Hur hade ni reagerat?

[Mitten]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Det du skriver om gäller vänner emellan. Då är det givetvis enklare. Som vän känner du den andre parterna.

Men, det finns ju möten med människor så som t ex skola och arbete osv. där majoriteten av människorna inte är sådana du känner speciellt väl. I min systers fall handlade det om en kurs inom matlagning, där denna kvinna också gick. Personerna som gick denna kurs arbetade i olika par per gång. Min syster hade en del problem med sin graviditet och var tvungen att ta en paus p.g.a. lågt blodtryck. Hon gav den informationen till kvinnan.

Varför förutsätter ni att vid sådana tillfällen är det den gravida kvinnan som snackar om sin graviditet? Eller att hon är en kvinna som inte gör annat än att snacka om barnet i magen.

Och om nu en gravid vill prata om sin gaviditet, så är alla vuxna nog till att arbeta för att sköta snacket på ett moget sätt. Det är bra att vi är måna om varandra, men det får inte gå till överdrift. Om vi har allvarliga problem så måste vi lära oss hantera dem, inte belasta andra med olycka och avundsjuka.

I det här fallet var det ju korkat av den ofrivilligt barnlösa att häva ur sig. Bara för att man är lessen och känslig betyder det inte att man får säga vad som helst för att avreagera sig. Man kan ju tänka att å jag hade gärna haft ont/mått illa/suttit i rullstol/vaddetnukanvara bara jag får en bebis. Men man SÄGER det inte. Jag påpekade bara att jag tyckte det var jobbigare än att se all 'löjligt lyckliga gravida som bara är glada över magen'.

Jag hatade att vara gravid, men är det gärna igen för att få en till bebis.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Fy vad illa hon betedde sig

Hade du sett ledsen ut så hade du varit otacksam och inte förtjänat att få barn och ser du glad ut så är du äckligt lycklig

Hon har uppenbart problem med sig själv och det är något hon själv måste ta tag i, det är helt oförsvarbart att göra som hon gjorde.

Man kan inte gå genom livet och förvänta sig att alla ska ta hänsyn.

Någon skrev om exemplet att springa, jag som är sjuk kan i stort sett inte göra något alls längre men inte ger det mej rätten att låta det gå ut över andra för att de kan göra det jag önskar så hett att jag kunde.
Det är ju min sorg, det är ju ingen som ska behöva fundera över om jag tar illa upp om de berättar att de har bakat en tårta fast de vet att jag önskar att jag kunde som förr.

Jag skulle inte ta illa upp om någon berättade hur roligt de hade när de var ute och dansade eller gjorde det eller detta, jag hade velat höra detaljerna så att jag kan se det framför mej och drömma

Jag har kunnat och jag har förlorat, jag vet hur mycket jag älskade att göra alla de sakerna jag kunde göra när jag var frisk men aldrig att det ger mej rätten att vara otrevlig mot folk som fortfarande kan!

Jag kan bli väldigt ledsen när folk säger, ja tänk om jag aldrig kan göra det eller detta längre om det blir si eller så, då är ju inte livet värt att leva.
Visst gör det mej jätteledsen när jag har förlorat så mycket mer än så men aldrig att jag skulle visa det genom att vara otrevlig.
Jag går undan och döljer mina tårar och jag undviker att utsätta mej för människor som ständigt uttalar sig om hur synd det är om dem och att om det eller detta händer så finns ingen andledning att leva.
Det känns ju som om de tyckte att jag borde verkligen ta livet av mej.

Njut utav att vara gravid och se den här tjejen för vad hon är, hon har en sorg och klarar inte av att vara ute bland folk. Väldigt tragiskt men sant och jag hoppas att hon en dag kommer till den punkt i livet då hon inser att hon inte har rätt att göra någon annan illa för att hon mår dåligt själv och kan förlika sig med sitt öde.

 

[mino]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Men är detta sättet att resonera rimligt? Jag tycker att ofrivilligt barnlösa har ett stort tolkningsföreträde, särskilt inför en bekantskapskrets som känner till problemet för det är säkert ingen lätt situation, men hur man än gör som omgivning blir det fel. Är man positiv är det fel, är man negativ är det fel, masserar man en öm och spänd mage är det ett påhopp. Ler man lite för brett är det fel. Det finns säkert de som blir stötta av att deras gravida kompis inte pratar tillräckligt med dem.

Det låter lite som om det enbart är omgivningens ansvar att lägga band på sig och se till att ingen barnlös störs och provoceras minsta lilla av graviditeten. Jag har ingen aning om hur det "borde" vara, men kraven på omgivningen i denna fråga bör vara realistiska och att man har en viss rätt även som gravid att ta plats om det är det man vill. Sen känner jag inte igen detta med att gravida breder ut sig så enormt, snarare att omgivningen kommer med de förväntningarna att man ska redogöra för både det ena och det andra och blir smått besvikna om man inte gör det. För egen del så kom chefen in på mitt rum och ville prata ut om något var fel eftersom jag svarade så undvikande på frågor om min graviditet. Så det finns krav från alla håll på hur man ska vara som gravid.

 

[Mitten]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Men är detta sättet att resonera rimligt? Jag tycker att ofrivilligt barnlösa har ett stort tolkningsföreträde, särskilt inför en bekantskapskrets som känner till problemet för det är säkert ingen lätt situation, men hur man än gör som omgivning blir det fel. Är man positiv är det fel, är man negativ är det fel, masserar man en öm och spänd mage är det ett påhopp. Ler man lite för brett är det fel. Det finns säkert de som blir stötta av att deras gravida kompis inte pratar tillräckligt med dem.

Det låter lite som om det enbart är omgivningens ansvar att lägga band på sig och se till att ingen barnlös störs och provoceras minsta lilla av graviditeten. Jag har ingen aning om hur det "borde" vara, men kraven på omgivningen i denna fråga bör vara realistiska och att man har en viss rätt även som gravid att ta plats om det är det man vill. Sen känner jag inte igen detta med att gravida breder ut sig så enormt, snarare att omgivningen kommer med de förväntningarna att man ska redogöra för både det ena och det andra och blir smått besvikna om man inte gör det. För egen del så kom chefen in på mitt rum och ville prata ut om något var fel eftersom jag svarade så undvikande på frågor om min graviditet. Så det finns krav från alla håll på hur man ska vara som gravid.

Nu är jag inte säker på vad du menade ... eller om jag uttryckt mig klumpigt. Jag sa bara att jag tyckte det var jobbigare med gravida som klagade än de som var 'äckligt glada'. Jag menar egentligen inte att folk inte får vara glada/klaga eller något, men sina innersta känslor rår man inte för, och så kände just jag.

Jag tycker inte att man skall få gravida att känna att de måste vara oändligt tacksamma, och jag tycker inte att man skall behöva särbehandlas in absurdum för att man inte kan bli gravid. Men om man vet att någon har svårt behöver man ju inte tjata om det kanske. Lite normal hänsyn åt alla håll. Precis som vanligt, varför skall just graviditet och barn vara annorlunda?

Men ofrivillig barnlöshet är en STOR sorg, vilket kanske inte alla inser. Jag hamnade i en diskussion någon gång när två andra kvinnor (med barn) sa att jag inte kunde bli gravid för att jag tänkte på det för mycket och om jag bara slappnade av så skulle det nog bara säga vips. Det är rätt okunnigt och snudd på elakt att säga så. När jag då tyckte att det inte alls var så enkelt och att personerna i fråga inte förstod, så fick jag kommentaren 'ja du behöver ju inte vara sur på mig för att jag har lätt att bli gravid' . Så tolkningsfelen finns nog åt alla håll.

 

[mino]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Ja jag kanske borde ha skrivit delvis kl för det var tankar jag fick efter att ha läst igenom tråden. Det jag ville få fram var det omöjliga för omgivningen att vara skonsam utan att utplåna sig själva, nu menar jag inte att du specifikt ställer de kraven, utan vad man ska utgå från när man möter människor i allmänhet som kan vara ofrivilligt barnlösa. Det är väldigt svårt att veta vad "normal hänsyn" är, eftersom i stort sett allt kan såra. Jag tror att det är mer realistiskt att uppdraget att skydda en känslig ofrivilligt barnlös person bör ligga mer på personen själv och inte skjutas över på omgivningen. Eller så är det så att ilskan mot alla gravida/barnpratande bara en sorgekanal som egentligen har väldigt lite med omgivningen och omgivningens beteende att göra.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Det låter lite som om det enbart är omgivningens ansvar att lägga band på sig och se till att ingen barnlös störs och provoceras minsta lilla av graviditeten. Jag har ingen aning om hur det "borde" vara, men kraven på omgivningen i denna fråga bör vara realistiska och att man har en viss rätt även som gravid att ta plats om det är det man vill.

Lite så har jag också känt i den här tråden. Omgivningen kan liksom inte göra rätt. För den som är väldigt känslig och har svårt att få barn tål ibland inte ens åsynen av någon som har "lyckats".

Jag har alltid varit nyfiken av mig och velat veta saker om kroppen, ofrivilligt barnlös eller inte. Så om jag träffat någon som varit gravid som jag känt ganska väl har jag ställt frågor för att jag velat veta hur det är. Eller åtminstone hur x upplever att det är. Och jag har aldrig stött på någon som verkat ha tyckt att det var jobbigt att tala om, tvärtom. Jag har alltid varit öppen med mina turer också, som jag tror kanske är ännu värre att lyssna på, eftersom det ibland medför "more informationen than you need" - det är ju väldigt intimt. Men alla som jag anförtrott mig åt har lyssnat med stort intresse och velat höra hur det går. Visserligen märker man att folk är försiktiga, de har helst velat att jag avrapporterat självmant, men ingen har reagerat negativt på berättelser som gynbesök osv. Förvånande nog

 

[Sonic76]

Sv: Hur hade ni reagerat?

MIn äldsta syster hade svårt att bli med barn och min andra storasyster fick 3 på kort tid och jag fick ett helt oplanerat barn(viftade med kallingarna ) Det var svårt i början för hon ville verkligen ha barn och hennes svärmor undrade hea tiden om det inte var på gång osv, missfall på missfall fick hon. Efter ett försök med IVF fick hon trots 10% chans att lyckas en liten dotter och sedan en son så nu är hon glad, men det var oerhört svårt att ringa henne och tala om att jag var gravid, men jag ville själv prata med henne. Hon tog dock inte illa vid sig synligt av att andra var gravida så det var ju skönt. Man ska ta hänsyn från bägge hll anser jag.

 

[Spirit]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Ärligt talat så gjorde du det du kunde omedvetet.
Att hon själv har svårt att få barn & tog illa upp att du var "äckel glad" är hennes problem.

Jag har vänner i min bekantskapskrets som vill ha barn, men inte kan få. En har genomgått flertalet IVF behandlingar som har misslyckats.
När jag var gravid med min första så var jag sk "äckelglad", det är fullt naturligt. Mina vänner var "äckelglada" med mig.
När vi förlorade honom vid födslen, var jag inte speciellt "äckelglad" längre.

Andra graviditeten vågade jag inte vara "äckelglad" utan våndades hela tiden, ville absolut inte prata varken om vår lilla son eller om min nuvarande graviditet. Hade flertalet människor som kom fram & ville diskutera både vårt änglabarn & min nuvarande graviditet.

Nu när dottern äntligen kom, är jag sk "äckligt överlycklig", men jag HAR en anledning.
Skulle en person som hon be mig tona ned mig så hade jag nog blivit förbannad.

Jag har fått en enorm gåva & beklagar verkligen dom som inte kan få samma gåva, dvs ett barn.
Jag vet hur det känns, då det tog en del försök med missfall innan sonen kom.

Dottern är mitt 5:e graviditetsförsök.

Jag har syskon som har sk viftat med kalsonger/trosor & blivit gravida direkt & jag har 7 systerbarn & brorsbarn.

Bara för jag har svårt att få barn, tycker jag inte att jag ska be andra gravida tona ned sig.
Vi hade rena babyboomen i bekantskapskretsen när vi förlorade sonen, vi var först ut. Jag unnar verkligen mina vänner sina lyckade graviditeter & deras underbara barn, trots det svider när jag ser deras barns utveckling. Min son skulle varit i deras ålder.

Den tjejen behöver jobba med sig själv. Sjävklart är det synd om henne, men andra kan inte sluta leva pga av henne.

 

[zazzarazz]

Sv: Hur hade ni reagerat?

KL

Nu har jag inte läst allt i tråden. Men det som jag slås av är att många som är gravida absolut vill prata om det. Jag fattar inte det... Jag håller mig tom hemma ibland från samkväm, för att slippa prata om att vi ska ha barn. För jag vill då inte prata om det, men uppenbarligen vill alltid alla runtomkring fråga hur man mår, hur det går, om man känner något bla bla bla bla bla...

Det tröttar ut mig något enormt. Hur kul är det att veta egentligen?? Varför är det det? Speciellt av människor som man väldigt sällan träffar och egentligen bara känner ytligt... Kan absolut prata om lilla magen med min sambo eller någon annan nära... Men varför ska jag hålla på å prata om det med andra? Man blir en mage istället för en människa, det har jag uppenbara problem med... Jag är väl fortfarande den jag var innan jag blev gravid? Skillnaden är bara något som lever i magen just nu...

 

[Diplomaten]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jag är heller inte den pratsamma om magen, speciellt inte med människor som jag inte känner speciellt väl - så som arbetskollegor osv. Jag och min sambo höll graviditeten hemlig så länge vi kunde, just p.g.a. detta.

Men, nu försöker jag att förstå många av dem istället. Det fungerar bättre. Våra kollegor är glada för min och sambons skull. De tycker om oss som kollegor och ledare och just därför vill de vårt bästa. Jag går inte över min egen gräns oavsett, men förståelse underlättar från båda håll. Det utvecklar oss.

Sedan har vi min syster, som ville sprida över hela världen att hon var gravid. Och det var på något sätt vackert. Hon miste sitt första barn långt in i graviditeten och det var oerhört fint att se henne så stark andra gången hon blev gravid. Därför blir jag sorgsen när människor inte får vara glada över sin graviditet. Och jag skäms, eftersom jag själv kan tycka det blir 'för mycket'.

 

[Mabuse]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jag tycker många här förväxlar sorg med missunnsamhet. Självklart kan man glädjas med andra för att de blivit efterlängtat gravida, även om man själv är barnlös - men det gör ju inte sorgen över den egna barnlösheten mindre. Det är ju fullt möjligt att både bli glad för den andras skull, och ledsen för att man påminns om den egna sorgen, utan att vara bitter eller missunnsam.

Det som framförallt sårar, tycker jag, är människor som säger till barnlösa att barn är meningen med livet, att folk som inte kan få barn borde ta livet av sig, att ett liv utan barn omöjligt kan vara värt att leva. Att barnlösa som funnit sig i sin situation har fel, deras liv är inte värda att levas eftersom de går miste om den stora lyckan att ha barn. De kanske tror att man kan leva bra utan barn, med det är självbedrägeri, för bara barn kan göra livet meningsfullt.

Jag tror inte man behöver vara överkänslig för att ta illa vid sig av sånt om man vet att man inte kan få barn.

Likaså är det kanske inte så kul som barnlös (ofrivillig eller inte) att dag efter dag sitta och lyssna på långa komversationer om barn och graviditet, lika lite som det vore kul för en rullstolsbunden om den enda konversationen runt lunchbordet dag efter dag var hur fantastiskt det är med joggingrundor i skogen.

Det betyder ju inte att ingen nånsin får nämna barn eller graviditet i sällskap av barnlösa, men man kanske inte behöver prata timmavis om saken? Eller, för den delen, sitta och diskutera precs hur meningslöst ett liv utan barn måste vara, och hur människor utan barn borde ta livet av sig. Det är inte överdriven hänsyn i mina ögon, det är vanlig hyfs.

 

[Sar]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Men du, vilken obehaglig fest!

Det är ju så att du i den ledsna tjejens ögon inte kunde göra något rätt, antingen är du äckligt glad eller så uppskattar du inte din graviditet på det sätt som du borde göra....

Min fördom är att de som "skryter" allra mest om sin graviditet, hur lätt de har att bli gravida etc. är de som inte kan hävda sig så mkt i andra avseenden när det gäller karriär, utbildning, ekonomi och andra faktorer som människor ibland jämför sig med varandra.

Men ungar det kan man få! Och då är det lätt att spela på det kortet när man känner sig osäker ifråga om annat.

Jag kan ju ha helt fel men det är i alla fall min erfarenhet.

Sedan tror jag att det för många blir en egoboost under graviditeten eftersom det är få andra gånger i livet som man får så mycket uppmärksamhet som när man är gravid.
Är man däremot någon som absolut inte vill ha uppmärksamhet så blir det bara jobbigt.

 

[Yrja]

Sv: Hur hade ni reagerat?

"Hur mycket hon avskydde folk som kunde bli gravida bara deras män skakade kallingarna, och att folk borde vara mer glada över sin förmåga att få barn osv..."
Jag kan inte låta bli att undra hur den här tjejen kan veta att ni inte har försökt få barn länge eller hur glada ni är över er förmåga att skaffa barn? Jag blev med barn på ett enda samlag troligen, men tänkte senast för en timme sen vilken tur jag har som faktiskt kan få egna barn. Och vem vet om jag kan få fler efter detta trots att det gick bra denna gång?

Och sen undrar jag hur hon kommer att bete sig när hon väl blir med barn. Kommer hon gå runt och vara tystlåten? Hålla sig undan festligheter? Vägra prata om det? Tveksamt, ffa efter en sån lång längtan också.

Detta sitter i hennes huvud och ingen annanstans. Självklart kan man be HÄRSKAPET att undvika att samtalsämnet blir för mycket diskuterat under kvällen, men det gäller ju alla isf.

Jag förstår tjejen och hennes frustration. Det måste vara skitjobbigt att komma till en fest och se att det kretsas runt en glad och gravid kvinna när man förtvivlat försöker själv. Och man kanske inte vill berätta för alla om sitt problem, det är ju väldigt personligt. Men det är som sagt hennes problem och ingen annans. Man måste respektera varandra, men det gäller ju även från hennes sida. Hon måste respektera att du är glad över din graviditet. Kan hon inte det så är det hon som har problem att fungera i samhället och antingen får hon då hålla sig undan eller ta kontakt med en kurator som kan hjälpa henne att komma över dessa vardagshinder. För gravida finns överallt. Och får finnas överallt.

 

[viv]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Hittade den här gamla tråden och tänkte jag kunde uppdatera då vi nämligen träffade den här tjejen och hennes man för ett par veckor sedan.

Vi var på middag hos samma par som hade nyårsfesten och de var också där. Hon var nu gravid i vecka 20 Tror inte hon kom ihåg vad som hände på nyårsfesten för ett år sen för allt hon pratade om var graviditeter och barn

Jättekul att det blev en liten bebis för dem till slut, men jag kommer fortfarande ihåg hur obehaglig den nyårsfesten var.

 

[doris]

Sv: Hur hade ni reagerat?

ja, tänk så snabbt vinden vänder på vissa håll

 

[Nillizan]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Oj, det var ju konstig situation. Men lite respektlöst av henne att vräka ur sig sådant.
Men det går ju inte att tippa runt på tå och till slut vet man ju inte vem, vad eller hur man får säga saker.
Jag var i samma situation som den tjejen, hade försökt skaffa barn med mitt ex. Vi fick inga, så träffade jag en ny och det tog sig inte heller, så blev en kusin till sambon gravid och även hans syster. Jag tog så illa vid mig, men valde att inte visa det. Ska man förstöra en fest eller tillställning att folk inte får vara glada över något, utan att visa hänsyn till allt och alla? Då får vi hålla oss hemma i så fall.
Nu visade det sig i efterhand att jag var gravid när jag hade sådana tankar och tyckte synd om mig själv.

 

[MiaS]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Man får glädjas åt henne...

Men jag kan inte låta bli att fundera på att de som beter sig så inte tänker efter lite. Hon hade väl ingen aning om hur länge ni försökt innan du blev gravid heller?

Jag ville under många år inte ha barn och blev så uttröttad på frågan om det inte var dags snart att jag till sist vräkte ur mig - Hur vet du om jag har försökt, jag kanske inte kan få några? Det chockade rätt bra kan jag lova.

Sen var det inte helt enkelt att få barn när det väl var dags så jag hade nog fräst rätt duktigt om jag hade råkat ut för en sån person och jag skulle nog inte klara av att låta bli att ge henne en gliring nu...

 

[cirkus]

Sv: Hur hade ni reagerat?

usch - för hela grejen.

Så länge som TS försökte hålla lite låg profil och inte babbla om gaviditet mer än svara på frågor så tycker jag att dt var otroligt oförskämt av den personen. Jag hade faktiskt påmint henne om hur hon betedde sig då och be henne tona ner sig lilte nu i fortsättningen - för övrigt så hade jag nog bett vem-som-helst tona ner sig om de enbart kunde prata om ett enda ämne

 

[Quiss]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Man får glädjas åt henne...

Men jag kan inte låta bli att fundera på att de som beter sig så inte tänker efter lite. Hon hade väl ingen aning om hur länge ni försökt innan du blev gravid heller?

Håller helt med dig. Jag hade blivit väldigt stött om någon krängt av sig något liknande till mig.
Vi försökte i ungefär två år innan jag blev gravid.
Ganska hänsynslöst att vräka av sig såna kommentarer, tycker jag.

Vet hur det känns när alla runt omkring dig blir gravida, men inte du. Men att gå och tycka synd om sig själv hjälper faktiskt inte.

 

[Mitten]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Hittade den här gamla tråden och tänkte jag kunde uppdatera då vi nämligen träffade den här tjejen och hennes man för ett par veckor sedan.

Vi var på middag hos samma par som hade nyårsfesten och de var också där. Hon var nu gravid i vecka 20 Tror inte hon kom ihåg vad som hände på nyårsfesten för ett år sen för allt hon pratade om var graviditeter och barn

Jättekul att det blev en liten bebis för dem till slut, men jag kommer fortfarande ihåg hur obehaglig den nyårsfesten var.

Roligt för henne måste jag säga . Jag pratade nog också mycket graviditet och barn när jag ÄNTLIGEN blev gravid. Det kändes som om jag äntligen blev insläppt i klubben . Logik har ingenting med mitt känsloliv att göra .

Men som sagt dålig stil på nyårsfesten. Men grattis på henne nu .