Hur mycket "återhämtning" behöver man?

Kanske det.
Ställer en helt idiotisk fråga. Vad ÄR charmen, den där speciella, där på en grekisk ö?

Om du frågar mig: doften av bougainvilla som väller över vita putsade murar. Varma kvällar som de bästa svenska sommarnätterna. Fantastisk natur som är karg men vänlig. God mat, fantastiska grönsaker, och på det hela ett väldigt vänligt land. Jag som ogillar sand letar efter stenstränder. Varmt vatten men oftast en behaglig temperatur.

Jag gillar små städer/byar mer än större städer.
Hoppas kunna åka nästa höst om allt går som planerat.
 
Jo! Grekland är i mångt och mycket sådär fint som på vykort, inte som Asien som ser magnifikt ut men (i mitt tycke) är sönderexploaterat med social misär och sexhandel överallt. Grekland är väldigt vänligt. Ett bra resmål på alla sätt om man undviker Aten som mest är avgaser och hetta...
 
I våras efter en extremt lång och krävande jobbperiod höll jag på att krascha. Min hjärna stängde ner totalt, jag hittade inte på Ica.
Efter 7 veckors semester där jag gjorde i princip inget annat än klappa valp, gå i skogen, sova och vara så mycket med BARN och partner som jag orkade insåg jag vikten av vila.
Jag kan inte vila en helg, vi har barn som vill göra saker.
Jag tycker spontant att du till sommaren ska boka en vecka eller två på en mysig grekisk ö (Loutro är en magisk by), ät gott, drick gott, vandra och läs böcker. Det har en alldeles egen charm.
Loutro, är det dit jag ska åka? Tycker två 16-åriga tjejjer att det är lika sagolikt där som jag antagligen gör? (De vill inte gå på disco.)
 
Va rart av dig!

Jag har inte varit utom Sverige annat än i de nordiska länderna och några europeiska huvudstäder. Under 20 år var det bestämt att gemensamma pengar (dvs alla pengar) inte skulle användas på sånt. Efter det har jag haft usel ekonomi eller varit för sorgsen för att vilja åka iväg ensam.

Kanske ska jag ändå fresta lyckan på en grekisk ö. Vem vet - kanske gillar jag det.....
Kargt vacker natur och viltväxande sorter av basilika och salvia och annat blir jag glad av. Jag gillar även väldigt mycket de ljusa kalkstenarterna. Så annorlunda än den granit och det tegel som annars skapar mycket av min omgivning. Och goda grönsaksrätter av grönsaker som faktiskt smakar mycket mer.
 
Ett par kollegor har återkommit till jobbet efter en dryg veckas semester i solen. De har inte gjort ett enda skapandes grand. Bara vilat, solat och druckit drinkar.

Återigen funderar jag på detta med just återhämtning och semester. Jag har i mån närhet personer som aldrig någonsin varit på ledighet. Och en drös bönder som nog aldrig varit helt lediga mer än några dagar i följd. Mina egna föräldrar t.ex. hade nog inte en enda "ledig" dag under hela sitt liv. Andra i bekantskapskretsen åker på semester och bara slappar flera veckor varje sommar.

Jag inser att det förstås är individuellt....men behöver människan verkligen den typen av återhämtning eller är det bara - gud förbjude! - ren lättja ;)

Konkret undrar jag om det verkligen är så att man behöver ledighet från fysisk eller mental ansträngning? Och hur lång?
Är detta ett symptom i tiden pga att tempot är så mycket högre idag än för säg 50-60 år sedan?
Eller bara en ursäkt för att vila och slappa...

/tanten - som aldrig varit på lång semester hemifrån

Jag föredrar att förlänga helgerna och ta ströveckor med semester. Jag har haft semester i sex veckor en gång, det var ingen hit, rent slöseri. J

Sen blir det väl förvisso inte så mycket vila i den bemärkelsen, för mig är semesterdagar och flexledigt ett sätt att komma ikapp med annat. Men det är liksom skönt ändå, man får ju göra allt i sitt tempo och framförallt så får man sova när man vill. Att ta ledigt måndag och tisdag är rena balsamet för min själ, dels för att helgen blir lång och sen för att arbetsveckan till helgen blir så kort:D Nu låter det kanske som att jag inte gillar mitt jobb, men det gör jag faktiskt. Jag råkar bara gilla de andra 2/3 av mitt liv väldigt mycket mer :)
 
Jag håller med om att det verkligen är olika för olika personer.
Det finns vissa som måste ha en sammanhängande sommarsemester, ju längre desto bättre. Själv mår jag dåligt av att ha längre semester än ett par veckor, jag mår bra av rutiner och får fort ångest inför att komma tillbaka även till ett jobb jag trivs med. Jag hade under några år ett jobb där jag gick på schema där jag jobbade 12 veckor, var ledig 3 - det var inte alls dumt.
 
Har tänkt samma sak ofta. Häromsist när några kommuntjänstemän i min närhet diskuterade någon bekant som jobbade 60 timmars vecka med tonen av att dom tyckte hen var tokig, det var nämligen så att hen trivdes med detta också. Tja sa jag, det gör min granne också - och mer vissa perioder, han är mjölkbonde. Dom såg helt oförstående ut. Och amerikanarna har väl inte så långa semestrar som vi. I hur många länder har en egentligen denna semesterkultur?

Min syster bor i England - tror hon och hennes man har 2 veckor semester.

/Lizzie
 
Jag tror kanske inte heller att man ska värdera vilket sätt som är bäst. Men hur mycket behöver man?

De som behöver flera veckor - vad gör att de behöver mer än de som återhämtar sig under helgen? Eller snarare - behöver man generellt verkligen flera veckor?

Fysiskt ansträngande jobb begriper jag. Där behöver kroppen vila från belastning - men vi som jobbar med huvudet?

Är det att du inte förstår att man kan bli trött i huvudet? Det kan man förstås. Och det blir man. Är man riktigt trött i huvudet räcker det inte med en helgs ledigt för att man ska vara pigg igen, vore det så skulle ju ingen bli sjukskriven för utbrändhet, t ex. Huvudet är inte mer outtröttligt än kroppen.
 
Om du frågar mig: doften av bougainvilla som väller över vita putsade murar. Varma kvällar som de bästa svenska sommarnätterna. Fantastisk natur som är karg men vänlig. God mat, fantastiska grönsaker, och på det hela ett väldigt vänligt land. Jag som ogillar sand letar efter stenstränder. Varmt vatten men oftast en behaglig temperatur.

Jag gillar små städer/byar mer än större städer.
Hoppas kunna åka nästa höst om allt går som planerat.

Men bougainville doftar ju inte? Den är verkligen helt luktlös. Är det jasmin du tänker på?
 
Jag tror kanske inte heller att man ska värdera vilket sätt som är bäst. Men hur mycket behöver man?

De som behöver flera veckor - vad gör att de behöver mer än de som återhämtar sig under helgen? Eller snarare - behöver man generellt verkligen flera veckor?

Fysiskt ansträngande jobb begriper jag. Där behöver kroppen vila från belastning - men vi som jobbar med huvudet?

Okej, svarar igen. Det är nog dels en personlighetsfråga. Jag har flera bekanta (som jobbar inom näringslivet) som jobbar minst 60-timmarsveckot samt en hel del på semestern.

Jag jobbar med huvudet och behöver absolut återhämtning. Hela dagarna 8-17 ger jag ju allt rent mentalt, är koncentrerad och fokuserad och på alerten. Klart jag blir trött!

Jag får väl inte så jättemycket återhämtning, har två barn varav ett med funktionsnedsättning och får i princip aldrig avlastning med barnen. Det är full fräs kvällar, helger och semestrar. Ser aldrig riktigt fram emot semestern, särskilt inte julledigheten för då kan man inte vara ute lika mycket som på sommaren. Men det är ju avlastning från tankearbetet på jobbet, jag sitter ju inte och går igenom senaste rättspraxis på semestern.

Så det är jobbigt absolut, men jag klarar ju av det. Jag vet ju också att situationen inte är densamma om några år.

Angående att åka utomlands och slappa så tror jag inte att man behöver det, man kan hu likagärna slappa i en tvårummare i Sveg. Men det är härligt med värme, nya intryck, miljöombyte etc.

Jag sällar mig dessutom till skaran sol lovordar Grekland.
 
I våras var jag tex i Paris en vecka och i stort sett det enda jag gjorde var att promenera hela dagarna, och så sätta mig på olika serveringar när jag ville han kaffe, mat eller vin eller alltsammans. Jag känner nu hur mitt just nu rätt stressade huvud blir lite lugnare bara av att tänka på den där veckan.

Precis det är återhämtning för mig också - alltså det där att jag gör precis det jag vill just när jag vill göra det. Fast i en annan miljö, bara.

Jag vaknar, får lust på ett morgondopp i kristallklart vatten, gör en termosmugg kaffe och går ner till stranden, går hem och gör frukost som jag äter på min fantastiska utsiktsbalkong medan jag funderar på vad jag ska göra idag. Ska jag vandra till den där lilla stranden som jag bara sett på kartan men aldrig hört något om? Isåfall måste jag förbi bageriet och köpa färskt bröd till matsäck. Eller, om jag har hyrmoppe just den dagen, ska jag åka till någon av de fina byarna och gå runt ett tag med kameran och sedan äta en lång tavernalunch? Eller ska jag bara gå ner på byn och se vad som händer? Gissningsvis blir jag först sittande med kaffe med några vänner på torget, när det sedan blir beer o'clock går vi till nästa ställe och äter lunch också, det ser bättre ut då. Och sedan kanske kanske jag lägger mig under en tamarisk på stranden med min bok och snorklar enträget efter bläckfisk.

Allt det där gör jag precis när jag VILL göra det. Precis som du blir lockad av ett trevligt kafé i gathörn i Paris och sätter dig där. Jag vet ingen större avkoppling än att kunna leva så. Just den där avsaknaden av måsten. När ett par vänner frågade mig på Messenger "vi är på torget 10.15, kommer du ner?" så svarade jag automatiskt "nej jag hinner inte ner så snabbt" - för jag klarar inga måsten när jag är där. (Sedan gick jag naturligtvis ner och träffade dem ändå, jag klarade bara inte att bestämma en tid. Jag kunde ju dessutom ha mött någon annan på vägen och fastnat med den. :D)
 
Är det att du inte förstår att man kan bli trött i huvudet? Det kan man förstås. Och det blir man. Är man riktigt trött i huvudet räcker det inte med en helgs ledigt för att man ska vara pigg igen, vore det så skulle ju ingen bli sjukskriven för utbrändhet, t ex. Huvudet är inte mer outtröttligt än kroppen.
Jag måste säga att jag nog är i än mer behov av att komma bort hemifrån få ny input i form av resa när jag jobbar med huvudet än men kroppen. Mitt jobb sliter mentalt men är dessutom så intressant att det är för mig rätt svårt att stänga av det när jag ska vara ledig i hemmiljön.
Folk är olika. Min sambo med liknade jobb har istället behov att vara hemma och vara slöa och spela tvspel som återhämtning. Han behöver liksom vila upp sig efter en semesterresa, eftersom det är nästan lika jobbigt för honom som att jobba.[/QUOTE]
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
2 665
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 306
Senast: Blyger
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 191
Senast: lundsbo
·
Hundhälsa En lång historia. Malinois hane på nu snart 2år som förra året i oktober fick svårt att gå på hårda underlag. Testade vila en vecka...
Svar
10
· Visningar
1 927

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp