Hur lever man med utmattningstendenser?

[kentaurinnan]

Sv: Hur lever man med utmattningstendenser?

Jag har aldrig fått någon diagnos och aldrig gått in i någon väg, men jag förstår på hur känslig jag är för att bli allt för bokad nu för tiden att jag "kört mig själv i väggen" förr om åren genom att vara fullbokad under både veckor/helger i uppåt ett halvår i stöten.

Det som hjälpt mig mycket var när jag gick hos en terapeut för några år sedan som lärde mig att det är INTE slöseri med livet att bara vara, att man inte måste prestera hela tiden. Förr om åren ville jag leva livet till max och var därför väldigt uppbokad på både det ena och andra och när jag väl var ledig så blev jag stressad över att jag slösade bort en dag i mitt liv.

Jag har haft en väldig inre livsstress över att jag hela tiden måste ta beslut, komma fram och göra framsteg i livet. Jag har varit en prestationsmänniska som värderat livet i vilka framsteg och mål jag uppnått.

Det har tagit tid och jag kan inte svara exakt på hur jag gjort men jag har kommit till ett läge där jag njuter av att vara ledig och oplanerad. Jag har jobbat mycket med min egen uppfattning om vad och hur mycket jag måste prestera. Längs vägen på den resan så försvann mitt agilitytävlande pga. tappat intresse och min ambitionsnivå på jobbet har sänkts till mer normala nivåer. Generellt sett så presterar jag väldigt lite just nu och jag mår egentligen bäst på många år. Jag upplever livet på ett helt annat sätt nu när jag är mindre blockerad av prestation och jag njuter mer av de små sakerna i mitt liv, vilket också är en effekt av att jag har jobbat med att fråga mig hur viktiga saker är (alltså bara stressa upp mig över saker som är allvarliga och de grejerna är rätt få, man kan i stort sett alltid hitta en strategi där man rycker på axlarna, tänker "vad är det värsta som kan hända" och gillar läget)

Det som hjälper mig mycket i vardagen för att hålla balans är att planera in vardagssysslorna så att jag får utrymme för ledig tid där jag kan göra något jag tycker om. Om jag inte planerar in dagar för tvätt, städ, matlagning i kalendern så kommer alla dagar fyllas av hushållssysslor och då blir jag aldrig ledig. Inte bra!

Jag vet egentligen inte om mitt svammel hjälper särskilt mycket men jag tror iaf att man behöver fundera en del över vad man vill med livet för att hitta ett sätt att leva som man mår bra av. Lycka till med din resa!

 

[Cattis_E]

Sv: Hur lever man med utmattningstendenser?

Det som hjälpt mig mycket var när jag gick hos en terapeut för några år sedan som lärde mig att det är INTE slöseri med livet att bara vara, att man inte måste prestera hela tiden. Förr om åren ville jag leva livet till max och var därför väldigt uppbokad på både det ena och andra och när jag väl var ledig så blev jag stressad över att jag slösade bort en dag i mitt liv.

Jag har haft en väldig inre livsstress över att jag hela tiden måste ta beslut, komma fram och göra framsteg i livet. Jag har varit en prestationsmänniska som värderat livet i vilka framsteg och mål jag uppnått.

Jag tror att det ligger väldigt mycket i det här, den där balansen är väldigt viktig. Och det är faktiskt okej att ligga i sängen/soffan och lata sig ibland man kan nå sina mål ändå. Det måste inte hända något hela tiden.

 

[HeleneK]

Sv: Hur lever man med utmattningstendenser?

Gå till vårdcentralen och be dem skriva en remiss till Danderyds stressmottagning
http://www.stressmottagningen.nu/

 

[Cattis_E]

Sv: Hur lever man med utmattningstendenser?

Är det så lätt att få en remiss? Jag tycker de gärna känns motsträviga när man tar upp saker som att det kanske finns någon att remittera till (har inte haft en konkret anläggning då, men ändå)

 

[Lavinia]

Sv: Hur lever man med utmattningstendenser?

Hej!

Jag har varit extremt trött i åratal och trode aldrig jag skulle klara heltidsjobb (och än mindre häst, hushåll och sambo). Jag har haft tokjobbigt att hitta en balans och konstant varit stressad och utmattad, vilket också lett till att jag aldrig tog mig tid att göra det jag verkligen ville.

För mig var vändningen när jag insåg att jag inte längre levde jag bara överlevde. Jag bestämde mig för att leva mer i nuet och faktiskt strunta i imorgon och alla andra dagar.

Så steg ett för mig var att bestämma vad jag faktiskt ville göra och vad som gav mig energi; fröken häst och ridning/träning med densamma. Efter det såg jag helt enkelt till att ge mig själv mer tid med pållan. De 9 timmar/ dag jag måste sitta på jobbet och de 2 timmar det tar fram och tillbaka kan jag inte påverka, men jag KAN påverka hur jag upplever tiden jag är både där och i stallet.

Utan stressen att jag "måste" hem och "måste" hinna rida och "måste" ditt och datt har jag faktiskt blivit mindre utmattad. Jag tänker mer att "det får ta den tid det tar".

Med detta tänk har jag lyckats ge mig själv mer tid med pållan = mer energi = mer energi till annat tex hushåll, sambo och annat jag vill göra.

Visst är jag fortfarande trött, men inte alls lika som jag var innan.

/Lavinia, som är övertygad om att göra mer av det jag själv vill har fått mig att må bättre och orka mer.

 

[Cattis_E]

Sv: Hur lever man med utmattningstendenser?

Åh, då låter det som jag är på väg åt rätt håll. Jobabr mycket med här och nu just nu

 

[Lejonelle]

Sv: Hur lever man med utmattningstendenser?

Bra att se att du reflekterar klokt kring din situation men tråkigt att du inte mår helt bra. Jag undrar om det var ungefär vid den här tiden förra året som du skrev en annan tråd i det här ämnet? Eller om det ligger längre tillbaka?

Vi är olika känsliga och vi återhämtar oss olika snabbt. Efter att ha legat på höga stressnivåer en längre tid blir vi sämre på att återhämta oss. Vi ligger alltså kvar på hög stress även när retningen har försvunnit. Och det tar längre tid att reparera skadan. Det finns alltså all anledning att ta din känsla på mycket stort allvar. Feldenkreiss, yoga, massage mm är skönt och kan hjälpa din kropp att slappna av men det finns inte några snabba fixar som löser problemet lite enkelt.

Det handlar alltså om att rensa i kravlistan. Rejält. En smäll i väggen innebär att man scratchar kravlistan helt. Man klarar ingenting. Lek med tanken: ingenting alls. Jag kunde inte läsa tidningen, gå ut med soporna, vika ihop tvätten... Dit vill du inte.

Retreat är toppen. Då är du påtvingat passiv och tyst och får ta emot. Jag skulle rekommendera att vara hemma en vecka efter retreaten. Under den veckan kommer det kanske att visa sig hur illa det är. Återhämtar du dig något? Eller tvärtom, blir det fritt fall?

Du skriver att du måste ta dig till en livssituation som är annorlunda och så säger du att stressen finns inne i dig själv - och kanske är det så, vi är olika känsliga, men man kan också ha i sitt mönster att man tror att alla andra människor har det ungefär som man själv, att de verkar klara allt så bra. Fast de har en livssituation som är betydligt mindre kravfylld. Jag själv hade fullt program från 6:30-21 och trodde på fullt allvar att det var helt normalt och att det måste vara något fel på mig som inte klarade av det. Problemet var i mitt fall att jag inte ville se att det som var mening/fritid/lycka (dvs hästföretaget och den egna hästen) helt enkelt var för mycket, tillsammans med allt annat.

Jag grubblar lite nu på om jag kunde ha gjort något för att slippa gå i väggen för 8 år sedan. Men jag tror inte det, för jag kunde nog aldrig ha accepterat att göra så stora förändringar. Det jag kunde göra, gjorde jag. Men litegrann av fel anledning. Jag frigjorde inte tid för att vila. Den tid jag frigjorde investerade jag i mitt hästföretag för att jag tänkte att "jag skulle kunna minska min arbetstid och vila mera SEN". Pyttsan. Jag var på gränsen länge, och kanske jag kunde ha klarat mig om inte en i familjen hade drabbats av svår sjukdom. Men eftersom hon gjorde det, och jag redan gick på gränsen av min kapacitet, small jag obönhörligen när detta hände.

Idag anser jag att det var det bästa som kunde ha hänt mig, för mitt liv är så oerhört mycket bättre idag, men roligt var det INTE. Man mår så dåligt så det är bara inte klokt.

Mitt liv idag jämfört med då:
ingen häst
inget hästföretag
inget karriäryrke = halva lönen mot förut
ingen fritidsaktivitet/kvällsaktivitet vid sidan om jobbet
inga hemmavarande barn (ja, den biten beror inte på min sjukskrivning utan de blev helt enkelt vuxna)
inget inbokat på lediga dagar, eller åtminstone en hel dag i veckan som jag håller helt ren
inget socialt umgänge om jag inte absolut vill (jag sållar hejdlöst)

(Ett tag hade jag inte ens hunden hemma. Fast det blev inte ett så långt tag.)

Även det som är roligt, som tillför energi eller bygger upp dig, kan bryta ned och bli en belastning. Om du inte tar dig tid att vila nu, måste du ta dig tid att vara sjuk sen. Länge.

 

[lil-sis]

Sv: Hur lever man med utmattningstendenser?

Jag försöker att inte planera så mkt vad jag ska göra och tänka över alla måsten utan "bara" göra de istället.

Har en del "bortslösad" pendlingstid också men fyller den med ljudböcker och vanliga böcker. Orkar jag inte läsa så sover jag på tåget.

 

[lady_vip]

Sv: Hur lever man med utmattningstendenser?

Nu vill jag inte vara sån, men du kanske måste göra en större förändring?

Jag har precis insett att jag nog vill gå en helt annan väg i yrkeslivet, för att stressen äter upp mig. Kanske kan du lägga om något i ditt arbetsliv?

Skaffa en rolig grej på ledig tid att se fram emot?

 

[lady_vip]

Sv: Hur lever man med utmattningstendenser?

Mitt liv idag jämfört med då:
ingen häst
inget hästföretag
inget karriäryrke = halva lönen mot förut
ingen fritidsaktivitet/kvällsaktivitet vid sidan om jobbet
inga hemmavarande barn (ja, den biten beror inte på min sjukskrivning utan de blev helt enkelt vuxna)
inget inbokat på lediga dagar, eller åtminstone en hel dag i veckan som jag håller helt ren
inget socialt umgänge om jag inte absolut vill (jag sållar hejdlöst)

(Ett tag hade jag inte ens hunden hemma. Fast det blev inte ett så långt tag.)

Även det som är roligt, som tillför energi eller bygger upp dig, kan bryta ned och bli en belastning. Om du inte tar dig tid att vila nu, måste du ta dig tid att vara sjuk sen. Länge.

Det där tror jag är så himla viktigt

Jag har insett att en fullbokad helg sliter otroligt mycket på mig, även om jag såklart tycker att aktiviteten är rolig, alltså skulle jag aldrig boka upp tex 2 eller 3 helger i rad. Jag inser att det gör mig tråkig i andras ögon, men så är det.

Jag tror också på att man kan välja och plocka fram saker som är viktigt i vardagen, som ger energi. Det kan vara väldigt enkla saker, som att ta en varm dusch när man kommer hem, äta en god bit choklad eller köpa en finare tidning (om man nu orkar läsa, jag har perioder när jag inte orkar det). Och att man är ärlig mot sin omgivning, jag berättar för min sambo om jag är sliten, så slipper han bli irriterad på mig eller vice versa.

 

[Santa]

Sv: Hur lever man med utmattningstendenser?

Just nu känner jag mig ännu sämre. Jag har försökt att gå åt motsatt håll men strömmen är så jäkla stark. I över en vecka har jag kommit hem och bara legat och stirrat in i väggen. Det jag hatar mest är att jag inte är stark nog att få folk att fatta att jag mår så här. Jag är ju glad när jag träffar folk och inte behöver vara ensam med allt som rör sig i mitt huvud. Trots att jag har påpekat både för min familj och för min chef och flera arbetskamrater att det inte är bra så är det nästan som om de betraktar det som lite "rätt", alltså att det är lite bra ändå att jag är en människa som är ambitiös. Jag känner mig som en tonåring som försöker varna för att hon har matproblem och får lite förmaningar och oroliga blickar men samtidigt en hel del gillande blickar över att hon "har blivit av med babyhullet", om nån fattar den liknelsen.

Det är också svårt att vara stark nog att röja i schemat, att lämna återbud och avsäga sig uppdrag och backa undan. Jag blir så himla ledsen över att jag inte får ihop det. Och jag blir besviken på omgivningen som inte kan hjälpa mig mer, det känns som att allt står och faller med att jag driver och ordnar och fixar. Jag förstår ju att det inte är rätt att jag ska ta en så här pass stor del av ansvaret, men det är ändå svårt att göra det. Jag vill så mycket, jag har så många idéer och förmågor att kunna göra saker. Men jag kan visst inte, helt enkelt.