Tack för klart och konkret svar.För mig behövs minst 2 helt lediga veckor bara för att komma ner i varv och säkert 4-5 för att vara pigg ett tag framöver.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Tack för klart och konkret svar.För mig behövs minst 2 helt lediga veckor bara för att komma ner i varv och säkert 4-5 för att vara pigg ett tag framöver.
Tack för klart och konkret svar.
hrm...Ja alltså jag tänker mig att det är för hur nuvarande situation ser ut. Innan jag började plugga och bara jobbade tror jag inte jag behövt lika mycket semester (mina 3 veckor 2013 var mer än nog då) men jag var inte stressad psykiskt på samma sätt heller. Så ja, mitt fullständiga svar är väl att min återhämtningslängd är beroende på vad jag gör helt enkelt.
Funkar likadant med huvudet; ansträngning kräver vila och återhämtning.Kroppen behöver konkret återhämta muskler senor och leder. De behöver repareras för att orka jobba hårt.
Jag är rätt säker på att även huvudet behöver vila i någon form mellan varven. Förutom sömn.Jag tror kanske inte heller att man ska värdera vilket sätt som är bäst. Men hur mycket behöver man?
De som behöver flera veckor - vad gör att de behöver mer än de som återhämtar sig under helgen? Eller snarare - behöver man generellt verkligen flera veckor?
Fysiskt ansträngande jobb begriper jag. Där behöver kroppen vila från belastning - men vi som jobbar med huvudet?
Precis det låter, för mig, som ett andrum och ett sätt att ladda tömda batterier. Att däremot åka på "riktig" sk semester, med massor av inplanerade aktiviteter och sällskap som ska hållas reda på, jetlag och anslutningsflyg, är i och för sig jätteroliga MEN efteråt brukar jag verkligen behöva vila upp mig. Hemma.I våras var jag tex i Paris en vecka och i stort sett det enda jag gjorde var att promenera hela dagarna, och så sätta mig på olika serveringar när jag ville han kaffe, mat eller vin eller alltsammans. Jag känner nu hur mitt just nu rätt stressade huvud blir lite lugnare bara av att tänka på den där veckan.
Jag brukar åka på weekendresor när jag jobbar. Det är avkoppling för mig.Alla är olika.
Ibland känns det som folk inte tror mig när jag säger att jag vill inte åka bort på semester. Det är inte avslappnande för mig.
Och då får jag också intrycket av att dom känner att dom behöver försvara sin semester - jag berättar bara om hur jag tycker och känner när dom påpekar att jag aldrig tar ut semester "mitt i terminen" för att slappa på en strand.
Om min vardag är tuff så är det det sista jag vill att få nya intryck och större tvätt. Då vill jag slappa i soffan.
Däremot kan jag tycka det är roligt att resa och se nya saker. Fast då behöver jag semester före och efter.
Jag tycker nästan att jag är tröttare efter fyra veckors semester. Jag har slagit av på takten och är inte längre på helspänn. Jag hade hellre velat jobba tre dagar och vara ledig fyra dagar året runt med möjlighet till byte om man vill resa nån vecka. En helg gårför snabbt. Dessutom blir jag stressad av om jag inte lyckas klämma in allt jag vill göra på lördag söndag.Ett par kollegor har återkommit till jobbet efter en dryg veckas semester i solen. De har inte gjort ett enda skapandes grand. Bara vilat, solat och druckit drinkar.
Återigen funderar jag på detta med just återhämtning och semester. Jag har i mån närhet personer som aldrig någonsin varit på ledighet. Och en drös bönder som nog aldrig varit helt lediga mer än några dagar i följd. Mina egna föräldrar t.ex. hade nog inte en enda "ledig" dag under hela sitt liv. Andra i bekantskapskretsen åker på semester och bara slappar flera veckor varje sommar.
Jag inser att det förstås är individuellt....men behöver människan verkligen den typen av återhämtning eller är det bara - gud förbjude! - ren lättja
Konkret undrar jag om det verkligen är så att man behöver ledighet från fysisk eller mental ansträngning? Och hur lång?
Är detta ett symptom i tiden pga att tempot är så mycket högre idag än för säg 50-60 år sedan?
Eller bara en ursäkt för att vila och slappa...
/tanten - som aldrig varit på lång semester hemifrån
"Man" är ju olika, så vad för typ av återhämtning man behöver är ju olika. Att ligga på en strand och göra absolut ingenting kan vara den absolut bästa mentala återhämtningen för någon, medan någon annan behöver gå på utställningar, teater eller på annat sätt proppa sig full med nya intryck för att vila ut sig mentalt.
De flesta av oss behöver säkerligen en hel del mental återhämtning, men den exakta mängden varierar säkert mycket. Hur mycket beror säkert på hur man upplever sin vardag, t.ex. om man upplever sitt arbete som stimulerande och meningsfullt, om man är stressad, hinner med sin fritid och i största allmänhet vilken fysisk och psykisk form man är i.
hrm...
Så kanske det är? jag har ju ett psykiskt pressande jobb. I den bemärkelsen att jag måste vara så totalt närvarande så många trimmar varje dag. Det gör att jag känner mig totalt bombad i skallen om kvällarna och behöver ransonera vad jag gör.
Känner mig pinsamt lat om lördagarna. Men det kanske är normalt
Va rart av dig!I våras efter en extremt lång och krävande jobbperiod höll jag på att krascha. Min hjärna stängde ner totalt, jag hittade inte på Ica.
Efter 7 veckors semester där jag gjorde i princip inget annat än klappa valp, gå i skogen, sova och vara så mycket med BARN och partner som jag orkade insåg jag vikten av vila.
Jag kan inte vila en helg, vi har barn som vill göra saker.
Jag tycker spontant att du till sommaren ska boka en vecka eller två på en mysig grekisk ö (Loutro är en magisk by), ät gott, drick gott, vandra och läs böcker. Det har en alldeles egen charm.
Jag tycker nästan att jag är tröttare efter fyra veckors semester. Jag har slagit av på takten och är inte längre på helspänn. Jag hade hellre velat jobba tre dagar och vara ledig fyra dagar året runt med möjlighet till byte om man vill resa nån vecka. En helg gårför snabbt. Dessutom blir jag stressad av om jag inte lyckas klämma in allt jag vill göra på lördag söndag.
Va rart av dig!
Jag har inte varit utom Sverige annat än i de nordiska länderna och några europeiska huvudstäder. Under 20 år var det bestämt att gemensamma pengar (dvs alla pengar) inte skulle användas på sånt. Efter det har jag haft usel ekonomi eller varit för sorgsen för att vilja åka iväg ensam.
Kanske ska jag ändå fresta lyckan på en grekisk ö. Vem vet - kanske gillar jag det.....