Hur länge kan dessa personer vara ensamma hemma?

[Tranan]

Jag skulle säga att det är ganska stor skillnad på att lämna någon ensam och att lämna henom ensam med ansvar för yngre syskon?

De specifika barnen i tråden går det ju inte att säga så mycket om, alla är individer med eller utan diagnoser. Men mer generellt skulle jag säga att steget mellan att bli lämnad ensam som 17-åring och att bli lämnad med ett 10-årigt syskon är väldigt stort.



Det låter klokt (så länge det handlar om genuin oro och inte om hämnd för att du inte fick din helg med barnen såklart). Om det var rimligt eller inte vet nog du betydligt bättre än någon av oss som inte känner barnen.

Förstår mamman din oro nu?

Hon förstår inte min oro, hon berättade inte ens om det. när jag försökte prata om det så slutade hon kommunicera helt. förutom emojis på sms. Hon har även diagnoser.

 

[Kattennizze]

Men autism är ju inte samma som AS och adhd, även om AS numera är inbakat i autism.

Jag menar autismspektrumtillstånd. AS finns ju inte längre för så små barn. Min femåring har det som man förr kallade för AS. Jag brukar för enkelhetens skull kalla det för autism. Slut på ot.

 

[TinyWiny]

Jag har en fråga.

Hur länge kan barn/ungdomar vara hemma utan tillsyn av familj eller släkt?
Barn 1, tjej 17 år mental ålder tack vare sjukdom 12 år. Asperger Adhd.
Barn 2, pojke 14 år aspberger/adhd.
Barn 3, tjej 10 år

Så vad tycker ni, hur länge klar de utan tillsyn?

Omöjligt att säga utan att känna barnen, utan att veta vilka svårigheter de har och utan att veta hur bra de kommer överens. Jag ser inga problem med att lämna barn som kommer bra överens i den åldern i tre dygn annars, en sjuttonåring är trots allt nästan vuxen men finns det svårigheter som gör att en eller flera av dem behöver ständigt stöd i tillvaron i normalfallet är det såklart inget alternativ. AS och ADHD är ju inget statisk begrepp utan spannet av vilka svårigheter som finns kan vara enormt stort. Alltifrån att klara sig bra själv till att behöva stöd hela tiden.

 

[Gnist]

Som jag tolkar det så är det alltså 14-åringen som är mentalt äldst och att lägga det ansvaret på en 14-åring i 3 dygn är enligt mig vansinne, diagnoser eller inte!

 

[MiaMia]

Beror ju väldigt mycket på hur barnens relation med grannen är och vad man har gjort upp. Ska denne t.ex. titta in morgon och kväll, eller ringa om viss tid gått sedan senaste kontakten med barnen?

Tror jag var runt 12 då vi sov ensamma med jourhavande granne första gången.
Inte ett dumt upplägg i sig, men om barnen inte har stort förtroende för grannen blir det ju värdelöst. Eller om syskonen tenderar att trigga varandra eller hamna i konflikter t.ex. Naturligtvis under förutsättning att de klarar lagom mycket eget ansvar och inte är t.ex. mörkrädda på natten.

 

[MiaMia]

Jag håller med dig, jag motsatte mig bara den sunkiga generaliseringen att det inte gick att lämna någon med dessa diagnoser ensam öht.

Reagerade på precis samma: sunkig generalisering.
Men du formulerade det bättre och snabbare än mig.

 

[Ninnurur]

Reagerade på precis samma: sunkig generalisering.
Men du formulerade det bättre och snabbare än mig.

Jag har själv adhd-c och har bott hemifrån sen jag var 19 så

 

[karamelldrottningen]

3 dygn är på tok för länge!

 

[Vogue]

Jag menar autismspektrumtillstånd. AS finns ju inte längre för så små barn. Min femåring har det som man förr kallade för AS. Jag brukar för enkelhetens skull kalla det för autism. Slut på ot.

AutismspektrumSTÖRNING heter det.

 

[MM]

AutismspektrumSTÖRNING heter det.

Vissa ser det som ett tillstånd. Andra som en störning

 

[Hyacinth]

Jag har en fråga.

Hur länge kan barn/ungdomar vara hemma utan tillsyn av familj eller släkt?
Barn 1, tjej 17 år mental ålder tack vare sjukdom 12 år. Asperger Adhd.
Barn 2, pojke 14 år aspberger/adhd.
Barn 3, tjej 10 år

Så vad tycker ni, hur länge klar de utan tillsyn?

Det beror ju helt på barnen. Kan de laga mat, hur funkar de ihop osv. Kände du som förälder att det var vansinne på grund av barnens säkerhet/bristande omsorg så gjorde du antagligen rätt.

 

[Hyacinth]

AutismspektrumSTÖRNING heter det.

Också. Autismspektrumtillstånd är ett minst lika vedertaget begrepp och det som till och med 1177 använder.

https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Aspergers-syndrom/

 

[Kilauea]

Jag tycker att 3 dygn är alldeles för lång tid själva, med tanke på ålder och ev sjukdomar.
Sen kan ju vissa 14-åringar vara väldigt mogna, men eftersom det är dina barn @Tranan utgår jag från att du vet vad som är lämpliga för dom och inte. Bra att du stpd på dig i din oro och anmälde.

 

[MM]

Också. Autismspektrumtillstånd är ett minst lika vedertaget begrepp och det som till och med 1177 använder.

https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Aspergers-syndrom/

Och generellt när man förkortar det så säger man AST och inte ASS. Aldrig ens hört någon säga ASS...

 

[Lena Furberg]

Är det dina barn? Då antar jag att du känner dem väldigt väl och kan avgöra vad som är lämpligt eller inte. Och att följa sin magkänsla som du gjorde låter inte helt fel!

 

[Kattennizze]

AutismspektrumSTÖRNING heter det.

Tycker du inte att det låter en smula trevligare att säga tillstånd än STÖRNING? Speciellt om det är ens egna barn det gäller? Och som dessutom är ett vedertaget begrepp inom hälso-sjukvården? Medkänsla kallas det för visst när man kan se bortom sin egen näsa.

 

[Kattennizze]

Ber om ursäkt @Tranan för trashning av din tråd. Bra att du gjorde en orosanmälan, helt rätt.

 

[Vogue]

Tycker du inte att det låter en smula trevligare att säga tillstånd än STÖRNING? Speciellt om det är ens egna barn det gäller? Och som dessutom är ett vedertaget begrepp inom hälso-sjukvården? Medkänsla kallas det för visst när man kan se bortom sin egen näsa.

På min arbetsplats som arbetar professionellt med vård av de som har denna störning säger just, störning.
Ett tillstånd är man inte i kroniskt. Så autism är inte ett tillstånd, det är en störning av utveckligen.

Men visst, tycker man att det är något att skämmas för kan man ju förfina, jag ser det som att alla är som dom är och det inget att skämmas för som man behöver förfina.

 

[Dressyrtjejen_97]

På min arbetsplats som arbetar professionellt med vård av de som har denna störning säger just, störning.
Ett tillstånd är man inte i kroniskt. Så autism är inte ett tillstånd, det är en störning av utveckligen.

Men visst, tycker man att det är något att skämmas för kan man ju förfina, jag ser det som att alla är som dom är och det inget att skämmas för som man behöver förfina.

Förlåt, men det låter ju rent utsagt jävligt tragiskt om ni använder ordet störning och inte tillstånd.
Absolut om man säger "funktionshindrad" och inte "funktionsvarierad". Det förstnämnda har jag fortfarande hört en del i "professionella" kretsar också. Men störning? Allvarligt?!

 

[Problematisk]

Några timmar! MAX! Helst inte alls pga diagnoserna.

Förlåt för trådkap men det här undrar jag över, varför skulle inte de här barnen/ungdomarna kunna vara ensamma ett tag pga sina diagnoser?
Om de inte kan det för de inte är mogna/ansvarsfulla/trygga/whatever nog för det är en sak men jag vet inte hur asperger eller adhd styr över det?