Hur har ni ändrat er sedan ni var yngre?

[tanten]

För 10 år sedan var jag hälften så gammal som jag är idag.
Då gick jag i min andra skola, och den grövsta mobbningen med kniv- och tändarhot hade precis börjat eskalera på allvar. Det skulle ju dock som bekant bara bli början på ett ännu större helvete...

Idag står jag dock "på toppen av mitt liv" och har i många avseenden inte mått bättre än nu

"som bekant" är inte bekant.

Ibland frestas man tro att fok minns vad man skrivit på buke men det gör de inte.Alla läser inte alla trådar och alla lägger inte märke till allt.
Jag minns inte speciellt mycket om dig och många andra mer än lite fragment här och där. Någon mobbning av dig minns jag inte att jag läst om.
Ledsen att du råkat illa ut. Men som sagt - det var nyheter för mig.

 

[tuaphua]

Jag tänkte som flera andra att jag har väl inte ändrats så mkt. Men insåg att det har jag nog.

Då mådde jag rätt dåligt iom att min mamma brutit kontakten igen. Jag var i ett förhållande jag gick in i pga min då bästa vän ställde ultimatumet att vi blev ihop eller så försvann han. Jag orkade inte förlora både honom och mamma och inbillade mig att jag nog tyckte om honom. Vi festade mkt och allt var så himla destruktivt.

Sen dess har jag hunnit med min första singelperiod, flytta ett flertal gånger och faktiskt insett att jag inte ville bo i Stockholm utan på en hästgård på landet. Det senare trodde jag aldrig!
Jag har fladdrat runt i olika områden av mitt yrke och gått som lärling. Så från att kunna en iaf del till att känna att jag hittat mitt system känns häftigt!
Och jag har träffat en väldig massa underbara människor som jag lärt mig av de här åren. Och vi har gjort otroligt mkt kul saker som utvecklat mig.
Mina vänner från då finns kvar många av dem. Och nya har tillkommit.
Nytt jobb har också tillkommit ovanpå det gamla.

Jag tror jag känner mig tryggare, lugnare, starkare och känner mig själv bättre.
Jag har också mer tålamod med såna saker som jag förr blev galen av.
Jag har också mindre fokus på yta och prestige än förr.
Och är mer förlåtande mot mig själv.

 

[micaelathegreat]

(...) Idag står jag dock "på toppen av mitt liv" (...)

Jag hoppas verkligen att du vid 20 inte står "på toppen av ditt liv". Livet borde bli så mycket bättre från och med nu för dig.

 

[Jenka]

Kom på- jag var betydligt"bättre" på att ha fullt upp för 10 år sen. Trivdes med fullspäckat schema och massa olika engagemang.
Idag prioriterar jag vila och hemmatid högre. Känner mig inte lika effektiv men är bättre på att ta tag i saker. Det hela bottnar väl i att jag lärt mig mer att prioritera vad jag behöver.

Sen kan jag sakna synen jag hade då på vad jag skulle kunna åstadkomma här i världen. Lite naivt men peppande

 

[Dressyrtjejen_97]

"som bekant" är inte bekant.

Ibland frestas man tro att fok minns vad man skrivit på buke men det gör de inte.Alla läser inte alla trådar och alla lägger inte märke till allt.
Jag minns inte speciellt mycket om dig och många andra mer än lite fragment här och där. Någon mobbning av dig minns jag inte att jag läst om.
Ledsen att du råkat illa ut. Men som sagt - det var nyheter för mig.

Det finns dagboksinlägg bl.a.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag hoppas verkligen att du vid 20 inte står "på toppen av ditt liv". Livet borde bli så mycket bättre från och med nu för dig.

Det var alltså i en retroaktiv kontext, så att säga. Att jag aldrig hittills under dessa 20 år mått så bra som jag gör nu och i många avseenden gjort under hösten, och att det utifrån det känns som att jag står på toppen av livet.

 

[DarkInNight]

För tio år sedan var jag 22, och hade precis tagit mig ifrån en misshandlade pojkvän. Hade två hästar, dåligt jobb, en liten etta med kokvrå. Väldigt snurrig och vilsen.
Sen följde några år av kaos blev tillsammans med min sambo, psykisk sjukdom, panikångest, olika studier, husköp, fyrbenta självfrände som vandrade vidare, depression, extrajobb, barn, nytt husköp, förlossningsskada, förlossningsdepression/utmattning, examen och fast anställning.

Jag skulle verkligen inte vilja backa mitt liv tio år, det har varit stormigt och kämpiga år som jag inte skulle vilja gå igenom igen.
Men överlag trivs jag väldigt bra med mitt liv nuförtiden, det blir bara bättre liksom

 

[micaelathegreat]

Det finns dagboksinlägg bl.a.

Alla läser inte dem. Till exempel jag, är generellt sett otroligt ointresserad av bloggar/bloggliknande saker. Så det bästa är nog att förutsätta att folk inte vet så mycket om en.

 

[julgrisen]

Åh. För tio är sedan skulle jag fylla 22. Jag hade nyligen blivit singel och påbörjat en väldigt intensiv vänskap med en mina nuvarande bästa vänner. Vi sågs flera dagar i veckan, drack för mycket öl och åt mängder med popcorn. Och var på Sticky fingers varje vecka. Väldigt mycket har hänt sedan dess, men jag har väl egentligen bara trivts bättre och bättre med livet med åren. (Förutom under två år när jag var i ett dåligt förhållande som jag önskar att jag hade hoppat över). Jag har väl framförallt blivit mycket tryggare i mig själv och tycker betydligt mycket mer om mig själv än vad jag gjorde då. Jag har också blivit mer socialt kompetent samtidigt som jag lyssnar mer till vad jag själv vill och inte. Framförallt vågar jag stå på mig på ett annat sätt mot andra människor, både vänner och okända.

Jag trivs verkligen med att bli äldre!

 

[Hedinn]

Jag har ändrat mig massor, tack och lov! Var 18 för 10 år sen och även om jag på vissa sätt alltid varit trygg i mig själv och vågat göra saker och så, så var jag samtidigt otroligt osäker, framförallt i sociala sammanhang. På den fronten har jag växt nåt otroligt och mår i allmänhet betydligt bättre, på alla möjliga sätt.

Instämmer med @julgrisen ovan, jag trivs otroligt bra med att bli äldre!

 

[hindalhunned]

Oj mycket har ändrats på 10 år. Då jobbade jag i ett jobb där jag blev mobbad av mina kollegor, hade precis insett att saker inte var så bra mellan mig och mitt ex. Vi bodde tillsammans i en trea, någonting som jag dock kan sakna ibland är det kompisgäng som vi umgicks med då.

Det mesta är bättre nu, jag trivs med mitt jobb och har bra kollegor, jag flyttade över landet 90 mil för att jag inte mådde bra där jag bodde. Jag är singel, har en lägenhet som jag äger, har rätt bra vänner även om de är få, saknar lite grann den där känslan av att ha ett umgänge som alltid finns där (de försvann dock med exet). Är fortfarande en träningsnörd men inom ett annat område. Generellt är jag säkrare och litar på mig själv mer, någonting med exet gjorde mig så himla osäker och otillräcklig när vi var tillsammans med andra, det var hela tiden som jag inte dög.

 

[Kiwifrukt]

Kan lägga till att jag gick med på Buke under 2008, och det här forumet har lärt mig växa upp på ett sätt som verkliga relationer inte lyckats med. Den som gick med för tio år sen är inte samma människa idag, och det är helt och hållet forumets förtjänst.

 

[Tranan]

10 år sen, jobbade som ett as hade tre barn var en nyfödd, mådde jättedåligt och ville egentligen bara dö för att det var ett rent helvete.
Jag kämpade med tre barn en sjuk och paranoid hustru och en ekonomi som inte gick ihop.

 

[Dressyrtjejen_97]

Alla läser inte dem. Till exempel jag, är generellt sett otroligt ointresserad av bloggar/bloggliknande saker. Så det bästa är nog att förutsätta att folk inte vet så mycket om en.

Och när jag väl gör det så klagar folk på att jag är tjatig...

 

[iNHALE]

Har hunnit med mycket på 10 år, vågar knappt tänka på det ibland. Var nästan 17 då, naiv, trotsig, destruktiv, arg. Har idag en mer vuxen syn på tillvaron även om jag fortfarande tampas med dåligt humör större delen av tiden, bitterfitta. Då hade jag svårt att se mig själv som en framtida vuxen. Att ha eget boende, jobb och ett eget vuxet liv var surrealistiskt och något som bara hände andra. Det kändes som att man skulle vara tonåring för alltid. Tiden gick så långsamt. Nu står man här, vuxen, snart husägare, snart familj, snart gammal, snart död. Tror det är först nu på senare år som jag förstått vad det faktiskt är att leva och ha ett riktigt liv med allt vad det innebär av struktur, disciplin, planering osv. Man ser inte läxorna medan man lär sig dem, man ser dem efteråt när de är lärda och man står där. Under dessa 10 år har det hänt en hel del som jag inte är så glad för, saker som gjorde ont, var påfrestande och tärde på en. Samtidigt är det också saker som jag till stor del har att tacka för att jag är där jag är idag, bor där jag bor, har jobbet jag har och har mannen jag har.

Det roliga är att jag för sådär 3 år sedan skrev en desperat tråd här på Buke. Gick på knäna efter att ha flyttat tillbaka till Sverige. Hade ett skitjobb, ekonomin var i botten, allt låg och krälade i bottenslammet i en enda slemmig sörja, visste inte vart jag skulle bli av. Då skrev en bukefalist till mig och tipsade mig om en arbetsgivare jag borde söka mig till, och där är jag idag med fast jobb, stabil lön och underbara kollegor. På denna arbetsplats har jag också träffat min underbara karl som jag, om allt går vägen, kommer vara stolt husägare tillsammans med någon gång till sommaren. Allt detta pga en tråd på Buke och en bukefalists välmenande PM. Du vet vem du är @lady_vip

 

[lady_vip]

Det roliga är att jag för sådär 3 år sedan skrev en desperat tråd här på Buke. Gick på knäna efter att ha flyttat tillbaka till Sverige. Hade ett skitjobb, ekonomin var i botten, allt låg och krälade i bottenslammet i en enda slemmig sörja, visste inte vart jag skulle bli av. Då skrev en bukefalist till mig och tipsade mig om en arbetsgivare jag borde söka mig till, och där är jag idag med fast jobb, stabil lön och underbara kollegor. På denna arbetsplats har jag också träffat min underbara karl som jag, om allt går vägen, kommer vara stolt husägare tillsammans med någon gång till sommaren. Allt detta pga en tråd på Buke och en bukefalists välmenande PM. Du vet vem du är @lady_vip

Åh jag har funderat så på dig och det där. Eller, jag ser ju dig här, men vill liksom inte snoka. Så härligt att kunna göra lite skillnad

 

[Oldie]

. Nu står man här, vuxen, snart husägare, snart familj, snart gammal, snart död]

Jag får verkligen hoppas att du åtminstone blir dubbelt så gammal innan du dör för annars borde jag vara död redan

 

[Problematisk]

Ärligt talat är det inte mycket som har hänt. Jag har tagit studenten osv, glidit ifrån "skolvännerna" som jag trodde jag skulle umgås med för alltid, och har bara en av ponnyerna jag hade då kvar.
Annars är det egentligen nästan ingen skillnad, tyvärr.

 

[iNHALE]

Jag får verkligen hoppas att du åtminstone blir dubbelt så gammal innan du dör för annars borde jag vara död redan

Menade mest att livet går så himla fort även om det inte känns som det i nuet. Innan man vet ordet av är man 40, 60, 80 och undrar vart alla åren tog vägen.

 

[DarkInNight]

För tio år sedan var jag 22, och hade precis tagit mig ifrån en misshandlade pojkvän. Hade två hästar, dåligt jobb, en liten etta med kokvrå. Väldigt snurrig och vilsen.
Sen följde några år av kaos blev tillsammans med min sambo, psykisk sjukdom, panikångest, olika studier, husköp, fyrbenta självfrände som vandrade vidare, depression, extrajobb, barn, nytt husköp, förlossningsskada, förlossningsdepression/utmattning, examen och fast anställning.

Jag skulle verkligen inte vilja backa mitt liv tio år, det har varit stormigt och kämpiga år som jag inte skulle vilja gå igenom igen.
Men överlag trivs jag väldigt bra med mitt liv nuförtiden, det blir bara bättre liksom

Haha jag missade slutklämmen
Med hela den novellen skriven, så ville jag komma fram till att kaosåren har format mig till den jag är idag.
I jämförelse mot för tio år sedan så är jag snällare mot mig själv, mer förlåtande.
Agerar inte lika mycket på impuls utan tänker faktiskt efter lite mer.