varje dag. Då är det inga problem att själv få vila och eventuellt få tid till att studera/annat.

Sen finns det andra väldigt vakna bebisar som är vakna hela (jävla..) dagarna och sover 22-06 om nätterna med amning varannan timme. Då är man lite mer halvdöd och studera/annat blir svårare.

 

[keilir]

Jag valde att ta studieuppehåll när jag fick vårt första barn, jag var fl 11 månader och hoppade på utbildning igen med dom som börjat 1 år efter mig. Jag tyckte det kändes lagom, hade kanske klarat av att plugga med bebis men det var väldigt skönt att kunna koppla bort skolan och bara få vara med bebis. Hon var en snäll bebis men som tidigare sagt att när man i perioder fick amma flera ggr per natt så är man inte så pigg och det var väldigt skönt att kunna sova länge med bebis på morgonen osv..

 

[DrT]

äntligen! Vi skaffar barn men är uppslukade av allt annat. Helst ska de in på förskolan vid ett för de behöver stimuleras, vi vill ha egentid, vi behöver våra jobb, etc. Ta vara på tiden, den kommer inte igen.

Riktigt så behöver det ju inte vara. Ibland behöver man jobba för att få ekonomin att gå runt och då kanske man måste sätta in dom vid 1 års ålder. Tror dom flesta som kan gärna stannar hemma om det går men i många fall så kan man helt enkelt inte även om viljan finns där.

Egentid tycker jag faktiskt är helt OK. jag älskar mitt barn och vill vara med honom så mkt det går och håller med om att tiden går fort och man ska ta vara på den. Men att vara ifrån 1-2 timmar per dag på sin "egentid" för att samla energi tycker jag inte heller är konstigt. Jag är hos min häst och rider. Jag mår bra av det och den tiden är viktigt för mig även om jag har en 3 månaders bebis också. (som är hos sin pappa eller mormor den tiden jag rider)

 

[FlipTheFrog]

Ja som alla har skrivit så kommer det förstås att vara individuellt och beroende på rådande omständigheter. Men en stor del i det individuella handlar om ens egen personlighet och inställning och där känner du ju faktiskt dig själv bäst TS! Visst kan man inte helt förutse hur man kommer att reagera under hormonpåverkan och i en alldeles ny situation - men jag tror ändå att man till stora delar kan utgå från hur man är som person! Jag har så här långt inte förvånats över hur några av mina vänner intagit sina tidiga föräldraroller...

Själv passade jag på att gå en slags datorutbildning under min andra f-ledighet. Gick på introduktionsmötet dagen innan jag födde och på examinationen någon månad efter. Däremellan gjorde jag de olika övningarna på distans när det passade mig och barnet - och storerbror, hästarna, hundarna och resten av hemmet. Och första barnet kom lite tidigt så där var det bara till att sätta igång och göra all min överlämning till vikarien så fort vi kommit hem från BB. Jag tyckte det var skönt att ha lite annat att bryta av med samtidigt som jag njöt av att faktiskt få vara i den där babybubblan (den var dock inte lika tydlig med andra barnet).

En bärsjal (trikåsjal) rekommenderas varmt. Bebisen älskar att ligga och mysa o sova i en sådan samtidigt som man själv får händerna fria och kan göra i stort sett vad som helst! Jag hade min lilltjej sovande i sjalan under examinationen nämnd ovan t ex - och vid en herrans andra massa tillfällen så som bröllop, studentskivor, restaurangbesök, mockning, lek med storebror, städning, disk, tvätt, snickeri osv osv. Att vila själv med barnet i sjal går också alldeles utmärkt.

Lycka till!

 

[Squie]

Har en klasskompis som födde sitt tredje, tog igen sig i någon dag och började sedan plugga till tenta. Lillkillen har blivit klassens maskot och med oss under campusveckorna (läser på distans). Lärarna avgudar killen.

 

[Mammas]

äntligen! Vi skaffar barn men är uppslukade av allt annat. Helst ska de in på förskolan vid ett för de behöver stimuleras, vi vill ha egentid, vi behöver våra jobb, etc. Ta vara på tiden, den kommer inte igen.

Men alltså, här handlar det om en mamma som ska fortsätta plugga ett inte helt intensivt plugg samtidigt som barnets pappa ska ta hand om barnet. Varför räknas inte han som förälder, om nu den här familjen vill lösa det på detta sätt? Jag vet hur många föräldrar som är tillbaka på jobbet typ tio dagar efter förlossning, men när det är pappor som är borta räknas det inte, men när en mamma ska studera ska det genast skuldbeläggas?

Hade ju varit en helt annan grej om det varit nanny från tionde dagen och heltidssysselsättning från båda föräldrar som gällde.

 

[Hyacinth]

Nu kanske jag är en partykiller och säger emot alla andra men det blir en motvikt iallafall!

Jag var ett helt trasig efter förlossningen. Och då menar jag inte att jag gick sönder utan jag var helt slut som människa.
Jag orkade ta min första promenad efter en månad. Jag stod i duschen och grinade varje gång jag skulle kissa i de första tre veckorna. Jag sov lika mycket som sonen. Alla bilder vi har den första månaden ligger jag och sonen och sover tillsammans.

Jag blev mig själv igen och kunde börja fungera efter ungefär 3 månader. Då fick jag en bröstinfektion

Jag hade ALDRIG kunnat plugga, jobba ett par timmar, fixat hästar eller möblera om. Då hade jag dött på kuppen Men jag beundrar er som kan/kunnat

Som sagt väldigt individuellt. Nu fick du en motviktshistoria!

Mvh Miks

Samma här, trasig, ont och stygn som satt fel så jag kunde knappt sitta än mindre gå. Jag satt i soffan och stirrade i typ tre månader. Hade en bebis man inte kunde lägga ner, så hon var klistrad på mig i ca 8-9 månader.

 

[Emor]

Men alltså, här handlar det om en mamma som ska fortsätta plugga ett inte helt intensivt plugg samtidigt som barnets pappa ska ta hand om barnet. Varför räknas inte han som förälder, om nu den här familjen vill lösa det på detta sätt? Jag vet hur många föräldrar som är tillbaka på jobbet typ tio dagar efter förlossning, men när det är pappor som är borta räknas det inte, men när en mamma ska studera ska det genast skuldbeläggas?

Hade ju varit en helt annan grej om det varit nanny från tionde dagen och heltidssysselsättning från båda föräldrar som gällde.

Jag kan inget annat än hålla med! Dessutom känns förutsättningarna för att plugga bra, om man har en partner som då är fl. Att vara ensam med bebis och plugga samtidigt känns tufft, men det är inte den situationen ts beskriver.

 

[Mammas]

Och som tillägg, jag säger inte att det är fel att inte vara tillbaka på jobbet direkt, men att skuldbelägga en kvinna som har som ambition att plugga är helt uppåt väggarna. Sedan gör ju alla som de vill, och jag tog själv föräldraledigheten de första månaderna, är bara less på att kvinnor skuldbeläggs om de inte släpper allt annat än barnet den första tiden. Å andra sidan har jag ju sett skuldbeläggning av kvinnor som prioriterar bort annat under småbarnstiden, och det är ju också fel, alla ska givetvis göra precis som de känner för. Inget är rätt eller fel så länge som barnen tas om hand och inte far illa.

 

[floggingmolly]

Tack @Mammas och @Emor!
Lite så känner jag också... Pappan är väl lika viktig? Pappan borde väl bli lika psykiskt slut och inte orka gå till jobbet? Och en pappa borde väl också få höra att han borde vara hemma och njuta av småbarnstiden?
Jag är medveten om att vi kan behöva ändra planen beroende på mig och barnet, men jag ville väl mest veta om man ens kan klara det. Folk gör ju alla möjliga trevliga grejer på mammaledigheten, då kanske jag kan klara lite seminarier dessutom får vi ju himla mycket mer tid ihop så här.

Tack till alla som delar med sig!

 

[Mammas]

@floggingmolly Ja, jag håller med, pappans roll spelas ofta ner. Det är ju bara att testa och se hur det går helt enkelt. Lycka till!

 

[Amha]

Försöka går ju alltid men det skadar inte med en plan b ifall det går åt skogen så du inte känner stress över att inte ha klarat det just då.

 

[Jozze]

Tack @Mammas och @Emor!
Lite så känner jag också... Pappan är väl lika viktig? Pappan borde väl bli lika psykiskt slut och inte orka gå till jobbet? Och en pappa borde väl också få höra att han borde vara hemma och njuta av småbarnstiden?
Jag är medveten om att vi kan behöva ändra planen beroende på mig och barnet, men jag ville väl mest veta om man ens kan klara det. Folk gör ju alla möjliga trevliga grejer på mammaledigheten, då kanske jag kan klara lite seminarier dessutom får vi ju himla mycket mer tid ihop så här.

Tack till alla som delar med sig!

Precis!

Vi har nog gjort exakt som du/ni vill göra. Vår dotter kom i november precis när en av mina kurser startat. Jag skippade den och vi var hemma alla tre i några veckor men sen är det sambon som varit hemma medan jag pluggat. Jag har också haft väldigt få seminarier så vi har haft mycket tid tillsammans. Dock har jag haft det väldigt jobbigt också för jag är en prokrastinerare av rang och bebisgos har ganska stark dragningskraft. Det har kommit ont efter med mycket tentaångest

Nu skriver jag mitt exjobb och är sedan 31/4 hemifrån ca 9-12 h/dag. Det funkar bra trots att jag ammar 2-3 ggr/natt. Sambon får dra det stora lasset hemma med bebis, tvätt och matlagning. Jag försöker hinna med att diska.

Det är inte helt lätt men det funkar oväntat bra, mycket tack vare okomplicerat barn som t.ex. växlat mellan bröst och flaska utan problem från några veckors ålder. I september är det förhoppningsvis min tur att gå hemma.

 

[Jozze]

Nu skriver jag mitt exjobb och är sedan 31/4 hemifrån ca 9-12 h/dag.

Sedan 31/3 menar jag förstås! Annars hade jag inte haft lång tid på mig att hinna utvärdera det hela.

 

[ako]

Jag har inte svarat innan så detta är ett svar direkt på TS grundfråga. Jag tror inte du ska räkna för kallt med att orka vara i väg på seminarier e d eller ens orka plugga hemifrån efter bara några dagar, en vecka. Du kan vara trött och sliten efter förlossningen, och den allra första tiden är det nog klokt att man bara fokuserar på den nya situationen och familjemedlemmen, det är ju t ex därför den förälder som inte är fl får ta ut tio dagar (som ju blir 2 v inklusive helgerna) med tillfällig f p samtidigt när barnet är nyfött.

Däremot, om ingen större komplikation tillstöter, tycker jag att det borde vara fullt möjligt att plugga på det sätt som du beskriver efter några veckor, en månad. Förutsättningen är ju bara att det funkar med flaskmatning om du är borta mer än ett par timmar. Det är ju jättebra att ni båda föräldrar får vara hemma med barnet redan tidigt. Själv började jag jobba en kväll i veckan när barnen var ett par månader, och var då borta hemifrån uppåt 5h den kvällen, men då funkade det fint för oss att komplettera med flaska. Hade inte det funkat hade jag ju fått tänka om. Planen är att göra likadant med vår trea som om allt fortsätter gå väl ser dagens ljus om knappt två månader.

Lycka till!