Hur mycket "återhämtning" behöver man?

Alla är olika.
Ibland känns det som folk inte tror mig när jag säger att jag vill inte åka bort på semester. Det är inte avslappnande för mig.
Och då får jag också intrycket av att dom känner att dom behöver försvara sin semester - jag berättar bara om hur jag tycker och känner när dom påpekar att jag aldrig tar ut semester "mitt i terminen" för att slappa på en strand.
Om min vardag är tuff så är det det sista jag vill att få nya intryck och större tvätt. Då vill jag slappa i soffan.
Däremot kan jag tycka det är roligt att resa och se nya saker. Fast då behöver jag semester före och efter.
 
Tack för klart och konkret svar.

Ja alltså jag tänker mig att det är för hur nuvarande situation ser ut. Innan jag började plugga och bara jobbade tror jag inte jag behövt lika mycket semester (mina 3 veckor 2013 var mer än nog då) men jag var inte stressad psykiskt på samma sätt heller. Så ja, mitt fullständiga svar är väl att min återhämtningslängd är beroende på vad jag gör helt enkelt.
 
Ja alltså jag tänker mig att det är för hur nuvarande situation ser ut. Innan jag började plugga och bara jobbade tror jag inte jag behövt lika mycket semester (mina 3 veckor 2013 var mer än nog då) men jag var inte stressad psykiskt på samma sätt heller. Så ja, mitt fullständiga svar är väl att min återhämtningslängd är beroende på vad jag gör helt enkelt.
hrm...

Så kanske det är? jag har ju ett psykiskt pressande jobb. I den bemärkelsen att jag måste vara så totalt närvarande så många trimmar varje dag. Det gör att jag känner mig totalt bombad i skallen om kvällarna och behöver ransonera vad jag gör.
Känner mig pinsamt lat om lördagarna. Men det kanske är normalt
 
Jag tror kanske inte heller att man ska värdera vilket sätt som är bäst. Men hur mycket behöver man?

De som behöver flera veckor - vad gör att de behöver mer än de som återhämtar sig under helgen? Eller snarare - behöver man generellt verkligen flera veckor?

Fysiskt ansträngande jobb begriper jag. Där behöver kroppen vila från belastning - men vi som jobbar med huvudet?
Jag är rätt säker på att även huvudet behöver vila i någon form mellan varven. Förutom sömn.

Men jag tänker nog att tex tre veckors vila på en strand med en drink i handen, inte i sig betyder att man behövde det. Det man behövde var kanske ett par dagars vila. Men man har inget emot att få mer, och vi har ju semesterlagstiftningen att luta oss mot.

Att man orkar arbeta hela tiden, är ju inget särskilt starkt argument för att göra det.

(Just bönder har väl för övrigt rätt tråkig självmordsstatistik, så dem skulle jag inte lyfta fram som förebild när det gäller hur man tar hand om sig.)
 
Själv blir jag stressad och utbränd av att göra ingenting. Jag går på högvarv mentalt och bränner ut mig på en vecka. Två veckor av ligga och göra ingenting och jag är ett vrak.

Jag behöver återhämtning i att göra något annat än jag normalt gör. Vidga mina vyer, ta en promenad i skogen när jag inte gjort det på länge. Hälsa på en vän en helg, när jag inte gör det till vardags. Cykla en sväng på cykeln som stått i ett år.
 
Jag har aldrig haft mer än 2 veckors semester sedan jag började jobba "på riktigt" förrän i år när jag tog 4,5 v skidåkning i våras. Det tog 1 vecka innan jag slutade kolla jobbmailen.. Tur i nån sorts otur hade jag oxå och blev rejält sjuk i samband med dåligt väder så hade 3 dagar när jag bara låg inne och kollade serier.

När man som jag har ett (eller eg två halvtidsjobb) där man litegrann alltid är på jobbet behöver jag troligen minst 2-3 veckor i sträck. När jag hade ett heltidsjobb som var slut för dagen när jag gick hem för dagen hade jag inte det behovet..
 
Jag uppfattar just att åka bort som ett ofta extremt bra sätt att få någon sorts vila.

I våras var jag tex i Paris en vecka och i stort sett det enda jag gjorde var att promenera hela dagarna, och så sätta mig på olika serveringar när jag ville han kaffe, mat eller vin eller alltsammans. Jag känner nu hur mitt just nu rätt stressade huvud blir lite lugnare bara av att tänka på den där veckan.

Ligga på stränder eller sitta på stenar i skogen är inte min grej, men jag fattar att det kan funka exakt likadant för dem som gillar det.
 
Förut räckte en helg för mig. Då kändes det som en hel vecka.

Två veckors semester och jag klättrade på väggarna.

De tre senaste åren har 4+ veckors semester och dessutom sjukskrivning inte räckt. Jag har inte jobbat "normalt" sedan mitten på maj och är fortfarande trött, det börjar ordna upp sig.

Vila för mig är fram för allt att kunna styra min tid fullt ut. Så få måsten som möjligt.
 
I våras var jag tex i Paris en vecka och i stort sett det enda jag gjorde var att promenera hela dagarna, och så sätta mig på olika serveringar när jag ville han kaffe, mat eller vin eller alltsammans. Jag känner nu hur mitt just nu rätt stressade huvud blir lite lugnare bara av att tänka på den där veckan.
Precis det låter, för mig, som ett andrum och ett sätt att ladda tömda batterier. Att däremot åka på "riktig" sk semester, med massor av inplanerade aktiviteter och sällskap som ska hållas reda på, jetlag och anslutningsflyg, är i och för sig jätteroliga MEN efteråt brukar jag verkligen behöva vila upp mig. Hemma.

Att däremot gå runt, gärna helt själv, i en fin stad och dricka kaffe och/eller vin när man behagar, är bland det bästa jag vet.
 
Jag behövde verkligen semester från mitt jobb som jag var alldeles utled på i somras (särskilt som jag tog sen semester så jag fick jobba med både vikarier och underbemannat typ i två månader). Sen att jag ägnade min semester till att jobba på två andra ställen är en helt annan sak, jag behövde komma bort och få en paus från jobbet. Nu så har jag sagt upp mig och ska börja på nytt jobb om en månad.
Jag tror att det beror på vad man har för jobb, har man ett jobb som är stimulerande, roligt och stressfritt så är det nog lättare att jobba utan semester. Om man däremot jobbar nånstans där det tungt, stressigt och jämt neddragningar ( = dålig stämning) så kanske man mer behöver sin semester.
 
När jag jobbade tog jag i regel fyra veckors sammanhängande semester. Första veckan och lite till gick åt att bara koppla av och varva ner, sedan kom några veckor då jag bara njöt av att vara ledig och lagom till att sista semesterveckan led mot sitt slut började jag bli lite lagom sugen på att jobba igen.

De senaste drygt fyra åren har jag studerat och då har somrarna antingen bestått av sommarkurser, uppsatsskrivande eller föräldraledighet. På det stora hela tycker jag det är betydligt skönare att plugga än att jobba, men jag ser ändå fram emot att komma igång att jobba igen just för att få ha semester på riktigt.
 
Alla är olika.
Ibland känns det som folk inte tror mig när jag säger att jag vill inte åka bort på semester. Det är inte avslappnande för mig.
Och då får jag också intrycket av att dom känner att dom behöver försvara sin semester - jag berättar bara om hur jag tycker och känner när dom påpekar att jag aldrig tar ut semester "mitt i terminen" för att slappa på en strand.
Om min vardag är tuff så är det det sista jag vill att få nya intryck och större tvätt. Då vill jag slappa i soffan.
Däremot kan jag tycka det är roligt att resa och se nya saker. Fast då behöver jag semester före och efter.
Jag brukar åka på weekendresor när jag jobbar. Det är avkoppling för mig.
När jag har semester vill jag bara ta det lugnt hemma.
 
Ett par kollegor har återkommit till jobbet efter en dryg veckas semester i solen. De har inte gjort ett enda skapandes grand. Bara vilat, solat och druckit drinkar.

Återigen funderar jag på detta med just återhämtning och semester. Jag har i mån närhet personer som aldrig någonsin varit på ledighet. Och en drös bönder som nog aldrig varit helt lediga mer än några dagar i följd. Mina egna föräldrar t.ex. hade nog inte en enda "ledig" dag under hela sitt liv. Andra i bekantskapskretsen åker på semester och bara slappar flera veckor varje sommar.

Jag inser att det förstås är individuellt....men behöver människan verkligen den typen av återhämtning eller är det bara - gud förbjude! - ren lättja ;)

Konkret undrar jag om det verkligen är så att man behöver ledighet från fysisk eller mental ansträngning? Och hur lång?
Är detta ett symptom i tiden pga att tempot är så mycket högre idag än för säg 50-60 år sedan?
Eller bara en ursäkt för att vila och slappa...

/tanten - som aldrig varit på lång semester hemifrån
Jag tycker nästan att jag är tröttare efter fyra veckors semester. Jag har slagit av på takten och är inte längre på helspänn. Jag hade hellre velat jobba tre dagar och vara ledig fyra dagar året runt med möjlighet till byte om man vill resa nån vecka. En helg gårför snabbt. Dessutom blir jag stressad av om jag inte lyckas klämma in allt jag vill göra på lördag söndag.
 
"Man" är ju olika, så vad för typ av återhämtning man behöver är ju olika. Att ligga på en strand och göra absolut ingenting kan vara den absolut bästa mentala återhämtningen för någon, medan någon annan behöver gå på utställningar, teater eller på annat sätt proppa sig full med nya intryck för att vila ut sig mentalt.

De flesta av oss behöver säkerligen en hel del mental återhämtning, men den exakta mängden varierar säkert mycket. Hur mycket beror säkert på hur man upplever sin vardag, t.ex. om man upplever sitt arbete som stimulerande och meningsfullt, om man är stressad, hinner med sin fritid och i största allmänhet vilken fysisk och psykisk form man är i.

Första fetningen: Så är det definitivt! Hörde en stressforskare intervjuas ang just detta - och denne slog fast att för att det ska bli avkoppling under semestern så behöver det vara något som avviker från vardagen. Om man t ex har ett fysiskt tungt jobb så blir det inte avkoppling att bygga en altan, medan det kan upplevas som väldigt avkopplande av den som har ett stillasittande jobb. Om man alltid har mycket folk runt omkring sig till vardags så kanske man inte ska resa runt och hälsa på alla man känner under semestern utan mer behöver vara ensam och läsa en bok o s v.

Andra fetningen: vilken fysisk och psykisk form man är i påverkar självklart hur mycket marginaler man har för att klara vardagen och därmed också hur mycket återhämtning man behöver. Jag lever med kronisk smärta vilket innebär att min hjärna aldrig riktigt får vila utan ständigt "bombarderas" av smärtsignaler. Därför blir det väldigt viktigt för mig att skala bort andra störningsmoment/intryck för att hjärnan ska få det så lugnt som möjligt. Förr kunde jag gärna ha på musik i bakgrunden när jag gjorde andra saker - nu blir det alldeles för mycket intryck för att jag ska orka. Musik kan fortfarande vara avkopplande och njutbart de stunder jag aktivt fokuserar just på att lyssna på musiken. Men ska jag göra något annat samtidigt så blir den bara stressande.

Smärtan innebär också att jag har svåra sömnstörningar och därför behöver jag VÄLDIGT många timmar i sängen för att få ihop tillräckligt mycket djupsömn för att jag ska vara utvilad. Det är bara om jag under en längre period får sova 14-timmar/natt i kombination med en extra tupplur vissa dagar som jag efter en tid kan känna mig utvilad. Och det fungerar ju inte i det vardagliga livet, så mitt normalläge är att jag ständigt lever med ett stort sömnunderskott. Vilket jag försöker ta igen genom att vila och sova så mycket som möjligt när jag har semester. Det är också en viktig anledning till att vi brukar åka till något varmt land minst en gång/vinter. Värmen lindrar smärtan och gör att jag sover bättre, så jag brukar säga att maken vill resa för att uppleva världen och jag för att få sova! Jag behöver också vila och sova så mycket som möjligt en vanlig helg för att i viss mån minska mitt sömnunderskott.
 
hrm...

Så kanske det är? jag har ju ett psykiskt pressande jobb. I den bemärkelsen att jag måste vara så totalt närvarande så många trimmar varje dag. Det gör att jag känner mig totalt bombad i skallen om kvällarna och behöver ransonera vad jag gör.
Känner mig pinsamt lat om lördagarna. Men det kanske är normalt

I våras efter en extremt lång och krävande jobbperiod höll jag på att krascha. Min hjärna stängde ner totalt, jag hittade inte på Ica.
Efter 7 veckors semester där jag gjorde i princip inget annat än klappa valp, gå i skogen, sova och vara så mycket med BARN och partner som jag orkade insåg jag vikten av vila.
Jag kan inte vila en helg, vi har barn som vill göra saker.
Jag tycker spontant att du till sommaren ska boka en vecka eller två på en mysig grekisk ö (Loutro är en magisk by), ät gott, drick gott, vandra och läs böcker. Det har en alldeles egen charm.
 
I våras efter en extremt lång och krävande jobbperiod höll jag på att krascha. Min hjärna stängde ner totalt, jag hittade inte på Ica.
Efter 7 veckors semester där jag gjorde i princip inget annat än klappa valp, gå i skogen, sova och vara så mycket med BARN och partner som jag orkade insåg jag vikten av vila.
Jag kan inte vila en helg, vi har barn som vill göra saker.
Jag tycker spontant att du till sommaren ska boka en vecka eller två på en mysig grekisk ö (Loutro är en magisk by), ät gott, drick gott, vandra och läs böcker. Det har en alldeles egen charm.
Va rart av dig!

Jag har inte varit utom Sverige annat än i de nordiska länderna och några europeiska huvudstäder. Under 20 år var det bestämt att gemensamma pengar (dvs alla pengar) inte skulle användas på sånt. Efter det har jag haft usel ekonomi eller varit för sorgsen för att vilja åka iväg ensam.

Kanske ska jag ändå fresta lyckan på en grekisk ö. Vem vet - kanske gillar jag det.....
 
Jag tycker nästan att jag är tröttare efter fyra veckors semester. Jag har slagit av på takten och är inte längre på helspänn. Jag hade hellre velat jobba tre dagar och vara ledig fyra dagar året runt med möjlighet till byte om man vill resa nån vecka. En helg gårför snabbt. Dessutom blir jag stressad av om jag inte lyckas klämma in allt jag vill göra på lördag söndag.

Jag jobbar helst tre och är ledig två, rullande. Det går åt en del helgdagar men för mig är det värt det.
 
Va rart av dig!

Jag har inte varit utom Sverige annat än i de nordiska länderna och några europeiska huvudstäder. Under 20 år var det bestämt att gemensamma pengar (dvs alla pengar) inte skulle användas på sånt. Efter det har jag haft usel ekonomi eller varit för sorgsen för att vilja åka iväg ensam.

Kanske ska jag ändå fresta lyckan på en grekisk ö. Vem vet - kanske gillar jag det.....

Gör det! Bara för att du vill, för din skull och för att du kan. Det kostar inte multum, @mandalaki kan säkert tipsa om bra resmål.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
2 665
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 306
Senast: Blyger
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 191
Senast: lundsbo
·
Hundhälsa En lång historia. Malinois hane på nu snart 2år som förra året i oktober fick svårt att gå på hårda underlag. Testade vila en vecka...
Svar
10
· Visningar
1 927

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp