Hur hade du reagerat?

[monster1]

Sv: Hur hade du reagerat?

Det här låter ju som ett klassiskt växa isär fenomen. Du förändras men inte hon, så då är det ju inte så konstigt att hon blir förvånad när du plötsligt inte vill ha det på det gamla sättet längre. För henne är ju allt likadant. Har ni pratat om det?

Hur som helst skulle jag ge henne lite utrymme nu. Hon behöver kanske fundera på egenhand, kanske känner hon sig påhoppad eller skäms för att hon inte märkt av att du blivit ledsen.

 

[MiniLi]

Sv: Hur hade du reagerat?

men delar man inte vardag, går det flera veckor mellan man hörs och ses man sällan - då är det just precis sådana förändringar man ofta inte förstår.

Varför inte försöka vara konstruktiv istället - nu har du ju berättat för din vän att du är sårad. Så istället för att be henner om mer (vilket du gör eftersom du vill att hon ska anstränga sig för att lappa ihop er relation), varför inte prova att försöka få henne att förstå genom hur du beter dig? det kanske innebär att du måste ta avstånd från att följa med på hennes intressen och aktiviteter - vilket man absolut kan göra utan att vara otrevlig eller ge intryck av att vilja "ge igen".

T ex i fallet tävlingen kan du säga, nej tack, jag ses hellre över en fika när vi kan umgås utan hästar. Jag vill så gärna höra vad annat som händer i ditt liv!

kanske det innebär att ni glider ifrån varandra ett tag. kanske det är ok?

Jag förstår faktiskt inte riktigt hur du kopplar det här till mina frågor?
Jag har aldrig haft något problem med att inte dela vardag eller att höras sällan.

Jag har inte heller bett henne om mer nu efter att jag berättade att jag blev sårad. Jag har, som jag skrev tidigare, inte ens pratat med henne eftersom hon inte svarat i telefon.

Men det sista ska jag absolut ta till mig

 

[MiniLi]

Sv: Hur hade du reagerat?

Det här låter ju som ett klassiskt växa isär fenomen. Du förändras men inte hon, så då är det ju inte så konstigt att hon blir förvånad när du plötsligt inte vill ha det på det gamla sättet längre. För henne är ju allt likadant. Har ni pratat om det?

Hur som helst skulle jag ge henne lite utrymme nu. Hon behöver kanske fundera på egenhand, kanske känner hon sig påhoppad eller skäms för att hon inte märkt av att du blivit ledsen.

Ja så kanske det är. Vi har inte pratat mer än då när vi pratade om att jag var ledsen.

Det är därför jag inte velat ringa och tjata på henne. Fick ju känslan tidigt av att hon ville vara ifred när hon avbokade vår dejt osv. Men nu har det gått ganska många veckor.. Och jag saknar henne!
Hur mycket tid ska man ge?

 

[Petruska]

Sv: Hur hade du reagerat?

Jag blir också ledsen över att hon inte verkar alls intresserad av att tex följa med på mina aktiviteter, trots att jag följer med på hennes när hon vill.

Jag tänker mig nog att en av poängerna med vänskaper (jämfört med förhållanden) är att man ställer lägre krav på sina vänner.

Att vara en vän är att klara av att vi är olika, att klara av att relatera kravlöst, att vara glad för det vi delar utan att sörja det vi inte delar. I en lång vänskapsrelation kan det ibland gå ett par år utan att man ses, men man är ändå vänner.

Nu är jag inne på att man ska kompromissa så lite som möjligt även i sitt förhållande, men när det gäller vänner tänker jag mig att det där kompromissandet, som att "följa med" på sådant som man inte är intresserad av, oftast inte blir aktuellt överhuvudtaget. Med undantag för om vännen behöver hjälp, då hjälper man till om man kan och orkar - men kravlöst och utan att villkora vänskapen.

 

[tjenixen]

Sv: Hur hade du reagerat?

Jag förstår faktiskt inte riktigt hur du kopplar det här till mina frågor?
Jag har aldrig haft något problem med att inte dela vardag eller att höras sällan.

Jag har inte heller bett henne om mer nu efter att jag berättade att jag blev sårad. Jag har, som jag skrev tidigare, inte ens pratat med henne eftersom hon inte svarat i telefon.

Men det sista ska jag absolut ta till mig

jag har inte sagt att du har ett problem med att ses sällan, jag har sagt att problemen ni nu har kan vara ett resultat av att ni inte längre har en frekvent kontakt. personer förändras, och inte över en natt. umgås man ofta märker man inte av det lika starkt som om man hörs sällan. då blir förändringarna mer markanta, vilket kan leda till meningsskiljaktigheter.

jag lägger heller ingen värdering i om man ses/hörs ofta eller sällan och jag säger inte att du har gjort något konstigt. Snarare säger jag att det är rätt naturligt att vänskaper förändras när förutsättningarna för vänskapen förändras.

Om du vill att hon ska förändra sitt beteende efter att du berättat att du är sårad, så ber du henne om något. inte heller här lägger jag värdering i om det är en bra eller dålig grej, men du ber henne agera utefter dina behov. (du är sårad av hur hon betett sig och vill inte fortsätta som tidigare.) Nu verkar du ju ge henne tid att reagera/agera på det du sagt, vilket man ibland kan behöva för att smälta saker. det låter sjysst.

på vilket sätt är detta inte kopplat till dina frågor? jag tycker det var väldigt kopplat, men kanske inte de svar du ville ha?

 

[tjenixen]

Sv: Hur hade du reagerat?

att vara glad för det vi delar utan att sörja det vi inte delar. I en lång vänskapsrelation kan det ibland gå ett par år utan att man ses, men man är ändå vänner.

klippte en bit jag tyckte var fin! just så har jag det med några av mina riktigt nära vänner. ibland behöver man några fnurror på tråden för att komma dit. men det är ju...livet liksom

 

[MiniLi]

Sv: Hur hade du reagerat?

Jag missförstod nog, nu blev det tydligare

 

[MiniLi]

Sv: Hur hade du reagerat?

Jag försår hur du menar. Kanske är det där skon klämmer för oss, att jag har en annan syn på vänskapen är vad som kanske är vanligt..

För jag ser det ändå som väldigt fint att man ger av varandra utan firekt vinning för egen skull..

 

[Lenis]

Sv: Hur hade du reagerat?

Jag har varit den som är i andra änden, att en vän varit ledsen för att jag inte hört av mig så mkt, inte velat åka och hälsa på henne osv. Kruxet är som vanligt att det behövs mer kommunikation (inte när man samlat på sig en hel hög med oförrätter man vill dra upp!) och att man inte vet hur den andre har det, samt att man kanske inte tänker sig för.

I mitt fall hade jag extremt mycket press på mig med en förälder som nyligen gått bort, djur att ta hand om, avslutning på en lång utbildning. Jag hade varken råd, tid eller ork att ses fysiskt. Jag VILLE men pallade inte. Detta kan givetvis vara svårt att förstå för vissa när det är 4 månader efter dödsfallet, men i mitt fall levde jag fortfarande i kaos. Och såklart var detta mest den berömda droppen, för jag hade alltid varit den av oss som ringt mindre än den andra. Dock är jag den som endast ringer när jag har tid att prata i fred och länge medan hon ringer i kanske 5-10 min. Vi är bara olika.

I vårt fall tog vi ett steg tillbaka i relationen, och man får väl känna om det är värt det. Tycker man ska vara öppen och rak och prata i form av "jag känner mig ledsen när vi inte kan umgås ordentligt" istället för att "När vi sågs för ett halvår sen gjorde du si och så" för det känns mer som backstabbing och blir inget bra. Bättre då att prata om framtiden, om man vill fortsätta ses. En del sorters vänskap kan behöva ett break ibland.

 

[em-pirre]

Sv: Hur hade du reagerat?

Precis så. Jag hade tyckt att det var jobbigt med vänner som börjar "ställa krav" på hur jag ska vara. För det är väl kanske så som vännen känner det.

För mig är en vän nån som finns där även om man inte pratar mer än en gång om året. Vill vännen fika med mig, så gör jag det bara ifall jag har lust. Så enkelt. Ingen blir sårad, utan man gör sånt som är roligt att göra ihop. Finns det inte såna saker så ser jag faktiskt inte varför man ska träffas alls.

Vänner och bekanta som blir sårade och vill "reda ut" saker som att jag inte har ringt på en månad, inte vill komma med o.s.v. så orkar jag helt enkelt inte med.

 

[tjenixen]

Sv: Hur hade du reagerat?

Jag försår hur du menar. Kanske är det där skon klämmer för oss, att jag har en annan syn på vänskapen är vad som kanske är vanligt..

För jag ser det ändå som väldigt fint att man ger av varandra utan firekt vinning för egen skull..

jag skulle inte säga att du har en annan syn än vad som är vanligt du verkar ha en fin syn på vänskap!

däremot så kanske vissa saker har blivit viktigare för dig sedan du "ändrats" än de var tidigare. man kan ju alltid hoppas att andra beter sig så som man själv vill. jag har funderat väldigt mycket på sådana här saker på sistone och det handlar verkligen om att ta andra - och sig själv - på gott och ont. Vissa vänner kanske inte är så bra på att ge utan egen vinning, men kanske är helt fantastiska på något annat.

Jag hoppas mina vänner väljer att se mina bra sidor och förlåter mig mina dåliga. Jag försöker göra samma. Går det inte eller vill jag inte så förblir det en mer ytlig bekantskap - eftersom jag är rätt social är det ok det med

 

[Petruska]

Sv: Hur hade du reagerat?

För jag ser det ändå som väldigt fint att man ger av varandra utan firekt vinning för egen skull..

Men det gör du ju inte. Du kräver något i gengäld. Jag tycker inte att du skriver om att ge, du skriver om att få eller om att vilja ha.

 

[FannyN]

Sv: Hur hade du reagerat?

Precis så. Jag hade tyckt att det var jobbigt med vänner som börjar "ställa krav" på hur jag ska vara. För det är väl kanske så som vännen känner det.

För mig är en vän nån som finns där även om man inte pratar mer än en gång om året. Vill vännen fika med mig, så gör jag det bara ifall jag har lust. Så enkelt. Ingen blir sårad, utan man gör sånt som är roligt att göra ihop. Finns det inte såna saker så ser jag faktiskt inte varför man ska träffas alls.

Vänner och bekanta som blir sårade och vill "reda ut" saker som att jag inte har ringt på en månad, inte vill komma med o.s.v. så orkar jag helt enkelt inte med.

Jag håller med om varenda ord. Dessutom Petruskas grejer speciellt att skillnad mellan vänskapsförhållanden och kärleksförhållanden är att det ställs mindre krav. En av skillnaderna. Jag dumpade en 37 årig vänskapsrelation förra året pga av gnat om min tillgänglighet och priolista.
Vi är GALET olika men jag har sett det aom en tillgångmen hon retade sig tydligen på att jag har många intressen och behov av egentid. Hon har inget av det, och inga andra vänner heller.

 

[MiniLi]

Sv: Hur hade du reagerat?

Men det gör du ju inte. Du kräver något i gengäld. Jag tycker inte att du skriver om att ge, du skriver om att få eller om att vilja ha.

Så kanske man kan se det.
Jag ger väldigt gärna av mig själv men jag blir också ledsen när jag inte får det jag hade önskat tillbaka.

En del människor kanske ser det som egoistiskt men jag tror det är ganska naturligt att man har önskemål om att bli bemött på samma sätt som man själv försöker bemöta andra..

Åter igen. Inga stora grejer och absolut inte en massa krav gällande hur ofta man ska ses eller pratas, utan bara en uppskattning av små gester som för mig visar att vi värdesätter varandra..

 

[MiniLi]

Sv: Hur hade du reagerat?

Ja så kan det säkert vara. Tidigare blev det aldrig ett problem eftersom vi "behövde" samma saker. Nu är jag annorlunda, hon också. Man växer ju och mognar som människor. Och så kanske man ändå har fastnat i samma hjulspår.

 

[MiniLi]

Sv: Hur hade du reagerat?

Det är spännande hur man kan tolka saker så olika. Jag ser det inte som att jag ställer krav, men det kanske min vän gör.
Jag ser mig absolut inte som en krävande vän heller. Men man kan ju ha olika uppfattning om sånt

 

[em-pirre]

Sv: Hur hade du reagerat?

Fast det är högst troligt så som hon ser på saken. Du vill att hon ska göra si och så, för annars blir du ledsen. Det är ju i princid det du sagt.

 

[MiniLi]

Sv: Hur hade du reagerat?

Ja du har rätt. Och om det är så hon upplever det kanske det förklarar varför hon dragit sig undan.

 

[Gammeln]

Sv: Hur hade du reagerat?

Tänk er följande scenario:

Två personer har varit vänner sedan tidiga tonåren. De är nu ca 25 år gamla och ser varandra som bästa vänner.
De har alltid varit olika som personer men det har aldrig stört vänskapen.
Sedan den ena vännen flyttade ca 8 mil bort träffas de inte så ofta men det har inte varit några större problem. De pratar i telefon relativt ofta och ses så ofta de får tid.

Nu har den ena vännen börjat känna att något har förändrats. Det tar ett tag för vännen att reda ut sina känslor men vännen inser att den är ledsen och besviken på den andra vännen. Det är inga stora saker som har hänt utan handlar om små detaljer under en lång tid som tillsammans har fått personen att känna som om relationen har blivit mer och mer ensidig.

Vännen berättar om sina känslor i ett telefonsamtal. Den andra vännen har lite svårt att förstå varför personen känner som den gör och blir ledsen över att inget har sagts tidigare, men det verkar ändå som om de hittar någon förståelse till slut.

Hur hade du reagerat om du var vännen som fick veta att den andre personen känner sig ledsen över relationen?
Vad hade hänt med relationen om det var du som var inblandad?

Det bästa är väl att ni reder ut detta tillsammans för livet kan ta sig andra vägar när man växer upp och det är helt naturligt. Sen får man ju annat att göra som också tar sin tid + att man får ta mer ansvar för livet och då kanske man inte har tid men andra saker lika mycket

 

[ylvali2]

Sv: Hur hade du reagerat?

Vänner och bekanta som blir sårade och vill "reda ut" saker som att jag inte har ringt på en månad, inte vill komma med o.s.v. så orkar jag helt enkelt inte med.

Håller med! Jag hade tyckt att det var skitskumt om en vän reagerade som du, och förmodligen hade jag också dragit mig undan.