Då vet jag var jag har min plats alltså!
Jag skötte det här tidigare bra, vände streckkoden osv. Men när man inte längre ser bra... ja, hur ska jag säga, det skulle väl ta mig en timme i kassan med förstoringsapparater att leta streckkod och vända rätt, och jag känner att ingen vill ha mig där så länge, vare sig kassapersonalen eller medmänniskorna i kön bakom mig.
Så numera håller jag min blindkäpp i ena handen och fiskar upp varor med andra, tar i det jag får fatt i helt sonika och lägger upp som det hamnar på bandet, oftast går det rätt långsamt för mig och när jag ska sätta min korg så brukar någon vänlig själ hjälpa mig få den rätt, för givetvis får jag alltid i den på tvären.
Det är ganska intressant att se hur den personen bakom mig nästan spritter i hela kroppen för att vilja hjälpa mig när jag famlar runt i korgen efter mina varor när den börjar bli mer åt det tomma hållet, men de lägger band på sig.
Och-givetvis är det ofta standard att jag glömmer pinnen eftersom jag inte "ser" den där den ligger osynlig bland en massa mönster svår att urskilja, och jag är ju helt fokuserad på att skynda mig, bli klar och inte göra misstag. Men inte ens det brukar få folk att bli arga som tur är
Vad jag däremot tycker, är att kassapersonal som inte ger mig kvittot i handen får dela plats med mig i helvetet
"Vill du ha kvittot?" är ibland en fråga.
"Ja tack" inget händer men jag hör att det skrivs ut....
"det är där" säger personalen utan hänvisning eller något
Typ ... var?! Bättre med de som ser till att jag får det i handen. De personal som när jag betalar med kontater ger mig mynt och sedlar tillbaka ihop i en och samma hög har en plats på min andra sida i helvetet.