Hur många med?

[Sel]

Här i UK känns hela processen med att importera 'rescues' ännu mer bakvänt.... med tanke på att det finns folk i till exempel Sverige som i sin tur importerar från (särskilt Irland tror jag) UK, Så de skeppar liksom runt hundarna i någon slags europacirkel i slutänden. Mycket märkligt. Här råder Definitivt ingen brist på jyckar i hundstallen.
Och nej, jag kan inte låta bli att tänka att folk nog importerar gatuhundar för att vara vackra i sina egna ögon ibland.

 

[Raderad medlem 94602]

Problemet är som redan poängterats att det ofta inte alls görs på rätt sätt.



Det är uppenbarligen inte lika kul eller fint, av nån anledning jag aldrig lär förstå. Enda svaret jag ser i tråden är att man vill ha en vuxen hund och det finns tydligen inga i sverige..



Det låter ju kanon och då hade du tur. Ekvationen att ta en hund som levt sitt liv ute på gatan och spärra in den inomhus, sedan ska den vara rumsren, gå i koppel, ha helt annat klimat och annan socialisering osv etc, det är inte konstigt att man träffar på en hel del fd gatuhundar med mentala problem. En del mår ju så dåligt att jag tycker att det är rent oetiskt att ta hit dem, de hade mått bättre på andra sidan regnbågsbron..



Fast det där är verkligen osant sett från säljarperspektiv. Jag har haft flera omplaceringar ute på annons genom åren, rasrena vuxna utan större besvär men med något som gör att de letar nytt hem, och trots att jag sålt billigare än eller i klass med många av dessa importörer så har det varit en väldig stiltje bland svaren. Och många med mig har upplevt detsamma. Vet två fina hanar på rak arm som nu bott kvar över ett år för att det är helt dött (utom enstaka tokstollar då) på annonsfronten.



Du har ju redan fått bra svar men jag skriver under på att det är aveln många av oss får spader på, blandrashundar i sig är ju en hund som alla andra som förtjänar bra hem. Om man däremot går in och försvarar blandrasaveln med bullshit om att alla blandraser är friska och att renrasavel bara är skit bla bla, då får man igen.. Jag vet många numer renrasuppfödare som haft blandis förr om åren!

Och jag är en av de fd blandrasägarna som numera föder upp rasrena hundar.
Älsta tiken försökte vi omplacera ett tag men intresset var helt noll. Så hon är kvar. Kärnfrisk väldressad hund med pass, alla papper i ordning, friröntgad, korad, mentaltestad, skyddstränad, tävlad till IPO2, underbar med barn, husdjur, folk men ogillar hundar.

Hade hon varit trebent eller sjuk hade väl folk stått i kö på henne

 

[Hyacinth]

Och jag är en av de fd blandrasägarna som numera föder upp rasrena hundar.
Älsta tiken försökte vi omplacera ett tag men intresset var helt noll. Så hon är kvar. Kärnfrisk väldressad hund med pass, alla papper i ordning, friröntgad, korad, mentaltestad, skyddstränad, tävlad till IPO2, underbar med barn, husdjur, folk men ogillar hundar.

Hade hon varit trebent eller sjuk hade väl folk stått i kö på henne

Åldern och att hon ogillar hundar är ju avskräckande tror jag.

 

[Raderad medlem 94602]

Åldern och att hon ogillar hundar är ju avskräckande tror jag.

Ja nu avskräcker nog åldern. Men första gången det var upp på tapeten så var hon bara 6 år.
Många av de gatuhundar jag träffar har haft mängder med problem. Med folk, ljud, ensamhet....osv utan att det avskräckt. Då har det bara varit "synd" om hundarna.

 

[Bexzor]

Jag har en hund som kommer från Irland. Det va inte riktigt menat att det skulle bli så men nu blev det så iaf. Jag förstår hel grejen med att inte inmportera hundar "i onödan" osv samt risken för sjukdomar osv. Jag skäms faktiskt mång ggr över att jag tog en hund därifrån (hon befann sig redan i Sverige sen ett tag när jag köpte henne).
En ödmjuk undan är varför det är så tabu att ens äga en icke renrasig hund. Okej att inte stödja eller uppmuntra varken köksavel eller import men många vet ju inte det dåliga i det och att då inte kunna få information om hundar samt diskutera hundar känns lite märkligt. Hur ska dessa personer lära sig då?
Blir man liskom bannad för att man inte tänkte/visste och råkade köpa "fel" hund? Jag har hängt här i några år framförallt som läsare på senare år och kan ibland tycka att man nånstans borde ha mer förståelse för andra människors okunskap.

I mitt fall är det inte okunskap som gör att vi äger en blandras. Det är en kompromiss med min man; han vägrar renrasiga och jag ville ha en stor hund då jag och barnen tillbringar mycket tid själva över vintern.

Vi har 3 raser i honom, vilket ifrågasatts flera gånger här inne på buke. Nu har jag visserligen brukshundsraser i honom, där problem med höfter i raserna är ett stort bekymmer. Han ska kastreras nästa vecka , ett beslut som bestämdes innan köp. Vi har avslutning på valpkursen ikväll, och står på intresselistan för unghundskurs och personspår i vår. Jag visste vilka raser jag valde, och det är också upp till mig att han får utlopp för sin arbetsmotor. Men ja, jag upplever att blandraser är tabu att nämna här inne. Vilket också märks då det bland annat hänvisades till blandis.nu istället för att låta personen få diskutera sin hund här inne på hund. Man är inte en dålig hundägare för att man valt blandras eller importhund, även om jag själv föredrar att man stöttar seriösa registrerade uppfödare inom SKK som jobbar för en positivt utveckling i sin hundras.

 

[linnsan]

I mitt fall är det inte okunskap som gör att vi äger en blandras. Det är en kompromiss med min man; han vägrar renrasiga och jag ville ha en stor hund då jag och barnen tillbringar mycket tid själva över vintern.

Vi har 3 raser i honom, vilket ifrågasatts flera gånger här inne på buke. Nu har jag visserligen brukshundsraser i honom, där problem med höfter i raserna är ett stort bekymmer. Han ska kastreras nästa vecka , ett beslut som bestämdes innan köp. Vi har avslutning på valpkursen ikväll, och står på intresselistan för unghundskurs och personspår i vår. Jag visste vilka raser jag valde, och det är också upp till mig att han får utlopp för sin arbetsmotor. Men ja, jag upplever att blandraser är tabu att nämna här inne. Vilket också märks då det bland annat hänvisades till blandis.nu istället för att låta personen få diskutera sin hund här inne på hund. Man är inte en dålig hundägare för att man valt blandras eller importhund, även om jag själv föredrar att man stöttar seriösa registrerade uppfödare inom SKK som jobbar för en positivt utveckling i sin hundras.

Förlåt men hur kan man vägra någon renras men tycka blandras är okej?

Att vägra någon på det sättet låter.. Inte riktigt bra.

 

[Bexzor]

Förlåt men hur kan man vägra någon renras men tycka blandras är okej?

Att vägra någon på det sättet låter.. Inte riktigt bra.

Jag och min man är inte överens gällande renrasig vs blandras men eftersom han inte är medlem här så väljer jag numera att lämna den frågan obesvarad. Hoppas du förstår att jag inte tänker svara åt honom

 

[Jenka]

Jag har aldrig hört talas om någon som haft svårt att hitta en omplaceringshund faktiskt.

Förutom att det för in sjukdomar och riskerar att stödja fabriken förstår jag inte hur man vågar? En hund man aldrig träffat, som inte är van vid vårt sätt att hålla hund, en okända raser osv. Hur ska man veta vad man får?

Ang blandraser ser jag inget agg alls här mot dem som redan har en, eller deras hundar. Det är aveln och därmed även att köpa valp som kritiseras.

 

[Modig_Korn]

Kan förstå om folk vill göra en "insats" och "rädda hundarna till ett bättre liv" men inte på det sätt som görs genom att ta hit dem. Hade resurserna istället lagts på att förbättra livet i shelters, bygga stora rastgårdar/hägn med dragfria hus och lagts på att föda alla boende hundar och givetvis kastrerat rubbet så hade man ju gjort mer för hundarna kollektivt än om man plockar med sig en och en till ett annat land för att bli någons husdjur (ofta verkar de plocka med sig hundar som inte har någon som bokat dem och lämna av de hos jourhem i väntan på intressenter). Det är som att plocka russinen ur kakan när man plockar 1 hund och lämnar resten åt sitt öde.

Att det är en lång och tidskrävande process att ta en omplacering i Sverige tror jag inte ett dugg på . Omplaceringar är ju försäljningar, så avdramatiserar man det till att en vara byts mot pengar är det inte svårare än att köpa en begagnad bil. Det svåra och tidskrävande ligger alltså i säljaren, vilket ju varierar, från hund till hund.

 

[Mia_R]

Jag har tre omplacerade vuxna hundar, inte ens den jag hämtade i Norge var något problem att få allt klart med på nån dag. Jag har träffat ägare/uppfödare, skrivit på papper, gjort ägarbyte, anmält till JBV och tullklarerat norsken. Klart.

 

[vallhund]

Att göra en insats är i min parlör likvärdigt med att man anser sig vara för mer än blandisköpare, man har köpt o importerat en gatuhund o behöver putsa på sin gloria. Förmodligen skulle man inte uppfylla hundstallats krav för att få köpa hund.
Att skeppa hit hundar i parti o minut o placera i jourhem borde vara förbjudet. Har man däremot tagit sig an en hund i ett annat land o vill ta med den hem så skall de naturligtvis få hjälp.

Jag minns en trettonåring på vovve.net som bodde i Sydamerika. Familjen tog med sig sina två hundar när de flyttade hem, extremt dyrt med karantän osv.

 

[Bulldoozer]

Min svärmor har tagit "räddningshundar", den första tror jag kom från spanien och var en liten lurvig sak. Han var hur trevlig som helst och hon hade honom till för nåt år sen tills det var dax att somna in. Hon skaffade dessutom senare en renrasig sheltie som mentalt lämnade en hel del att önska men det fungerade ändå hyffsat och han var också kvar till sina sista dagar.
Dom två sista var dock ingen höjdare, hon tog från ett ställe där det utlovades att man fick byta hund eller pengarna tillbaka om det inte fungerade. Den hunden var väldigt rädd och trivdes inte i bostadsområdet då det var mycket stök och spring, dessutom magproblem. Svärmor hade tät kontakt med dem från räddningsverksamheten och efter ett tag när hunden inte visade nån förbättring så ville hon lämna tillbaka den då hon tyckte att miljön var för stressig för den. Det var ganska sura miner och väldigt strul med att få tillbaka pengarna. Hunden hamnade ute på landet istället och kom ganska snabbt tillrätta där. Visade sig att magproblemen berodde på mask.
Nästa blev från en annan verksamhet då det blivit rätt surt med den tidigare. Ganska trevlig hund överlag men hyperaktiv och större än vad som uppfattades i annonsen, svärmor har ganska svårt att hålla denne då den inte kan gå vettigt i koppel. Hon har väl kämpat på över ett år nu men börjar luta åt att omplacera denna då hon får så ont i kroppen av att gå promenader med den.
Jag tror att hon hoppades på att få en sån fin liten krabat som hon fick första gången, han var verkligen en lyckoträff men så blev det inte.

 

[Lenis]

Min svärmor har tagit "räddningshundar", den första tror jag kom från spanien och var en liten lurvig sak. Han var hur trevlig som helst och hon hade honom till för nåt år sen tills det var dax att somna in. Hon skaffade dessutom senare en renrasig sheltie som mentalt lämnade en hel del att önska men det fungerade ändå hyffsat och han var också kvar till sina sista dagar.
Dom två sista var dock ingen höjdare, hon tog från ett ställe där det utlovades att man fick byta hund eller pengarna tillbaka om det inte fungerade. Den hunden var väldigt rädd och trivdes inte i bostadsområdet då det var mycket stök och spring, dessutom magproblem. Svärmor hade tät kontakt med dem från räddningsverksamheten och efter ett tag när hunden inte visade nån förbättring så ville hon lämna tillbaka den då hon tyckte att miljön var för stressig för den. Det var ganska sura miner och väldigt strul med att få tillbaka pengarna. Hunden hamnade ute på landet istället och kom ganska snabbt tillrätta där. Visade sig att magproblemen berodde på mask.
Nästa blev från en annan verksamhet då det blivit rätt surt med den tidigare. Ganska trevlig hund överlag men hyperaktiv och större än vad som uppfattades i annonsen, svärmor har ganska svårt att hålla denne då den inte kan gå vettigt i koppel. Hon har väl kämpat på över ett år nu men börjar luta åt att omplacera denna då hon får så ont i kroppen av att gå promenader med den.
Jag tror att hon hoppades på att få en sån fin liten krabat som hon fick första gången, han var verkligen en lyckoträff men så blev det inte.

Det blir ju liksom en sånt lotteri i vad man får. Varför då inte ta en svensk så man kan hälsa på och se hur den verkar själv innan köpet? Jag menar inget illa med detta inlägg. Bara tänker att det hade kunnat bli lättare för svärmor att köpa en omplacering där hon kunnat träffa den först och se vad det blev. Låter ju väldigt jobbigt som hon fått det med nr 2&3.

 

[Bulldoozer]

Det blir ju liksom en sånt lotteri i vad man får. Varför då inte ta en svensk så man kan hälsa på och se hur den verkar själv innan köpet? Jag menar inget illa med detta inlägg. Bara tänker att det hade kunnat bli lättare för svärmor att köpa en omplacering där hon kunnat träffa den först och se vad det blev. Låter ju väldigt jobbigt som hon fått det med nr 2&3.

Jo, jag kan inte annat än hålla och maken tänkte väl lite samma sak men det ju inte så att vi haft så mycket att säga om den saken. Hon fick en av Nikes valpar sen men jag styrde henne på "rätt" valp (den lugnaste) och det har fungerat jätte-bra.

 

[Christensen1]

Hur många finns här inne med gatuhundar ifrån utlandet eller hundar ifrån svenska shelter? Hur gamla är de?

Har två stycken tikar där en precis blivit 10 månader och den andra blir snart 11 månader. Kastrerade dem i somras utomlands. Super att de har pass, så att de kan resa med oss. Härliga personer ifrån shelter i Rumänien och härlig organisation i Sverige som hjälpte oss.

Du bör veta att en del av de sjukdomar hundar från södra och mellaneuropa kan ha även kan drabba människa.
Vill man absolut ha en gatuhund är Irland ett bättre alternativ (ur sjukdomsvinkel).

 

[Santoxen]

Jag tog hem en hund från Irland(eller ja, det blev 2, hennes syster följde med "på köpet"sas) för ett gäng år sen. Renrasig greyhound, fd. kappis, 3 år.
Fick tyvärr ta bort henne efter 3 år i Sverige, när den smärtlindringen hon tålde inte hade tillräcklig effekt för att hålla henne smärtfri. Hon hade en del problem, inkontinent efter kastreringen, en senskada från tävlingskarriären och allergier men det hade nog inget med att hon var från Irland att göra.
Systern lever fortfarande ett gott liv hos en vän, trots att det första vi fick göra var att åtgärda en dåligt amputerad tå...
Skulle kunna tänka mig att ta hem en igen, om jag känner att en grey passar in i livet igen och jag inte hittar någon omplacering i Sverige. Dock vill jag nog gärna åka över själv och välja och hämta om det blir så igen...