Hur hade ni reagerat?

[viv]

Måste berätta om en grej som hände igår och gjorde mig väldigt ställd, visste inte alls hur jag skulle reagera.

Vi var på nyårsfest hemma hos ett par vänner, vi var väl 5 par och några singlar. Jag var ensam gravid och inga andra i sällskapet har små barn så deras "barn" var iväg på egna aktiviteter. Det blev en del prat i början om min mage, graviditeter, hur jag mådde och massa annat. Jag vet själv hur tråkigt det var när folk började prata om graviditeter och små barn, vaknätter, blöjbyten osv när man själv inte är i den sitsen eller har barn själv. Så jag försökte tona ner det och inte prata om det utan svarade artigt och försökte som sagt prata om andra saker.

Lagom tills desserten var avslutad hade några förflyttat sig till köket och satt där och pratade. När jag kom ut i köket tystnade alla och det blev så där stelt, jag såg att en tjej dessutom var ledsen. Jag lämnade köket men en annan tjej följde efter och sa att hon ville prata lite. Då visade det sig att anledningen till att den här tjejen var ledsen var för att hon och hennes man hade försökt få barn i tre år utan resultat. De hade dessutom genomgått en utredning och läkarna hade inte hittat något "fel" på någon av dem. Hon tyckte det var jobbigt att jag var där med min mage och var så "äckligt glad" som hon uttryckte det.

Tjejen som ville prata tyckte att jag skulle dämpa mig lite för den barnlösa tjejens skull. Jag kan säga att jag först blev helt ställd och tyst, sen fick jag dåligt samvete och kände mig jättehemsk
Under kvällen fortsatte det att diskuteras om barnlöshet och den barnlösa tjejen öste ur sig kommentarer som: Hur mycket hon avskydde folk som kunde bli gravida bara deras män skakade kallingarna, och att folk borde vara mer glada över sin förmåga att få barn osv...

Kvällen blev sådär kan jag säga... Först kände jag mig dum och hade dåligt samvete. Men ju mer jag har tänkt på det idag desto mer arg blir jag. Jag kan inte till 100% säga att jag förstår hur denna tjejen känner sig eftersom jag själv inte är i den sitsen. Men jag förstår att det måste vara frustrerande. Men för det kan man väl ändå bete sig? Och vaddå att jag måste dämpa mig? Vart ska jag göra av magen liksom? Och äckligt glad? Det är nog något jag är utan att ha tänkt på i såna fall...När jag går på fest då brukar jag vara glad och trevlig för att göra alla andra glada och höja feststämningen.

Nu blev det långt och svamligt... men hoppas någon orkat läsa. Hur hade ni reagerat?

 

[_Viva_]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Det var oerhort respektlost av henne.

Det ar sjalvklart synd om henne men att ta ut det pa dig pa det viset ar inte ok.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jag hade nog försökt trösta mig med att det är hennes problem, skulle du ha stannat hemma eller snörat på dig en korsett för att inte såra hennes känslor eller vad...?

Jag tycker inte det finns någon anledning alls för dig att känna dåligt samvete eller skuld.

 

[Diplomaten]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Det finns absolut ingen grund att du ska tillåta dig att må dåligt över detta!

Uppenbarligen har denna tjejen stora problem och det ger givetvis psykisk påfrestning. Dock inget som på något vis ska gå ut över dig! Jag hade förmodligen först blivit paff - om jag var i din situation och sedan, helt ärligt - irriterad och sagt ifrån. Det är helt OK att förklara om hon nu hade behovet att göradet, men inte att anklaga eller ta ifrån någon deras lycka för sin egen bekostnad!

Har själv hamnat i en lite liknande situation. Jag och min dåvarande pojkvän var på födelsedagsfest till en väninna till mitt Ex. Där blev det prat om barn och alla blev tillfrågade deras inställning till barn. Jag fick frågan, talade om att jag då inte alls var intresserad ens av tanken eftersom jag hade andra planer. En kvinna slängde då en replik om att jag var respektlös mot livet och mot de som hade problem med barnlöshet.

 

[NATTÖNSKNING]

Sv: Hur hade ni reagerat?

jag kan tänka mig att hon var riktigt avundsjuk. och efter lite dryck med % i kunde hon antagligen inte hålla sina kännslor inne längre.

men jag hade nog som du tagit illa vid mig,

 

[LuckyMemory]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Kan förstå att du blev förvånad och ledsen.
Jag var med om något liknande innan jul. Mamma sa till mig att jag fick inte prata om min graviditet eftersom en av gästerna som kom tyckte att det var jobbigt om man pratade om sådant. Kan tilläggas att jag brukar inte prata om den men min mage är svår att dölja då jag är i v 33. Kändes jätte jobbigt när gästerna kom och alla ville prata om min mage. Visste inte vart jag skulle ta vägen och hur man skulle svara de som frågade.

Jag har försökt att glömma det men det är svårt.

 

[jerseyko]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Respektlöst av alla (utom dig, du kan ju inte ta av dig magen direkt...) tycker jag. Klart det kändes jobbigt för den tjejen när alla var intresserade av att berätta sina storys och fråga dig om din graviditet. Det gjorde säkert att tjejen kände at hon hamna utanför och bara för en bebis ligger i din mage så fick du skulden.

Jag har märkt de när jag vart iväg och magen varit synlig. Helt plötsligt ska alla prata med en och sånna man knappt träffat blir "bästisar" för man kan dela graviditetsminnen och sånt.


Jag vet inte hur jag reagerat om jag var i din situation. Jag hade nog blivit jätteledsen. Jag vill inte snacka om min graviditet och sånt när jag är på middag utan få tillfälle då att snacka om annat.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Kvällen blev sådär kan jag säga... Först kände jag mig dum och hade dåligt samvete. Men ju mer jag har tänkt på det idag desto mer arg blir jag.

Jag hoppas att jag hade blivit arg nog att påpeka för den dumma bruden hur omoget och själviskt hennes beteende är. Det är upp till henne att hantera sin sorg/avundsjuka, inte upp till andra att anpassa sig till den (förutsatt att ingen går in för att medvetet för att göra henne ledsen).

 

[Snovind]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jag tror jag hade låtit henne hållas ett tag, för hon verkar ju ha behov av att prata. Men hade det blivit för mycket hade jag sagt ifrån. Eller om inte alla sitter i samma rum, byta rum.

Man behöver inte be om ursäkt för att man har lätt för att bli med barn - varför då liksom? Och som någon annan sade, skulle du lämnat magen hemma? Och vad jag förstod så var det ju inte så att du själv drev diskussionen om graviditet och dig själv. Hade du gjort det kan jag förstå att de andra bad dig dämpa dig lite, och det hade jag, om det varit jag, respekterat. Men nu var det ju inte så.

 

[Cambrie]

Sv: Hur hade ni reagerat?

kl

Kan konstatera att det var tur att det inte var jag, jag hade blivit flyförbannad och troligen sagt både det ena och det andra utan att tänka efter före - och förstört nyårsfesten för alla inblandade...

 

[Ladakh]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Skulle nog som du blivit ställd och sen arg! Det var ju inte du som drog igång samtalet efter vad jag förstog!? Och du ska väl inte behöva "skämmas" för den finaste gåvan man kan få i livet!!! ALDRIG!!!! Okej att jag känner meddlidande för dem som inte kan få barn men att vara elak mot dom som kan få det tycker jag är illa! Lycka till med bebisen!!!

 

[Sol]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Självklart lider hon av en stor sorg men kan hon inte hantera att umgås med gravida kvinnor kan hon undvika att gå på tillställningar där just sådana finns. Kanske borde värdem varit mer lyhörd och undvikit just denna "gästkombination" men ansvaret att bete sig som folk ligger på var och en av oss.

 

[Armani__]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Usch vad tråkigt när det blir så.
Jag har full förståelse för att hon känner avundsjuka, blir ledsen och förmodligen önskar så oerhört att det var hon som fick gå där med magen i vädret.

Samtidigt kan man inte missunna någon annan det som man själv längtar efter.
När mina föräldrar väntade mig så berättade de det för ett annat par som de umgicks med. Det andra paret sa direkt upp kontakten med mamma och pappa för att frun i huset inte orkade se någon annan vara gravid eftersom hon själv hade svårt för att bli gravid.
Tre månader senare blev de gravida och väntade tvillingar, tack vare provrör. Det är ju fantastiskt och helt plötsligt passade mina föräldrar igen i deras umgängeskrets.
Min pappa satte då ner foten och sa att nej, det funkar inte. Antingen kan man unna andra lycka, annars kan det fan i mej vara - jag tycker precis likadant.

Förstår att du blev mycket ledsen och kände dig illa till mods igår. Det hade jag också gjort, fast egentligen helt utan anledning. Det är inte ditt problem egentligen, hemskt det låter, men så är det ju faktiskt.

 

[virra]

Sv: Hur hade ni reagerat?

jag skulle ha blivit väldigt ledsen om jag var du och förmodligen blivit ganska arg i efterhand. att både få höra att man är "äckligt glad" och "borde dämpa sig lite" OCH att få höra att folk "borde vara mer glada att de kan få barn" - det är ju absurt.
hon har absolut rätt att vara jätteledsen över att hon inte kan få barn, men om hon mår så dåligt att hon inte kan bete sig så borde hon be om ursäkt för det.
det är tyvärr så det går till i livet; jämt och ständigt måste människor möta och umgås med andra människor som har fått eller uppnått saker som man själv kanske drömt om i hela sitt liv. självklart ska du vara glad och stolt över din bebis.

 

[viv]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jag tror jag blev så ställd av hela situationen, att vuxna människor kan bete sig på det sättet, så jag kom mig inte för att bli arg helt enkelt. Samtidigt som jag blev otroligt ledsen och sårad, jag var ju inte där för att göra någon ledsen. Vi känner egentligen bara värdparet och de var också besvärade av situationen.
Alkoholen spelade säkert in en hel del, men att man inte kan uppföra sig för det. Hon vet ju inte vad vi har gått igenom heller, vi kanske också har försökt i flera år...

Jag är jätteglad över att det växer ett litet pyre i min mage, men när jag är på fest eller middag så tycker jag att det finns så mycket annat att prata om. Speciellt om det inte finns fler gravida i sällskapet.
En annan grej jag har märkt är att man ofta kan bli "allmän egendom" när man är gravid, det tycks vara fritt fram att ställa alla möjliga privata och intima frågor och gärna klämma o känna
och många berättar gärna och detaljerat om sina förlossningar och diverse graviditetsåkommor.

 

[bliss]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Vad trist de uppförde sig mot dig, håller till fullo med övriga i tråden. Hoppas att allt går fint med resten av graviditeten och sedan bebis

Alkoholen spelade säkert in en hel del, men att man inte kan uppföra sig för det.

Ja det är väl typiskt, lite dricka sedan ska nån lipa och så sitter ett gäng där och klappar om och ger någon helt oförstående det onda ögat. Det iklär sig bara lite olika ursäkter från gång till gång

 

[Diplomaten]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jo, att du blev ställd förstår jag. Din händelse är inget man direkt förväntar sig på en sammankomst.

Jag håller med detta, när det gäller att "vara allmän egendom". Och jag gillar det inte heller! Det är privat och jag tar illa vid mig när personer som enbart är mina kollegor eller enbart bekanta antar att det är OK att klämma, känna och prata högljutt om hur det kommer att bli för mig och min sambo när vi fått barnet. Nu biter jag ifrån, och det hårt. Det är fint att andra är glada för mig och min sambos skull, det uppskattar jag - men inte att klampa innanför min privata cirkel .....

Mardrömmen, som jag fint talat mig undan - är att bli sammansatt med kvinnor just för att de har barn/är gravida och för att man för den saken skull då måste ha en massa att prata om.

 

[viv]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Mardrömmen, som jag fint talat mig undan - är att bli sammansatt med kvinnor just för att de har barn/är gravida och för att man för den saken skull då måste ha en massa att prata om.

Exakt!

 

[Boerperd]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Oj oj, nu kommer ett bitskt inlägg....

Om hon inte var en sån bitterfitta så skulle hon nog må lite bättre, och då ökar nog chanserna att bli gravid vesäntligt(hur stavas det?)!!!

Gläds du åt din mage!!! Bara för att folk svälter i värden så sitter vi inte och ber om ursäkt varje gång vi tar en köttbulle!!

 

[Mabuse]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jag har varit i både din och den andra tjejens situation - först ofrivilligt barnlös under flera år, och nu gravid.

Det är faktiskt inte så kul att inte kunna få barn, och i det läget är det mindre roligt att tvingas lyssna på människor som sitte och berättar om hur lätt de hade att bli gravida, och hur fantastiskt det är att vara gravid eller att ha barn. Jag har varit med om ett antal tillfällen där jag hamnat i "fel" sällskap, där det pratats en lång stund om detta, och hur barn är livets mening, och att de som inte kan få barn borde ta livet av sig, för de går ju misste om det bästa som finns i livet. Har man hört sånt några gånger för mycket kan jag absolut tänka mig att man bir lite känslig efter ett tag.

Nu är jag själv gravid, och är faktiskt väldigt noga med att inte prata om graviditeter och barn om det kan vara så att det finns de som sulle vilja men inte har barn i sällskapet. Jag tar aldrig upp ämnet självmant, en enda gång har det hänt att graviditeten dskuterats runt ett middagsbord, och då hade alla närvarande utom vi flera barn, så jag var helt säker på att det inte fanns några ofrivilligt barnlösa där. Annars har jag bara pratat om det mellan fyra ögon med folk, och om den jag pratar med kanske själv vill ha barn men inte har några, så är jag väldigt noga med att inte breda ut mig över hur fantastiskt det är att vara gravid.

Att vara ofrivilligt barnlös är ofta en stor sorg, och jag gör gärna det jag kan för att inte förvärra den sorgen. Det finns så många andra jag kan dela glädjen med, jag måste inte till varje pris lufta den i alla sällskap. Det är en så liten anpassning, det bjuder jag gärna på.