Santa
Trådstartare
Jag har aldrig blivit sjukskriven för utmattning men jag har varit där flera gånger. Nu känner jag att det krävs ganska lite (framför allt social prestationsstress) för att jag direkt ska få symtom, ont i axlarna, matthet, olust, ryckningar runt ögonen, sover dåligt, känner mig sjuk. Det går bra på semestern men nu när det har gått ett tag efter semestern så är jag precis på samma ställe igen, jag klarar inte riktigt av att leva mitt liv och må bra. Framför allt klarar jag inte av att leda mitt eget tillfrisknande, jag vet ungefär vad jag mår bra av, men jag orkar inte annat än att flyta med i vardagen och hålla näsan ovanför vattenytan. Jag ska säga att det är absolut inte så att jag är överambitiös i mitt liv, jag tränar inget, jag städar sällan, jag gör så lite som möjligt, bara det som krävs för att hålla familjen flytande (läser läxor med barnen, handlar och lagar mat typ). Jag är bra på att säga nej. Jag blir ändå så här.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet med mig att ligga hemma och vila inte direkt hjälper, det är en annan sorts trötthet. Jag behöver få energi, men jag kan inte ta mig till en livssituation som ger energi. Jag känner mig så jävla deppad över att inte kunna ta hand om mig själv bättre. Det är svårt att veta riktigt vad som krävs för att lugnet ska infinna sig. Att flytta, byta jobb, byta liv känns osäkert, det känns ändå som stressen finns i mig, egentligen inte i mitt liv. Finns det någon här som känner igen sig i detta och klarar att komma ur de negativa spiralerna? Vad gör ni? Har ni gjort stora eller små livsstilsförändringar??
Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet med mig att ligga hemma och vila inte direkt hjälper, det är en annan sorts trötthet. Jag behöver få energi, men jag kan inte ta mig till en livssituation som ger energi. Jag känner mig så jävla deppad över att inte kunna ta hand om mig själv bättre. Det är svårt att veta riktigt vad som krävs för att lugnet ska infinna sig. Att flytta, byta jobb, byta liv känns osäkert, det känns ändå som stressen finns i mig, egentligen inte i mitt liv. Finns det någon här som känner igen sig i detta och klarar att komma ur de negativa spiralerna? Vad gör ni? Har ni gjort stora eller små livsstilsförändringar??