Hur har ni ändrat er sedan ni var yngre?

[Anna]

För exakt 10 år sedan var jag 25, bodde i London, strax på väg att flytta ihop med min andra sambo men bodde då tillsammans med två tjejkompisar i en ombyggd leksaksfabrik. Jobbade sisådär 60 timmar i veckan (jag tror att det var 2008 som jag jobbade 49 dagar i rad, i snitt 12 timmar om dagen), resten av tiden läste och festade jag, typ.

Numera bor jag ensam i Göteborg, dejtar någon ganska seriöst, jobbar någorlunda normala dagar, läser, stickar, umgås med vänner och går på kulturevenemang

 

[nightcrawler]

Har förstått varför jag mår som jag gör och att det aldrig kommer gå över. Det kommer bli bättre och det kommer bli sämre om vartannat. Jag går fått inse att jag heller aldrig (troligtvis) kommer kunna jobba. För 10år sen så trodde jag allt skulle ordna sig. Jag var mer social för 10 år sen. Idag har jag inget större behov av andra människor. Har alltid varit introvert men ändå känt panik inför ensamheten. Idag är ensamheten bland det bästa jag vet. Det enda jag kan känna var bättre för 10 år sen var sexlivet. Idag har jag inget. Det känns tragiskt.

 

[Stefffie]

Vad kul det ar att lasa om allas utveckling

For tio ar sen gick jag pa gymnasiet och var superorganiserad och superproduktiv - elevradsordforande, MVG i alla amnen, hund och 2 hastar att ta hand om - den personen liksom.
Pa tio ar har jag hunnit ta student, flytta utomlands, ta kandidat, flytta till London och bor nu i femte lagenheten i "the big smoke". Jag har haft tva olika jobb, jobbar internationellt och har nu aven dubbelt medborgarskap.
Jag vet fortfarade inte riktigt vad jag vill med mitt liv, och jag oscillerar mellan att vara superorganiserad och bara flyta fram i tillvaron. Inga barn eller serios relation - det kanske kommer i de nasta 10?

 

[gul_zebra]

För 10 år sen var jag 21. Hade haft min aspergerdiagnos i ett år och ganska precis landat i det och börjat lära känna mig själv. Hade även precis diagnosticerats med en sömnstörning. Mådde allmänt piss men precis börjat se ljuset i tunneln i form av en lägenhet - på torsdag nästa vecka är det precis 10 år sen jag flyttade hemifrån.

Sen dess har jag hunnit lära känna mig själv bättre, jobba på mina svagheter och hitta strategier runt de. Jag har tack vare flytten fått lättare att både somna och vakna och tack vare medicinering kan jag hålla en hyfsat stadig dygnsrytm. Har gått från att bara gå hemma via plugg till en praktikplats två dagar per vecka. Jag har flyttat till större lägenhet och gått från att vara smått hjälplös vid snickerier till att stå och bygga en 16 kvm kattbur av balkongen helt på egen hand. Jag har anammat kroppspositivitet och lyckats bra med att kombinera det med egen viktminskning. Jag har inte slutat hata min kropp helt och hållet men jag har blivit snällare mot mig själv och vänt större delen av självhatet till att bli förbannad på samhället. Och så är jag inte lika folkskygg längre

Wall of text, allt för att slippa resa på sig - tummen i röven sitter lika hårt än

 

[Jenka]

För 10 år sen var jag 20, student, nybliven singel och rätt ångestfylld.

Idag mår jag generellt bättre, festar betydligt mindre (läs inte alls), har barn nr 2 på väg, har skaffat hund(ar), rest, ett stort intresse där, haft några jobb inom mitt drömyrke och är på väg att uppfylla flera drömmar.
Livet är bättre, jag är betydligt mer självsäker och tryggare i mig själv även om det finns lite saker att förbättra fortfarande. Kan titta tillbaka på den där tiden med viss saknad dock även om det inte är livet jag vill ha idag.

 

[Wysiwyg]

För 10 år sedan var jag 18 år och gick jag sista året på gymnasiet. Jag var ångestfylld, velig, festade massor. Hade en liten tanke i bakhuvudet om att plugga men vågade inte riktigt satsa så högt. Hängde i stallet varje dag.

Såhär 10 år senare har jag rest, flyttat runt, jobbat och pluggat. Har typ helt slutat festa och tycker en perfekt fredagskväll är lugn och ro i soffan, På spåret och sova tidigt. Går sista året på utbildningen jag funderade på lite försiktigt redan i gymnasiet. Rider tyvärr inte längre men kommer ta upp det igen om ett par år. På det inre planet har det hänt maaaaassor. Går knappt att jämföra tycker jag. Med säkerhet, självförtroende, ångesthantering, tilltro till mig själv osv.

 

[Tussinussen]

För tio år sedan var jag 45....

Hade inte anställningen jag har nu, jobbade i eget företag och stressade halvt ihjäl mig. Tror att jag hade skjilt mig om det hade forstatt. Kände att jag var jämt trött, sur o att pengarna räckte inte.

Har nu ett jobb utomlands som jag stormtrivs med, tycker pendlingen är lite jobbig men familjen i stort har mått väldigt bra av förändringen. Plus att vi har mer pengar.

Är samma person, tror inte att man ändras så mkt mellan 45 och 55, möjligen att jag har blivit ännu lite tryggare i mig själv + fått ännu mer självförtroende i mitt yrke.

Samt att numera, när jag ser en artikel om pensioner i DN eller nåt så scrollar jag inte förbi utan stannar upp o läser

 

[Bison]

Jag är lugnare, har mer tålamod är inte lika blyg. Kan jag tacka jobbet för
Betydligt mindre allvar, inte så svart eller vit moral, mer avslappnad inställning till livet i stort.

 

[supersonic]

För tio år sedan skulle jag fylla tjugo, jag jobbade som vårdbiträde i hemtjänsten och på hösten det året började jag plugga till det yrke jag har idag. Jag har alltid varit ganska självsäker och det har väl inte förändrats så mycket, däremot är jag mer utåt än jag någonsin varit. Hela skoltiden tjatade lärare på mig att jag skulle ta plats. Trivdes inte så bra i grundskolan, men det blev mycket bättre ju mer "specialiserat" plugget blev så högskolan var verkligen min favorittid. Träffade min sambo och nu har vi två barn, bor i ett bra område ett stenkast från där jag växte upp och har såklart kvar min häst som jag då haft i tre år.

 

[Singoalla]

inte så svart eller vit moral, mer avslappnad inställning till livet i stort

Skriver under på det. Skriver också under på tålamod, för 10 år sedan skulle allting hända nu genast. Jag är fortfarande så på vissa områden Men överlag känner jag mig lugnare i att saker tar sin tid och ser ofta även charmen med det.

 

[Red_Chili]

Jag har blivit en miljard gånger bättre på det här med att ta hand om sig själv. Jag har blivit bättre på att uttrycka mig också i både tal och skrift, samt bättre på att veta vad jag faktiskt tycker/tänker/känner kring saker och ting.

Jag har blivit en miljard gånger mer hundnördig än vad jag någonsin trodde var möjligt att bli. Jag har upptäckt nya hobbys, utvecklats inom mina "gamla" hobbys, fått bättre vänner än tidigare, fått det lättare med allt socialt...

Med andra ord är det lätt att säga att allt har blivit bättre. Mina sämsta dagar nu är ändå bättre än vad mina bästa dagar var för 10 år sedan och jag hoppas att jag om ytterligare 10 år kan säga precis samma sak.

 

[Elisha]

För 10 år sen var jag 17 och gick i gymnasiet. Tränade och tävlade mkt med min dåvarande häst och det gick jättebra. Levde livet på helgerna med fester, killar och kompisar. Inte mkt att klaga på där, var lycklig och glad!

Nu är jag gift sen 4 år tillbaka och bor på hästgård med min man och 2 barn. Har några hästar och en hel del andra djur och spenderar helgerna hemma på gården, på AIK matcher, i garaget o mockar med bilarna eller är på race och bilträffar etc. Så jo fan har livet ändras!

Tror inte jag ändrat jättemkt som person. Lite andra intressen och prioriteringar men samma inställning och tänk.

 

[Mineur]

Oj... För 10 år sedan hade jag precis börjat gymnasiet och höll som bäst på att hitta mig själv. Jag hamnade i en helt fantastisk klass på en helt fantastisk skola, och mitt tidigare usla självförtroende fick sig en rejäl skjuts. Plötsligt var jag någon som folk faktiskt kunde tänka sig att umgås med! Hade nog egentligen ingen större aning om vad jag ville göra med livet, men var rätt intresserad av att prova att bo utomlands en stund i alla fall. Det jag minns som mitt största problem under den här tiden var att jag var helt ointresserad av både festande och killar, men det skulle ordna upp sig efter 2 respektive 5 år

Idag har jag provat att bo i fyra olika länder och bestämt mig för att stanna i det fjärde. Jag fortsätter att jobba på det däringa självförtroendet, har återgått till att vara sådär intresserad av festande, och bor tillsammans med en underbar sambo.

Allt som allt känner jag att jag verkligen har blivit mig själv under de senaste 10 åren, vilket är en rätt härlig känsla. Återstår att se om/hur den identiteten förändras under de kommande 10!

 

[Raderad medlem 6459]

För tio år sen var jag 21 och gick på universitetet. Var osäker, ångestfylld och olycklig. Reste dock mycket och älskade det.

Har sedan dess rest en massa, provat olika jobb, gått i terapi, bott utomlands i fyra olika omgångar och länder, haft en vansinnigt rolig singelperiod och sedan träffat min man.

Är fortfarande fett neurotisk men långt lyckligare nu. Brukade alltid känna mig så jävla värdelös förut och det är så otroligt skönt att vara ur det. Är så skönt att känns mig mer och mer som mig själv. Har på det stora hela ett himla fint liv nu .

 

[kryddelydd]

Tittar på Younger och började fundera på hur man ändrat sig sedan man var, vad ska vi säga, 10 år yngre.

Jag var 21 då och hängde bara i stallet, bodde hemma (igen), var singel och inte särskilt intresserad av något annat just då heller. Var betydligt mer osäker då än nu och framförallt mer naiv

Jämfört med för tio år sedan?

Flyttat från lägenhet till egen gård, och frossar mer i det jag tycker är roligast av allt, det vill säga ridning. Breddat mig när det gäller träningen.

I övrigt egentligen samma sak: jobbar i samma yrke, dock inom ett annat område.
Jobbar något mindre nu - för att ha mer tid att leka.

Mitt liv består, nu som då, av jobb och lek i en skaplig balans.

I leken ingår att träffa människor med liknande intresse och lära mig mer.

Hästar, skönlitteratur, dokumentär litteratur, handarbete.
Har nu högre inkomst och fler hästar jämfört med för tio år sedan. Fick utrymme för fler hästar (både ekonomiskt och fysiskt...) när jag flyttade från lägenhet plus inackordering till stuga med uthus.

 

[tanten]

För tio år sedan hade jag rätt nyligen kommit ur ett 20-årigt förhållande som till slut tagit knäcken på mig. Flyttat till en lägenhet och utan att jag visste det då var jag sjuk i cancer. Tio månader senare diagnosticierades jag.

Idag är jag fysiskt en spillra av det jag varit. Jag är ensammare än jag var då. Det enda som är sig likt är att jag för stunden är arbetslös.

Det som är bättre är att jag bor i ett hus jag orkar rodda, har en OK ekonomi när jag inte har en make som kontrollerar mina pengar (germensam ekonomi....) och hittat en bransch som jag trivs i.
Jag är klokare, sjukare och tröttare. Men bor i mitt paradis!

Och jag har börjat trappa ner mina engagemang. Som en väldigt klok vän sa - det är en konst att sluta i tid. Men det är viss sorg. Jag har i mångt definierat mig som en föreningsmänniska. Men när jag inte kan sköta uppdragen som jag vill så ska jag inte sitta kvar. Jag har sju år kvar i arbetslivet - om inte reglerna ändras.

I stort sett har jag det bra.

 

[Ramona]

Livet förändras ju så det är klart att jag på tio år ändrat saker i livet. Det har hänt massor i mitt liv på tio år, men det intressanta är väl att jag själv förändrats och kanske mognat en del. Jag är mer säker på vad jag vill, jag har alltid gått min egen väg men nu har jag inte ens ett behov av att motivera eller förklara för folk som undrar vad jag håller på med vad jag gör. Jag är inte mer säker i mig själv, för det har nog alltid varit relativt bra. Jag har dock snarare sämre självkänsla nu än jag hade för tio år sen. Jag har blivit singel och ratad betydligt fler gånger än jag vill tänka, vilket är en ny erfarenhet för mig. Jag ser heller inte likadan ut nu som jag gjorde för tio år sen, känner mig fetare och fulare liksom.

Men jag mår betydligt bättre nu än jag gjorde för tio år sen. Känner mig mer tillfreds med livet. Har hamnat mer rätt.

 

[Dressyrtjejen_97]

För 10 år sedan var jag hälften så gammal som jag är idag.
Då gick jag i min andra skola, och den grövsta mobbningen med kniv- och tändarhot hade precis börjat eskalera på allvar. Det skulle ju dock som bekant bara bli början på ett ännu större helvete...

Idag står jag dock "på toppen av mitt liv" och har i många avseenden inte mått bättre än nu

 

[Kiwifrukt]

För tio år sen gick jag sista terminen på gymnasiet. Var rätt osäker och hade ett halvår tidigare brutit benet i en ridolycka som knäckte hela min självbild. Bodde hemma, min ena ponny var sjuk och gick bort samma sommar, den andra var oförskämt pigg för sin ålder. Kär i helt fel kille, djupt olycklig.

Nu har jag pluggat x antal år på högskolan, jobbat på två olika jobb, båda mina ponnyer är borta men har två andra, har flyttat till huset jag ville ha redan på högstadiet, träffat otroligt mycket fina (och mindre fina, men dem har jag avslutat bekantskapen med) människor och är för första gången i livet uppriktigt nöjd med att vara singel.

 

[voltis]

Först tänkte jag: äh på 10 år har väl inte så mkt förändrats? Då var jag ju 28...

Men sen så ändå... På 10 år har mkt i mitt liv förändrats som såklart även förändrat mig!

Bor på samma plats, med samma sambo...
Men på 10 år har jag fått en dotter (såklart påverkat mig, fått tuffa till mig men även mognat), nytt jobb jag verkligen trivs på (där jag utvecklats och blivit mkt starkare socialt) och så har jag fått nya intressen, bla har resandet gått från 0 till ett måste! Jag läser om, drömmer om och planerar om nästa resa till Grekland - dagligen Resandet har berikat mitt liv minst lika mkt som de två andra stora händelserna